Spelrum
| Giraffen | 11 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 4 |
| Inloggade | 15 |
Mobilspel
| Pågående | 19 842 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| mindottersmo | 2008-01-20 15:13 | |
 | Tack! | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-01-21 08:32 | |
 | Ändrar mig och delar med mig av en till dikt/text till er :) Oh well, the morning is here again. I see blue sky outside over barren, naked trees. I used to pray before I got up of my bed before, to confess my deficiency. To be a better human towards the ones I love, and to ask for help to restructure my way to be. But I woke up alone then, and I wake up alone without my prayers, it is all the same to me. It is all the same to me. Morning, day, evening, night. When you once have been left behind the time, you don´t really care. It is just a difference between light and lack of light. It is just a difference between dark and lack of dark, when you´re the only one there. Oh well, the monday is here again. I see the mailman across the street. I used to wait for letters from some publishing houses, to receive admission for my art. But then I realized that the only time they wanted to publish one of my manuscripts, was when I wrote the made up stories they wanted to see. So I get nothing if they publish me, and I get nothing if they don´t. It is all the same to me. It is all the same to me. Monday, weekend, holiday. When there is no one there who really listen to your words, there is really no one there. It is just words which reflects back to you. It is just you who echoes in your own mind and reality, and you´re the only one in there. Oh well, the spring is here again. I feel the smell of twigs in leaf. When I was young, like five, six years or so, they told me not to think too much, to play with toys instead of letters. But I didn´t get the point of playing then, and I still don´t get why they play out there. Just because everyone is equal to the law, in school, society and church, and we are all the same, doesn´t mean everything is fair. It is all the same to me. Summer, spring, winter, fall. When there is no one there to see you for who you are, the point of treat everyone like equals gets nowhere. So just remember, when they blame you for live a lie, cos you´re different to most of the rest; to build your own reality is the only way, to get the requsite share that there is. | |
| Dyslekso | 2008-01-22 12:01 | |
 | Här är den inledande delen av en, som det blev, ganska lång Kafka-pastisch jag började skriva när jag våndades över min första deklaration som egenföretagare. Deklarationen Albinsson förde en svettig kamp över deklarationen och vankade av och an i det lilla rummet, mumlade på skattetekniska formuleringar och stönade då och då plågat av nervositet och stress. Ett par dunkningar från det knarrande golvet följde snart. Brunteberg, kamrern på våningen under, var uppenbarligen känslig för ljud och lät Albinsson veta när denne väsnades för mycket. Han satte sig åter vid skrivbordet och förde gång på gång fingrarna genom det tunna håret. "Om innevarande räkenskapsår inbringat ränteinkomster som vid nedsättningskalkyl överstiger 27,3 % av förutvarande bokslutsårs avdragsgilla utgifter", mässade hjälpmanualen, "skall Ni i ruta G3 ange det överskjutande belopp Ni dragit av från inkomstdecimerande avgiftsutgifter beräknat på föreliggande konteringsårs sammanlagda ränteutgifter". Orden förde en gäckande ringdans under Abinssons ögon. Om han bara kunde förstå vad allt betydde. Det hela var dunkelt, nästan mystiskt. "Omsättningsavkastningen, vilken avsätts från förutvarande års ej upplupna inkomstintäkter, dock med högst 18% av prisbasbeloppet", läste han vidare, "är avdragsgill med avseende på mervärdesskatt och periodiseringsuppskov då en löpande räntesättning ägt rum förutvarande bokslutsår". Brunteberg skulle säkert kunna hjälpa, han förstod nog precis vad som avsågs med de komplicerade ordalydelsena. Men Albinsson vågade inte gå en trappa ner och fråga. De gånger de möttes i trappan hade Brunteberg kyligt betraktat Albinsson med vad som verkade vara en högdragen, kanske till och med föraktfull min, och mycket avmätt hälsat "Goddag". Albinsson var inhyst i ett rum i en lägenhet som tillhörde