Spelrum
| Giraffen | 19 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 16 |
| Inloggade | 35 |
Mobilspel
| Pågående | 19 496 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| mollee - Ej medlem längre | 2009-09-14 17:09 | |
 | Aj då sigvard 1 :/ lät trist. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-09-14 17:14 | |
| Tror att de flesta har skuldkänslor för någon som har gått bort. Att man inte brydde sig om mera eller fick skiljas på ett bättre sätt. | |
| micro113 | 2009-09-14 17:15 | |
 | Sigvard Känner med dig. Mina barn går det än så länge bra för -- men det är inte tack vare mig. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-09-14 17:15 | |
| Sigvard1, hoppas att du och dina barn får stöd av bra personer som kan hjälpa er. | |
| apbur | 2009-09-14 17:22 | |
| sigvard1, du kanske genetiskt har fört vidare ditt självförakt som i sin tur har hämmat dina barn. Kan ju faktiskt vara så enkelt. | |
| Rhotheta | 2009-09-14 20:21 | |
| Sigvard1 Apbur kan vara något på spåren. I så fall är det nog inte gener som förts över. Rekommenderar Tommy Hellstens bok "Flodhästen i vardagsrummet". Skulle det ligga till på detta sätt kan du nämligen fortfarande rädda ditt barn genom att helt enkelt rädda dig själv. Det räcker i så fall. (Måste läsa boken för att det skall finnas minsta logik i det) Lycka till i alla fall! | |
| sigvard1 | 2009-09-14 20:36 | |
| Rhotheta du är säkert välmenande, men apbur tycker jag ska sluta leka amatörpsykolog om saker du inte vet något om. Det är sårande men du mår väl bättre själv av att kunna trampa lite på andra! | |
| apbur | 2009-09-14 20:40 | |
| Inte kan jag veta mycket med tanke på att du inte mycket berättat. Att du genetiskt skulle fört vidare pessimism och självförakt kan ju knappast ses som något du kan lastas för. Jag skrev faktiskt det för att jag tänkte du skulle få en chans att inte anklaga dig själv så mycket. | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-09-14 20:59 | |
| Nåja, själv kan jag inte ens med bästa vilja se något välmenande i att man rakt ut talar om för någon att personen är både pessimist och lider av självförakt - och allt detta gör man helt utan att veta något alls om personen ifråga. Existerar det ens, GENETISK pessimism och självförakt? Låter mer som mumbojumbo för mig. | |
| apbur | 2009-09-14 21:02 | |
| Melankoli, depression som innefattar pessimism och självförakt. Att du väljer att nedvärdera dessa egenskaper är din sak, jag gör det inte. Visst självförakt är en tillgång. Tack för övrigt att du spädde på all oförtjänt kritik. Du är verkligen en varm människa Yoco. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2009-09-14 21:05 | |
| Sigvard1 " Jag ångrar att jag skaffade barn, eller NEJ det gör jag naturligtvis inte! Men jag ångrar något jag inte vet vad det är, något jag gjort fel under deras uppväxt för det går inte bra för ett av dem. Jag vet inte vad jag skulle gjort annorlunda, men något måste det vara och det ångrar jag " Det är svårt att INTE få in självförakt här, tycker jag. Du har gjort fel, säger du, men du vet inte VAD du har gjort fel? Det går inte bra för ett av dina barn, skriver du. Beklagar verkligen! Första steget är ändå att skippa självföraktet och, som Rhoteta skriver, rädda dig själv (bli medveten, förstå, förlåta) och sedan kan du kanske reparera mycket av skadan du anser att du tillfogat ditt barn. Så länge ni båda är vid liv kan det inte var för sent för att förbättra åtminstone något. Börja med dig själv! | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-09-14 21:07 | |
| Ojoj, du lever i en märklig värld, apbur. Men en sak har du rätt i, jag har mycket medkänsla för mina medmänskor, men även jag har en gräns nånstans - om vi nu ska avhandla om sånt... Men hugg på du bara, apbur. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-09-14 21:08 | |
| Det låter klokt, Katalias. Det är inte bra att överföra negativa känslor till barnen. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-09-14 21:11 | |
| Men alltså, elakt ot-tjafs snart överallt. Kan inte somliga bara skaffa sig en ny hobby eller ta en sked honung. | |
| micro113 | 2009-09-14 21:18 | |
| Jag börjar tycka det är fler än apbur som skall tala i mindre bokstäver Jag läser inte något självförakt i det Sigvard skriver -- bara det tunga konstaterandet att något har gått fel, och att han om han bara visste vad det var ångrar det. Jag tror inte någon förälder ställer sig som nyfött barn vid sidan av och känner sig ren när det går snett för ens barn -- någonstans känner man nog att man borde ha kunnat påverka, eller gjort annorlunda -- även om man inte vet hur. Och det snarare med sorg än med självförakt | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-09-14 21:20 | |
| Då tycker jag att du mommes kan börja med att bjuda din hjärtevän apbur på minst två skedar honung. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2009-09-14 21:22 | |
| Håller givetvis inte med dig, Micro. Som Sigvard1 har uttryckt sig är det med mycket självförakt. Det vill säga han utgår från att det är han som felat. Naturligtvis känner varje förälder skuld när det inte går bra för ens barn, det fattar jag också. Men att känna skuld och tro att man kunnat göra något annorlunda, och anse att det ÄR en själv som gjort något fel är skillnad. Sigvard skriver " något jag inte vet vad det är, något jag gjort fel ". Att ångra något man inte ens vet vad man gjort är knappast konstruktivt och måste vara självförakt då man inte har någon insikt i vad som gått fel utan kort och gott skuldbelägger sig själv. Det är inte snällt vare sig mot sig själv eller sitt barn. | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-09-14 21:24 | |
| Jag håller med micro113. Men, det är bara Sigvard1 som kan veta hur det förhåller sig. | |
| micro113 | 2009-09-14 21:25 | |
| katalias Och jag håller inte med dig. Jag lever själv med stora skuldkänslor inför saker som borde ha gjorts och varit och mina barn -- på sätt som jag uppfattar liknar Sigvards. Och jag känner skuld och sorg -- inte självförakt. | |
| Rhotheta | 2009-09-14 21:26 | |
| Det kan också vara så att ordet självförakt har olika innebörd för oss. Vissa kanske reagerar hårdare på det än andra. Hur som helst. Jag lägger nog inte heller någon värdering i om man nu skulle råka lida av t.ex. självförakt eller något annat. Jag ser det mer som att alla befinner sig där de gör efter en egen privat resa. Den är unik för varje människa. Det enda vi kan göra är att stötta varandra så gott det går. I bland uppstår missförstånd. Det tror jag hände här faktiskt. Uppfattade inte alls att apbur ville trampa på någon. Man kan komma ihåg följande: Ingen intresserar sig rimligen för psykologiska mekanismer som inte själv har en och annan erfarenhet. Det gäller nog samtliga som skrivit i denna tråd, inklusive apbur. Katalias! Man kan nästan få för sig att du läst herr Hellsten? I alla fall är du bekant med tankarna. De är säkert inte unika, men väldigt aha-skapande. | |
