Spelrum
| Giraffen | 10 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 6 |
| Inloggade | 16 |
Mobilspel
| Pågående | 19 842 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Imbattibile - Ej medlem längre | 2008-03-30 17:29 | |
 | Att åka skidor är så j-a skönt Men i vinter har de inte vart nå lönt Att dra upp och leva livet i Åre de ger mig värsta kalla kåre Att nedför backen en massa puder pumpa är inte bara bra för min rumpa Känslan är så skön med carvingtryck i svänga Nästan lika skönt som en akt med bruden i sänga | |
| Henn Glysén - Ej medlem längre | 2008-05-10 21:31 | |
| Gråt som fastnat i min hals, tårar som inte kan tränga igenom mitt försvar. Jag dansade en dyster vals, uti en svängom med självaste djävulen det bar. Min själ började ånyo blöda, när det förflutnas lik av oförrätt grävdes upp. Hur kan du ett barn föda, och granska det med sataniskt oförsonlig lupp? Visst har jag gjort orätt, men var mina försök till botgöring lönlösa? Jag vet, det är inte lätt, att ur skadad brunn förlåtelse ösa. Nu vill jag bara glömma, tårar som i mitt bröst har bildat ett hav. Nu vill jag bara gömma, gråt som jag inte vet vad jag ska göra av. | |
| Henn Glysén - Ej medlem längre | 2008-05-10 21:40 | |
| Visst är det roligt med snoppar, Adam? :-) | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2008-05-10 21:41 | |
| Föredrar HG:s inlägg.... | |
| Henn Glysén - Ej medlem längre | 2008-05-10 21:41 | |
| Jag med. Pyss :-) | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2008-05-10 21:57 | |
| *kramar* i massor | |
| -bara Ann - Ej medlem längre | 2008-05-10 22:00 | |
| WT! - Har du blivit utslängd? | |
| Henn Glysén - Ej medlem längre | 2008-05-10 22:12 | |
| Ja, bara för att jag gick igång på din nya frippa o spackling. | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2008-05-10 22:20 | |
| Smöris...;)) | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-06-03 01:01 | |
| En aningens blått. I höga klackar, stapplande men målmedveten. På det där viset som ett litet barn som beslutat sig för att klara av det omöjliga och ibland lyckas, ibland inte. Ett barn har dock råd med förlusten då den i sig är en vinst i erfarenhet som ger styrka i livet. Den här kvinnan har inte råd med fler förluster, det finns ingen styrka i dem längre. Bara smärta, förnedring och ensamhet. I varje människa brukar man kunna finna skönhet i någon form, inte här. Det finns inget vackert kvar, endast utsliten sorg som knappt den orkar lysa igenom längre. Inga färger, som om hon inte fanns. Jag inser plötsligt att hennes mål är bänken, den jag sitter på och njuter av solen. Hon slår sig ner och där sitter vi, omaka och tysta en bra stund när hon brister ut med överdriven hög och käck stämma -"faaan vilket inihelvete skönt väder det är". Vill inte vara ännu en förlust för henne tänker jag och svarar -ja, riktigt jävla skönt är det. Jag känner hur hon sneglar på mig, och vi sitter tysta en lång stund. Efter några minuter tar jag upp och tänder en cigarett, hon harklar upp sig och frågar -"fan! Du har inte en tagg man kan bomma va?". Klart jag har det svarar jag och ger henne en cigarett. Hon tänder ciggen och klappar mig på axeln och säger -"faan, du e okej, helt jävla okej. Men jag måste dra nu vet du, måste dra". I höga klackar stapplar hon vidare, lika målmedveten som innan. Men med en aningens blått i ögonen, som om de fått lite av sitt ursprung åter. Eller inbillar jag mig bara. Så slår tanken mig. För vem betydde stunden mest? Henne eller mig... | |
| Snoosy | 2008-06-03 06:30 | |
 | Den sista var bra Grönöga. Du borde skriva en bok :) | |
| Snoosy | 2008-06-03 06:31 | |
| ..ska se om jag hittar någon av mina kryptiska grejer haha. Se om nån fattar nått :P | |
| Snoosy | 2008-06-03 06:44 | |
