Spelrum
| Giraffen | 2 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 3 |
Mobilspel
| Pågående | 19 334 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Deadwing | 2010-09-16 02:10 | |
 | raisingirl - haha, ja det är klart, jag älskar mina katter och de älskar mig. Vi älskar varandras sällskap, och det är synd att inte alla har en sådan relation till sitt djur. Denna relationen får jag till mina djur genom att ägna tid med dom. Vi har brottningsmatcher, vi leker jaga-jagas och kurragömma. Lekar som katterna leker med varandra. Vi tvättar varandra (fast jag fuskar med en kam, har inga taggar på tungan ;) ) och går på upptäcksfärder tillsammans. Vi har ett revir som består av lägenheten, altanen och uteplatsen. Inom detta reviret finns allt katterna har behov av både psykiskt och fysiskt, men för att göra tillvaron ännu bättre så går vi som sagt på upptäcksfärder och äter gräs, fångar fjärilar, klättrar på gärsgårdar och spanar på hundar. Jag har utgått ifrån katternas behov av fysisk och psykisk stimulans men tillgodoser dessa på ett så tryggt sätt det går. För att jag älskar dom och inte vill att de ska råka illa ut. För att jag tycker de är värda den tillsynen. Javisst har hästar och hundar behov av sin flock och det är ju precis det jag menar också. Det är behov som vi ser till att tillgodose. Vi människor är hundens flock, och vi ser till att hästen har kompisar. Men vi riskerar inte livet på dom för att de ska få leva i en flock, där är skillnaden. Apropå ID-märning, kastrering och vaccinering så håller jag absolut med! Men nu handlade ju den här tråden om utekatter, så därför är det också det jag diskuterar. :) | |
| Deadwing | 2010-09-16 02:13 | |
| raisingirl - ptja, hur tillgodoser vi hästars och hundars behov av att ströva på stora områden? De har det behovet, men det betyder inte att vi låter dom springa själva i skogen medans vi sitter inne och pillar naveln, eller hur? | |
| raisingirl | 2010-09-16 02:25 | |
 | Men du nu blir jag faktiskt förbannad, menar du att min katt och jag inte älskar varandras sällskap bara för att vi inte vill göra allting tillsammans? Bara för att han vill gå på egna strövtåg ibland? Skärp dig... Alla katter funkar inte så, förstår du inte? Alla vill inte ha sällskap hela tiden. Vi har ju redan kommit överens om att katter inte är flockdjur som gör allting tillsammans! Min katt mådde jättebra som innekatt med ett revir bestående av min lägenhet och en inhägnad balkong som vi bodde förut. Jag försökte utöka reviret med att gå med honom ute i koppel men det gick inte, han hatade selen trots att jag provade att låta honom vänja sig vid den i allt från många korta stunder upp till flera timmar. Gick inte. Sen bodde vi tillfälligt i ett hus, jag visste inte hur han skulle reagera och ville låta honom vara inne i alla fall till att börja med, men han var snabb som en vessla och lyckades smita ut fortare än kvickt, för att dra iväg i en fart som man möjligen hade kunnat hänga med i om man var världsmästare på 100 meter. Han kommer direkt när jag ropar om han inte råkar vara vid nåt alldeles speciellt intressant ställe, i så fall kan det ta en liten stund, han går på sina små strövtåg och kommer med jämna mellanrum hemförbi för att stämma av läget. Du tror att alla funkar likadant men så är det inte. | |
| Deadwing | 2010-09-16 02:31 | |
| raisingirl - Nej det menar jag inte. Och mina vill inte ha sällskap hela tiden heller. Och nej jag påstår inte heller att alla katter fungerar likadant, det har jag aldrig någonsin påstått. Du gillar att läsa in saker som inte står, va? | |
| raisingirl | 2010-09-16 02:42 | |
| Men snälla du, katter fungerar inte på samma sätt som hundar och hästar. Jag hade lite svårt att formulera hur jag menar och googlade för att se om det fanns hjälp att få, hittade följande text där jag håller med om det mesta och som jag tycker förklarar en hel del. Läs tack! www.themaineclub.se/...x. php?id=3 Det har alltså med grad av domesticering att göra, även om katten är "tam" så är det inte i samma utsträckning som hundar och hästar, och det pga sin natur. Det jag inte håller med om i texten är meningen "de kan återgå till vildkattsbeteende utan några större problem" vilket låter som att en tamkatt lugnt klarar sig själv om man släpper ut den, men det är ju helt fel. En gång tamkatt, alltid tamkatt... | |
