Spelrum
| Giraffen | 23 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 21 |
| Inloggade | 44 |
Mobilspel
| Pågående | 19 235 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2012-04-24 11:58 | |
 | He he, klockren etta där, sjöstan. | |
| apbur | 2012-04-24 12:11 | |
 | Träsmak, vad som ligger i människans natur och vad som är vår biologi är inte så lätt att svara på. Inte så lätt som du försöker göra det. Att jämföra med djur kan ge oss en hint om vissa, läs vissa, nedärvda egenskaper. Dock skiljer vi oss från djuren genom att vi skapar civilisationer. Ju mer intelligenta vi är desto större behov av att leva civiliserat. Det du försöker göra här är att skilja kropp från hjärna där kroppen är vår natur och hjärnan nåt annat. Förtjänar väl egentligen en egen tråd. Lite OT. | |
| le-lou | 2012-04-24 12:24 | |
 | Bara tre procent av alla däggdjur har samma partner hela livet. Det borde säga en del. Vi är monogama för att vi vill vara det, inte för att vi är gjorda för det. | |
| apbur | 2012-04-24 12:32 | |
| Är vi gjorda för att följa vår vilja eller gå emot vår vilja? Om nu det ens är möjligt. | |
| le-lou | 2012-04-24 12:40 | |
| tja nu för tiden är vi som du skrev, civiliserade. Som i alla andra fall så är det väl så att vi bör kunna höja oss över primitiva instinkter, men sexdriften är väldigt stark och min gissning är att det är där vi faljerar mest. | |
| le-lou | 2012-04-24 12:43 | |
| vad menar med vi vilja är ju också intressant, om jag känner en drift att göra något är det då min vilja? Jag tänker mig mer att viljan som något man känner, en känsla... men sen kommer beslutsfattandet in eftersom vi trots allt är intelligenta och civiliserade varelser - vi överlägger och reflekterar med oss själva, väger för och nackdelar i vilka konsekvenser som blir. Otrohet känns som en sån grej där det här med reflekterande inte får särskilt stort utrymma faktiskt. | |
| Ölbaronen | 2012-04-24 12:44 | |
| perero: Har du blivit bedragen så är det nog bara att bita i det sura äpplet... Avsluta förhållandet. innan det är försent. Fråga dig själv hur dålidt du vill må i längden | |
| Ölbaronen | 2012-04-24 12:44 | |
| dåligt ska det vara | |
| naliva | 2012-04-24 13:18 | |
| Här gick jag in på Betapet för att skingra mina tankar med bokstavsspel och hamnade på detta forum. Är gift sedan 36 år utomlands och återträffade min första kärlek i Sverige för snart 3 år sedan. Det blev starka känslor och vi inledde ett underbart fint förhållande som varade i över 1 1/2 år, till i dec -11 då han bestämde att försöka reparera sitt äktenskap istället för att vi skulle skiljas båda två och satsa på ett liv tillsammans. Hans fru hade inte velat ha sex i 1 1/2 års tid men när han berättade för henne om mig ville hon behålla honom och ta upp sexlivet!!! Vilket han köpte. Vi är fortfarande kära i varandra men han vill inte/törs inte bryta upp. Det finns många orsaker till varför man blir otrogen, ibland händer det faktiskt att man helt oplanerat blir kär i en annan person. Själv är jag förtvivlad, min man mår dåligt etc etc. Tyvärr kan man inte styra över känslor, iaf inte jag. Nu har min (ungdoms)kärlek sagt att vi måste bryta alla kontakter för att han ska försöka reparera sitt äktenskap...... Min man vill ha mig kvar men jag vet inte vad jag ska göra, vill inte längre ha sex med maken. Har i flera år ställt upp på hans stora sex-behov men orkar nu inte längre om jag själv inte vill... Om jag ska vara ärlig så förstår jag varken min man eller min väns hustru. Konstigt att klamra sig fast vid någon som varit så oärlig så länge.... Alla reagerar tydligen olika. Det som skrevs ovan om att "stoppa snorren i ett hål" är precis vad jag låtit min man göra i flera år.... med mig. För att han skulle vara på gott humör, för att han inte skulle ligga sömnlös etc. Det var faktiskt min "älskare" som fick mig att förstå hur fel jag gjorde och hur sex ska vara när det är bra. Men nu har han kopplat bort mig och vi bor dessutom 150 mil från varandra. .... Usch, vad livet är svårt ibland! | |
| le-lou | 2012-04-24 13:48 | |
| spontan fråga till Naliva - varför lämnar du inte din man? | |
| naliva | 2012-04-24 14:26 | |
