Spelrum
| Giraffen | 44 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 2 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 33 |
| Inloggade | 79 |
Mobilspel
| Pågående | 19 526 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| apbur | 2013-07-08 22:28 | |
 | Hehe, när någon anklagar mig för att vara bitter och okänslig ska jag säga att jag älskat för mycket. | |
| xxxANxxx - Ej medlem längre | 2013-07-08 22:42 | |
 | Drifting:? Okey? men alltså? jag ser ju att du skriver att det faktiskt är du själv som vart den som valt att lämna ett förhållande,så de är väl kanske lite annorlunda för vad du kan känna en sådan ggn. också just för att det är du själv som lämnar förhållandet med någon?men att lämna någon eller att bli lämnad av någon i ett förhållande kan ju ha olika orsaker såklart..och detta avgör ju såklart om hur den ena parten kan känna oavsett om man blir lämnad eller lämnar någon!!Men jag talade om att va den som blir lämnad plötsligt av någon man älskat , och som man också trott vart älskad av den andre parten,och som inte innan visat några tecken på att nåt skulle vart fel,konstigt eller oälskat mellan varandra. Alltså har den andre parten gått omkring och låtsats en tid före för att hinna känna sig för om den nya denne kanske träffat verkar va rätt..och sedan bara lätt som en plätt bara dra.. Skulle du kunna fortsätta känna kärlek till din partner om du t.ex. skulle känt stark och äkta kärlek till någon som skulle ha gjort så med dig ??? Gör man de..då är man ju för fan inte slug..!! ? Jag vet var jag står som människa idag i livet..och jag vet med all säkerhet mitt egenvärde som person..och därför kan den typen av partners bespara mig detta slöseri med tid,kraft och kärlek helt i onödan, när man hellre vill lägga sin kraft på nåt äkta och seriöst.. | |
| xxxANxxx - Ej medlem längre | 2013-07-08 22:54 | |
| Bluemoon:??? Som jag tidigare skrev i förgående brev,, så vet jag var jag står som person idag i livet och även mitt egenvärde..och inget kan längre få mig besviken..för jag går inte in i ett förhållande om jag inte känner äkta kärlek.. så enkelt är det.. Men att känna kärlek till många personer iövrigt..det kan jag verkligen göra..men för att gå in i ett förhållande krävs mkt. kärlek, och äkta sådan, och mkt. mer och nåt helt annat..och det verkar inte finnas många som är kandidater till nåt seriöst.. det är skojigare att valsa omkring! Eller man kanske måste uppdatera sig ;) nya tider ..nytt stuk ,) Så man kanske skulle köra det racet också.. ;) slit och släng bara.. | |
| Incidental - Ej medlem längre | 2013-07-08 22:55 | |
| apbur, precis.....för vem kan anklaga en då? | |
| drifting - Ej medlem längre | 2013-07-08 23:03 | |
| @xxxxanxxxx det ät ju förstås väldigt tråkigt att vara i ett förhållande med en person som du älskar men personen i fråga inte har samma känslor utan bara är kvar i brist på annat...det är ju då man skall visa människan dörren.stannar man kvar i ett sådant förhållande det är då man är väldigt oslug...jag kan känner ju fortfarande kärlek till personen ifråga även om jag avslutar eller hon "utnyttjat" mej i väntan på en annan så kan jag inte stänga vare sej på eller av känslor.men kanske handlar efter hjärna å inte hjärta | |
| xxxANxxx - Ej medlem längre | 2013-07-08 23:03 | |
| Drifting:? glömde säga att jag har två jättelånga förhållanden bakom mig. och separationen i båda förhållandena var vi båda partner överens om, så de gick hur fint som helst,och är vänner såklart därför också..ingen kände nåt med varför de eller de..utan vi tyckte vi skulle gå skilda vägar båda:) och det är ju verkligen de opptimala vid en separation :) så de är jag jätteglad över :) Iövrigt har jag haft många kortare förhållanden före och mellan de två långa förhållandena.. och allt har vart frid och fröjd och ingen olycklig jag lämnat eller blivit lämnad av.Så jag har inga dåliga erfarenheter på så sätt. men jag skriver vad jag tycker gäller iaf. för mig i ett förhållande och vid ev. separation. Ingen ska gå bakom ryggen iaf. på den andra under tiden man är i ett förhållande. Då gör man slut först.. de är min starka åsikt.. | |
| xxxANxxx - Ej medlem längre | 2013-07-08 23:06 | |
| Och då menar jag att man gör inte bara tvärt slut från en dag till den andra..utan det är ju nåt man måste kunna kommunisera om i god tid före om vad man känner och eller varför.. | |
| Sote | 2013-07-08 23:47 | |
| Xxxx- bara för att förstå lite bättre, vad menar du när du säger jättelånga förhållanden? För det kan ju vara väldigt olika hur man ser på det. | |
| Söndagsman - Ej medlem längre | 2013-07-09 00:12 | |
| För mig är det så att man tar första bästa kvinna man hittar. Då det med tid förmodligen blir en massa tjafs i alla fall så finns det ingen anledning att vara petig från början. Och har man tur så växer det hela och blir riktigt bra. | |
| llloyden | 2013-07-09 02:01 | |
| Eftersom kvinnor löser problem genom att prata, prata, prata, ifrågasätta, ventilera problem etc. och män tiger och vill inte att någon ska veta att dom har något problem överhuvud taget så blir det liksom lite fel på allt hela tiden. Vi är alla olika. Kul om alla inser att det är så.... och kan inse att saker o ting är ganska enkla att lösa | |