| ..Många blir kanske provocerade av mina ord. Men tanken är ju fri... Varför finns jag här på jorden? Varför kom man inte till en värld utan religioner? Tänk att få komma till en värld där livet i sig är det man strävar efter. Med naturen och dess härliga dofter, höst som vår. Sommar och vinter. Där vi lever i harmoni med varandra. Där vi respekterar livet. Där livet i sig är mittpunkten. Fantasi är ett vackert ord. Religion är dock många fantasier. Bara se på de gamla målningar där änglar svävar på moln. Dem gjordes i en tid då vi ännu inte varit där uppe. Idag vet vi att där uppe existerar inget annat än luft. Men vacker luft, som bildar alla dessa skepnader på himlen. Naturen och livet själv, som skapar fantasibilder i våra sinnen. Är detta min tro ? Eller ska jag kalla det min filosofi ? Måste man ty sig till någon annans fantasi ? En religion ? En del frågor kommer aldrig finna svar, inte på denna planet. Inte i denna tid. Men tid ? Vad är då tid ? Man blir bara mer och mer konfunderad då man tänker på alla frågor i denna värld, som inte har några svar. Det enklaste är ändå att ta vara på livet. Leva! | |
| sjutusan | 2008-06-03 12:21 | |
 | ALLA VILL BLI EN KÄNDIS Hon söker dom rätta orden, nynnar en melodi Skriver om värsta morden, står vid sitt staffli Något måste funka, det måste gå Hon vill ju bli en stjärna, hon vill ju bara slååå En gubbe som hon känner med inflytande och makt säkert fixar han ett schysst modellkontrakt Mot några vissa tjänster, man är ju inte grön men herregud, alla får ju jobba för sin lön Det spelar liksom ingen roll, hon är ju allkonstnär har man bara lite koll så fixar man det där Hon tog ju sånglektioner, har dansat jazzbalett Får man bara in en fot så går nog resten lätt Alla vill bli kända, alla vill bli sedda men för att komma dit är inte allihop beredda Att kliva över lik eller att va värsta madrassen, Sniffa lite kola med artistöverklassen Men hon vill slå...hon vill slå... Nog ska det gå...nu ska dom få... Hon läser inga böcker, men skriver små noveller Barnsliga berättelser om mördade modeller Hon önskar ibland att hon var en sån huvudperson En storstilad död är bättre än att bara va en klon Hon plöjer hänt i veckan, kan sitt vem-är-vem men dörrvakten är jävligt envis, hon får vända hem Hon berättar ofta när hon är full om Tomas Brolin Som en gång hjälpte henne in, vad han var fin Alla vill bli kända, alla vill bli sedda men för att komma dit är inte allihop beredda Att kliva över lik eller att va värsta madrassen Sniffa lite kola med artistöverklassen Men hon vill slå...hon vill slå... Nog ska det gå...nu ska dom få... Nu greppar hon halmstrån, och tänker att biljetten till fame and fortune kan gå genom paletten men färgblindhet funkar inte med akvareller, Allt blir grått-grått, inget antingen eller Så en dag så ser hon chansen, sista tåget har ej gått I morgontidningen ser hon nåt som aldrig förut stått Big brother söker tjejer som tröttnat på att va brevé och äntligen får hon chansen att supa i teve | |
| Perpersa - Ej medlem längre | 2008-07-06 00:17 | |
| Vått! Betar ännu Det är grönt och högt gräs här Blött av höstregn Min yviga päls ligger nu tungt över manken Jag betar stillsamt och betraktar ömsomt fåglarna i de lövlösa träden De flyger och sjunger Fram och tillbaka där i dungen bortom heden Igår var åskan här Regnet öste ner och jag sprang över kullarna De gula och röda löven yrde Vätan trängde till slut in överallt Det kändes som i somras då jag vågat mig fram ur dungarna Och ner till den lilla dammen Solen hade gjort luften outhärdlig Jag hade sprungit över en meterhög blomsteräng För att sedan raskt glida rakt ut i det svala vattnet Gräs, stjälkar och prunkande kronblad flöt av min päls De lade sig över och runt de blomlösa näckrosbladen Idag står jag bara här och ser på fåglarna Undrar förstrött hur det skulle vara att flyga omkring i luften som de Solen letar sig sakta upp nu Någonstans bakom alla regnstinna moln | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-07-28 16:32 | |
