Spelrum
| Giraffen | 28 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 21 |
| Inloggade | 49 |
Mobilspel
| Pågående | 19 298 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Dammen | 2010-08-25 20:57 | |
 | Kewla - ja har i hela mitt verksamma arbetsliv arbetat inom vården så det där känner jag mycket väl till. Under den sista utbildningen jag gick till vårdlärare, hade vi sommarlov och jag fick då chansen att jobba i Oscarshamn. Eftersom jag är barnfödd, har gått i alla skolor och arbetat i Stockholm så tyckte jag det skulle bli intressant att jämföra en liten orts sätt att arbeta med Stockholm. Och det kan jag nog säga - skillnaden var himmelsvid. I Stockholm är man anonym och det är/kan man inte vara på ett mindre ställe. Det finns alltid någons släkting-granne-arbetskam rat som man känner och då anar jag att man har ögonen på sig på ett helt annat sätt än i en storstad. Men det måste vara otroligt trist att gå till ett jobb som man inte har den rätta känslan inför. Där man inte ser, att man med mycket små medel kan göra så mycket själv för trivseln. Som någon påpekade tidigare - har man en ledig stund - gå in till de boende och se om just Du kan göra något för allas trivsel. Som jag har det nu måste jag kolla i mammas garderob att kläderna hänger på sina galgar och inte ligger slängda ovanpå skorna eller uppe på hattar/mössor. Att man rensat bort jättetrasiga strumpbyxor. OSV; OSC; OSV. Vi vill ju umgås - mamma och jag - denna sista tid som hon har kvar. Jag vill inte komma dit och göra det som personalen mycket väl skulle kunna hinna med. Och säg inte att man inte hinner. Jag praktiserade medan mina barn var små på långvård och jag vet att vi slet som djur. Men då på 60-talet så helavtvättades ALLA personer innan de steg upp varje dag. Nu duschas de EN gång i veckan. Och inte satt personalen i grupper i dagrummet och diskuterade egna angelägenheter - man hade alltid sysselsättning till det som hörde till vården som det påfyllning av toapapper, blöjor osv . Men som jag tidigare har påpekat - DET ÄR EN ARBETSLEDNINGSFRÅGA. | |
| magga | 2010-08-26 02:02 | |
 | Till stor del handlar det absolut om personalbrist, det kan jag säga, har själv sett det då jag jobbat i köket på ett äldreboende där min mamma också är USK. Dusch en gång i veckan, tänka sig! Vet inte om jag ens vill bli gammal. Sen är det så att det finns personal som inte ens borde jobba med andra människor. Arbetar man på ett sådant ställe där ens uppgift är att ta hand om och ge trygghet åt de gamla människor som betalt för det så tar man sig tid att lyssna och prata med dem istället för att stå och ödsla tid åt gräl med kollegorna om vem som rökte åt eller gick på toaletten när hur och varför. Det är de boendes HEM först och främst, personalen ska respektera det, det gör de inte alltid. Som personlig assistent skulle jag aldrig få för mig att visa min brukare så lite respekt som jag sett på äldreboenden. | |
| micro113 | 2010-08-26 06:11 | |
| apbur Man tackar och bockar för kaffet i halsen och en bestämd uppfattning att ättestupan nog aldrig tjänade ut sin roll egentligen *host* | |
| micro113 | 2010-08-26 06:18 | |
| Jag tror faktiskt många äldre vill ha ganska mycket lugn och ro -- och är inte så himla säker på att det skulle uppskattas om det stormade in skolungdomar på besök en gång i veckan faktiskt. Det grundläggande dusch, mat, rena kläder, frisk luft, normal aktivitet osv.. skall självklart hållas hög servicenivå på -- det övriga bör nog handla om någon form av individuella val och anpassat boende. Sen anser jag nog att anhöriga faktiskt har ett ansvar för sina gamla - det kan man inte sälja bort. Går man dit och hälsar på så kan man väl göra det för den äldres skull och se till att promenaden bli av istället för att gå hem och gnälla i tre månader (eller vad det var). Vi vårdade våra gamla hemma -- det har jag förbjudit mina barn att göra med oss. Jag och maken skall in på hem - barnen skall inte lastas med huvudansvaret -- men om de hälsar på kan de gott ha med sig tutt öl, ett glas vin och satsa på att roa oss en stund - ska de bara sitta och sucka blir det lite meningslöst. | |
