Spelrum
Giraffen32
Krokodilen0
Elefanten0
Musen
Böjningslistan
0
Grisen
Böjningslistan
21
Inloggade53
Mobilspel
Pågående19 790

Forumkategorier

Användare Inlägg  
Miss_jk2009-07-08 15:17
Antal inlägg: 8941

Jag vet...
 
Kahlen2009-07-08 15:21
Antal inlägg: 48

Instämma med Mitch. Låter som ett önsketänkande snarare än sanning. Men det är inte lätt att erkänna misslyckande.
 
Depeche Mode2009-07-08 15:28
Antal inlägg: 38

Snacka om att vara ute och cykla Mitch Ryder!
 
run-marie2009-07-08 15:35
Antal inlägg: 1806

Vad har du för belägg för ditt påstående Mitch?

Har du egen erfarenhet av skilda föräldrar eller är du själv skild?
 
fashiion - Ej medlem längre2009-07-08 15:37
Antal inlägg: 2419

Mina föräldrar skilde sig tidigt dom skildes när jag var 4-5 år p.g.a privata skäl som jag ej vill dra upp!
 
Just L - Ej medlem längre2009-07-08 15:38
Antal inlägg: 193

Min föräldrar levde under samma tak i ca 2 år trots att morsan vart otrogen. På kvällarna när hon var ute och roade sig satt pappa hemma och grät i smyg. På dagarna skrek o bråkade de. Pappas ilska gick ofta ut öve rmig både psykiskt men även fysiskt, ibland frammför mammas ögon som då inte brydde sig. Som ja tjatade på dem att gå isär att flytta. När ja blev 15 och flyttade 25 mil bort för att gå på gymnasiet flyttade de äntligen och fick igenom skilsmässan även på papper. Så jo vist finns de barn som mår bra av att föräldrarna går isär.
 
heeting - Ej medlem längre2009-07-08 15:38
Antal inlägg: 442

Stackars alla barn med gifta föräldrar som bara får fira högtider en enda gång! Jag hade tre födelsedagskalas förra året, slå den om ni kan!
 
Depeche Mode2009-07-08 15:40
Antal inlägg: 38

Mina föräldrar skilde sig aldrig. Men de hade inget liv ihop. Därav fick jag och syrran en hemsk uppväxt. Föräldrarna hade skilda sovrum, de pratade aldrig med varandra. Söp sig redlösa på helgerna och bråkade så att grannarna ringde på. När vi kom upp i tonåren bad vi dem skilja sig. Men farsan var rik som en troll och morsan kunde inte lämna det livet även fast hon är akademiker själv. Det tysta kriget mellan dem fanns alltid närvarande. De gav aldrig varandra komplimanger, vi fick alltid gå emellan och jag minns bara att jag såg min söta syster gråta sig igenom sin barndom. De tävlade om vår lojalitet. De lobbade hela året för vem man skulle följa med på semestern då de aldrig firade semestern tillsammans och tur var väl det. De slog aldrig varandra eller oss men det psykiska kriget var outhärdligt. Farsan är död nu och morsan är lyckligare än någonsin. Men varken syrran eller jag älskade dem speciellt mycket och morsan bjuds hem på nåder, aldrig med hjärtat, för vi anser att hon är en utav bovarna i vårt drama. Hon hade mål och medel att ta oss ifrån vårt patetiska familjeliv, i stället tog hon ifrå oss vår barndom.
 
ordbind - Ej medlem längre2009-07-08 15:44
Antal inlägg: 80

Depeche... grymt välformulerat, genomtänkt och summerat. Har du låtit din mor ta del av dessa tankegångar eller besparar du henne den smärtan som den självinsikten skulle ge henne?
 
run-marie2009-07-08 15:44
Antal inlägg: 1806

Jag känner verkligen djupt med dig Depeche, ett sånt j-a slöseri med barns liv egentligen.