| Deadwing | 2010-09-16 02:45 | |
| Men NÄR har jag sagt att dom gör det? :O Snälla, snälla LÄS det jag skriver! | |
| Deadwing | 2010-09-16 02:49 | |
| Jag tycker förresten inte att jag skrivit något som går emot det som står på den sidan du länkade till? | |
| raisingirl | 2010-09-16 02:59 | |
| Ja jag kanske missuppfattade, tolkade ditt "ja det är klart, jag älskar mina katter och de älskar mig" som svar på min kommentar om att dina katter tydligen tycker det är okej att du hänger med hela tiden. Kändes som en konstig grej att påpeka apropå att min katt gillar att gå för sig själv. Men men. Det verkar som att både jag och Minta har katter som har stort behov av att ströva fritt, medans du förespråkar sele/rastgård. Vi säger att det inte funkar för våra katter, vad säger du? | |
| raisingirl | 2010-09-16 03:07 | |
| Okej. Hästar och hundar har inte (längre) samma behov av att ströva fritt på stora områden, detta eftersom dom är domesticerade i högre grad än katter. Inte lika självständiga. Som jag har uppfattat dig så tycker du inte att vi skall låta katter ströva vind för våg eftersom vi inte låter hästar och hundar göra det. Det jag ville säga med länken var att det är skillnad, katter har inte anpassat sig lika mycket till oss som hundar (och hästar) har gjort. Katter är inte barn, hundar eller hästar, och kan därför inte behandlas på samma sätt som barn, hundar eller hästar. Vi kan inte prata vett med dom, dom funkar inte i koppel på samma sätt som hundar, dom funkar inte i hagar på samma sätt som hästar. Kanske vissa individer trivs med att ha det så, då är det ju perfekt att gå i sele eller ha rastgård. Men katter som vill ströva fritt på egen hand skallf å göra det. | |
| Deadwing | 2010-09-16 03:12 | |
| raisingirl - Om du säger att det inte fungerar så hade jag frågat vad det är ni har testat. Skrev du inte nyss att din katt trivdes inne tidigare? Då kan han göra det igen om man bara vill. Frågan är vem som "ger upp" först ;) Det kan som sagt ta tid innan katten förstår att du som ägare KAN erbjuda stimulans inomhus/i rastgård också. | |
| Deadwing | 2010-09-16 03:18 | |
| Nej men de har fortfarande behovet. Det är ju också därför vi tar hundarna på promenad. Även om det inte är i samma grad som förr, så FINNS det där. Mja, du har delvis rätt. Jag anser inte att katter är ett så otämjbart djur att det inte kan hållas under kontroll. Jag tycker det förtjänar samma tillsyn som våra övriga djur får, jag ser ingen vettig anledning till att medvetet riskera livet på den. Som jag sagt så många gånger så handlar det inte om avancerad lydnad, träning eller att lära dom konster. Det handlar bara om att skydda den man älskar från onödig fara och lidande. För jag anser som sagt att det ÄR onödigt om man har kunskapen. Och att "katter som vill ströva fritt ska få göra det" håller inte för mig. Av de anledningar jag tycker jag upprepat hundra gånger i tråden :) | |
| Deadwing | 2010-09-16 03:22 | |
| Förresten, ni som pratar om katter som inte vill vara inne, helst vill vara själva osv. Av ren nyfikenhet undrar jag hur stor erfarenhet ni har av raskatter? Och då menar jag inte "halvperser" eller "25% skogskatt", utan registrerade raskatter från seriösa, registrerade uppfödare? | |
| raisingirl | 2010-09-16 04:18 | |
