Spelrum
| Giraffen | 39 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 25 |
| Inloggade | 64 |
Mobilspel
| Pågående | 19 431 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| TopBanana | 2011-09-01 22:33 | |
 | Ps... Håller fullständigt med de som I tråden sagt att motion/träning hjälper. Brukar själv kalla gym-besöken för "anger-management" - men det är ju inte Barack arg-het det hjälper utan också många andra "negativa känslor" :/ | |
| gulbagge | 2011-09-01 22:35 | |
 | TopBanana: Jag håller delvis med dig i vad du skriver, trots att jag själv har problem :P MEN mediciner kan vara bra, i kombination med terapi OCH det du skriver. För i slutändan handlar ändå allt om en själv. Ingen annan kan egentligen hjälpa dig än du själv. Läskig tanke när man mår för jävligt. Men sant. Själv har jag aldrig lidit av någon depression, men däremot svåra panikattacker, och jag kan ju säga att innan jag fick medicin för detta kunde jag inte ens gå utanför ytterdörren. Knappt ta mig ur sängen ens. Jag levde i en total mardröm och behövde verkligen medicin för att komma ur det första helvetet - att börja i någon form av terapi. Har provat på en del genom åren men inte känt att terapi hjälpt just mig, för mig har medicinerna faktiskt varit min räddning. Jag behövde dom för att kunna samla ihop mig och försöka ta tag i mitt liv själv. En läkare sa en gång till mig att medicinen är bara en liten liten del av processen att må bättre. Man kan se det som en tårta, och medicinen är bara en liten liten liten tårtbit. Resten får man jobba med själv/terapi osv.. och det kan nog dom flesta hålla med om stämmer. | |
| gulbagge | 2011-09-01 22:42 | |
| Måste bara fråga dig TopBanana om du ALLTID är emot mediciner, typ vid manodepprisiva besvär osv? (antar och hoppas inte) När i så fall är det tillräckligt illa för att det ska vara "okej" att sätta in en medicin? Sen vad det gäller att gå i terapi så kan det verkligen vara till extremt stor hjälp för många! Har en del vänner som inte känner att de vill trycka ner sina vänner/sambos osv med allt och tycker det är oerhört skönt att få gå till någon speciallist och göra detta. Men det allra viktigaste en psykolog kan hjälpa dig med (enligt mig) är att "ge ut dom rätta verktygen" för HUR man ska HANTERA sin ångest/deppression. Sen är det upp till en själv att använda sina verktyg rätt! :) (svårt som fan, men man får kämpa på och ta små steg i taget...) | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-09-01 22:44 | |
 | Man borde i alla fall bli försiktigare med hur man pratar om alla mediciner som finns för psykiska problem. De botar inte utan de hjälper, tex. Det lindrar ett symtom men inte orsaken. Var inte länge sedan man kallade antideppmedicin för "lyckopiller". Man måste faktiskt protestera mot sånt dravel :P Det är väldigt bra att kbt och dbt eller liknande behandling är på framväxt. | |
| Grundsnygg - Ej medlem längre | 2011-09-01 22:48 | |
| Hur kommer det sig att denna tråd ligger under snack? | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-09-01 22:49 | |
| För att vi ska snacka om psykiska problem? Det behöver inte vara svårmodigt. | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-09-01 22:49 | |
| (Tycker jag) | |
| gulbagge | 2011-09-01 22:52 | |
| Varför skulle den inte ligga under snack? Det är ju snackar vi gör här? | |
| Satyra | 2011-09-01 22:53 | |
 | gulbagge - Har inte lust att vidareutveckla diagnoser här, (har gjort det i forumet förut, men nä, känns som det tar mer än det ger, tyvärr), men för den som är intresserad på riktigt går det bra att besöka en av mina hemsidor, för vidare upplysning. ;-) www.tettemerio.se/panik.h tm | |
| Snoosy | 2011-09-01 22:59 | |
