Spelrum
| Giraffen | 7 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 11 |
Mobilspel
| Pågående | 19 483 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Satyra | 2010-01-20 20:49 | |
 | Larvbrud - Om föräldrar hade lite HÖGRE tro på sin roll och vikt som förälder så tror jag barnen skulle både må bättre och komma längre i sin egen utveckling som människa. Att tro på att man är en god vägvisare och att som förälder ta på sig rollen som "ledare" medan barnen är små tror jag är otroligt viktigt för grundtryggheten. Eller tror du att ett barn skulle ha gagn av att få "frodas helt fritt"? När min yngsta (18 år nu) började skolan så sa hans lärare till mig vid ett tillfälle att min son och en elev till i klassen var de enda som hade någon som helst uppfostran med sig hemifrån. Lektionerna gick alltså, enligt henne, mest till att fostra barnen, istället för att ha de tänkta lektionerna ... För att man ska kunna fungera som människa, bland andra människor, så bör man få någon form av vägledning i beteende hemifrån, anser jag. Det betyder INTE att man ska kväva/hämma sina barn - tvärtom, tar man sin roll som förälder på allvar så tror jag att man skapar trygghet och tillit, vilket frigör energi åt barnen att utvecklas genom. | |
| Satyra | 2010-01-20 20:52 | |
| Larvbrud - hehe, Tack - tyvärr tillhör jag generationen som är just försökskaniner för den "fria uppfostran" och näe, funkade inget bra. ;-) Fast HÄR och nu tar jag tacksamt emot den, tack. :-) | |
| Sigson - Ej medlem längre | 2010-01-20 21:21 | |
 | Man älskar väl sina barn även om dom inte är så enormt begåvade - människovärdet är liksom inte direkt proportionellt mot vare sig IQ eller golfhandikapp (inverterat eller inte). Språkfrågan: Läsa högt och ofta, gärna väva in ett nytt ord varje dag i vanligt tankeutbyte, prata med barnet och förutsåtta att barnet har omdöme, det utvecklar omdömet. Ett nyckelfras är "som om". Man pratar med sin bebis som om det förstod vad man sa och se det gör det då, iaf snart nog. Den principen är fantastiskt funkionell, använd med nämnda omdöme. Ett annat nyckelbegrepp är ögonkontakt, återigen med bebisen osv. Bebisen tar till sig insikten att det finns en DU som är välvilligt inställd till en som är JAG och denna grunderfarenhet får man liksom vårda med alla resurser man har! Sen är språket uppbyggt med analogier, paralleller mm vilket i sig är ett av de största "bevisen" för Guds existens om man törs tänka åt det hållet i värt intellektuella klimat som är rätt så miljöhotat ur andlig synvinkel. Bebisen närmar sej den vuxne på samma sätt som den kristne riktar sig mot Gud och en relaton uppstår ur en från början ordlös kontakt. En helt "omöjlig" företeelse om man skulle lägga en sannolikhetskalkyl på den och ändå händer det! | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2010-01-20 21:37 | |
| Satyra: Jag tror att barn kan ha mer eller mindre lätt för sig att anpassa sig till nya miljöer och att förstå oskrivna sociala regler. Jag har inga minnen av att jag inte förstod hur man skulle uppföra sig eller att det var svårt att uppföra sig. I skolan satt jag som ett ljus trots att vi hade ytterst få regler hemma. För mig var det solklart att man inte tjoade i ett bibliotek. Jag hade aldrig velat eller vågat försöka. | |
| Satyra | 2010-01-20 22:11 | |
| Larvbrud - Med regler menar jag inte heller uppsatta som ett schema utan som något som ingår i ens vardag och som man successivt lär sig från start. Man ingår i ett sammanhang och blir sedd/hörd och uppmärksammad. Hemma säger man kanske tack, varsågod, hej, hej då, man hoppar inte på bordet och bajsar inte i vaser, man skriker inte rakt ut för att få som man vill, man kastar inte prylar på andra, man försöker lyssna om någon pratar, osv. De oskrivna sociala reglerna måste du ju ändå lärt dig hemifrån - innan du kom till skolmiljön. Om inte annat så genom att "apa efter" dem du levde med. Men självklart har barn (människor i stort) mer eller mindre lätt för att anpassa sig - eller ens vilja att anpassa sig. | |
| drakenborg | 2010-01-20 22:35 | |
 | Den enda begränsningen ja kan se för min son som gärna vill bli polis sedan ett antal år ( han e 10 nu ) är hans motorik pga att han vart mkt sjuk sen han va liten o han e lite "feg". Med de menar ja , o ändå e ja tavksam för de, att han e väldigt försiktig av sig. Han e inte en sån som ger sig ut på äventyr eller slänger sig handlöst i snön (fysiskt) men de kan ju oxå va en nackdel på ett sätt. Men ja tänker uppmuntra honom o hjälpa honom så gott ja kan för att nå sina drömmars mål. Och oavsett vad e ja jäkligt stolt över min son :D | |