| Bra fråga som jag ställer mig själv varje dag. Antagligen för att han älskar mig, aldrig varit otrogen, gör allt för mig (för mycket, kvävande), för familjeliv med barn och barnbarn, för att jag varit hemmafru alla år i landet jag bor, för att jag inte har egen inkomst, för att 38 år tillsammans svetsar samman trots allt, för...för... för... Nu låter jag allt bero över sommaren, ska ta mig egentid i Sverige och känna efter vad jag vill/kan göra.... | |
| apbur | 2012-04-24 15:44 | |
| "Bara tre procent av alla däggdjur har samma partner hela livet. Det borde säga en del. Vi är monogama för att vi vill vara det, inte för att vi är gjorda för det." Jag känner inte en enda som har haft samma partner livet ut. Själv har jag provat ganska många. | |
| le-lou | 2012-04-24 16:08 | |
| Nej det är samma här, skillnaden är väl att de flesta gör ett civiliserat slut förhoppningsvis innan man knallar vidare ner i nästa säng. | |
| naliva | 2012-04-24 16:15 | |
| Jag också, men innan jag gifte mig.... Det är vårt samhälle som är uppbyggt för monogami, för att ta hand om familjen och uppfostra barnen. Men hur kan man veta när man är 24 år att personen man gifter sig med ska vara den rätta/enda i 60-70 år framåt...... Hisnande tanke! | |
| apbur | 2012-04-24 16:28 | |
| Lever man länge tillsammans knyter man ju starka band till varandra. Sexdriften avtar med åldern så just den ställer nog inte till så mycket besvär när man passerat medelåldern. Bildar man familj så knyter man an väldigt mycket till familjen. Innan det brukar de flesta ha provat flera olika partners, när sexdriften också är som mest påtaglig. Förstår inte riktigt vad det är man anser vara ett väldigt problem där vi handlar helt i motsats till vår natur. | |
| apbur | 2012-04-24 16:30 | |
| Finns det inte nån fjantig bok som är aktuell nu där författaren ifrågasätter det monogama levernet till alla hetsrunkande tonåringars förtjusning? | |
| GUNSTa 1 - Ej medlem längre | 2012-04-24 16:52 | |
| de är inte lätt naliva,jag hammna ofri villigt i en helt sjuk sitvation år effter år,jag gifte mej för 6 år sen med mitt livs kärlek,de är de än trotts allt konstigt nog är de så jag känner än i dag,vi bodde på landet jag jobbade och försörjde honnom och mina 4 barn,de va ca 7km till mitt jobb så han körde mej morgon,kväll och helg,de va ju de minnsta han kunnde göra efftersom jag inte hadde körkort,men under årens lopp kunnde de hännda att rätt som de va kom han inte han dök inte upp och svarade inte i telefon så jag fick helt enkelt ta mej hem själv vare sej jag jobbat kväll,dag el natt vilket hännde ett antal gånger ,sammt att hör på detta,när jag väl kom hem mötte jag lessna oroliga barn gång på gång då han hör å hämpna tagit ALLT han tyckte att han behövde el ansåg vara hans (som inte hadde en inkommst alls)tom stekpannor,kasstruller allt för förmodligen jävlas,sen hörde han inte av sej på drygt mellan 2 och 3 vekor så va de tusen gånger,men när han tilslut hörde av sej va jag så slut av jobb fixa å dona me matkassar ungar allt då de oxå va 7 km upp till närmsta buss va de int kul,så jag förlät gång på gång i 6 år,,.han kom grinandes skulldbelagd å gud vet vad å jag helt blind han visste hur å vad han skulle göra för bo hemma i gen å bli försörjd,men till slut fick även mina arbetskompisar se hans hummör hans sätt och att jag kom offta hem till ett tomt hem...jag böjade effter alla år se på min egen sitvation han faktigst gav mej oss å insåg att hadde jag inte varit så faktigst beroende av honnom har jag kanske varit starkare just då å tagit mej å barnen ur detta mycke tidigare,men vad göra?,.tillslut fick jag upp ögonen då jag insåg att han va bla hos sitt ex eller valde fler tal gånger att göra så här för att sjukt nog kunna festa med sin dotter å hennes vänner,han tog aldrig mej med gjorde sej osamms med mej hittade på alla möjliga saker å skapade sitvationer för oss alla bara han kom i väg,jag förstog inget då eller ville väl inte fatta,sökte mej hur som hälst till kommunen ang min sitvation boendet och hur låsta både jag å barnen va,hur kul va de att jobba handla släpa kassar i spöregn med mera ändå förlät jag han ett 30 tal gånger?,vad ere som händer med en har jag undrat många gånger,för jag e ju den tuffa stolta som minsann inte behöver hjälp,så fel jag hadde,sedan lagom till jul satt vi med skinkan i ugnen å tog oss lite,jag är inte speciellt intresserad av att drika sprit överhuvetaget men tog någon cider ,han blev fullare