 | Det som hjälpte mig var att skriva av mig. Skriva ner i detalj allt jag varit med om. Hur jobbigt det än var att skriva om. Ibland kunde jag skriva om samma händelser upprepade gånger för att ta mig igenom det jobbiga. Fick ångest då jag gjorde detta. Men något drev mig till att göra detta ändå. Min mamma var ett väldigt stort stöd under denna period. Kramade mig då hon märkte att jag ''gick in mig själv'' eller talade i tungor. Jag blev medveten om min ångest. Nu säger jag inte att alla har samma ångest. Men detta hjälpte mig. Ängesten sitter i magen. Ett samröre med övre delen av magen och halsen. Det man kan göra är att ta djupa andetag då man känner att ångesten börjar komma. Jag hade stark depression i över ett halvår. Min mamma var min lyckostjärna under denna period. Har inte haft ångest sen dess. 14 år sen. | |
| Poussitiv - Ej medlem längre | 2011-09-01 23:01 | |
| Solar Plexus. Ja, tråden kan skickas till vårdcentralen. | |
| TopBanana | 2011-09-01 23:03 | |
| Grundsnygg - för att det här är snack. Titta inte in igen, vi vet redan att det stör dig. Och gulbagge - NEJ! Är inte emot mediciner alls, utan bara det som jag - som bor utom lands - tycker att vården verkar ge för att "ha behandlat" något. Tror att mediciner ibland kanske behövs; men jag tror samtidigt att dessa inte botar, utan gör det lättare att "acceptera situationen" istället för att kanske "hitta problemet och gå vidare". Om du förstår vad jag menar? | |
| gulbagge | 2011-09-01 23:04 | |
| Men idioter det finns överallt. Blir så trött. Glida runt på räkmackefolk och människor som aldrig upplevt några hinder i livet. Usch. Att man ändå inte kan försöka visa lite förståelse eller åtminstone acceptera att vi finns. Varför tysta ner allt för? Blä. | |
| TopBanana | 2011-09-01 23:07 | |
| Ber om ursäkt om jag är trög, men kallar du mig idiot nu? | |
| TopBanana | 2011-09-01 23:11 | |
| Har haft mina saker att bita I genom livet; men tycker inte riktigt det är nåt att hänga I forumet idag :) | |
| Grundsnygg - Ej medlem längre | 2011-09-01 23:11 | |
| Vad är ditt problem "TopBanana" varför får jag inte vistas i denna tråd? Vem är du att sålla? | |
| Mindymoo | 2011-09-01 23:12 | |
 | Topbanana: mediciner är en krycka på vägen mot tillfrisknande, för mig och många andra. De nya preparaten har räddat liv. De kan göra en såpass frisk att man vågar ta en promenad, komma ihåg att äta, diska och såna normala grejer. Det är stor skillnad på att "vara deppad" och att vara djupt deprimerad. Posttraumatiska stressreaktioner är inte heller att leka med, jag vet. | |
| gulbagge | 2011-09-01 23:13 | |
| TopBanana: NEJ! Verkligen INTE menat till dig! :P Jag förstår absolut vad du menar. Det är skrämmande hur lätt man kan få tabletter utskrivna idag. Jag är helt stensäker på att det i många fall skrivs ut mediciner som bara förvärrar för den som vill ha hjälp. Diagnoser sätts till höger och vänster hela tiden. (jag har sluppit det så jag har inte haft något att "leva upp till" men jag VET andra som fått hur många diagnoser som helst och det har varit helt obegripligt. Har en nära vän som jag känt hela livet, ung söt tjej som säkert har ett tiotal olika diagnoser och äter määäängder med mediciner varje dag. Jag blir så frustrerad för jag vet att mycket av det som sägs att hon har är bara skitsnack! Och varje gång hon får en ny diagnos och en ny medicin trycks hon bara ännu djupare ner i all skit. Jag tror att allt det här tillslut kommer ta livet av henne. SÅ illa är det. Tragiskt!!! | |
| Satyra | 2011-09-01 23:13 | |
| TopBanana - Allt går dessvärre inte att bota. En amputerad arm, t.ex. växer inte ut igen bara för att man på allvar förstår orsaken till varför den är borta, eller för att man verkligen jobbar med att försöka få den att växa ut igen. På samma sätt kan vissa själsliga skador vara så stora att de inte går att återställa. Hur gärna man än vill, hur mycket man än förstår logiskt och arbetar med det. För vissa av oss krävs livslång medicinsk OCH terapeutisk behandling för att man alls ska kunna/orka leva. | |
| gulbagge | 2011-09-01 23:15 | |
| Jo förresten, panikångest vet jag att jag har. Men ingen har gett mig någon diagnos direkt. Det var inte så svårt att komma fram till själv. | |