| Jodå, min katt är fortfarande innekatt och trivs utmärkt med det. Om det är i lägenhet med trappuppgång. När han kommer till ett hus (eller bostad med dörr direkt ut) så tycker han själv att det är skillnad och vill gå ut. Om han inte blir utsläppt så accepterar han det, till slut. Han är omplaceringskatt så jag vet inte hur han hade det innan han kom till mig, men jag gissar att han varit innekatt hela livet eftersom han inte är särskilt street smart. Gör oförsiktiga hopp, kan inte fånga annat än fågelungar som ramlat ur boet etc. Jag har som jag tidigare nämnde testat sele många många gånger utan minsta framsteg, han blir helt paralyserad. Och det han gör när han är utomhus är att strosa omkring på små strövtåg plus att SPRINGA. Fort. Och mycket. Han har en kattkompis som han jagar och leker med hemma, innan hon kom in i bilden jagade han mig eller jag honom men det är inte kul längre. Ibland leker han med nåt snöre, ytterst sällan han är intresserad. Hans favoritbus inomhus är ruscherna med kompisen men det går inte att jämföra med den lycka jag ser hos honom när han utomhus kan dra iväg det fortaste han kan utan att behöva stanna för att utrymmet är begränsat. Det är liksom ytan, friheten som gör det. Nu anser jag mig trots allt ha kontroll på honom i den mån det går utan att hålla honom kopplad eller inhägnad; åker aldrig iväg eller går och lägger mig utan att han är i säkert förvar inomhus etc, men jag FATTAR inte varför jag skall förvägra honom detta? Jag ser ju på hans beteende att en rastgård inte skulle vara nån större skillnad mot att vara inomhus eller på balkongen, han vill UPPTÄCKA. Och springa som sagt. Hur spännande (och stor?!) kan man rimligen göra en rastgård för en katt? Jag bedömer att han mår SÅ mycket bättre av sina utevistelser än risken är stor att han råkar ut för nåt, förstår du? Sen är det ju såklart alltid en avvägningsfråga "skydda den man älskar från onödig fara och lidande" självklart, men det finns en gräns. Jag släppte tex aldrig ut min katt i det förortsbostadsområde jag bodde i tidigare, även om det fanns ganska gott om grönområden. Jag bedömde risken större än nyttan helt enkelt. Katter kan visst hållas "under kontroll", men av dom anledningar jag nämnt ovan och med dessa individuella skillnader så är det inte alla som mår bra av att vara inomhus/gå ut med sele/vara i rastgård. Och som ansvarsfull djurägare tar man hänsyn till SIN katts behov. Sen att många låter dom driva vind för våg av ren lathet och okunskap, klart att det finns såna människor. Men jag tror inte att man kommer till rätta med problemet genom att kategoriskt hävda att det är fel med utekatter. Vad gäller raskatter så har jag ganska stor erfarenhet, mina båda är bondkatter men jag känner många "riktiga" raskatter genom vänner och bekanta, några av dom seriösa, registrerade uppfödare. När jag pratar "katter som inte vill vara inne" (för jag antar att du menar mig bla:)) så gör jag egentligen ingen större skillnad på raskatt/bondkatt förutom att raskatter oftare funkar som innekatter. Vilket man kan få förklaring till i texten jag länkade till tidigare; dom är avlade på att passa som sällskapskatter till skillnad från huskatter. Men jag känner raskatter som vill gå ut och bondkatter som helst slipper också... "Mja, du har delvis rätt" tolkar jag som att "jag har rätt"... ;) Gonatt! | |
| Deadwing | 2010-09-16 04:57 | |
| Alltså, jag gillar egentligen inte indelningen inne- vs. utekatter. Jag försöker undvika det, men det går sällan bra. Det får folk att tro att innekatter aldrig får komma ut och utekatter aldrig får komma in. Det jag kallar utekatter i den här tråden är de som inte är kontrollerade. De som släpps ut vind för våg. Jag är absolut inte emot att man släpper ut en katt, men då ska området vara kontrollerat. Precis som man kontrollerar sitt eget hem och ser till att inte mediciner ligger framme, ingatrådar katten kan tugga i sig osv. Dock tror jag att det är väldigt få ställen i Sverige där det är möjligt att ha det så, men hade jag bott på min pojkväns sommarstuge-ö hade jag mer än gärna låtit katterna löpa fritt. Det enda motordrivna fordon som finns där är en fyrhjuling, och jag kan kontrollera att det inte finns råttgift utlagt osv. Kan man kontrollera området så blir det ju precis samma sak som att. tex. hägna in trädgården (för då är man ju inte heller med katten ute, men har ändå kontroll). Vad gäller hur stort man kan hägna in så är det ju bara du som sätter gränser. Hur stora hektar hage kan inte en flock hästar ha? ;) Om du tittar på hemsidan jag länkade till tidigare ( www.kattstatus.se ) så får du under Artikelbanken ett par exempel på inhägnade trädgårdar. Sedan tycker jag fortfarande inte att jag fått något vettigt argument till att det är okej att riskera en katts liv, men jag skulle få polisen efter mig om jag resonerade likadant med ett annat djur ;) | |
