Spelrum
| Giraffen | 25 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 2 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 18 |
| Inloggade | 45 |
Mobilspel
| Pågående | 20 220 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Ballerina | 2008-10-02 13:48 | |
 | Min svärmor är guld fast jag har inte barn än iof. Ser nog mina egna systrar som det största hotet vad det gäller en blivande barnuppfostran. De tog över mina föräldrars roll i tidigt stadium och försöker även uppfostra min 22åriga pojkvän. | |
| Tess 08 | 2008-10-02 18:36 | |
 | Jag har inte läst igenom alla inlägg här, men kan förstå ditt problem. Själv träffade jag barnens far när jag var 18 och han är 7 år äldre än mig, men ändå BÄBISEN i familjen.... Han är yngst av syskonen (jag är också det, men det märks inte) och det skiljer 10år till den äldsta i skaran. Jag hade alltså inte bara SNOTT deras bäbis utan var själv också en BÄBIS som inte kunde NÅGONTING! När jag sedan (19 år gammal) fick det första barnet så fick vi veta hur ALLT skulle göras. Och hur ofta, hur länge och det som absolut förbjudet. Vi bodde då lite oturligt i en lägenhet ovanpå pappans jobb och farmor sprang som en skottspole upp och hälsade på. Här snackar vi inte varje dag utan 5-22 ggr/dag. Hon hade samma jobb som pappan... Sen när sonen blidde lite äldre fick vi veta hur man ska uppfostra honom och vad man inte får göra. Tips som att stoppa tvålbitar i rumpan vid förstoppning på ungen kom ofta... En gång vart sonen hysterisk för att han inte fick som han ville (jag var inte arg, bara bestämd att han inte skulle få detta...) och fick då en arg blick av farfar som högt och tydligt deklarerade att det var MITT fel om pojken började stamma eftersom de gör det om de blir hysteriska.... Sen hör det till saken att barnens far kan säga emot, men det spelar ingen roll eftersom han är BÄBIS och då behöver man inte bry sig om vad han säger.... Min svärmor har alltid berömt min farmbrons ex (pappans brorsas exflickvän) och berättat vilken snäll flicka hon är och vad trevlig hon är pch bla bla bla... Troligtvis för att hon inte har sagt emot lika mycket som jag gjort och så... men då kan man ju undra varför svågern varit singel sen det tog slut (inte träffat EN tjej) och det är MINST 16 år sedan.. Det KAN bero på min svågers messerchmittiska (stavning) attityd... Fick nyligen veta att jag "bättrat" mig då sonen fick följa med på en ganska lång resa... Snacka om att jag vart föromlämpad!!! Eftersom det mest rör sig om att han nu är 14 år och borde kunna ta lite mer ansvar för sig själv.... | |
| micro113 | 2008-10-02 19:10 | |
| Tess Ursäkta om jag garvar lite ..... ...men jag tänker att nu är han 14 år, och kan säga ifrån om de kommer tvålbitar och skall stoppa i rumpan på han.... Jag har aldrig hört något så vansinningt, befängt tidigare..... skänker en tanke till din stackars karl som behövde växa upp med sådana teorier ... Jösses.... det finns verkligen svärföräldrar från helvetet ..... jag har förstått det under trådens gång... | |
| Miss_jk | 2008-10-02 19:16 | |
 | Jag hade världens underbaraste svärmor, men tyvärr gick hon bort i cancer för två år sedan. =( Tur att svärfar är lika underbar i alla fall! | |
| Tess 08 | 2008-10-02 19:17 | |
| micro... Vill du ha fler tips kan jag säkert fundera ut fler "sanningar" de berättat. ;-) | |
| Tess 08 | 2008-10-02 19:20 | |
| Kan också berätta att JAG är den elaka i vår familj! Tydligen är det mitt fel om pappsen säger Nej också.... | |
| remvanrijn | 2008-10-02 19:23 | |
 | me Tess tvålbitar i .. , det hjälper ju alltid!!Trodde att du som syrra var bra på sånt =) | |
| remvanrijn | 2008-10-02 19:24 | |
| Jepp tror jag oxå , samt att det är ditt fel att farbror fortf. är singel efter 16 år.. Tänker jag lite till kommer jag nog på mera... | |
| Tess 08 | 2008-10-02 19:34 | |
| Remmis... Gissa vad jag gör med patienter som är förstoppade!!! ;-P Och dessutom KAN det vara så att han (farbrodern) är singel för att det inte finns någon som orkar vara i hans närhet (ja, jag är elak, men det är sant!) | |
| micro113 | 2008-10-02 19:50 | |
| Tess Jag får ta det lite pö om pö Nu är målet att övertala maken att vara försökskanin för tvålbitarna .... | |
| Tess 08 | 2008-10-02 19:50 | |
| Berätta gärna hur det går micro.... | |
| micro113 | 2008-10-02 19:59 | |
| Jag ska göra det..... än så länge vägrar han........ trista karl | |
| remvanrijn | 2008-10-02 20:07 | |
| kan det bli så att 1a fisen luktar lavendel då? | |
| Sangria | 2008-10-02 20:07 | |
| Förstår att det är jobbigt men tänkt på detta-ni har åtminstone dessa personer i era och era barns liv. Mina föräldrar är döda sedan många år, före jag fick barn och min mans föräldrar bor på andra sidan jorden och vi har aldrig haft råd att åka dit så mina barna eller jag har aldrig fått träffa dom. Det är ett stort hålrum i mina barns liv då dom flesta av deras kompisar åtminstone har någon far eller morförälder. Jag har inga nära släktingar och min man har som sagt sin familj långt borta så vi har tex aldrig haft släkltträff , födelsedagar med familen, jul, bröllop eller barndop. Så ta det sura och uppskatta det positiva som ändå finns. | |
