Spelrum
| Giraffen | 15 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 6 |
| Inloggade | 21 |
Mobilspel
| Pågående | 18 953 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| FrökenHane | 2012-02-27 23:18 | |
 | Undersköterska inom äldreomsorgen... | |
| nyckelpigan_ | 2012-02-27 23:23 | |
 | På fritiden tar jag hand om gård, djur, skog och trädgård som eget företag. På dagtid jobbar jag som strategisk inköpare. Yes - föredetta utbränd! Numera vidbränd.... :-) | |
| corlini | 2012-02-28 06:15 | |
| förvånatsvärt många verkar tycka att "nöjd" är ok trots att de inte gör vad de vill eller lever det liv de ville och anser sig sitta fast? att skylla på radhuslånet och familjen är väl lite fegt. verkar inte direkt vara lycka? är det denna grupp som ligger sämst till gällande utbrändhet och depression? jag förstår inte det, varför välja detta, för det är ju faktiskt val man gör. det går att sälja huset, tillfälligt hyra eller flytta till billigare ort och starta ett nytt liv. sålänge barnen har mat och rena kläder är allt annat bara materiella ting, utbytbara. varför inte satsa på sig själv, det är inte egoistiskt eftersom livskvaliten hos en påverkar hela familjen. tror nog att barnen blir lyckligare i längden med föräldrar som faktiskt älskar sina liv även arbetstid. | |
| ezye - Ej medlem längre | 2012-02-28 07:18 | |
 | Jamen Corlini det är inte bara att sälja huset, jag bor på landet i ett gammalt renoverat hus och skulle aldrig byta för att hamna i en lägenhet. Det betyder också mycket för livet. Visst är det tufft många gånger, men det betyder oerhört mycket och då har man typ inget val. Om jag skulle hamna i utbrändhet igen skulle jag kanske överväga saken, men vi är två och min man skulle aldrig aldrig flytta. Han skulle vantrivas ihjäl.Däremot håller jag med om att barnen blir lyckligare av föräldrar som älskar sina liv, detta är viktigare än prylar. Därför har jag alltid jobbat deltid. Men jag tror inte på att barnen blir lyckligare i en lägenhet. Det köper jag inte. | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-02-28 07:29 | |
| Om barnen trivs i sin skola och i sin klass kan det också vara svårt att flytta på dem. | |
| miragrön | 2012-02-28 07:48 | |
| Jag är akutsjuksköterska. Det ÄR inte bara att sälja, flytta, skaffa nytt liv som passar. Visst, mår föräldrarna bättre så mår familjen bättre. Men mina större barn i yngre tonåren skulle jag aldrg för något i världen flytta på, om de inte ville det själva. Hur skulle jag må sen??? När de mår skit på grund av att jag "måste" göra det som känns bra för mig???? Små barn, ja kanske.... Men stora barn, absolut inte. Jag har flyttat mina barn, jag gjorde nämligen det valet, flyttade och fick mitt drömjobb. Det var när barnen var 5 och 7... Och det var grymt påfrestande för dom, det blev allt annat än bättre i de nya skolorna till en början. Och ändå var mina barn små då... Nu är jag lyckligt lottad... Har drömjobbet... Och hoppas jag slipper flytta mer. | |
| slånbär | 2012-02-28 08:17 | |
| Corlini-då har jag en fråga till dig-har du barn själv? Är du ensamstående med ett par ungar kanske? Och i så fall är du då en sån förälder som sätter sig själv i första rummet? För i min värld så går barnen ALLTID först i alla lägen. Jag har inte varit barnfri en enda dag sedan jag fick barn för snart 20 år sedan. Det är självvalt och absolut frivilligt och jag skulle inte byta bort mitt liv mot något. Mitt jobb däremot är det enda jag lätt skulle byta om det gick men som jag skrivit tidigare så är det liksom inte nån större ide då jag är rätt sliten vid det här laget och inte har råd att varken starta eget eller börja plugga. Men mitt liv är inte mitt jobb -det är endast en transportsträcka till fritiden. Jag skulle aldrig byta mitt liv mot ett liv utan hus och barn men ett toppenjobb som jag älskade. Aldrig i livet. | |
| skitlångatår - Ej medlem längre | 2012-02-28 10:53 | |
