Spelrum
| Giraffen | 8 |
| Krokodilen | 1 |
| Elefanten | 1 |
| Musen Böjningslistan | 4 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 17 |
Mobilspel
| Pågående | 20 031 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| jag007 | 2008-09-17 15:51 | |
 | men de är stor skillnad på stadsbarn å landsort ungar de på landet vet att ett lite tack å hej är hyfs och att de inte är mesigt med de orden | |
| Suds McDuff | 2008-09-17 15:55 | |
 | Du jag007, det där tycker jag är en alltför stor generalisering. | |
| Gunna F - Ej medlem längre | 2008-09-17 16:19 | |
| Jag tycker oxå att det dessutom är lite skillnad om man växt upp i hyreshus /villa oavsett om det är på Vischan eller mitt i staden ! De barn som är uppväxta i lägenhet (INTE ALLA nu va ,) men det finns! ... dom skiter fullständigt i -- skräpar ner, klottrar, förstörelse m.m Men barn som växt upp i villa/hus/kåk kalla det va ni vill=) har i regel fått "lära" sig vara rädda om det som finns runt omkring en.. man klottrar väl t.ex inte gärna på ens egen garageuppfart ej heller på husväggen m.m Det finns mycket att skylla på .. som sagt --->> men det finns många olika teorier .. OM varför det är si och så ! | |
| Stilig_karl - Ej medlem längre | 2008-09-17 16:24 | |
| Gunna F: WoOt?! Du talar om en liten grupp unga människor som jag iaf inte tror beter sig på ett visst sätt pga av i vilket sorts boende de bott i. Utan det finns andra bakomliggande orsaker till det... | |
| Gunna F - Ej medlem längre | 2008-09-17 16:27 | |
| ja det var ju de ja skrev på slutet...men detta vet jag förekommer/förekommit också | |
| Stilig_karl - Ej medlem längre | 2008-09-17 16:33 | |
| Gunna: Jajo... Men du tror alltså att det finns risk för att man förlorar respekt till egendom enkom på den grunden att man är uppvuxen i lägenhet... Tycker det låter jättekonstigt och icke gångbart som teori, om man jämför med andra sådana... Eller jag vet inte, jag kanske har träffat för många husboende graffiti-konstnärer i mina dar. | |
| Gunna F - Ej medlem längre | 2008-09-17 16:40 | |
| nej Stilig: det finns både ock... att inte förglömma ;) jag "drar inte alla över en kam" s.a.s | |
| Marie08 | 2008-09-17 16:48 | |
| Jag utgår från att det är "andras ungar" som diskuteras och vad det verkar är alla betapetare duktiga föräldrar som lär sina barn vett & etikett;) Om mina så måste jag säga att de har väldigt hög social förmåga, klarar dialoger med vuxna och äldre utan problem. Samtidigt är deras EQ väldigt hög, de bryr sig, tackar och frågar hur t.ex. gamla faster mår! Sen finns det tillfällen då de kan vara de mest ouppfostrade, otrevliga och gapiga jag ngnsin träffat på....riktiga ungjävlar helt enkelt. Var det inte ngn av de gamla grekiska tänkarna som lutade sig betänksamt framåt, suckade och sa: -Ah, den ungdomen, den ungdomen...vad ska det bli av den?!! | |
| y not | 2008-09-17 18:30 | |
| Vad trött jag blirt när jag läser om alla vuxna som här ovan som har koll på det rätta beteendet coh verkar sakn total förståelse för att det finns annat än det enda rätta sättet. Hade jag varit ungdom idag hade jag varit duktigt trött på den förnumstigheten. | |
| soapan - Ej medlem längre | 2008-09-17 19:51 | |
| skönt att det finns fler som jag... Gott att höra Ynot | |
| stefanf | 2008-09-17 20:01 | |
