Spelrum
| Giraffen | 17 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 19 |
Mobilspel
| Pågående | 19 377 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Plumspapper - Ej medlem längre | 2009-05-02 01:40 | |
 | Hej Karsten! Jag har ryktesvägen fått höra att jag har tagit knäcken på min f.d. pojkvän. Han träffar inte längre tjejer. Det verkar inte som att han varit ihop med någon alls sedan jag gjorde slut för ca fem år sedan. Det är hans vänner som påstår att jag tagit knäcken på honom. Det kan innebära två saker tror jag. Antingen saknar han mig eller så förstörde jag honom på något sätt. Det här ryktet har nu fått fäste i mitt inre och jag har börjat tänka tillbaka och nästan sakna honom, samtidigt som jag undrar om jag gjorde honom homosexuell och att han inte vågat komma ut inför sina vänner ännu. Vi föraktar varandra och jag vet att en relation inte är möjlig, ändå blir jag sugen på att söka upp honom och kolla vad det här handlar om. Hjälp mig, snälla Karsten. Detta är inte likt mig. | |
| Viktor_M - Ej medlem längre | 2009-05-02 02:00 | |
| Detta vittnar definitivt om nedskärningar. ;/ Rent förjävligt när duktiga heltidsterapeuter skärs ner till nån tattig deltidsanställning och måste extraknäcka på Beta. Som sagt, det vittnar om en eländig tid. | |
| RockLobster | 2009-05-03 18:36 | |
 | Hej Karsetn, trevlig tråd med fina råd du startat. Vad gör man om ens pojkvänn gillar world of warcraft mer än sex? Seriöst? | |
| taru | 2009-05-03 21:43 | |
 | Lägger till till RockLobsters fråga. Inte bara WOW utan det mesta, eller allt, mer, efter 4 års äktenskap? Och man försökt allt som kvinna? O håller på o bli tokig? | |
| kissed - Ej medlem längre | 2009-05-03 21:45 | |
| Byt karlar:-) | |
| Zizzzi | 2009-05-03 21:46 | |
 | Rocklobster, skaffa ett eget konto, gör en sexig female char och ragga upp honom i nån av huvudstäderna. Adda honom på ventrilo snacka lite, o sen borde saken vara biff... ^^ | |
| Pseudonymf | 2009-05-11 18:42 | |
 | Kära Karsten. Då jag blev ytterst förvirrad, och därmed även rubbad från mina dagliga rutiner, vill jag nu ställa en fråga. Hur kommer det sig att flera personer och deras konton bestämde sig för att begå kollektivt e-självmord under gårdagen? Jag är tacksam för svar. Med vänliga hälsningar En orolig nymf | |
| Karsten PhD - Ej medlem längre | 2009-05-11 18:58 | |
| RockLobster, taru och Pseudonymf, ni har alla intressanta frågor, och jag tror att svaret är det samma på alla tre. Eskapism (verklighetsflykt) är när man försöker att undvika något. Vissa människor flyr verkligheten genom att söka upp alternativa aktiviteter som sömn och spel, vissa dränker sig i arbetet,vissa fördjupar sig i ett beroende såsom emotionell självspäkning, rökning, alkohol eller till och med droger. Vissa kan gå så långt som att flytta till en ny plats där de kan börja om på nytt. Oavsett vad de försöker att undvika är dessa saker i slutändan en stege ner till deras rädsla, deras djupaste sorg och smärta; det förflutna och sina besvikelser. I relationer spelar eskapism in när par har smärtsamma uppbrott. Hellre än att ta itu med situationen söker de tröst hos någon annan. Känslan av att vara önskad och behövd av någon - vem som helst - täcker smärtan av uppbrottet. På andra områden i livet ser du människor som flyr från andra saker. Exempelvis socialt understimulerade människor som håller sig borta från offentliga platser. Människor som stannar på tråkiga och passionslösa arbeten eftersom de är rädda att misslyckas i jakten på vad de egentligen söker i livet. Människor som undviker utmaningar eftersom de är rädda för förmodad smärta och lidande. Det finns även vissa som i princip tillbringar hela sitt liv att försöka fly från sina problem. I processen är det inte ovanligt att vissa blir resistenta och