Spelrum
| Giraffen | 8 |
| Krokodilen | 1 |
| Elefanten | 1 |
| Musen Böjningslistan | 4 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 17 |
Mobilspel
| Pågående | 20 031 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| DILLIGAFF - Ej medlem längre | 2008-09-16 22:15 | |
 | gf: hehe, det inkluderar ju även dig.. ? :) | |
| Gunna F - Ej medlem längre | 2008-09-16 22:19 | |
| njeaa.. skulle inte tro de´..DILLI :) man ska ju inte tro allt man ser s.a.s ;) | |
| soapan - Ej medlem längre | 2008-09-16 22:19 | |
| Jag träffar fler oartiga gamlingar än ungdomar. Ni vet dom som " med ålderns rätt" ... Fullt sjå att veja för gamla galningar som försöker preja ner en med rulator och tänker "dagens ugndom" om mig. Social obegåvning är inget nytt fenomen, men äldre uttrycker det mer. "Det var mycket bättre förr" With all do respect, det måste vara den mest lögnaktiga floskel som någonsin sett dagens ljus. | |
| DILLIGAFF - Ej medlem längre | 2008-09-16 22:23 | |
| gf: ok, du verkade lite för smart så.. tror dig! ;) | |
| Gunna F - Ej medlem längre | 2008-09-16 22:30 | |
| Thank´s...DILL.. | |
| 1335991 | 2008-09-16 22:35 | |
 | För att ta ett ex angående dålig/bra uppfostran. Jag har 3 syskon och 13 syskonbarn, När ngt barn i lillasyrrans/brorsans familj fyller år,ringer dom alltid själva minst 2 veckor före och bjuder in oss,dom MÅSTE umgås med oss som kommer på kalaset,för där har både lillsyrran och brorsan sagt:är ni inte med och umgås under kalaset blir det inga mer kalas... dessutom måste dom tacka för presenten, oavsett om dom gillar den eller inte, och detta har dom fått lära sig sedan dom var små....Där är tom TV:n avstängd under kalasen och man UMGÅS med varandra. Med storasyrrans familj är det som natt och dag.... det är alltid HON som ringer och bjuder in oss på kalas , trots att hennes söner är 14,17,21 år gamla, i den åldern kan man ringa själv och bjuda in! När man kommer dit så tar dom emot presenten, vissa ggr tackar dom inte ens, dom är med när man äter tårta eller vad som bjuds.... dom slänger sig i tårta/mat för att sedan gå in i sitt rum och sätta sig vid datorn & dom sitter där tills vi ska åka hem. När man väl skall gå,så får storasyrran mer eller mindre skrika åt dom att dom ska komma och säja hejdå och tacka.... Att komma till storasyrrans barns kalas är så J otacksamt så det inte är sant! Det känns ungefär att: Ni får gärna komma med presenter/pengar, men sedan får ni gå..... De senaste åren har vi helt enkelt tackat nej till hennes barns kalas,iofs har vi många ggr kunnat,men vi har inte haft ngn lust, det är inget helt enkelt inget skojigt alls att åka dit, man känner sig inte alls välkommen. Den sortens "uppfostran" min stora syrra kör med mot sina barn är, enligt min mening ingen uppfostran alls! | |
| kermis | 2008-09-16 22:36 | |
 | Aurora Aurorum: "vilket gör att jag utbrister, tack du har räddat min dag (klockan är ännu bara 9 på morgonen) vilket gör att han säger; du har just nu gjort min dag till den vackraste med dina ord." /../ med det vill jag ha sagt att de personer som i tidigare inlägg menat på att framkrystade tack är onödiga, så är det inte det, har man tack i ryggen och framför det gör man någon annan glad, försök ska ni få se" Var ditt tack framkrystat? Du blev ju innerligt glad och lättad över att hittat någon som kan hjälpa dig. Då är det inget fel att säga det. Jag tror inte att någon menat att _alla_ "tack" är onödiga. Man blir glad när man gjort någon annan glad och det märks och vice versa. Känslor är jättebra att kunna uttrycka men att hela tiden automatiskt mana fram tack för diverse saker vattnar bort hela uttrycket. Ungefär som "jag älskar dig/er" eller diverse komplimanger. Eller för den delen hårda ord också. De slutas tas på allvar när samma person repeterar orden för ofta. | |
| Gunilla No - Ej medlem längre | 2008-09-16 22:41 | |
| Nej men stopp! Att säga tack för maten, presenten eller hjälpen kan väl aldrig missbrukas så att det slutas ta på "allvar"!? Vanligt jäkla hyfs kan man väl begära att folk ska ha!? Små som stora. Säger ni inte hej till folk heller? Eller hej då? | |
| kermis | 2008-09-16 22:45 | |
| Mitt svar på Gunillas inlägg står tidigare i tråden... | |
| hemliga anna | 2008-09-16 22:50 | |
 | jag instämmer med tidigare talare som menar att ansvaret till den största delen ligger på föräldrarna. Självklart påverkar kompisarna och folk i skola/dagis också barnen men om min son skulle börja umgås i "fel" kretsar, så ser jag det som mitt ansvar som förälder att bryta upp barnet från det gänget genom kanske byta skola, för att på så sätt hjälpa min son att få en nystart och en chans att hamna i rätt kretsar. vore väldigt intressant att se fler tonåringars åsikt... | |
| vinterresa - Ej medlem längre | 2008-09-16 22:51 | |
| Jag tror, att barn och ungdomar umgås för lite med sina föräldrar/far- och morföräldrar/andra vuxna. Vi är kategoriserade i åldersklasser i det här samhället. Det börjar i dagis, fortsätter i skolan och det är väl där man hittar sina första kompisar - i samma åldersklass. "Ett sätt att umgås" lär man sig inte genom teoretiska studier i etikettböcker utan man tar efter de människor, som omger en. Umgås man enbart i miljöer med jämnåriga, så uteblir den inlärning, som de äldre generationers erfarenheter eller sätt att uppföra sig hade kunnat bidra till. | |