| Jag tror inte det handlar om ett "sätt" utan snarare om ett förhållningssätt. Det är väl inga gigantiska motpoler i diskussionen än så länge som jag läst den men skulle gärna vilja höra några argument _emot_ att hjälpa sina barn att utveckla ett mått av social kompetens. Lite märklig tolkning också att omtanke med andra människor (tacka någon för maten som faktiskt lagt ner jobb för min skull) och empati (att kunna förstå hur, exempelvis, människor i olika generationer reagerar på olika beteenden) - att detta skulle vara samma sak som att "programmera" ungarna med en oreflekterad robotliknande artighet. För mig är inte problemet att barnen inte säger, tack, hej och ber vänligt om saker och ting - problemet är att de inte ens _begriper_ att det skulle gynna dom själva. Jag har samma erfarenhet som ercama ovan - vad gäller rekrytering av (många gånger) ganska unga människor. Helt obegripligt att man (som förälder) kan låta ens barn växa upp till vuxna människor utan att kunna räkna ut att man behöver kunna anpassa sig till andra ibland samt acceptera att man förväntas kunna kommunicera någorlunda vänligt och genomtänkt med sin omgivning. Ibland möter jag ungdomar som _medvetet_ protesterar mot vuxenvärlden på olika sätt - inte sällan genom ett snarlikt beteende som (de "aningslösa") kompisarna och det är någonting helt annat. Inte bara begriper jag det utan kan rent av _uppmuntra_ till att revoltera, ifrågasätta och provocera på olika sätt. Vuxenvärlden vet (verkligen) inte alltid bäst - men man behöver lära sig spelreglerna för att få vara med och leka (dvs. jobb, status, pengar). Tycka vad man vill om saken. | |
| y not | 2008-09-17 20:27 | |
| Det jag har svårt för är just angreppen på den ouppfostrade ungdomen. De vuxna som gör den generaliseringen och enbart har sitt eget ego som rättesnöre ser jag som tämligen odrägliga. Sen att det finns odrägliga ungdomar likaväl som odägrigga turkar är en annan sak, men i TS exempel så kan jag i sej inte uttyda något exeptionellt oartigt, mer än då möjligen TS egen indignation | |
| Aurora Aurum | 2008-09-17 20:44 | |
 | nu har jag läst igenom alla inlägg så den personen jag skulle svara till tappa jag nicket på men visst var mitt tack spontant och även hans men om jag inte hade blivit uppfostrad att vara en artig person hade jag nog bara sagt öh, när han sa att han ringde från kundservicen | |
| Aurora Aurum | 2008-09-17 20:46 | |
| ett annat inlägg på tal om öh många barn och vuxna som ringer in i s k spelprogram och vinner något och programledaren säger; Grattis och det enda svar som kommer är öh eller mmmm.... där är ett tack väldigt passande | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 20:57 | |
| Skaffar man barn är det ens skyldighet att ge dem foder och vatten. Kan inte se logiken i att barn ska tacka för maten hemma. Typsikt ego-föräldrar att vänta sig att barnen ska vara tacksamma för att de får bo under deras tak. Lagar man god mat får man naturligtvis komplimanger. Gör man inte det ska man naturligtvis inte ha beröm :) | |
| Aurora Aurum | 2008-09-17 21:03 | |
| budalv nu är du nog ute för att provocera det handlar inte om att tvinga barnen att tacka för maten för att jag är egoist utan det är helt och hållet en del av uppfostran att vara förälder är ett heltidsjobb, om man inte kan inse det blir det nog lite knasigt, man kan och bör inte släppa sina barn helt utan någon slags vuxenstöd exempel; mitt barnbarn var hemma hos mig i helgen, han slog på mig jag talade om för honom att man slåss inte, han sprang och gömde sig under bordet, jag gick efter drog fram honom och sa att man ber om ursäkt när man gjort fel han grät stora krokodiltårar och ville inte jag släppte det hela, men sen kom han ochkrama och ville sitta i mitt knä dagen efter var det dags att åka hem när mamma och pappa kom, nej han vill vara kvar hos farmor och ville inte åka hem sensmoral; att vara bestämd och stå får det och finnas där gjor barnet tryggt | |
| le-lou | 2008-09-17 21:14 | |
