Spelrum
| Giraffen | 10 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 2 |
| Inloggade | 12 |
Mobilspel
| Pågående | 19 842 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| egoflickan | 2008-07-28 17:27 | |
 | Hud hård som is ------------------ Jag har förlorat skuggan av mig finns inget kvar inuti är utanpå bakom det som en gång var Sår som aldrig läker närkontakt av smärta under hud hård som is finns minnet av ditt hjärta | |
| egoflickan | 2008-07-28 17:31 | |
| Ambivalens --------------- Jag hyser inget agg mer mot din person lider inte längre själsliga kval Dock har bitterheten sin sötma övermogna känslor inget val Med hat så nära kärlek en skör tråd att balansera Minnet av att du var min lämnar längtan efter mera | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-07-28 17:34 | |
 | Tack tack grönöga, jag blev jätteglad över dina ord! =) Lite inspirerad av en annan tråd ville jag plocka fram den här tråden igen, och det är roligt att se att det redan har fyllts på med fler dikter! Särskilt "Olycka" och "Honungsdoppad ängel" var mycket innehåll på få rader, vackra och tål att läsas om! | |
| egoflickan | 2008-07-28 17:42 | |
| Mm, "Olycka" tilltalade mig som gillar kort & kärnfull poesi. | |
| The_Rob - Ej medlem längre | 2008-07-28 17:45 | |
| Jag kan bara instämma i det Nicolina skriver. Marie har verkligen en helt formidabel förmåga att leverera poetisk prosa som berör läsaren. Jaja, jag har sagt detta förut, men det tål att upprepas hur många gånger som helst: Du äger, Candid! :-) Det var även skoj att ta del av Xenders och Egoflickans alster. Speciellt miniatyren "Olycka" tyckte jag var väldigt distinkt i sin (skenbara) enkelhet. Dessutom är jag lite av en "sucker" för rimmad vers/dikt. Fortsätt skriva, allihopa! Det är roligt att läsa vad ni knåpar ihop på era kamrar. :-) /Robban | |
| The_Rob - Ej medlem längre | 2008-07-28 17:47 | |
| "Honungsdoppad ängel..." I just love it! :-) | |
| Xender | 2008-07-28 17:48 | |
 | Eftersom jag överlevde den första tänkte jag försöka mig på en till. Samma stil, dock inte lika bra. Tomhet Kylig morgon, dyster och grå Saknas gör värme och en himmel blå Tomma famnar söker varann Letar efter kärlek, bara lite grann Svårt att hitta, ljuset tryter Hoppet dalar när natten ryter | |
| egoflickan | 2008-07-28 17:48 | |
| Tackar, bockar & bugar :) | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-07-28 17:50 | |
| :D Tack Rob, du är riktigt bra på att skriva själv också, som jag sagt förut! Kram! | |
| egoflickan | 2008-07-28 17:55 | |
| Tystnad - ett äventyr ----------------------- Solkyssta kinder doftar som av honung mörka, tunga ögonfransar ramar in buteljgröna ögon som fäller tårar av eld medan heta läppar talar tystnad | |
| egoflickan | 2008-07-28 17:55 | |
| Kärleksbett -------------- när hjärtat slår extraslag så tar jag av mig allt andas dubbla andetag och smakar hudens salt | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-07-28 18:17 | |
| Hon gråter äntligen ---------------------- Hon står mitt på golvet, nästan. Hon har räknat rutorna på heltäckningsmattan och vet att hon står en aning uppåt och åt vänster från mitten sett, dvs om man utgår från söder. Ibland gungar det till och hon är tvungen att lyfta sin blick och se på honom för att återfå balansen. Hon har några gånger försökt att istället fästa blicken på något annat i rummet men det provocerar honom bara och gör det värre, som om det skulle kunna bli värre än det redan var ... Strunt samma, hon fäster blicken på honom. Det är svårt att stå så stilla när någon skriker åt en, fast det är inte alltid han skriker. Ibland talar han lugnt och sakligt och det är värre, han är farligare då, slår mer och hårdare. Han vrålar något upprepande och hon förstår att han sagt något som förväntar ett svar, "a" svarar hon, hon harklar sig och försöker igen - "ja" lyckas hon få fram, det är ofta det blir så att hon inte får fram hela orden när hon har stått tyst så länge. Hon blir alltid så torr i munnen. Hon vet inte vad det är hon har svarat på, vet bara att ett "ja" funkar bättre än