Spelrum
| Giraffen | 37 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 17 |
| Inloggade | 54 |
Mobilspel
| Pågående | 19 218 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| belugavis - Ej medlem längre | 2009-03-09 17:55 | |
![]() | Femme Ja, och varken pådyvla det ena eller det andra. Föräldrar som "prinsessifierar" sina döttrar är också ganska hemskt. Alltså när det inte bara kommer från barnet utan föräldrarna liksom spär på och allt ska vara sockersött och glittrigt. Allt från kläder, hårband och cykel till "Nej Isabella, kliv inte upp på den där 15 centimeter höga stenen för då kan du trilla lilla hjärtat" Jag har inget emot nån frisyr.... känns lite gymnasiekorridor när man börjar haka upp sig på nåns hår | |
| _astrud_ - Ej medlem längre | 2009-03-09 18:00 | |
![]() | Nu vill ju inte jag uppfostra mina barn som neutrum men de låter ju verkligen sitt barn prova sig fram, låter det vara både pojke och flicka. Så det kan man ju inte beskylla dem för. Jag tycker det är superviktigt att inse att barnets kön påverkar hur det blir behandlat. Jag är väl som en av de feminister det står om i artikeln, som tycker att man ska ta tag i de problem kring kön som finns i stället för att undvika dem. | |
| dudeniro - Ej medlem längre | 2009-03-09 18:03 | |
![]() | börjar inse nu att min kritik ligger närmare din åsikt än vad jag först förmådde se, femme. Jag tycker att föräldrarna i artikeln själva skapar en social konstruktion som i viss mån kan hämma barnets utveckling. Som förälder påverkar jag alltid mina barn, från att bestämma när det är läggdags till vad som är okej beteende eller ej. Klart jag vill låta barn vara barn så länge det går, men det är ju i mötet mellan mitt ansvar som förälder att ge barnet en chans i vårt samhälle som vuxen och att också se vilka värderingar jag för över till barnet som det blir intressant. OM jag lät saker vara - så skulle mitt barn översvämmas av "walt-disney" kultur från vänner och välmenande släktingar. Vi väljer att slänga ut vissa kommersiella (och könsstereotypa) prylar, och andra saker som mitt barn gärna hade haft kul med om jag lät barnet "vara barn". Är mitt barn mindre fritt för att hon har färre dockor och mer lego än sina jämnåriga tjejkompisar? Eller har hon kanske t.o.m. en bredare - mer fri - fantasi än sina kompisar? | |
| Femme_Fatale | 2009-03-09 18:04 | |
![]() | Precis min åsikt, sen är ju de flesta barn så att de själva är med och styr. Har vänner vars barn vägrat ha klänning och då får man ju acceptera det. Min dotter lekte inte med dockor och det fick jag acceptera, hon lekte mest med sina bröder och lega och diverse fantasilekar. Kläder hade hon i alla möjliga färger. Ska väl i ärlighetens namn erkänna att mitt tredje barn, en pojke hade långt hår ner till midjan när han var 2+. Men det var mer det att det var så svårt att få honom att sitta still för att klippas och ju mer folk tjatade om att han skulle klippas desto vrångare blev jag. Men sen åkte håret av när han var 2 år och 3 månader ungefär. Vet inte om han fått några men av det, han blev väldigt förtjust i rosa kläder en period när han blev lite äldre. =) Han fyller 15 om nån vecka. | |
| Femme_Fatale | 2009-03-09 18:05 | |
![]() | Precis min åsikt till Bela men faktiskt även till Duddes inlägg ovan. | |
| belugavis - Ej medlem längre | 2009-03-09 18:09 | |
![]() | Alltså nånstans har föräldrarna en poäng. Det som sker nu i samhället är absurt tycker jag. Föräldrar pådyvlar barn och är modefixerade. Det finns en gräns mllan snyggt och när man känner att nu har något konstigt skett. Föräldrna kan säga "Åh ska vi gå och handla den där fina supermantröjan som du vill ha" För de själva är fast i trygghetsträsket av inredningsprogram, ikea och modebloggar. Så måste barnen hålla på att gå runt och fundera över saker som åtminstone inte jag tänkte på när jag var liten. Jag lekte verkligen bara och var ute och hade en frihet. Jag hade inte som fyraåring koll på vad som matchar och inte. Att barn har det nu ser jag som något sjukt. Jag förstår nånstans ofriheten föräldrarna i artikeln känner. Jag tycker inte föräldrarna har rätt och jag tycker inte samhället har rätt. Jag stör mig mycket på att som tjej ska man ha högklackat och urringat och det anses kvinnligt som nån slags allmän åsikt. Jag tycker inte det är kvinnligt. Det är ett mode som homosexuella män skapat för tjejer på 1600-talet, kanske? Vidrish. | |
| _astrud_ - Ej medlem längre | 2009-03-09 18:16 | |
![]() | Själva poängen för mig är att jag ska kunna klä mig hur fan jag vill (och mina eventuella framtida barn) utan att vi ska tillskrivas en massa egenskaper utifrån det. Jag har gärna högklackat och klänning och tycker att prinsessklänningar bör begagnas i klätterställningar. Fram för rätten att vara en tuff prinsessa, oavsett om du är en tjej eller kille. | |
| Femme_Fatale | 2009-03-09 18:18 | |
![]() | Jag tycker också föräldrarna har en poäng men jag tycker det är fel sätt att lösa saken på. | |
| belugavis - Ej medlem längre | 2009-03-09 18:19 | |
![]() | Ja astrud sorry jag menade inte så... | |
| belugavis - Ej medlem längre | 2009-03-09 18:27 | |