| Deadwing | 2010-09-16 06:43 | |
| Men okej. Om vi går på ditt spår att det är okej att släppa ut ett djur för att det handlar om en art som inte är tillräckligt domesticerad för att kontrollera, hur försvarar du då att vi håller fiskar, tamråttor, reptiler, fåglar, tamillrar, marsvin och hamstrar (för att nämna några exempel) under vår kontroll? | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-09-16 07:04 | |
 | En guldfisk överlever inte i Nordsjön, en hamster eller ett marsvin fryser antagligen ihjäl och har svårt att hitta föda på våra breddgrader, reptiler och fåglar som inte är hemmahörande här likaså ...för att nämna några exempel. Katten fungerar utmärkt under våra naturliga förhållanden, har en bra kompass och kan således på ett bättre sätt fixa att bli utsläppt. Katten hittar hem igen, medan jag tar det för orimligt att en guldfisk eller boa constrictor gör det. I den bästa av världar stänger man helt enkelt inte in djur i onaturliga miljöer överhuvudtaget enligt mig. Men nu gör vi det - och då får väl var och en försöka ge djuret vad den behöver efter bästa tycke och förmåga. För vissa är det att ha katten i sele, för andra att ha den inne, för ytterligare några att låta den ströva fritt...Om katten själv fick välja? Det senare förmodar jag. | |
| Deadwing | 2010-09-16 07:29 | |
| Uisge - Jaha, så de är därför tusentals katter både svälter och fryser ihjäl varje år? Berätta det du just skrev för dom, det har visst missat den biten. Och så var det det där med frågan. Varför frågar vi bara katterna? Jag förstår inte alls det resonemanget. | |
| Deadwing | 2010-09-16 07:35 | |
| Om någon anser att katter är gjorda för att klara sig bra i "våra naurliga förhållanden" så tipsar jag återigen att få en guidad tur på valfritt katthem :) | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-09-16 10:54 | |
| Man släpper ju oftast inte ut katten för att lämna den åt sitt öde... iaf har aldrig jag gjort det. Mina katter har haft ett hem att återvända till, vilket de också alltid gjort (oskadda). Sen försvinner katter, ja... det är säkert mycket smärtsamt för både ägare och säkert också för katten på ngt sätt, men jag har tagit den risken för att jag tror att katten mår bra av de förhållanden som "utelivet" har att erbjuda för den. Jag behöver ingen guidad tur på ett katthem - så länge jag inte överväger att ta hand om en övergiven katt. Det är mitt sätt att tänka - sen kan jag inte prata med katter, jag kan bara försöka tolka deras välmående via beteendemönster, päls och allmäntillstånd. Utifrån det drar jag slutsatsen att mina katter med valfrihet att gå ut oövervakade mått bra. | |
| Gautama | 2010-09-16 11:45 | |
 | Håller med dej Uisege, jag tror katter mår bäst av att få vara ute. Min katt har väldigt fasta tider, oftast, han går ut på morgonen och kommer i stort sätt alltid in mellan 16-18 eftersom han är iställd på att det vankas blötmat då:.-) Sen vet jag inte vad du syftar på Deadwing när du tjatar om katthem?? Jag har haft mycket kontakt med vårat katthem här i Linköping. Har lämnat in en katt där och även haft hjälp från dem i andra ärende. Vi diskutera t.ex. det här med halsband på katten när den är ute men jag blev avrådd att använda det eftersom det inte fyller någon funktion när den är öronmärkt. De tyckte det var bättre att Åke skulle få känna sig så fri som möjligt. Så jag hajar inte vad du snackar om? Säger katthemmen att man ska ha sin katt i koppel och inne? | |
