Spelrum
| Giraffen | 32 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 10 |
| Inloggade | 42 |
Mobilspel
| Pågående | 19 800 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Egenskap - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:41 | |
 | Okej. :) | |
| run-marie | 2009-05-17 15:45 | |
 | _astrud_, "fina genetiska egenskaper", vad menar du då. Ska han vara nån slags tjur som vunnit rosetter för sina egenskaper? Man väljer väl för f-n att skaffa barn med den man älskar och går inte 3 generationer bakåt i tiden för att kolla vad det finns för sjukdomar eller inte i familjen. Du vill alltså ha en man till dina barn som är helt utan "defekt". Lycka till säger jag bara, då kommer du nog att få svårt att hitta nån! Du kan ju alltid sticka vantar till kompisarnas ungar och baka bullar till grannbarnen. | |
| _astrud_ - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:47 | |
| Ja, det var lite på skoj faktiskt... men det är klart han behöver ju inte ha några uppenbara genetiska defekter... | |
| nettan23 | 2009-05-17 15:47 | |
 | Väldigt kluven i barnfrågan! Ena stunden längtar jag efter att bli gravid, andra så känner jag mig inte alls så intresserad. Meningen med livet tror jag är kärlek, vare sig om det e kärlek, till barn, partner, vänner osv. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:49 | |
| todos, de flesta av oss som inte har barn (gissar) när vi når 40 har faktiskt inte gjort något val. Vi har helt enkelt saknat en vilja att skaffa barn, och då har det inte blivit några. Jag förstår inte riktigt hur man gör ett val när man är ung (såvida det inte handlar om sterilisering förstås). | |
| Femme_Fatale | 2009-05-17 15:49 | |
 | Jo nog är barn meningen med livet....men de blir stora de med och man finner glädje i andra saker...... | |
| FLuBBeR - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:50 | |
| "Meningen med livet tror jag är kärlek, vare sig om det e kärlek, till barn, partner, vänner osv." Det där skriver jag under på. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:52 | |
| nettan, jag tittade på filmen Into the wild i går. Hela filmen gick ut på att huvudkaraktären skulle komma fram till en enda mening: Happiness is only real when shared. Likaså kan man väl säga om meningen med livet: Life is only real when shared. Ja, symboliskt då, förstås. Finns ju de facto eremiter i mänsklighetens historia, men ändå. | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:52 | |
| Skriver under på flubbers inlägg. | |
| FLuBBeR - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:52 | |
| :) | |
| micro113 | 2009-05-17 15:52 | |
| Femme Jag instämmer, barnen blir stora och behöver en inte längre på samma sätt och då får man försöka hitta glädje och mening i andra saker. Fast jag erkänner att jag tycker det är svårt, jag hade gärna haft ett par små till om jag inte vore sjuk. | |
| run-marie | 2009-05-17 15:53 | |
| _astrud_ ok, om det var lite på skoj då, men du menar om du hittar en man du älskar och skulle vilja ha barn med så kollar du om de har reumatism, när- eller långsynthet, diabetes, dåliga knän mm i släkten innan du bestämmer dig? FluBBeR, du har så rätt, det är KÄRLEK som är A och O i livet. | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:54 | |
| Rättelse: Nettan23 menar jag :D | |
| Maja G | 2009-05-17 15:55 | |
 | Tack Robban för de fina orden. Bra fundering som du la fram. Tycker att alla människor ska stanna upp och fundera lite över livet ibland. Stanna upp och leva...och funderar över allt som du HAR omkring dig och inte fundera så mycket över vad du INTE har! KRAM! | |
| YamahaJet | 2009-05-17 15:57 | |
 | Alla vet att barnaskapande är för folk utan andra mål i livet eller arbetsvilja. Trots att jag endast är 21 år har jag hunnit se hur en större skara jämnåriga vänner och bekanta börjar producera bebisar, och gemensamma faktorer för ALLA är att de 1. Inte vill jobba 2. Inte hade ordnade boendeförhållanden 3. Inte hade ordnad ekonomi 4. Är ofta ganska ensamma människor som vill ha uppmärksamhet och berömmas för något - föräldraskap 5. Var helt ointresserade av vem pappan var och hans lämplighet som förälder I minst två av fallen rådfrågades inte ens pappan om de skulle ha barn - tjejerna upphörde helt enkelt med p-pillren och delgav pappan graviditeten först när det var för sent