| Hinken76 - Ej medlem längre | 2013-07-09 02:57 | |
| Det är nog inte bara i situationer som trådens ämne handlar om som kvinnor har större behov av att prata. Ibland blir jag uppriktigt imponerad/förskräckt över hur många ord och upprepade bekräftelser kvinnor kan behöva för av avhandla ett ämne, vilket som helst. Varför det är så har jag självklart ingen aning om eftersom jag är snubbe. Till råga på allt ingenjör. | |
| Söndagsman - Ej medlem längre | 2013-07-09 03:16 | |
| Om vi ska vara lite allvarliga här så tror jag att min manlighet övervinner alla osäkerheter. Jag är stark i mig själv. (kanske är jag svag i ett förhållande, vem vet?) Jag har varit med i detta forum i massa år, innan en skitnödig forumvärd tyckte att det var bra så. Jag kommer inte ihåg hans namn men jag tror att det har att göra med en viss fläck på kinden. | |
| jaapmeister - Ej medlem längre | 2013-07-09 17:13 | |
| Om jag ska försöka ge ett litet svar så är det följande: män har nog inte ett mindre behov av att ''prata om det'', däremot är de mer flexibla kring vem som måste lyssna. Kan hålla fattningen i dramatiska situationer inser man snart att det finns stora poänger att inte tala ut med just föremålet för ens bekymmer. | |
| SämstpåBeta | 2013-07-10 01:45 | |
 | Som beteendevetare skulle jag vilja veta xxxxAxxxx gör av sina känslor när partnern vill lämna en men man själv är hopplöst kär i personen, du skulle troligen kunna sitta på svaren till alla apotekers undergång. Eftersom detta inte är något problem för dig, medan resten av världen någongång under sin livstid förmodligen går igenom liknande kriser. Att Sylvia Plath vill ha dig som mentor, tyder ju på skön insikt! Den riktiga Sylvia Plath är ett intressant exempel i detta ämne. Hon fick själv aldrig kontroll på dessa känslor av förlust och valde ta sitt liv! | |
| Arnelööv - Ej medlem längre | 2013-07-10 08:25 | |
| ovanligt ålderdomlig frågeställning från TS, den riktiga SP var ju betydligt mer modern i sitt att tänka | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2013-07-10 09:19 | |
| Det var hon verkligen inte. Läs på lite. | |
| SämstpåBeta | 2013-07-11 03:53 | |
| Den riktiga SP var modern helt klart, tex skrev hon korta noveller för dagstidningar på 50-talet, huvudsakligen en manlig syssla vid den tidpunkten. Flesta av hennes dikter blev avvisade i början av de flesta tidningar och förlag, då började hon skriva artiklar i lokaltidningen för att nå ut med sitt skrivande, ganska modigt, förslagen och modern från en ung kvinna på tidigt 50-tal. Som ung kvinna sökte hon till Harvard då hon inte fick gehör för sitt skrivande. Hon antogs och det var oxå modigt och modern för en ung kvinna för sin tid. SP hade många älskare innan hon träffade Hughes, inte anmärkningsvärt idag men då var det det. Hon sägs ha sagt då hon sökte till Cambridge University att "för att träffa män och kanske studera", dåtiden rynkade säkert ögonbrynen åt detta. Oxå ganska modernt att som ung kvinna resa över Atlanten och studera i ett anat land. Något vi tar för givet idag. Läs "the Bell Jar" och njut! | |
| Minta | 2013-07-11 10:31 | |
| Trots hennes självständighet verkade hon ganska beroende av Hughes, på ett destruktivt sätt. Men på den tiden var det väl inte lätt att vara ensam med två små barn med en far till barnen som inte tog sin del av ansvaret när han lämnat henne för en annan. Ingen delad vårdnad på den tiden. Tiden före självmordet var hon mycket skör och togs om hand av vänner och bodde med dem med sina barn. | |
| SämstpåBeta | 2013-07-11 11:37 | |
| Hon led genom hela livet av depressioner, hon hade innan Hughes försökt med minst två dokumenterade självmordsförsök, mest kända är det med pillerburken i källaren och mamman fick hela stan att leta efter henne. Jag skulle med stor övertygelse tro att hon led av manodepressivitet eller hade symptom av bipoläritet! Äktenskapet med Hughes var helt klart destruktivt, mest pga att han kväde och bromsade hennes kreativitet och skapande. Första brevet där hon nämner Hughes till sin väninna, skrivet hon "han blir min död" och då var hon kär och lycklig. Det blev ju inte bättre av att familjen Hughes inte accepterade henne och hans otrohetsaffärer. Hon var dock nyskapande och modern för sin tid och blev och är många kvinnors ikon och frontfigur. Hon var modern med pennan. Men med livet hamnade hon i gamla hjulspår. | |
| SämstpåBeta | 2013-07-11 11:37 | |
| Hon led genom hela livet av depressioner, hon hade innan Hughes försökt med minst två dokumenterade självmordsförsök, mest kända är det med pillerburken i källaren och mamman fick hela stan att leta efter henne. Jag skulle med stor övertygelse tro att hon led av manodepressivitet eller hade symptom av bipoläritet! Äktenskapet med Hughes var helt klart destruktivt, mest pga att han kväde och bromsade hennes kreativitet och skapande. Första brevet där hon nämner Hughes till sin väninna, skrivet hon "han blir min död" och då var hon kär och lycklig. Det blev ju inte bättre av att familjen Hughes inte accepterade henne och hans otrohetsaffärer. Hon var dock nyskapande och modern för sin tid och blev och är många kvinnors ikon och frontfigur. Hon var modern med pennan. Men med livet hamnade hon i gamla hjulspår. | |