| le-lou | 2010-08-26 09:11 | |
 | micro, men vad gör vi med de gamla som inte har anhöriga ? Eller den som har anhörig som skiter i dem? Jag anser att ansvaret inte kan läggas på de anhöriga just för att vissa anhöriga helt enkelt inte bryr sig och då är det den äldre som får lida. Det blir lite personbaserat då, har man tur så har man en son eller dotter som bryr sig, har man osis så får man sitta där. Vi ska ju ha en äldrevård som ser till att alla - oavsett anhöriga - får en bra sista tid i livet. | |
| Dammen | 2010-08-26 11:38 | |
| le-lou - håller fullständigt med Dig. Som ensamt barn till en åldrig mamma blir det så fasansfullt tungt. Mina fyra barn har sina egna familjer och fullt upp med detta........ Mina föräldrar flyttade till ett servicehus och där fick pappa vara med i fyra år innan han gick bort. Mamma bodde kvar i 20 år till. Men ett servicehus är INTE ett lämpligt ställe när man blir äldreäldre. Att sitta ensam i en relativt stor lägenhet, se personal kanske 3ggr/dag och då i 5-10 minuter medan de slänger fram mickrad mat eller slänger ihop sängen - för bädda gör man inte längre - inte i min mening - gör att resten av dagen går till att tänka på DÖDEN och därmed mana fram en ångest och ofta kärlkramp som följd. I de situationerna skall man in på ett äldreboende där de gamla kan se och höra andra personer. Ensamheten och isoleringen kan vara bra för dem som själva valt detta, men inte en påtvingad isolering - abslolut inte. Jag försökte få in mamma på just ett sådant äldreboende, kämpade av bara den - utan resultat. Tog hem mamma i 16 veckor men till slut var jag själv helt förstörd. Springet på natten - 13 ggr den värsta natten var så pass jobbig att det gick ju bara inte längre. Då fick jag in mamma på det äldreboende där hon bor nu. Att ta hem och vårda sina gamla kanske går bra om man är två personer. Att lämna mamma för att gå och handla var ju otänkbart utan att jag skaffade "barnvakt". Hur vackert och omtänksamt det än låter. Men jag gjorde iaf ett försök. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-08-26 11:43 | |
 | Dammen, rörande inlägg. All heder åt dig och dina försök att ta hand om din mamma. Såna som du borde det finnas fler av. | |
| Dammen | 2010-08-26 13:40 | |
| Tack SylviaPlath. Jo, det kan kan hålla med om - utan att för den skull sätta mig själv på en pedistal. Men om man är så gammal som jag och rör sig i dessa kretsar så ser man fantastiska människor - både män och kvinnor som gör allt för sina makar eller föräldrar. Nyligen hörde jag talas om en gammal man på över 80 år som vårdat sin rullstolsburna hustru i många år. Hustrun dog och mannen levde upp.....i 3,5 månad sedan strejkade hans hjärta. 3,5 månad....... Jag har flera exempel där hustrur har sina dementa, mer eller mindre besvärliga män, som de sköter med allt inkl. toabesök. Själva har de högt blodtryck, reumatism eller andra sjukdomar, men säger att "ja, men han trivs ju inte annat än hemma" - så vad göra? Sen skrev micro 113 något om ättestupan. Men jag som är född på 30-talet tillhör en ganska försagd generation liksom de tidigare. Jag väntar med spänning på vad 40-talisterna nu kommer att kräva - för de är av en hel annan mening - än att man bara skall finna sig i allt. För att inte säga 50-talisterna coh senare? Så micro113 när Din tid kommer så tror jag att allt blivit bättre. För tänk 100 år tillbaka bara. Fattighuset eller undantagsstugan där det serverades rester och kall gröt för att ta något exempel. Så om vi gör den jämförelsen så har de gamla idag jättebra - eller hur? | |