| Ellebellebii - Ej medlem längre | 2008-09-16 22:53 | |
| Barn gör inte som du säger... barn gör som du gör... stämmer ganska bra | |
| DennisPlz | 2008-09-16 22:58 | |
 | De äldre har alltid de yngre de förtjänar. | |
| Mimikryp | 2008-09-16 23:03 | |
 | Gällande de slappa ungdomarna i skolan och att lärarna inte kan säga till ordentligt nu för tiden... Jag kan absolut rekommendera filmen "Vikarien"! Den spelades in för bara 2-3 år se'n, så den är färsk och trots det får gamle Folke en otrolig pli på kidsen. :-) | |
| Ellebellebii - Ej medlem längre | 2008-09-16 23:05 | |
| ja Vikarien är bra... | |
| angie_hell | 2008-09-16 23:12 | |
 | Föräldrar som inte orkar uppfostra är det stora felet. Dessa människor lägger över uppfostran på samhället. Jag ser det dagligen. Dem orkar inte sätta gränser eller predika om moral. Om man inte lär sig hemma var ska man då lära sig någonstans? Själv tar jag hand om en 14åring flicka som har mycket i bagaget. Det är en avlägsen släkting som pga av familjeproblematik får bo hemma hos mig. Skulle jag få veta att hon beter sig illa mot någon på det sätt ts skriver skulle hon antagligen bli bestraffad med livstids utegånsförbud. Man pratar förmycket om barns rättigheter och förlite om deras skyldigheter idag. Tycker inte aga är en bra lösning däremot lägger jag otroligt mycket vikt vid handling och konsekvenser. morallektioner och betyg på uppförande i skolan! | |
| stefanf | 2008-09-16 23:15 | |
| Jag vill gärna ha ett vänligt samhälle där man bjuder generöst på ett extra leende, håller upp dörren för andra och uppträder allmänt artigt. Tyvärr dyker det upp allt fler människor (inte bara tonåringar) som egentligen inte bryr sig särskilt mycket andra människor. Sköt du ditt så sköter jag mitt. Visst, fine. Förvånas gör jag (märkligt) nog fortfarande men jag har slutat irritera mig eftersom jag inte kan göra så mycket åt saken. En sak är dock säker. MINA barn ska djävlar-i-mig lära sig vanligt hederligt hyfs och de ska lära sig begripa att det påverkar deras möjligheter i livet - på alla plan. Om de sedan väljer att ändå vara dryga, ohyfsade och strunda i sin omgivning så är det ett val och konsekvenserna får de ta. Flera har varit inne på orsakerna till utvecklingen och självklart handlar det om vuxenvärlden och hur vi faktiskt väljer att vara _närvarande_ med våra barn. Jag ser för många sk. piedistal-barn som får ta precis hur mycket plats som helst, föräldrarna ställer inga krav och har extremt låga förväntningar. De kan väsnas och "ta över" vilka samtal som helst. Kanske är det en slags överkompensation för att man jobbar så mycket och inte hinner med att bygga en normal relation? Barn behöver bemötas av trygga, lyhörda och empatiska vuxna som tar sig tid och _visar_ respekt. Det kryllar nog inte av såna vuxna i barns värld idag, tyvärr.. | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-16 23:44 | |
| När jag gick i förskolan hade vi fruktstund varje eftermiddag. Alla barn tog med en frukt hemifrån. Vi ungar plockade upp våra frukter ur ryggsäckarna och lade dem på bordet. Vi fick inte börja äta förrän fröken sade "varsågod". Jag tyckte att det var ganska udda att vi skulle vänta på tillåtelse att unisont hugga in på våra eget medhavda frukter och säga "tack" till fröknarna. Det enda jag lärde mig på det var att alla vuxna inte har lika stora hjärnor. | |
| vinterresa - Ej medlem längre | 2008-09-16 23:56 | |
| Rätt, DennisPlz! Det där tänkte jag på, när mina barn var små: Är jag inte respektabel, så kan jag inte förvänta mig att bli respekterad. | |
| vulcan | 2008-09-17 00:15 | |
 | Jo jag tror och vill som StefanF ha mer vardagsartighet. Säga vad man vill om den anglosaxiska världen, men vardagsartigheten finns som en naturlig hörnsten i både den amerikanska och brittiska kulturen. Folk är vänliga och - vid behov - ursäktande på ett helt annat sätt än här hemma. Det är så många situationer som går mycket smidigare då och mycket irritation som undviks. Det blev nästan övertydligt i somras när det första som hände när vi kom hem från semestern i Skottland var en otrevlig busschaufför som började argumentera ganska otrevligt om en situation som bara handlade om ett missförstånd (vilket han borde ha förstått och där det oavsett hade varit mycket bättre från hans synvinkel sett också att närma sig det hela med en vänlig approach istället. Jag förstår inte heller hur man tänker som förälder när man prioriterar ner eller bort den här delen av barnens sociala fostran. Man har ju igen det på alla möjliga sätt nämligen. Inte bara hemma som jag skrev om i förra inlägget, utan också i andra situationer där man - vilket väl alla föräldrar vill? - får vara lite stolt över barnen. Mina barn fick varsin klubba hos frisören idag och tackade så artigt och glatt att båda frisörerna sken upp och såg - nästan - lika glada ut de. Och då har jag verkligen inte kört någon drill med barnen - bara försökt få det till en naturlig del av vardagen att uppföra sig på det viset i olika sammanhang. Visst får jag påminna ibland, men numer går det nästan alltid av sig självt. | |