å fullare så jag lessna å gick å la mej,effter ett tag kom han inrusandes i rummet å på mej gapa å skrek fick ner mej på golvet tog stryptag satt på mej hotade att bränna mej med sin cigg med mera hur som så komm jag loss tillslut jag ropar på grannen som bodde typ 1km från oss han hörde en ungdomm som kom på moped kviknade till å jag sprang för bi honnom å ut,han kom effter ,jaja hur som så tog jag mej in låste dörren band fast dörrens hantag me kablar bälten allt som låg i min närhet och för att han inte skulle kunna ta sej in.jag hörde att han tillslut åkte tog bilen full till sin dotter som bor 5 MIL från oss,men detta va heller inget nytt när han vart borta typ 3 vekor köre han lika långt hem i gen full å ångerfull,.detta fick som sakt upp mina ögon,jag satt i huset( barnen va hos sin pappa )i 3 dagar chockad över vad som hännt å ur jag såg ut,blå hela halsen med fingeravtryck,min son som va 20då kom han fick mej att ringa polisen ,effter 3 dagar vet inte va jag va rädd för sjukt,en väka senare blir han häktad i 10 dagar,första han gjorde när han blev släppt va att lämmna in skillsmässan,villket jag blev glad för,han fick även besöksförbud,å lyckades hålla sej från att höra av sej till mej. en månad senare får jag ett sms från ett numer jag inte kännde i gen men förstog direkt att de va han,Å trot eller ej så så fort barnen va ur huset el hos sin pappa träffade DUMMA JAG honnom,ville bara att ingen skulle veta,men allt kom naturligtvis fram,jaja de blev rättegång tufft fy men överlevde,effter de va de tyst ett tag men inte mer än någon månad,vi bestämmde att träffas i bland kom han i bland fick jag vänta förjäves å hörde inte ett ljud fast de kunnde ha varit bestämmt några timmar före,vi de här laget hadde jag fått ett socialt kontrakt på en lägenhet pga min sitvation så gick de ganska fort,nu kunnde jag barnen ta oss själva hur vi ville när vi ville underbar kännsla,villket inte va lika underbart för honnom pga att nu behövde jag ju inte honnom på sammavis som tidigare ,å de gjorde honnom osäker,djupt ånger full grät å bad på sina knän om att få min kärlek,å trot eller inte men jodå JAG VA FAST I GEN!!vi försökte ett antal gånger att bo i hop i "min lägenhet"men slutade varje gång trotts alla lovanden med mer som alltid att han bara iskallt försvann en el 2 vekor ca,under ett års tid nyligen har vi träffats till å från hafft sex när de typ passat han å jag va ju naturligtvis på,aldrig hemma hos mej utan han väntade på mej å jag mötte han där seen åkte vi,.han sa hela tiden att nu jobbar han minsann å därför inte svarade på sms i bland el hadde telen av att han bodde själv på "jobbet"så när vi återigen effter ett bra tags sms å telefonkontakt nästan dagligen skulle ses över en helg ville jag inte vara hos mej sa vi kan ju va där du bor fanns ju enligt dej en säng där?.men nej de gick inte,jag anade vid de här laget ugglor i mossen men kännde mej å va helt ensamm utan någonsom hälst kontakt med vuxenvärden el ett socialtliv överhuvetaget,va de någon som ringde mej så va de typ skolan,soc,hur som så denna fredag gav jag mej inte då vi inte kunnde vara hos "honnom"då fick det vara å jag klev ut ur bilen å sket it,.villket gjorde att vi återigen inte hördes på ett tag,han började som vanligt med sitt sätt att manipulera ,ljuga ,gråta å gud vet vad,å jag sa ok men då krävs det att du är ärlig å talar om vart du bor,jobbar,är,förstog ju att han ljög men hadde blundat för de så länge,tillslut kom det fram att han hör å häpna bodde hos sin dotterskompis men hadde nu lessnat å saknat mej så mycke å naturligtvis absolut inte ville missta mej för gott jag sa åter i gen för 50000 ången ok vi provar,å tyckte att de va värt en sissta chans pga mina konstigt nog KÄNNSLOR för denna mäniska trotts allt,och efftersom han varit ärlig nog å sakt rakt ut de jag misstänkte å ringde denna tjej han "hyrde rum"utav å sa jag har flyttat hämtar mina saker i vekan,jag va med jag hörde samtalet villket fick mej tro att ok han kanske har börjat tänka om,jag har sen den dagen jag träffade honnom hört hur mycke han älskar mej,jag va hans liv,ideal och hans livs kärlek,villket han faktigst säger en i dag senast för ca 3 månader sen och ska jag vara ärlig så är de sjukt nog samma för mej han är,va mitt livs kärlek,men som han som jag ser de ljugit sönder sårat