| micro113 | 2010-08-26 18:43 | |
| Dammen Ja, när vi gör den jämförelsen han de det jättebra - på ett sätt - på andra inte. Då levde i gemenskap nu i isolering - du har bytt fysisk svält mot själslig svält många gånger. Jag som varit med och vårdat gamla hemma (i familjen) kan säga att det är faktiskt ingen ideal tillvaro för de gamla heller. Senil dementa som i sin klara stunder - och de kan de ha både korta och långa - förstår att de är en belastning för familjen och ett hinder i vardagen mår inte bra. De är de - även om man älskar dem - för precis som du säger man vaktar natt och dag och kan inte ens gå och handla utan att ordna "barnvakt". De rymmer och virrar bort sig - gör tokigheter - och frågar om samma saker om och om igen. I detta skall man ha plats för ett familjeliv med barn och socialt umgänge - det är båg - det fungerar inte - man tvingas välja hårt. Dessutom blir de den gamla - den som sitter med den unga familjen - det leder ofta till stor sorg hos den äldre -- men får trösta och försäkra - men inte tusan släcker det känslan och saknaden efter det egna livet och den egna familjen/maken. Jag tror folk framställer detta med att "ta hand om" så idylliskt för att de inte har en aning om hur det kan upplevas både för de unga och de gamla i situationen -- trots mycket kärlek mellan människorna. Det bästa man kan göra är att ordna ett bra boende, och sedan hälsa på eller hämta hem när man orkar vara engagerad och bry sig -- när man orkar göra samvaron till en gemenskap och något trevligt. Därför skall inte mina barn vårda mig och maken. Ättestupan det är dit jag tror att många helst såg att di gamle gick - jag tror inte på den - jag tror på en ålderdom på äldres villkor - och de är inte att bli road och aktiverad som en hund eller ett barn -- det att vara lyhörd den enskilda individens behov, och att orka engagera sig, hellre korta stunder ibland och äkta från hjärtat - än ständigt och enbart pliktskyldiga besök. | |
| micro113 | 2010-08-26 18:45 | |
| Våra gamla vårdades hemma i över tio års tid - fram tills de avled med några års mellanrum. | |
| Grådask - Ej medlem längre | 2010-08-26 18:52 | |
| Ättestupan | |
| Dammen | 2010-08-27 11:24 | |
| Ättestupan!!!! Det kan inte vara Din allvarliga mening - Grådask. Hoppas att Du bara raljerar. För om Du inte gör det - hur vågar Du leva nu då? Att bara sitta och vänta på Ättestupan????? Hur ångestframkallande är inte det? Åren går så fruktansvärt fort - och det anar man inte när man är ung. Inte gjorde jag det iaf. Nej, inte tror jag på clowner på äldreboende med stojiga ungdomar som mest har roligt själva. Utan lugn skön musik, högläsning hur dagstidning för dem som är så pass klara och som orkar med. Lösa korsord och lägga patiens sysslar jag med när jag kommer till äldreboendet. Finns det några andra ensamma boende så brukar jag fråga om vi skall spela något enklare spel, t.ex. Fia. Eller bara sitta och prata och lyssna till vad de har att berätta. En man kom igång och berättade om sitt arbete som egen småföretagare inom mekanikbranschen. Han ville aldrig sluta, utan var så glad över att någon bara lyssnade. Likaså mamma när hon kommer igång och berättar om sin dramatiska barndom i Karlskrona - då det var skillnad på folk och militärer. En tid som man hoppas är borta för evigt. Så enkla nöjen räcker fuller väl. Men en Ättestupa - nej. Så fruktansvärt omänskligt. | |
