Spelrum
| Giraffen | 9 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 9 |
Mobilspel
| Pågående | 19 726 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| micro113 | 2009-01-27 00:28 | |
 | tras Och jag lyckas alltid glömma att folk som inte själva har barn, alltid är bäst på att veta vad ett barn behöver. För övrigt har jag aldrig krystat ut 3 kg barn -- ingen av mina har varit så tung. | |
| le-lou | 2009-01-27 00:29 | |
 | mollee - Mensvärk kan det liknas vid de första värkarna, fast det är mycket starkare. Där man har ont vid mensvärk, där har man ont i början. Sen trappas det uppåt, och när man tror att man inte står ut längre, så vet man nånstans i bakhuvudet att det förmodligen kommer bli värre. Och det blir det :). Fast då är det inte mensvärkstyp. Det drar i hela kroppen, ungefär som att någon försöker dra isär kroppen på mitten. Ryggen höll på att gå av, innanmätet i magen kändes som det höll på att lossna och fara ut genom rumpan, en smärta som inte fanns i världen. Ja jag trodde jag skulle dö av den, och det är helt säkert. Jag var övertygad att ingen överlever en sån smärta, detta tänkte jag alltså under tiden och delade såklart med mig av mina tankar med de som var med i förlossningsalen. "Du har en hög smärttröskel, det här kommer gå så bra lilla vän" sa min barnmorska nöjt. Jag bad min mamma ta ut tanten för jag skulle försöka komma åt att slå till henne annars. höhö. Jag skräms. Men du undrade, och det var så jag minns just den smärtan, och förmodligen minns jag den sämre idag än när den var färskare. Trots det skulle jag kunna tänka mig att skaffa fler barn. Helt enkelt för att det är värt det (detta säger man efteråt, inte en jävel säger det under tiden, då är tankarna "ALDRIG MER"). Men helt klart är att det ÄR värt det. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-27 00:29 | |
 | Nu menade jag inte dig direkt men tog du åt dig så. Det var bara något som slog mig nu, och som jag inte är ensam om att tycka. Nyblivna mammor är värst. | |
| micro113 | 2009-01-27 00:32 | |
| Hmm Så trampade jag i de rävsaxen då :) Ärligt talat tar jag inte åt mig, jag är snarare irriterad på att folk tror att det finns perfekta föräldrar överhuvudtaget. Själv har jag aldrig strävat efter att vara en ... | |
| le-lou | 2009-01-27 00:35 | |
| trashone - jag lovar, hur mycket man än tänker, planerar, förbereder sig så är det ändå aldrig nånsin tillräckligt för det som komma skall. Föräldraskapet är som allt annat, man får göra sitt bästa, men perfektion tillhör inte de sakerna som vi människan kan uppnå, ens när vi försöker. | |
| rufs | 2009-01-27 00:36 | |
 | När man väl ska föda spelar det nog ingen roll om det gör ont eller ej man kan ju inte gärna säga att "nu skiter jag i det här o gå hem" Bara o gilla läget Finns nog lika många historier som barnaföderskor=) o alla som fött barn har gjort det på ett eller annat sätt..... | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-27 00:37 | |
| Det är inte det som är min poäng. Men jag är övertygad om att planering innan ger större chans till att saker skall gå som det ska. Allra helst är det just en analys av sig själv jag söker, att man verkligen tänker efter om man är något att "avla" på. Kan man ge ett barn det den behöver utan svårigheter.. osv. | |
| skogstorparn | 2009-01-27 00:41 | |
| "avla"? trash, är du möjligtvis släkt med joseph goebbels? | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-27 00:41 | |
| Och jag är väl medveten om att alla inte kan veta sånt förens barnet är fött... Det är lite synd, det är ju då barnen kommer i kläm. | |
| le-lou | 2009-01-27 00:42 | |
| något att avla på? :) Låter lite väl mekaniskt. Det bör ju räcka att man har ett varmt hjärta, att man tycker om sig själv (för då borde man ju automatiskt bli något att avla på, eller? ) och en längtan efter ett barn. Det tycker jag tar en ganska långt. Fasta jobb, stabilt liv och en passande ålder - sure. Om man nu har lyckan att ha det så. Men ibland vill sig livet annorlunda, och då kanske det bästa är att go with the flow. | |
| le-lou | 2009-01-27 00:43 | |
| menade inte att jag tycker att alla föräldrar är passande föräldrar. Tyvärr finns de folk som har barn som inte ens borde ha en vandrande pinne i sin vård. | |
| rufs | 2009-01-27 00:45 | |
| Vem ska avgöra om man är" avlingsbar"? Vem ska avgöra om barnet i magen är "välanpassat nog " för att klara av ett liv ? Vem avgör om du blir en bra förälder? Om alla dessa frågor hade bra svar skulle det då bara finnas sk A-barn? Klonade små kopior av ditt egna jag? Hur vet du att just du är perfekt? | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-27 00:45 | |
| Självinsikt räcker väl långt. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-27 00:47 | |
| Fel, i min utopivärld räcker självinsikt långt. | |
| rufs | 2009-01-27 00:48 | |
| mina frågor va inte riktade till ngn speciell debattör | |
| rufs | 2009-01-27 00:49 | |
| bara tankar som man ibland funderar över när man står med facit i hand ett stort varmt hjärta men ändå ngt som inte blev rätt | |
| micro113 | 2009-01-27 00:50 | |
| Tras Om man klassar sig själv som ett avelsexemplar för A- barn, -- då skulle jag nog vilja påstå att det man i allra högsta grad saknar är självinsikt. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-27 00:52 | |
| Eh ja. Jag har inte skrivit något om A-barn iaf, du måste blanda ihop. | |
| rufs | 2009-01-27 00:54 | |
| jag skrev om A- barn .men inte att jag klassade mig själv som en A föralder undrade bara hur det skulle se ut om man kunde sortera o välja ...vem som skulle göra det? | |
| micro113 | 2009-01-27 00:55 | |
| rufs Det finns väl ingen förälder som på full allvar klassar sina barn som A-barn respektive B-barn -- hoppas jag. Man älskar dem för dem de är, och ibland trots hur de utvecklas, för med facit i hand så vet vi att också våra barn är just människor med fel och brister och rätten att välja och göra fel ibland. Tack och lov -- för fy vad hemskt om alla barn växte upp till välartade vuxna, som följde samma strömlinjefåra med perfektionismen som ledstjärna. | |