tyvärr,de höll 2 vekor sen va de dax i gen inte bara han denna gång måste jag ju säga,jag hadde 10000 med frågor som jag under hela tiden,åren förträngt och som för varje dag,veka,månad,år bara blev mer å större ,de blev för mycke för han som bara hälst ville att jag skulle vara tyst å fortsätta som inget hännt men nej jag känner honnom för väl vid de här laget så jag kännde i hela min kropp att något stämmer inte,jag frågade honnom ett antal gånger om allt va uppe å ärligt sakt å om de inte fanns mer han dökjde?men nej allt va enlit honnom sakt å uträtt,jag va stolt som en tupp att han faktigst varit ärlig mot mej sakt som de va och att han hyrde rum hos sin dotters kompis,men som sakt saninngen kommer alltid fram för eller senare å jo då mycke riktigt de gjorde den,han klädde sej så fort han vaknade varje morgon,sov i morgonrock hadde hela tiden något på sej oavsett vad vi gjorde (= villket jag tyckte va mycket konstigt,en kväll drak vi spelade kort pratade å hadde trevligt med mina vuxna barn rätt som de va fick jag se ett namn TATTUERAT PÅ HANS ARM!!!!!!de hadde då typ gått 2 vekor utan att jag märkt de eller sett de å de va ju inte mitt namn kan jag ju säga utan sin dotters kompis namn som är 26 år ynre än han själv han e 50 hon 24 sen kom de även fram att de va gifta!!!!dessutom är hon en av hans söners ex???..de knäckte mej totalt,men kan i dag inte fatta hur jag orkade i 6 år med detta ständiga facit som slutade med detta,nej inte riktigt,jag mådde apa sämmre har jag aldrig mått och fortfarande helt själv utan vänninor å ett socialt liv jag tog hand om mina barn som 2 av 5 har adhd villket inte alltid är så lätt att hanskas med men dom medicinerar å får i dag hjälp,men han kom ändå en sissta gång till mej bad mej följa med och lämmna in hans skillsmässa jag sa nej aldrig i mitt liv,hadde du älskat mej har du inte gift dej,hur som till slut hadde han återigen lyckats få mej ge mitt hjärta åt honnom 2 vekor gick ÅÅ pang på min födelsedag "villket va en lördag"fick han för sej att han kännde sej instängd att han inte FICK för mej lämmna hemmet själv för att köpa cigg äns,jag orkade inte bry mej jag visste ju vad som va på g känner honnom utan å innan.men så ja han lyckades åter i gen göra sej osamms med mej å åkte i väg,jag hörde inte ett ljud av honnom och hans tele va av,2 dagar senare dycker han bara upp på morgonen kommer in i sovrummet ,ger mej skullden som alltid,å säger jag ska ta mina saker å ställa ut dom på lant stället men vi kan ju träffas ändå jag orkar inte med ditt gapande på mej med mer fick han de till,vad han inte visste va att nu denna gång hadde han packat sin VÄSKA SINA SAKER EN SISSTA GÅNG jag va starkare än starkast å trotts allt som kommit fram ett han en sissta chans han kommer hem å ska packa återigen ja ok gört sakt å gjor å de har nu gått 5 månader å jag har varken svarat på meil el sms från han som många gånger under sissta tiden bett mej rädda han,men nej nu är gränsen nådd å de va vid att fått veta att han hafft sex med oss båda alla lögner sen att de va enligt mej ett barn han gift sej med mina å hans barn är jämmgammla med henne å enn del äldre helt sjuk sitvation,dom är fortfarande i dag skillda men bor i hop hon 24 han 50,skall tillägas att han inte har ene vänner har alltid festat,roat sej främför allt med sin dotter,jag mår i dag bra har varit ut nåra åner och umåtts mycke med min jämmn åriga granne å hennes vänner,men vad är de som gör att man beter sej,gör,behandlar den man påstår sej älska å skapar alla dessa sitvationer för denne?sammt hur orkade jag?hur kunnde jag gång på gång förlåta?.mäniskan är en skum varelse ,är detta vanligt att ha de på dettavis?,.fler än jag?,i dag är jag glad å riktigt STOLT över mej själv fast på ett ÄNTLIGEN riktit sätt att jag kunnat stå emot mina egna känslor,behov för trotts att de gått ett år ,år inet med någon annan men allt har väl sin tid.. | |
| le-lou | 2012-04-24 16:57 | |
| men , när sexdriften avtar brukar väl knappast otrohet inträffa? | |
| Yamma | 2012-04-24 17:14 | |
 | Du är tuff, GUNSTa! Lova nu att aldrig ta tillbaka honom igen, hur illa det än går för honom! | |
| naliva | 2012-04-24 18:02 | |
| Vad får er att tro att sexdriften avtar? Vid vilken ålder tror ni man slutar med sex? Vid 40??!!!! Finns åtrån så finns sexlusten. Självklart! | |