fru Behn, änka sedan många år tillbaka. Hon var kraftigt lomhörd, och betraktade Albinsson med misstänksam förvåning när han dök upp i hallen för att ta sig till sitt rum. Med ett rovdjursliknande svep tog hon emot hyran som han betalade i slutet av varje månad. "Vad gör han därinne? Det är så tyst." frågade gumman och slickade sig om läpparna, på samma gång insinuerande och tankspritt. Hennes korpsvarta ögon blänkte i halvmörkret. "Jag deklarerar." "Vad sa han?" "Jag DEKLARERAR!" förtydligade Albinsson. "Jaså, jaja. Det är så dags nu. Bara han kan betala hyran så." De invecklade formuleringarna i deklarationsbroschyren oroade Albinsson, och han bestämde sig för att bege sig till skattemyndigheten och söka råd. Där fanns det ju trots allt tjänstemän vars främsta uppgift var att hjälpa till vid deklarationssvårigheter. Han hade tidigare försökt ringa till myndigheten, men tjänsteman efter tjänsteman hade snäsande kopplat vidare honom, och till slut lade han på. Albinsson fick anstränga sig för att öppna den stora porten in till Skattemyndigheten. Det var en enorm byggnad, uppfört i stilen av ett romerskt palats, med tunga kolonner som höll upp ett högt valv. Valvet hade försetts med en målning; av allt att döma var det självaste Gud fader som bestraffade svansförsedda skattesmitare. Inne i den ekande kontorssalen satt tjänstemän i långa rader vid sina luckor. Albinsson gick fram till en lucka, bakom vilken en surmulen ung man bryskt stämplade blanketter. Han tittade knappt upp då Albinsson hälsade. "Jag har några frågor angående deklarationsblanketten för egenföretagspersoner…" började Albinsson. "Hjälpmanualen finns att hämta avgiftsfritt där borta" pekade tjänstemannen. "Ja, jag har hjälpmanualen, men det finns några formuleringar där som jag inte helt förstår. Utgiftsavgift…" "Utgiftsavgiften definieras i formulär X4, sektion D2, stycke 3", klippte tjänstemannen av, "som den icke-extrikabla utgift vilken under förutvarande bokslutsår varit avgiftsgill." Albinsson tvekade. "Jaha…ja, då förstår jag nog. Men sedan var det stycket som handlade om avdrag…" "Avdrag?" Tjänstemannen tittade upp med smalnande ögon. "Vilka slags avdrag är ni intresserad av att göra, egentligen?" "Ja, kontorsutensilier till exempel." "Kontorsutensilier?" Tjänstemannen ryckte till som om Albinsson precis erkänt landsförräderi. "Ursäkta mig ett ögonblick." Tjänstemannen gick bort till en äldre man som satt vid ett mörklackerat ekbord bakom luckorna. Han mumlade något till den äldre mannen och tittade på Albinsson. Den äldre mannen lyssnade uppmärksamt och såg därefter strängt på Albinsson. Han reste sig och kom till luckan. "God dag. Det var avdrag det gällde." "God dag. Ja, det vill säga, jag undrade lite om vilka avdrag som fick göras för egen näringsverksamhet." "Det skall ni veta, att avdrag kan inte göras hur som helst. Det krävs noggrant övervägande av en mängd omständigheter och olika…faktorer för att avgöra vad som är avdragsgillt." Mannen synade Albinsson som för att minnas honom. "Jag kan inte nog understryka att ni är mycket försiktig beträffande avdragen, i synnerhet vad gäller kontorsutensilier. Ni som innehar egen näringsverksamhet har många fördelar som det är, inte sant? Adjö." Albinsson var torr i munnen och kände en vag oro i bröstet när han gick ut från skattemyndigheten. Den äldre mannens förmaning hade nästan låtit som ett hot. Men visst fanns det möjlighet till avdrag? Hans driftige vän Jakobsson berättade ju ofta långa historier, ibland kanske något överdrivna, om avdragen han lyckats göra i sina deklarationer. Historierna var intressanta och mycket detaljerade, men Albinsson vågade inte lita på att Jakobsson skulle ge råd som var helt lagliga om han frågade honom om hjälp. Nej, bäst att bara göra säkra avdrag och på det sättet hålla sig borta från bekymmer, tänkte Albinsson. Vem hade kunnat tro att den enkla verksamhet som Albinsson ägnade sig åt skulle resultera i sådana grubblerier? Han hade varit duktig på att stava i skolan, och detta efter ledde till att han fullgången utbildning började arbeta som korrekturläsare av tekniska manualer, ett ofta stimulerande och lärorikt arbete. Då hans uppdragsgivare inte ville betala de sociala avgifterna var Albinsson tvungen att registrera sig som