Spelrum
| Giraffen | 33 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 36 |
| Inloggade | 69 |
Mobilspel
| Pågående | 19 350 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| mamman - Ej medlem längre | 2008-04-18 13:50 | |
 | sen funderar jag på hur mycket tid du tillbringat med ett barn.. Jag menar att redan en knodd på 2-3 år kan man ju prata med och dom förstår ju....? Sen fattar jag inte varför du måste fräsa åt dom, det är jättebra att du berättar att dom itne får gå till din hund (eller åtminstone fråga först), men ta dig tiden att förklara varför!! Även om din hund är snäll kan det ju finnas en annan som biter och för att barnet ska lära sig är det bra om ldu (lite pedagogiskt, men det kanske är överkurs för dig) förklarar VARFÖR man inte bara får gå fram till en hund utan att fråga ägaren först. | |
| Guldlock88 - Ej medlem längre | 2008-04-18 13:51 | |
| mamman då är de ju jättebra då är väll du en av de få föräldrar som lyckats bra med uppfostran. Om en unge frågar mig vadf jag heter de stör mig inte så mycket för jag ignorerar den bara däremot om ungen inte ger sig då blir ja irriterad. Angående koppellagen så är det olika för olika kommuner, just vad som gäller för din egen kommun kan du läsa på kommunens hemmsida. Sen är de klart går jag här på stan i Uddevalla med min hund har ja henne kopplad, samma ska på området där jag bor där det finns många barn och invandrare som ofta har en annan syn på hundar och ofta mer rädda. Går jag i skogen eller på lantsvägar däremot är hon lös. | |
| zimba - Ej medlem längre | 2008-04-18 13:52 | |
| Fast mamman hon har ju rätt i att det är föräldrarna som ska säga till att inte gå fram till hunden. | |
| le-lou | 2008-04-18 13:52 | |
 | Guldlock, vad ska vi göra då tycker du, åt den lilla klick av barn som uppför sig som du skriver om? För jag håller med de andra, jag har då aldrig varit med om att nån unge kommit fram till mig heller..tvärtom. Speciellt inte de små, små barn i normal utvecklingsfas går INTE fram till främmande människor för att kramas. Jag är inte spec barnkär av mig heller, gullar sällan med barn generellt och är nog egentligen bara bra med mitt eget och de nära vännernas barn.. men tom de som jag VILL ha kontakt med, drar sig mer undan än tvärtom, beroende på hur små de är. Men har du träffat såna tillräckligt många ggr så att du tycker att det är ett stort problem (iaf tillräckligt för att starta en tråd om det), så måste vi ju ta dig på allvar. Ska vi starta ett upprop? | |
| mamman - Ej medlem längre | 2008-04-18 13:52 | |
| Ja, i skog och på landsväg måste man släppa dom, lite kul och rulla sig i snön måste de få!! Dock är snön snart slut här och det blir mycket lera... inte lika kul för hundägaren...;-) | |
| Guldlock88 - Ej medlem längre | 2008-04-18 13:53 | |
| men mamman ja förstår att man kan vara pedagogisk men de tar ofta längre tid än att fräsa, dvs ungen går snabbar ifrån mig och jag slipper vara, prata med den | |
| Ulice - Spelvärd/Forumvärd | 2008-04-18 13:53 | |
 | Men Guldlock88, hur skulle då den ideala situationen se ut för dig? Hur mycket barn klarar du av att konfronteras med innan det blir för mycket? Åka samma buss som en barnfamilj? Höra barn skratta på en lekplats längre bort? Gå bredvid ett barn inne i ett köpcenter? Tala om för ett barn (under tio år) vad klockan är om det kommer och frågar? Hjälpa ett ensamt barn hitta sina föräldrar när det hamnat lite på villovägar? Var går din gräns, liksom? | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-04-18 13:55 | |