| Amiable | 2008-10-02 20:39 | |
| Jag vet inte hur mycket du och din sambo pratar om detta, men jag tycker att det är viktigt att man har samma strategi(?) om hur att hantera sin svärmor(åt båda hållen, farmor/mormor). Ni behöver vara enade. Han _ska_ ställa upp för dig. Det är ni som är familjen nu. Prata om det, hur Du vill att det ska vara, och fråga hur han ser på det. | |
| mew1 | 2008-10-03 08:45 | |
| Memme 84 Har du sagt åt din svärmor att DU inte vill ha kontakt i annat fall är det taskigt att låta henne fortsätta försöka i ovisshet. Du kallar din sambo feg, morsgris och att han är rädd för sin mamma. Utifrån vad du skrivit förstår jag inte varför. Han kanske inte håller med dig beträffande sin mamma. | |
| Vrooom | 2008-10-03 09:02 | |
 | Det är väl få saker som kan bli så infekterat som när det skär sig mellan nära släktingar. Jag har fortfarande en toppenrelation till min ex-svärmor, men har även erfarenhet av nära schism i familjen. Så mitt råd - gå till en familjerådgivning. Samtala med en tredje part om hur ni ska lösa det, för löser ni det inte i tid så tror jag det kväver ert förhållande, så var det i mitt fall. Det är fruktansvärt frusterande att ens partner inte vågar ta ställning, inte minst i frågor där det är en tredje part som styr och ställer i frågor som den inte har med att göra... | |
| anxa | 2008-10-03 09:37 | |
| Jag är SVÄRMOR och FARMOR och det är FAN i mej inte lätt ska ni veta!!! Nu har min son o. svärdotter en son, d.v.s. mitt barn-barn, och en vacker dag så kommer han att ha en familj, förhoppningsvis, (om inte hon lyckats kuva den lille pojken så att han blir "mammas gosse" hela livet....) och då kommer hon antagligen att stå sist i ledet, för dom flesta mammor tycks bara vilja ta till sig sin familjs traditioner, vanor mm, och kämpar livet ur sig för att göra om sina män. Vår fine son som hade såå många vänner, såå mycket energi, har nu blivit en skugga av sig själv, och jag lovar, vi sitter snällt och ser på för vi vill ALDRIG förlora honom, eftersom vi vet att om vi lägger mig i ställer hon ultimatum.... Vår son älskar oss, vill ha ett sånt liv som sina föräldrar har, och det HATAR HON.... Vi ska bara finnas till hands om de vill ha hjälp med barnvakt, så hon kan sola, göra naglar, och "ha lite tid för sig själv" - inte med vår son, för han kan ju jobba över lite så hon kan shoppa ändå mera......... Som tur är har jag en fantastisk relation med min svärmor och har alltid haft, trots att vi älskar samma man, det är kanske det det handlar om i grunden....Gud va, skönt att "mala" av sig lite | |
| L1973 | 2008-10-03 10:32 | |
| Min moster sa en gång (hon har 3 barn, två döttrar och en son) att det var jättelätt att ta emot och acceptera/välkomna döttrarnas män som en del av familjen än vad det har varit för henne att ta emot sin sons sambo. Även idag när alla har barn är det skillnad på känslor gentemot barnens respektive. Sen kan det ju självklart ha med personlighet att göra också.. Själv har jag förlorat båda mina föräldrar för 9 år sedan och jag träffade min make efter deras bortgång. Jag stod mina föräldrar nära, och (iallafall mamma) behandlade mig som en vuxen människa. Min man står nära sin mamma och det är inte så lätt för mig alla gånger. Tror dock att det kan ha med personligheter att göra.. våra personligheter går inte ihop alla gånger. Jag älskar min svärmor, men står inte ut med henne alla gånger. Jag klarar inte av att vara där mer än max två dygn åt gången. | |
| Sangria | 2008-10-03 21:38 | |
| Tänk tvärtom. Om svärmor inte hade funnits? Ingen barnvakt, ingen förankring i det förflutna, inga födelsedags presenter eller julklappar till barnen och ingen som kan ställa upp och hämta barna på dagis eller kanske ställa upp när dagis har planeringsdagar. Så har mitt liv varit sedan barnen kom för sexton år sedan. Vi har aldrig haft barnvakt och då menar jag verkligen aldrig, vi har aldrig varit på tex bio eller resturang själva utan barnen, vi har inga släktingar med tex lantställe att åka till på sommaren, ingen att skicka ungarna till på loven, ingen annan har någonsin hämtat mina barn från dagis/skola och vid dom tillfällen då barnen har varit sjuka (lite allvarligare då) så har vi inte haft någon att få stöd från. Missförstå mig inte nu- detta är min vardag och jag har ju valt det själv och har klarat av det alldeles galant men jag vill bara få er som tycker att er svärmor bara är skitjobbig att försöka se att hon kanske tillför saker till era liv som ni inte har tänkt på hur ni skulle klara er utan. | |