| Larvbrud - Ej medlem längre | 2010-01-20 22:43 | |
| Satyra: Ja, självklart är det en förutsättning att man ingår i ett sammanhang som du skriver. En lugn hemmiljö kan föräldern givetvis ta cred för, även att ha föregått med gott exempel. Jag tror att det räcker för vissa att man kommer till en ny miljö för att man ska bli uppmärksam på att här gäller nya oskrivna regler. Andra behöver kanske få förklarat för sig vad som gäller. | |
| ENAPEON | 2010-01-20 22:52 | |
| Orkar inte läsa igenom hela tråden så ursäkta om det här är en upprepning, men jag har antingen läst/sett nån dokumentär om inlärning, där det hävdades att barn i typ 3-7-års åldern har en mycket högre inlärningsförmåga än en vuxen och att mängden intellektuell stimulans under den här åldern lägger grunden för intelligensen under resten av livet. Det hävdades också att akademikerföräldrar utmanar barnen mer än andra och att de därför senare i livet rent "fysiskt" blir mer intelligenta än vanliga knegarbarn. Slutsatsen är väl att man ska försöka pumpa barns hjärnor så fulla det går med allt möjligt och kanske inte vänta till 7 års ålder med att lära dom alfabetet, t ex.. | |
| le-lou | 2010-01-21 10:56 | |
 | hur kan ni jämföra intelligens med inlärningsförmåga tex ? eller iq med eq ? Är det eq vi pratar om i tråden, för det begrep jag inte från trådskaparens första inlägg alls. Pratar vi uppfostran eller en människas intelligens? Fattar inget. Bästa jag utgår. Och nej jag är inte gravid men skulle vilja bli. | |
| magnusito | 2010-01-21 11:07 | |
 | Jag tycker den här tråden är obehaglig. Låt barn vara barn är mitt budskap det tror jag de utvecklas bäst av. ingen prestationsfaschism eller resultathets från narcissistiska föräldrar... | |
| ENAPEON | 2010-01-21 11:31 | |
| "hur kan ni jämföra intelligens med inlärningsförmåga tex ?" Hur kan man skilja intelligens från inlärningsförmåga/saker man lärt sig undrar jag då? "Låt barn vara barn är mitt budskap det tror jag de utvecklas bäst av. ingen prestationsfaschism eller resultathets från narcissistiska föräldrar..." Mmm fast det går ju att stimulera barn utan att vara elak, barn tycker om att lära sig, man behöver bara uppmuntra dem (och inte vara lat och sätta dem framför tv:n). | |
| Satyra | 2010-01-21 12:16 | |
| le-lou - Som jag ser det så hör IQ, EQ och fostran/uppväxtmiljö ihop. Ett IQ-mått allena är ju ointressant och dessutom - hur många VET vad barnen har för IQ (eller vad man ens själv har) - tror inte särdeles många testat det faktiskt. (Bortsett från de test som finns på nätet möjligen och ska man tro på dem så är jag själv högintelligent ;-)). Som jag skrivit tidigare här i tråden så tror jag att man behöver stimulans/bli triggad för att alls ha något bruk av sin intelligens. På vilken grundnivå den än ligger från start. Skulle tråden enbart ta upp det du tolkar frågan som, så skulle den bli rätt ... torr. ;-) När jag tänker efter har jag inte sett dig själv svara på startfrågan överhuvudtaget. :-O Har bara sett inlägg från dig där du motsätter dig andras svar?!? Men jag ska snabbchecka igen och se vad du skrivit. | |
| Satyra | 2010-01-21 12:21 | |
| Har ögnat igenom dina svar nu, le-lou, och det närmaste ett svar på grundfrågan jag kunde hitta var detta: 2010-01-19 22:53 "Så här är det:" ... Efterföljt av ett textutlägg ... Ödmjukt av dig att dela med dig av den faktiska kunskapen du tycks besitta i frågan. ;-) hehe | |
| Satyra | 2010-01-21 12:22 | |
| ENAPEON - Precis! | |
| slånbär | 2010-01-21 13:06 | |
 | Egentligen så är det ju fel att fråga föräldrarna hur skärpta deras barn är då dom i allra högsta grad är partiska. Det är ju självklart att man ska stötta och försöka få sina barn att utvecklas så långt dom kan och ge dom självförtroende men samtidigt så finns det en hel del människor som hamnar på helt fel plats i livet då dom faktiskt inte alls är medvetna om sina egna begränsningar eftersom ingen i deras omedelbara närhet har sagt något annat än att dom är bäst ,vackrast osv. Kolla bara på ett sånt program som idol där en hel drös av ungdomar(och äldre med för den delen) på fullaste allvar inte kan fatta varför dom inte går vidare-dom som har en sån fantastiskt sångröst och utstrålning!!! Jag kan ju direkt säga att jag ALDRIG skulle uppmana mina gossar att försöka sig på detta då dom faktiskt inte kan sjunga. Varför låta dom tro det för att sedan se deras besvikelse när dom fattar att det inte stämmer. Nej visst ska man stötta sina barn och tro på dom men ge dom även ett lagom mått av självkritiskhet så att dom inte tar sig vatten över huvudet. Det är ju ingen ide att en unge går tre år på naturlinjen om dom faktiskt inte är tillräckligt duktiga redan från början. | |