för abort. Alla dessa faktorer tillsammans visar på att mamman varit helt ointresserad av barnets och familjens bästa utan endast sett till sitt eget bästa, typ fått ett infall som ungdomar kan få vad beträffar husdjur, bilar, lägenheter eller barn. I dessa fall är det dock oåterkalligt med ett livslångt ansvar som följd. Det intressanta är nu att alla försvarar dessa beslut (även papporna som inte beslutade något) trots att barn var HELT ointressant för samma människor ett år sedan. Nu är det istället meningen med livet, det bästa som hänt dem etc etc, och sedan följer dessa konstanta, frekventa oförskämdheter mot MIG som inte har barn. -När ska du ha barn då? Vadå annat att göra först, som vadå? Det där dumma du håller på med nu? Bli rik? Det kommer du ändå aldrig bli. När jag hade flickvän började vänner med barn plötsligt försöka övertala oss om att skaffa barn, och nu när jag inte har det längre försöker folk fortfarande övertala mig. Med vem skulle jag ha barnet? Mig själv? Är det inte lika viktigt att hitta någon som man vill ha barn med, än bara producera en bebis snarast möjligt? Senast förra helgen lurades jag till en tillställning som jag trodde skulle vara en fest men visade sig vara en gathering för småbarnsmammor i 20-årsåldern och mig. Först diskuterades det kring hur de skulle slippa jobba även efter föräldrapenningtiden gått ut - om det gick att leva på pappans magra lön eller om de skulle tvingas föda fler barn. Någon mamma till en dotter sa också att hon hemskt gärna skulle vilja ha en son också och därför ämnade föda fler tills hon fick sin son. Sedan vändes uppmärksamheten mot mig med det sedvanliga tjatet och efterföljande oförskämdheterna efter att man inte svarat "så fort det bara går" på frågan när jag skulle ha barn. Jag kan då bara tänka mig hur det är för t.ex Katalias, det måste bli helt outhärdligt när alla ska börja rättfärdiga sina beslut och lacka över folk som tycker annorlunda. Frågar man småbarnsföräldrar så är alltid barn det bästa som hänt dem och meningen med livet. Likväl längtar många föräldrar tills barnen blir 18 då de mer eller mindre kör iväg dem hemifrån. Självklart kommer många föräldrar till insikt med att barn var ett betydligt större ansvar och en större börda än man räknat med, och att det inte var lika slappt, bekvämt och glamouröst som man räknat med. Men detta har jag aldrig hört nån medge förutom min egen mamma - småbarnsföräldrar kommer alltid hålla skenet uppe och övertala dig att göra detsamma. För mig är meningen med livet frihet. Frihet kommer bland annat av ekonomiskt oberoende, som möjliggör för dig att syssla med vad du vill, var du vill på jorden. Att ha sin försörjning tryggad oavsett om man för stunden känner för att jobba eller inte. Eventuella barn skulle komma först efter gemensamt beslut av en flerårigt prövad partner i ett senare skede av livet, och inte för att man förväntas ha barn vid en viss ålder eller inte vet vad man annars ska göra och får en plötslig men intensiv vilja att ha ett barn. | |
| FLuBBeR - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:57 | |
| vita_syrener 2009-05-17 15:54 Rättelse: Nettan23 menar jag :D Det är rätt. Hedras den som hedras bör. :) | |
| _astrud_ - Ej medlem längre | 2009-05-17 15:57 | |
| Men jag har inte ens tänkt på det, jag trodde att min ton var tillräckligt lättsam för att inte dra igång en debatt. Jag är knappast något Abarn själv så det vore ju synd att kräva en genetisk undersökning av mina framtida barns far. | |
| micro113 | 2009-05-17 16:01 | |
| Yamaha Du kanske borde byta umgänge, är min spontana reaktion. | |
| krutmarie | 2009-05-17 16:03 | |
 | Jag har 4 underbara ungar mellan 42 och 30 och dessutom 4 bonusbarn (=deras respektive) samt 7 härliga barnbarn. Det är verkligen livets gåva, ingenting man ska ta för givet. Har verkligen förståelse för att vissa väljer att inte skaffa barn utan vill leva en annan sorts liv än jag gör och har gjort de senaste 42 åren. Varför ska det vara så svårt för en del människor att inse att vi är olika individer och har olika definitioner på vad livet egentligen går ut på? | |
| nettan23 | 2009-05-17 16:07 | |
| Flubber, Vita syrener: Härligt :D Mer kärlek åt folket! sen får man ju inte glömma kärleken till djur heller, hund och katt kan ju nästan oxå betraktas som bebbar hehe ;) | |