| Guldlock: Okej, jag tror att jag ungefär har uppfattat varför du känner så -du tycker de är äckliga, smutsiga och ouppfostrade, d.v.s de går över eller verkar vilja gå över de gränser du satt upp för dig själv. För min del får du gärna hata vad som helst och hur mycket som helst, det är inte mitt problem. Men jag hoppas att du inte gör det till någon annans problem heller genom att utöva hatet i handling. Men då en annan fråga, vad gör du med de känslor som kommer upp? Vänds de inåt, eller projicerar du dem på nåt annat, eller bara "spottar och fräser" du lite och så går det över? | |
| mamman - Ej medlem längre | 2008-04-18 13:57 | |
| zimba. Jo iofs, men många barn kanske inte bryr sig lika mycket om mamma säger åt som om hundägaren gör det. Det kan "ta" lite bättre då.... Själv har jag varit jätteoga med såna här saker då man aldrig vet hur hunden reagerar, men barn som blir tillsagda ofta kanske "sållar" informationen och inte lyssnar lika noga. Jag tänkte mer på det att fräsa till barn eller förälder... Min dotter gick fram till en hund på stan en gång för hon trodde det var en hund vi kände (samma ras). Det var en liten pudel och då jag kände ägaren gick det bra... | |
| zimba - Ej medlem längre | 2008-04-18 14:00 | |
| När jag hade hund så var det många barn som sprang fram och klappade min hund och föräldrarna lät dem göra det. Det tycker jag är fel. Det är inte upp till hundägaren att säga till barnen utan det är föräldrarnas ansvar! När det hände mig så störde det dock inte eftersom min hund var snäll och älskade barn. Men det finns hundar som har blivit rädda för barn och kanske biter, är det då hundägarens fel att det händer eller föräldrarnas? Jag anser att det är förälderns fel men det blir oftast hundägaren som får skit i det fallet. | |
| Guldlock88 - Ej medlem längre | 2008-04-18 14:02 | |
| Jag har inga problem med att barn leker i en lekpark, sitter på samma buss som jag mm så länge barnen kan uppföra sig. Om barnen inte stör mig utan håller sig i lekparken eller sitter på sin plats i bussen. kan inte säga att jag gillar de men jag känne ringet speciellt då. Skulle ungen däremot skita ner sig eller börja gallskrika skulle jag bli irriterad eller äcklad. Jag brukar ignorera barn som prata med mig. Om en barn kommit bort ifrån sina föäldrar så beror de lite på är de bara jag i skogen o e ensam unge och ja kan hjälpa den bara den inte tar i mig. Är de däremot på ett köpcentrum så anser jag att de finns lämpligare personer till att trösta/hjälpa ungen. Det jag kräver är att kunna gå ut utan att bli "attakerad" av barn. Dessutom skulle de vara så att en unge springer fram till mi för att den tror jag är någon den känner så tycker jag faktiskt at föräldrarna kan be om ursäkt och då eventuellt erbjuda att ersätta de dem ibland förstör. (som har hänt mig, unge med chokladia händer springer fram o tar i min ljusgula klänning som jag skulle ha på en vänns bröllop när ja skulle vara tärna) Inte änns en ursäkt fick jag av mamman. De tycker jag är dålig stil | |
| mamman - Ej medlem längre | 2008-04-18 14:03 | |
| Jo, jag håller med zimba. alltför ofta ser man föräldrar som mest bara står och tittar på och kanske småler. Det SKA inte vara hundägarens sak att hålla barnen darifrån utan det ska föräldrarna.. men de föräldrar som inte fattar måste ju få en tillsägning från någon... och då hamnar det tyvärr på hundägaren. OM man nu inte bara har hunden i skogen eller där det inte finns så många barn... | |
| barbi | 2008-04-18 14:04 | |
 | ni har så rätt när de gäller hundar.. själv har ja en mini hund som nästan alla bara springer fram till utan att fråga:(( och de har slutat me att min lilla tik inte alls litar på barn längre hon blir stel i hela kroppen när de kommer fram barn de är jätte synd så där tycker ja att föräldrarna måste skärpa tills sig lite | |