| Jag vandrar idag i minnet av en man, sittandes vid vägkanten, i kläder stela av smuts mot den grå gatstenen. De var stela av smuts, liksom han var stelnad i sin rörelse, ben mot hård asfalt, fingrar mot fingrar, som i bön. Jag stannade till och såg en första människa passera honom, med blicken stinn i fjärran och utan att egentligen se, och kände något lossna och gå sönder i mig. Som värdelösa femöringar som faller mot en framsträckt skål. Den andra människan gick förbi utan att se och så en tredje. För dem var mannen inte längre mer än en staty. Och ännu ett skrik lades till skrik, blev till tystnad. Hans ögon viskade att inte ens då det är som mest stillsamt, finns någon tystnad att få. De ständiga skriken, som ekon från tågräls, som skärvor av saknad, istället för omtanke, mot ömtålig hud. Jag målade honom då med andra färger i min tanke. Bakom blundande ögon såg jag människorna stanna till och ge honom sina vänliga leenden och medkännande ögonkast och jag tänkte att det var något vackert med naturen också när den vissnade och dog. Jag såg vita blomblad fallande från träden, som översållade honom likt aldrig smältande snöflingor och jag ville fånga tanken av medkänsla som strömmade kring dem i luften, likt växtdelar. Jag såg mannens ögon tala om så mycket annat än nedfrusna lemmar och ett sedan länge stelnat hjärta. De glittrade av hopp och drömmar. Jag ville se honom leva allt det där han drömde, men jag hindrades som vanligt av den välkända solida väggen av oförmåga. Jag öppnade mina ögon och såg fortfarande de människor som strömmade förbi, det fåtal som stannade och letade efter växelpengar att skänka, ytterligare andra som tog en omväg och såg skrämda ut, och jag kunde inte klandra dem. De flesta ville bara slippa påminnas om att de gatstenar de trampade nästan hade blivit till en del av honom. Slippa påminnas om att han i sin brist på rörelse, hade sin samklang i deras forcerade rörelse, och något senare när universum hade rört sig i sin bana åt någon ledd, kunde de lika gärna befinna sig där han var nu. Han var bara ett steg närmare, eller längre ifrån. Det enda som skiljer oss åt är en punkt i tid och rum och den punkt som han befinner sig på nu är det totala lugnet, som bara kan följa på den totala uppgivenheten. Jag kunde inte mycket göra, men klarade bara inte av att vara en av dem som skyndade förbi, tvingad av mitt medvetande att vara en av dem som ännu orkar se. /Marie | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-07-28 16:50 | |
| Vilken enorm förmåga du har Candid! Att fånga upp känslostrofer och få fram dem genom ord så förfinat och sprött och ändå fortfarande så grymt starkt! Jag bugar mig seriöst. Helt underbart, en stor njutning att läsa. Du använder språket och orden så delikat och lyckas ändå med konststycket att ge texten och innehållet en stark stabil stomme. /Nicolina | |
| Xender | 2008-07-28 17:06 | |
 | Olycka När stjärnor faller och tårar rinner solen slocknar och hoppet försvinner När månen stiger och kylan stundar mörkret kommer och den sårade blundar När vågorna rullar och sanden blir våt hörs fåglarnas skri och den ensammes gråt | |
| egoflickan | 2008-07-28 17:21 | |
 | Som en honungsdoppad ängel ------------------------- ---------- Du lämnar handavtryck av sötma mot min tunna hud som en honungsdoppad ängel Jag vilar under dina vingar varm och kärleksöm som smakad av solens strålar | |
| egoflickan | 2008-07-28 17:26 | |
| Självförakt smakar illa ------------------------- - Jag tappade bort mig själv någonstans mellan tankar, alkohol och skitiga lakan Har gett allt jag kan utan att räcka till Nu är det dags att öppna upp ditt huvud och släppa ut mig Knullad självbekräftelse framkallar bara kväljningar och undran vad som döljer sig inuti bakom skam, smuts och smärta Hur lågt kan man egentligen sjunka? | |