![]() | astrud Jag tror att jag menade att jag har vissa värderingar kring just högklackade skor och urringningar. Det är något som har med..till exempel en sån bilreklam där en tjej ligger på en bil med högklackade skor. Det är sånt jag stör mig på..det som ligger bakom hela grejen att hon är där på bilen. Jag sitter inte och tänker "Åh vad vidrigt att min syrra har högklackade skor och klänning på sig" eller någon annan heller för den delen. Jag har själv kjol och sånt förstås. Men för mig förknippar jag vissa saker med obehagliga värderingar och egenskaper eller personer med visst synsätt jag inte vill attrahera med att framhäva vissa saker hos mig själv. Ja så är det! nu kom jag på det. Nog om mig...men ta inte illa upp | |
| JuicyM | 2009-03-09 19:04 | |
![]() | Jag gillar deras poäng. Redan från första stund på BB placeras barnet in i fack - ska den få en rosa eller blå lapp vid sin säng? Varför kan inte alla ha, säg en grön lapp med namn och personnummer och vad nu det står på de där lapparna..? Barn får olika leksaker att leka med och det är vi vuxna som lär barnen vilka leksaker som är "rätt" för det specifika könet. Vi klär upp barnen i små söta rosa klänningar eller tuffa jeans och t-shirt med tryck på etc. Det är vi som lär barnen hur de ska bete sig som pojke respektive flicka. Ni behöver inte skriva nu: "Nej men så är det inte i min familj", för det sker faktiskt omedvetet (och visst det gäller kanske inte ALLA, men i stort sätt). Det finns ett expriment där man observerade ett antal mammor om hur de lekte med en liten bebis som var en flicka. Efter ett tag hämtade man flickan och gav mammorna en liten pojke att leka med. Mammorna gav barnen skilda leksaker och beskrev barnen på olika sätt. Pojken beskrevs som livlig och att han var en fartfylld och tuff krabat och flickan beskrevs som lugn, söt och med en stilla gråt. Dock var det så att det var samma bebis vid båda tillfällena, man hade bara bytt kläder och namn på det lilla barnet. Detta visar att människor har olika förväntningar på barn beroende på deras kön, vilket påverkar den nyfödda bebisen redan från födseln. Så som sagt, jag gillar deras idé, då de inte socialiserar barnet in i en bestämd könsroll. Däremot funderar jag på om detta är det effektivaste sättet.. Att de låter barnet själv välja kläder och leksaker tycker jag är bra, men jag undrar om det är tvunget att hemliggöra hans/hennes kön? Jag tror det hämmar identitetsutvecklingen, när han/hon inte kan identifiera sig med mamman/pappan (alltså med samma kön, beroende på vad barnet har för kön) samt vänner av samma kön. Men som sagt, jag gillar annars poängen! | |
| belugavis - Ej medlem längre | 2009-03-09 19:17 | |
![]() | JuicyM Jag tror inte de har tänkt på identitetsutvecklingen... ..? Det du beskriver försöker man jobba med inom barnomsorgen. En kompis till mig går utbildning nu. Till exempel får pedagogerna gärna inte säga "Har mamma klippt dig?", utan de ska säga "Har pappa, mamma eller frisören klippt dig?" Alltså de som jobbar på förskola till exempel ska ha ett medvetet förhållningssätt till genusperspektivet som det så fint heter och inte lägga rollerna klara för barnen. | |
| Tess 08 | 2009-03-09 19:30 | |
![]() | På min dotters dagis hade nog frågan blivit: Har du klippt dig? och eventuellt en följdfråga: Vem är det som klippt dig? | |
| Mimikryp | 2009-03-09 19:35 | |
![]() | JuicyM; Som sagt, Pop själv vet om hen är pojke eller flicka och kan således lätt identifiera sig med den förälder hen finner mest lämplig. | |
| Quelle | 2009-03-09 19:36 | |
![]() | För mig är flicka pojke helt lika. I alla fall försöker jag att eftersträva det på jobbet och i övrigt. Däremot tycker jag att det är helt befängt att inte berätta vilket kön barnet har. Det är ju ändå inte det som säger vem man är, utan det är snarare, som ngn här ovanför skrev, en del i identitetsutvecklingen. Föräldrarna säger att de inte ska forma barnet åt nåt håll, men det är ju just vad de ändå gör... fast inte åt nåt av de håll som de kanske tänkt sig, utan snarare åt ett håll som kan skapa osäkerhet. | |
| emmylicious | 2009-03-09 19:36 | |
![]() | Jag lekte också lego, bilar och dockor, och tyckte om att bygga olika saker. Prinsessgrejer var jag inte så mycket för. | |
| JuicyM | 2009-03-09 19:41 | |
![]() | Mimikryp: Men vad finns det då för anledning att hålla könet hemligt? Kan de inte bara uppfostra Pop i att göra precis som han/hon vill, leka med vilka leksaker som helst och klä sig som hon/han vill.. | |
| DennisPlz | 2009-03-09 19:47 | |
![]() | "Varför har du blivit klippt?" "Hur blev du klippt?" "Blev du klippt - egentligen?" "Du såg bättre ut innan du klippte dig." Pedagogikens fallgropar när den halkar in på filosofi och indirekta angrepp. | |
| belugavis - Ej medlem längre | 2009-03-09 20:00 | |
![]() | haha :) | |
| Skrmf | 2009-03-09 20:45 | |
![]() | JuicyM: (försöker lägga mig i Mimikryps rätt att svara) Om man undanhåller barnets kön för alla utom närmsta kretsen säkrar man ju från att falla i disney/hm/random reklamknep-genusfällan. Barnet får vara barn, men kan göra sin egen identitet lite lättare. (Dvs, att ungen ser ju fortfarande hur omgivningen behandlar flickor och pojkar men blir väl förmodligen behandlad liiite mer som h*n själv beter sig.) | |