| Guldlock88 - Ej medlem längre | 2008-04-18 14:04 | |
| gariam jag spottar o fräser gnäller lite över de med mina vänner klappar på min hund så går de över sedan. | |
| oceano - Ej medlem längre | 2008-04-18 14:06 | |
| Jajjamensan zimba det skulle jag. Springer mellan solen, stekpannan och datan;-) | |
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-04-18 14:10 | |
| Aha. Har du inga positiva minnen som har med barn att göra överhuvudtaget? Personligen har jag väldigt blandade erfarenheter, och jag tror nog ingen egentligen tycker att barn rakt igenom (återigen refererade till som en slags homogen grupp) är små perfekta ljusänglar. Skulle vara intressant att höra om din värsta, kontra bästa erfarenhet av barn. | |
| vulcan | 2008-04-18 14:13 | |
 | Jag tycker att Guldlock har givit ganska tydliga svar på hur hon känner: JA - hon tycker barn är äckliga, JA - hon vill helst slippa undan dem så mycket hon kan, NEJ - hon ser det inte som något direkt problem i sitt liv. Oavsett om nu detta i botten är uttryck för någon typ av psykologiska problem, en neuropsykiatrisk störning eller helt enkelt bara uttryck för ett starkt personlighetsdrag så ger punkt 3 i sammanställningen ovan en ganska bra fingervisning på om det är någon idé att fortsätta prata med Guldlock om frågan (annat än av eget intresse). Om vi inte själva anser att vi har problem, så brukar vi inte ha motivation att ändra oss. Det är därför det oftast är helt meningslöst att behandla missbrukare som inte erkänt att de har ett missbruk. Det är - sannolikt - en mycket starkt bidragande orsak till att det inte finns några effektiva behandlingsmetoder för psykopater; De brukar nämligen inte anse att DE har något problem. Möjligen har omgivningen det, men det är ju en helt annan sak. OM nu detta drag kvarstår och får Guldlock att leva utan barn hela sitt liv - so what? Det finns många andra människor som vill ha barn istället. Och själv har jag som pappa inget behov av att ALLA människor vi möter gillar mina barn och tycker att de är gulliga. Det är trevligt om några gör det, men vad gäller resten så räcker det om de behandlar dem med normal respekt och anständighet. Gör de inte det så kan jag garantera att de skulle få reda på det av mig - oavsett om de sen är 19-åriga blondiner eller 75-åriga, flintskalliga surgubbar :) På en punkt ger jag Guldlock helt rätt: Föräldrar som inte lärt sina barn att respektera hundar som levande varelser, utan bara störtar fram utan att kolla och fråga först om hunden vill hälsa - såna föräldrar har gjort ett dåligt jobb i den delen åtminstone. | |
| mantikoran | 2008-04-18 14:19 | |
| Men ett problem är det väl det tas upp som? | |
| Guldlock88 - Ej medlem längre | 2008-04-18 14:20 | |
| Gariam, det bästa jag varit med om var nog när vi var på husdjursmässan i Karlstad för några år sedan och tävlade om titeln värmlands charmigaste hund. Domaren hade sin dotter med sig (ca 3- 4 år) hon hade fått en helium ballong föreställande en häst. Jag och 2 av mina kompisar satt o vänta på nått. Då kommer ungen fram mina kompisar börjar dadda med henne med så snubblar hon på mattkanten o sätter sig på rumpan o tappar ballongen så den åker upp i taket haha o de fula minen på ungen hon grät inte men hade världens lustigaste min o jag höll på att dö av skratt. De allra obehagligaste var nog när jag satt o käka pizza en gång o så kom de fam en riktigt ful unge som dessutom hade skitit på sig, han sträckte upp sina armar emot mig o dadda fram nått stanken och inträngandet samt att denna smutsiga varelse var nära min mt var fruktansvärt. | |
| Guldlock88 - Ej medlem längre | 2008-04-18 14:22 | |
| *mat | |