| le-lou | 2010-01-21 13:16 | |
| satyria - varför ska man svara på en fråga när svaret är självklart? som jag sagt tidigare: denna frågeställning är ställd till föräldrar som är partiska ja, precis som slånbär skriver. Intelligens är en sak och det är just det trådskaparen pratar om. Inte om Eq, eller andra talanger om man nu vill kalla det så = det saker som vi föräldrar faktiskt kan påverka. Jag säger inte att ett är viktigare än något annat, bara att trådskaparen inte pratade om just de andra bitarna. Ett rent IQ kan vi inte påverka, hur mycket vi än vill, mer än det genetiska. Det är min övertygelse i alla fall. | |
| Satyra | 2010-01-21 13:22 | |
| le-lou - Vet inte hur noga du läst startinlägget men inte så noga, verkar det som. Därför upprepar jag frågeställningen här. Ps. Läs speciellt andra stycket igen! ;-) _________________________ ________________ "Hur intelligenta tror du att dina barn är eller kan bli? Intelligens kan i den här diskussionen vara ganska flytande, även begåvning kan räknas in. Tror du att det är möjligt för ditt barn att bli lite vad som helst eller ser du begränsningar för ditt barn? Om du ser begränsningar, beror det på att du själv har begränsningar eller på egenskaper du anser barnet saknar? Anpassar du nivån på ditt språk när du pratar med barnen? I så fall hur länge? I vilken ålder kan din avkomma förväntas prata och lyssna nästan som en vuxen? Tror du ditt barn kommer gå vidare till högre studier? Varför/Varför inte?" _________________________ __ | |
| Satyra | 2010-01-21 13:24 | |
| le-lou - Tycker det känns oerhört mycket bättre förresten, då du skriver: "Det är min övertygelse i alla fall." och inte: "Så här är det." ;-) | |
| le-lou | 2010-01-21 13:32 | |
| Aja oavsett. det blir skryttråd för föräldrar - inget annat. Helt ärligt: VILKEN förälder ser begränsningar i ens barn? Det hör ju inte till föräldraskapet att ens göra det. Alla föräldrar önskar det bästa för sina barn och ALLA föräldrar ser allt det som möjligen inte andra ser, i just sina egna barn. Skulle jag fråga 10 föräldrar på rad om de ansåg att deras barn var smarta - hur många skulle svara nej? Jag tror ingen och den som gör det skulle behöva skämmas tycker jag. I vilken ålder förväntas din avkomma att prata och lyssna som en vuxen? Tror du att ditt barn kan bli vad som helst ? Jag menar - vad är det för frågor egentligen? Seriöst ställda? Förmodligen. Kan sådana frågor ställda till föräldrar få objektiva svar? Förmodligen inte. Jag är ledsen. Men den här typen av frågor får mig att kräkas. | |
| Satyra | 2010-01-21 13:43 | |
| le-lou - Så varför ägnar du så mycket tid i den här tråden - om du vill kräkas åt den? :-O För egen del kan jag i alla fall säga att jag inte ser potential hos mina barn på områden jag inte tycker de HAR det inom. Såklart är man inte helt objektiv gällande avkommorna, men från det till att vara helt blind för faktiska förmågor, njae. Känner mig långt ifrån representativ för den typ av förälder som slånbär nämner. Klart det inte är av godo för någon att inbilla någon att den har talang inom ett område den uppenbart INTE har det. Men jag vill ändå tro att de allra flesta människor - barn som vuxna - känner någon form av begränsning själva, då de prövar saker i livet. Är man t.ex inte musikalisk så tröttnar man nog ganska snabbt på att öva på ett instrument, (eftersom man ju med all säkerhet märker att man inte utvecklas...), och på samma vis tror jag det fungerar i andra områden. Det man ÄR bra på och HAR talang för blir automatiskt oftast också kul och stimulerande - och tvärtom. Och fortfarande tror jag absolut att det har STOR betydelse för en människas utveckling och förmåga att bruka sina talanger/sin intelligens om man får med sig i bagaget en stor dos trygghet, självkänsla och tillit! Vidare - för att nå sina drömmar krävs oftast också någon form av kontakt med andra människor på vägen, därför är EQ också högst intressant. ;-) | |