egenföretagsperson för att få utföra uppdragen. Hans far var en stor och stark man, som på egen hand hade gjort sig pengar inom tillverkningen av vagnshjul. Trots de detaljrika berättelserna rörande de olika moment som ingick i framställningen av vagnshjul som fadern frikostigt delade med sig vid middagsbordet hade han inte lyckats övertyga sin son om att följa i hans fotspår. Fadern hade aldrig respekterat hans yrkesval. "Rättstavning", brukade han fnysa, "är inte ett jobb för en riktig karl!" Fadern, som under höga skratt ljudligt bokstaverade sig genom de roliga historierna längst bak i dagstidningen, hade alltid hävdat att boklig bildning var för veklingar. "Det var din mor som ansåg att du skulle studera på universitetet, inte jag", brukade han säga. "För mig har vagnshjul alltid varit viktigast." | |
| WordTour2008 - Ej medlem längre | 2008-03-23 10:41 | |
| Löva life - Ett pekoral i en akt ;-)) Iskall vind river våta kinder men tårarna är inte färgade av sorg Just nu ser jag inga hinder för att bygga min egen lyckas borg Jag går i snöglopp vägen fram i dikesrenen är det emellertid vår Trots att jag upplever detta ensam känns vandringen inte det minsta svår Lugnet har lägrat sig i min själ jag har försonats med mitt öde Ingen mer bitterhet som min glädje stjäl bara lycka i ett aldrig sinande flöde Det är en strid varje dag för att kunna känna det så här Men det är värt varje kämpatag när man i självaste livet blivit kär | |
| bennyboll - Ej medlem längre | 2008-03-23 10:49 | |
| Du är ju en riktig talang du... Blir helt tagen av dina alster.. Stoor kram till dej/ Annika | |
| WordTour2008 - Ej medlem längre | 2008-03-23 11:42 | |
| Åh, tack Annika! Kramis :-) | |
| blue_moon | 2008-03-23 11:58 | |
 | Åhh, underbart! | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-03-30 16:36 | |
| (Några korta stycken ur text skriven v.13 i år) Jag brukade skriva min tomhet förut och hoppas att den på så vis skulle lämna mig. Jag har skrivit den, för att den varje gång jag försökt att ta den i munnen, har torkat redan i halsen som en brännande sveda. Men den stänkte bara tillbaka på mig som reppellerande tårar och skrek saknad och avsaknad och ingenting däremellan, från papperets yta. Nu händer det istället ibland, att jag glömmer mig själv och ler, ler på ett sätt som bara en introvert och förälskad människa kan le; omedvetet och fullkomligt ärligt. Vi ville båda skriva vår lycka, jag vet att vi önskade att det vore möjligt. Men vi fann inga ord som var tillräckligt stora och nog varma och nog ömma den här gången. Så vi såg på varandra istället -och visste. Var det därför ens nödvändigt att skriva den? Jag somnar åter så tungt som jag borde, med lampan tänd och pennan fallande ur handen. Nu ser jag dina ögons mjuka färgkant och skriver den i tanken utan bläck. | |
| _AnnaLena_ - Ej medlem längre | 2008-03-30 16:55 | |
| Stanna upp. Du är inte ensam. Tänk. Tänk på vilken väg du tar. Går du genom det höga gräset så skapar du en stig åt andra. Backar du för långt så riskerar du att aldrig komma fram. Springer du för snabbt kan du missa allt det vackra. Lär av andras fotspår men skapa dina egna. Stanna inte upp. Tänk inte. Fortsätt gå. | |
| ledzeplin | 2008-03-30 16:57 | |
 | vakna rulla röka tillbaks till verkligheten :) | |
| Imbattibile - Ej medlem längre | 2008-03-30 16:58 | |
| Vackert! | |
| _AnnaLena_ - Ej medlem längre | 2008-03-30 16:59 | |
| Lägg ett finger på tinningen och tro att du ser smartare ut! | |
| emman | 2008-03-30 16:59 | |
 | du menar väl inte rökningen då ? :O | |
| _AnnaLena_ - Ej medlem längre | 2008-03-30 17:00 | |
| lol | |
| ledzeplin | 2008-03-30 17:00 | |
| haha yes | |
| Imbattibile - Ej medlem längre | 2008-03-30 17:00 | |
| Haha, njaaaaaaaaa! Ne! | |
| ledzeplin | 2008-03-30 17:02 | |
| nej fy | |
| Imbattibile - Ej medlem längre | 2008-03-30 17:12 | |
| Att vakna, rulla och andas in en massa gift Det låter för de flesta som en bra start på dagen Men att det skadar lungorna är ingen överdrift Efter många cancerpinnar kan du dock ligga dö med händerna på magen | |
| Imbattibile - Ej medlem längre | 2008-03-30 17:12 | |
| =| | |
| ledzeplin | 2008-03-30 17:23 | |
| ah jorå, men den där snodde jag av en kompis som sa så häromdan men han menade inte ciggaretter då | |