 
Kahlen2009-07-08 15:48
Antal inlägg: 48

Hur slösar man inte bort ett barns liv undrar jag då?
 
run-marie2009-07-08 15:48
Antal inlägg: 1806

Jag frågade min mamma faktiskt flera år efter det hon lämnat min pappa varför hon inte gått tidigare. Svaret var: "Först ville hon att barnen skulle bli vuxna, sen var hon orolig för ekonomin (hon hade inte fått vidareutbildat sig för sina föräldrar), hon var orolig för hur ledsen pappa skulle bli (kanske självmord) m m. En hel massa undanflykter till den verkliga orsaken: EKONOMI! Flytta från villa, nån som kör bilen när man ska handla osv. Tycker det är patetiskt att tänka så och inte på att man kan få det bättre själv rent psykiskt och dessutom att barnen kanske mår bättre även om det är "fattigare".
 
Depeche Mode2009-07-08 15:54
Antal inlägg: 38

Nej det har jag inte men jag vet att morsan vet att jag och syrran inte älskar henne djupt och innerligt utan bara ytligt så att vi kan samsas då släkt och vänner träffas. Men jag vet att hon mår dåligt av att veta, att hon har två barn som inte kommer att fälla så många tårar vid hennes begravning, och leva med det som förälder är straff nog. Själv skulle jag inte finna någon större mening med livet om jag visste att mina barn nästan hatade mig. Det är inte så det ska vara!
 
Kahlen2009-07-08 15:56
Antal inlägg: 48

@DM
Det är upp till dig om din barndom skall förfölja dig nu. Nästan hata sin mor och älta måste vara ännu värre än vad som än skedde då.
 
ordbind - Ej medlem längre2009-07-08 15:59
Antal inlägg: 80

Depeche.. dina omogna föräldrar har iallafall lyckats få fram (minst) ett moget och intelligent barn. Kanske inte på det bästa sättet men... tråkigt att du tvingats utstå en massa jobbig skit. Skönt att du inte projicerar det på andra. Lycka till.
 
sina_shataz2009-07-08 15:59
Antal inlägg: 251

Det finns andra vuxna att vända sig till när man har det svårt som barn. Om barn far illa är det andras skyldigheter att se till att de får det bra.



 
Depeche Mode2009-07-08 16:05
Antal inlägg: 38

Ältar inte min barndom, den är passé och jag och syrran har det förträffligt nu. Vår barndom har gjort att vi har en underbar kontakt och syrran är i mitt tycke de bästa av mödrar. Mitt inlägg var bara ett ifrågasättande av Mitch Ryders kommentarer.
 
run-marie2009-07-08 16:07
Antal inlägg: 1806

Sina, det beror på när man är född. Bris fanns inte förr, vet inte när de startade sin verksamhet, men vem skulle du gå till menar du?

Vems skyldighet? Barn talar inte gärna om (eller talade) hur svårt man har det hemma, eller hur ledsen och olycklig man är.

Skulle man talat med farmor? Då var ju allting mammas fel för hennes son var väl ofelbar? Skulle man talat med mormor, ja då var ju pappa skuld till allting naturligtvis.

Vilken vuxen skulle du vända dig till undrar jag bara?
 
Depeche Mode2009-07-08 16:13
Antal inlägg: 38

Hur svårt man har det hemma, är man ändå oftast utåt sett lojal emot sina föräldrar. Ser det bra utåt sett också, så är det svårt att få någon vuxen att lyssna.
 
Jumanjia2009-07-08 16:13
Antal inlägg: 539

säger detsamma som vissa andra.
mina föräldrar gick isär och inte sjutton har jag lidit för det. och då var jag ändå barn när dom gjorde det..
så varför led inte jag?
Ja mina föräldrar bråkde aldrig framför mig..
och dom är som sagt vänner idag, ingen fara där inte..

Tänk på barnen, tror inte ngn vill växa upp i en familj där föräldrarna håller ihop bara för att... det kan inte vara så kul.
och så länge man pratar om det och förklarar varför så ordnar det nog sig..
 
Visar sida: 1 2 3 4 5 6
Inloggning
Logga in
Betapet är gratis!
Vill du bli medlem?