 | att minnas fruktstunder man hade som förskolebarn är mäktigt faktiskt, och jag tror verkligen på dig Budalv att de var väldigt obehagliga - eftersom de faktiskt fastnat i minnet. Förstår det inte riktigt dock men men. sen där det om att man är en egoförälder om man vill lära barn att tacka för maten... gäller det även om jag begär ett tack för en jacka jag köpt till dottern? Jag har ingen "rätt", eller ens rätt till en förväntat att få ett tack, eftersom det faktiskt ingår i mina uppgifter som förälder att klä mitt barn? Tom på jobbet tackar jag och får tack tillbaka för saker som jag faktiskt får betalt för att göra. Alltså, rent teoretiskt behöver varken jag eller en kollega tacka för ett skit , vi kan bara tänka "Det är ditt jobb ju, get it done" , men ändå...tackas det. Varför? För att det ingår i det sociala spelet- hur man uppför sig-vett och etikett-kalla det vad du vill. Vad kostar det att säga tack för maten? Vad kostar det att vänta tills alla sitter ner, lugna runt sin fruktstund och inväntar ett varsegod? Ingenting (om vi bortser från obehagliga minnen då). Däremot är jag övertygad om att det inte är själva "tacket" och "varsegoda" som står i centrum, utan att det är en liten del i att lära barn att invänta andra, att hantera en väntan helt enkelt. En liten lektion i självbehärskning - def. inte en maktdemonstration från dagisfröken. | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2008-09-17 21:27 | |
| Instämmer helt och fullt med Le-lou! | |
| soapan - Ej medlem längre | 2008-09-17 21:38 | |
| ja ja ja.. men vi svenskar har ett problem med att göra oss fria från "inte ska jag inte" o.s.v. Visst är det härligt att det finns ostrukturerade krafter som reagerar mot vår lutheranska ryggsäck. Jag har en dotter som är olidligt artig... hur gör jag med det? Jag tycker att ungdomens rätt är att driva all utveckling framåt. Om vi sen inte förstår allt, så betyder inte et att allt är fel... Så jäkla trött på det korrekta politiska klimatet att jag vill.... | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 21:46 | |
| Jag är inte uppfostrad på det sättet ni beskriver. Min mormor brukade ibland påminna om att man skulle tacka, men mamma pratade med oss efteråt och förklarade att det inte var riktigt rätt av mormor att avkräva ett "tack" med ett "vad säger man?" eftersom det tog död på spontaniteten. Le-lou: "---gäller det även om jag begär ett tack för en jacka jag köpt till dottern? Jag har ingen "rätt", eller ens rätt till en förväntat att få ett tack, eftersom det faktiskt ingår i mina uppgifter som förälder att klä mitt barn?" Som förälder tycker man förhoppningsvis att det är en glädje att få klä sina barn och gör det inte enbart av plikt. Jag väntar mig inget tack när jag ger bort något utan undrar alltid om personen blev nöjd eftersom det är syftet med att ge presenter. Jag skulle garanterat vara nöjd med att se att min unge gillade jackan om jag hade någon. Ungefär som jag blir glad när jag hittar ett hästtäcke till min häst som han inte irriterar sig på :) Jag minns hela förskolan eftersom jag inte gick dagis utan började som 6-åring (nu heter väl dagis också förskola?). Min upplevelse var att det var som ett arbetsläger där vi höll till för att göra fröknarna glada. Vi fick gå på led ibland vilket kändes otroligt förnedrande. Värst var när fröknarna skulle måla ögon på våra får som vi hade gjort i lera och målade ögonen för tätt ihop och blå dessutom. Jag blev jätteledsen över att de förstörde min figur och kunde inte fatta hur vuxna kunde vara så obegåvade. Men jag höll masken och nånstans tyckte jag om fröknarna, trots att en hade läderväst och hår på överläppen och den andra hårda nypor ;) Det tråkiga var att de inte litade på att vi kunde uppföra oss och inte litade på att vi kunde måla på ögon. Jag begriper inte varför vuxna ska in och justera barns uppförande och alster, särskilt inte när de inte blir till det bättre. Har man låga förväntningar på barnens egna förmåga att fatta får man nog se det man förväntar sig och inte heller mer. | |