ett nej. Fast en gång hade hon svarat ja när han frågade henne om hon tog honom för att vara idiot, det hade kostat .. men när hon fick förklarat för sig av sin styvmor vad som hänt så hade det ändå känts som att det på något vis varit värt det. Nu stod hon där mitt på golvet, nästan, och räknade rutorna en gång till. Spikhålen efter gamla flyttade tavlor på väggen bakom honom hade hon redan räknat så många gånger, dom var dessutom så få och det gick för fort. Han vrålar något igen och hon svarar sitt vanliga ja. Hon börjar fundera på hur länge dom har stått där, hon kan höra klockan ticka bakom henne men vågar inte vända sig om och se efter. Ibland hör hon hur grannen spolar på toaletten, det känns bra liksom tryggt att höra ljud utifrån. Bevis på att den finns där ute världen och när allt det här är över så kan hon få vara en del av den igen. I alla fall i två veckor, det är den tiden det brukar ta innan det är dags igen. Det är jobbigt när det går för lång tid mellan gångerna, en gång gick det fem veckor och då gick hon runt med konstant magvärk i tre veckor. Nä då är det bättre att det kommer som vanligt, då vet man vad man har för tid. Nu har han satt sig ner och han kräver att hon ska se på honom, och hon ser på honom där han sitter med armbågarna på knäna och händerna knutna ihop, svagt framåtlutad. Hon kvider inombords, neeeej nu ska han vara sådär jobbig och prata ... ibland vill han det men det slutar alltid likadant ändå! Det är nästan som om han ibland tappar modet till att slå och då behöver hennes hjälp att få det åter. Hon orkar inte idag, vill inte prata. Hon lägger armarna i kors och fäster blicken på dörren snett bakom honom och skjuter fram hakan, hon bönar och ber inom sig att hon ser lagom kaxig ut för att han ska "gå igång" igen. Och det gör hon, det fungerar och första slaget kommer som ett brev på posten. Äntligen! Hon lyckades se klockan när hennes huvud slogs åt sidan och konstaterade att det ändå hade tagit 23 minuter. Hon slappnar av nu, det är bara det första slaget som gör riktigt ont efter det är man liksom bedövad och resten bara rullar på. Nu börjar hon fundera på "sen", hon hoppas att det inte är en sådan dag som han vill att hon ska förlåta honom på. Hon vill bara få gå och lägga sig, vara ensam. Om det blir något som syns så kanske hon till och med får stanna hemma i morgon, det skulle vara skönt tänker hon ...att vara ensam. Hon är nio år och har en egen nyckel hem, ibland har hon ljugit på skolan och gått hem bara för att få en stund själv när hon inte behöver vara rädd. Hon vet att det nog är han som mår dåligt men hon kan inte förstå varför hon ska betala för det. Fast hon är ju inte ensam, hon brukar tänka att dom jobbar i skift hon och hennes styvmor. Dom har lärt sig att dom inte kan skydda varandra, dom försökte några gånger men det slutade alltid lika illa så nu pysslar dom bara om varandra efteråt istället. Försiktigt så inte han ser det för tydligt dock, för då kan det dra igång igen. Det är alldeles tyst runt henne, har han gått? Han har gått, hon ligger kvar en stund utifall att han skulle komma tillbaka för då är det bäst att fortfarande vara kvar. Han kommer inte, hon reser sig och går in på toaletten, hon hör hur han sitter med hennes styvmor i sovrummet och gråter. Hon ser sig i spegeln och vänder snabbt ner blicken i handfatet för att slippa se mer. När hon har lagt sig funderar hon på hur det är att inte behöva vara rädd. Jag vill ju bara få vara tänker hon, jag vill ju bara få vara .. jag är bara ett barn! Hon gråter äntligen. Skrivet 20080203/Nicolina | |
| The_Rob - Ej medlem längre | 2008-07-28 20:16 | |
| Vad ska jag säga, Nicolina... mer än... vilken väldigt stark skildring! Den påminner mig lite om det som ju Guillou beskrev i "Ondskan". Att läsa sådana här texter gör mig alltid lätt illamående, för det är så lätt att identifiera sig med "offret". Om "offret" är ett barn blir det naturligtvis ännu värre... Mycket, mycket bra skrivet, Grönis! | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-07-28 20:23 | |