| Vad är mest sant? 1. Jag är för rädd för att misslyckas. Jag behöver tryggheten och är hellre lite missnöjd och uttråkad än att bryta upp och ge mig ut på okänt vatten. 2. Jag kan inte. Det är omöjligt. Jag har inte råd. Jag tror inte så mycket på nummer 2, faktiskt. | |
| jonisk - Ej medlem längre | 2012-02-28 11:02 | |
| Jag håller med du. | |
| slånbär | 2012-02-28 13:06 | |
| Nr 2 helt klart för dom flesta som har familj med barn och är mitt i livet. Om man inte har barn så är det nog mer första alternativet för då har man ingen annan att ta hänsyn till. För oss andra är faktiskt jobbet sekundärt det viktiga är livet utanför jobbet. | |
| gnill | 2012-02-28 13:10 | |
 | Jag instämmer, man rycker inte upp barn från skola och kompisar bara för att man vill ge sig ut på lite "okänt vatten". Skillnad om man inte har barn. | |
| ezye - Ej medlem längre | 2012-02-28 13:18 | |
| 2 förstås. Jobba gör man för att man måste, det är hem och familj som är livet, iallafall om man har barn. Råd har man inte heller då. För mej har alltid barnen kommit i första hand. Man ska förvisso inte leva endast för sina barn, men det blir lätt så. | |
| skitlångatår - Ej medlem längre | 2012-02-28 13:20 | |
| Vem har sagt att man måste rycka upp barnen från skola och kompisar för att man söker nytt jobb och/eller skolar om sig? Det finns hur mycket distansutbildningar som helst, till exempel. | |
| slånbär | 2012-02-28 13:26 | |
| Ezye håller med. Och även om det för barnfria verkar riktigt konstigt när man säger att barnen är livet för oss som har dom så är det faktiskt så . Åtminstone under dom åren man har dom hos sig. Jag har aldrig haft barnvakt, vi har varken varit på resturang, weekendresor med"egentid" eller varit på bio eller konserter utan att nån eller båda av ungarna varit med. Jag har helt enkelt inte haft nåt behov att göra sånt själv men nu när ungarna börjar bli vuxna kommer vi att kunna göra annat men det känns ärligt talat lite konstigt att tänka sig att res nånstans utan att barnen är med. Dom kommer vara mina barn resten av deras liv. Fast jag ser fram emot att dom ska få egna liv med egna hem också. | |
| slånbär | 2012-02-28 13:28 | |
| "Jag är för rädd för att misslyckas. Jag behöver tryggheten och är hellre lite missnöjd och uttråkad än att bryta upp och ge mig ut på okänt vatten." Svårt att bryta upp utan att ta med sig sina barn.......Och distansutbilding i alla ära men det finns inte inom alla yrken. | |
| Sigrids mor | 2012-02-28 13:33 | |
| Svar till TS: Jag - förskollärare Sambo - idrottlärare 100 % pluggar inom sitt yrke 100% mamma - fd lönesekreterare numera pensionär moster - ekonomiassisten 75% moster - lärare 100% pluggar byggingenjör 100% moster - uska 100% moster - uska 100% morbror - fd konstruktionsritare numera halvtidspensionär 6 kollegor spelar och de är då barnskötare el. förskollärare Kompisar: grafiker bilmekaniker vindkraftstekniker illustratör fackligt anställd lastbilschaufför guldsmed städerska Så de flesta jobbar väl teoretiskt eller med kroppen - så som alla gör. Och ingen är socionom. | |
| gnill | 2012-02-28 14:00 | |
| okej, jag trodde det handlade om att flytta. Läste slarvigt kanske. Själv skolar jag om mig mest hela tiden eftersom jag blir uttråkad så fort jag kan något tillräckligt bra. | |
| ezye - Ej medlem längre | 2012-02-28 14:02 | |
| Men - man ska orka plugga också. Tiden finns inte heller så länge barnen är mellan 0 och 15. Sen finns den kanske, men orkar man då? Man ska kunna koncentrera sig och ta till sig det man läser. Det är även en kostnadsfråga. | |
| ezye - Ej medlem längre | 2012-02-28 14:04 | |
| Men slånbär, har du aldrig känt ett behov av vuxentid? Det har jag gjort, speciellt när jag träffade min nuvarande mna, då såg vi fram emot de barnlediga helgerna oerhört, hur mycket vi än älskar våra barn. Det tror jag är viktigt för alla föräldrar, åtminstone nån gång då och då. | |
| Sigrids mor | 2012-02-28 14:09 | |
| De som det inte står något på jobbar heltid, samtliga har spelat här i minst 4-5 år. | |