| Tack Rob! =) | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-07-28 20:29 | |
| Jag läser alltid sådana här texter med lite lätt ångest, det är en stark text för att den tycks så verklig. Kan inte neka till att den gör mig illa berörd, då den skulle kunna vara hämtad ur någons verklighet, men det är en bra text och skickligt skrivet av dig grönöga! | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-07-28 20:31 | |
| Tack Candid! | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-07-28 21:02 | |
| Mmm, min förra text är ganska tung, lägger in ytterligare en som förhoppningsvis "lättar upp" stämningen... ;) En doft av kärlek --------------------- Hon går in i badrummet, kissar, tvättar av sig, borstar tänderna och ger sig sen på den där finnen på axeln som har irriterat henne hela dagen. Ser sig i spegeln och konstaterar att trots sin dotters dagisfrökens förvåning över att hon var "så pass gammal" så har hon faktiskt börjat få gråa strån i sin annars djupt nötbruna hårman. Vid det här laget är hon rödflammig runt näsan och på kinderna efter en mer eller mindre omedveten jakt på pormaskar, verkliga eller inbillade ...strunt samma. Hon går in i sovrummet och blir stående vid fotgaveln och tittar på mannen som ligger där i djup sömn. Tankarna kommer flytande - man, barn, jobb. Är det vad som är meningen med livet, finns det en mening överhuvudtaget? Och om det inte finns någon då ...? Hon sätter sig ner på sängen försiktigt för att inte väcka honom, stunden känns speciell och hon vill få ha den ifred. Hon smeker hans hand mjukt och känner ringen som sitter där, böjer sig fram försiktigt och drar handen genom hans hår och känner doften av sömn som omger honom. Han luktar gott, mjukt, manligt och rent utan en massa rakvatten som suddar bort och tar över den egna doften. Hon kryper försiktigt ner i sängen och lägger sig intill honom, det är som om han omedvetet i sömnen känner att hon lagt sig där och han lägger en arm om henne och kramar mjukt till. Hans värme och doft och den mjuka sängen gör att hon känner sig dåsig, tröttheten smyger sig på. Tankarna finns dock fortfarande kvar, mjuka, svävande. Även om det inte finns en mening så har vi ju fortfarande ett val, vad vi vill och vad vi gör med det... Han kryper ihop bakom henne och drar henne med sig i en stor mjuk omfamning, hennes tankar blir suddigare. Vi får chansen att vara, och att fylla våra liv med egna val. Då väljer jag kärlek tänker hon, den tanken känns bra. Hon flyter bort men innan hon faller i djup sömn så säger hon omedveten om att hon talar högt; "Du fyller mitt liv älskling". Han vaknar omedveten om vad det var som väckt honom men han känner att han nog behöver gå på toaletten. Hon ligger ihopkrupen framför honom och han böjer sig fram försiktigt och flyttar på en hårslinga som fallit ner i hennes ansikte. Hon luktar gott, han har alltid tyckt om doften av henne. Han vänder sig sakta om och sätter sig på sängkanten. Trots att hon sover så reagerar hon på att han flyttar på sig och sträcker ut en hand efter honom, han tar den och smeker den mjukt. Han vill inte väcka henne, stunden känns speciell och han vill ha den för sig själv. Han stryker över ringen han trätt på hennes finger och ser på henne där hon ligger alldeles rufsig i håret, han småler lite när han ser hennes flammiga kinder och näsa. Han känner sig varm inuti och tänker att om det finns en mening med livet så måste det vara det här ...att få älska. Han böjer sig försiktigt fram och lutar sin kind mot hennes och drar in ett djupt andetag av hennes doft och viskar mjukt; "Du är min mening älskling". Skrivet 20080202/Nicolina | |
| _Candid - Ej medlem längre | 2008-07-28 21:09 | |
| Det var en lättnad att läsa den här texten som bara andas trygghet och kärlek, efter den ganska genomtunga texten tidigare =) Också det här alstret är rättframt och på sina ställen lätt att känna igen sig i för mig, tycker mycket om ditt sätt att skriva grönöga! /Marie | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-07-28 21:10 | |
| =)) Tack Marie! | |
| The_Rob - Ej medlem längre | 2008-07-28 21:11 | |
| :-) | |