börja visa eskapisttendenser. Graden av motstånd mot terapi beror då på hur allvarliga problemen är och nivån på personens medvetande. Ju djupare dessa frågor är, desto starkare är motståndet, ju lägre deras medvetande, ju mer börjar de visa undvikande personlighetsdrag. Det är då mitt jobb att sätta dem i en ökad grad av självkritik, återansluta dem sitt inre själv som drev dem att engagera sig ett liv från början och hjälpa dem att övervinna dessa gränser. När de vill undvika terapi, är det inte handledning som de försöker undvika. Det är inte terapeuten heller. Det är de själva. Som terapeut kan jag inte tvinga dem att hantera sina personliga frågor som de, som ägare av sina liv, har gett upp och bestämt sig för att undvika. Ansvar är ett av de tre viktiga beteenden som behövs för en lyckad terapeutrelation och det innebär att vara direkt ansvarig för sitt liv. I dessa fall kan jag bara låta dem gå, skicka dem önskemål och positiv energi och hålla kommunikationskanalen öppen för dem under tiden. Medvetna samtal kan vara ganska skrämmande och konfronterande för vissa, exempelvis konversationer som direkt eller indirekt tar upp saker som de försöker att undvika att på ett personligt plan. Är det något i deras liv som de känner sig obekväma inför; något som de försöker fly ifrån? Det är viktigt att förstå att eskapism är en form av försvarsmekanism; en produkt av det de försöker att skydda sig från. Närmare bestämt; deras ego försöker att skydda sig själv. Visst, det kan verka enkelt att bara undvika frågor. Det kan verka enkelt att bara sova bort allt och vakna upp till en ljus och soligt morgon nästa dag, med all smärta borttynande i ett semiavlägset minne. Men detta löser inte någonting. Man kan få en tidsmässig känsla av befrielse från att inte behöva möta det man försöker undvika. Tills de är medvetena om och uppbådar modet att ta itu med det de försöker fly från kommer deras frågor inte att mirakulöst försvinna av sig själv. De kommer att fortsätta att vara där, att skapa cirkulära mönster i deras liv. De kommer att finna sig själv fast i liknande situationer och sammanhang, tänka samma saker, känna samma känslor, göra samma saker om och om igen - tills den dagen då de äntligen beslutar sig för att göra något åt dem. Ett cirkulärt loopmönster kräver medvetna insatser för att bryta sig ut ur dem. Dessa frågor är känsliga. Det tar verklig styrka och mod för att kunna möta dem direkt. //Karsten, PhD | |
| Egenskap - Ej medlem längre | 2009-05-11 19:03 | |
| Hej Karsten! Ville först av allt bara säga att jag diggar dina svar och ser dem hela tiden. Men nu till mig fråga, aight? Det är såhär. Jag gillar en kille som vill ha sex varje dag. Jag vill inte det. Jag vill ha mer sex. Hur gör man!? Tacksam för svar. | |
| Egenskap - Ej medlem längre | 2009-05-11 19:03 | |
| Haha, jag missade lä i ser. Läser ska det alltså stå. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-05-11 19:06 | |
| Karsten PhD, du är en underbar människa! | |
| Karsten PhD - Ej medlem längre | 2009-05-11 19:09 | |
| Förlåt mig Plumspapper, jag glömde nämna att mitt brev riktade sig även till dig. //Karsten, PhD | |
| kissed - Ej medlem längre | 2009-05-11 19:15 | |
| Hej Karsten! Jag har en dotter som jag ibland vill strypa, får jag det? Eller finns det något annat jag kan göra istället för att hon ska lyssna på mej? Ps: tyvärr känner jag igen mej själv som liten i henne, är det så kanske att jag får igen nu för hur jag var som liten? Hjälp en desperat mamma:-) | |
| Karsten PhD - Ej medlem längre | 2009-05-11 19:17 | |
| mommesfrites, Tack så mycket för dina vänliga ord! Jag är övertygad om att du menar väl, men kom ihåg att man inte ska betrakta sin terapeut som en räddare i nöden. Man är ju själv delaktig, och till största delen ansvarig för, sin terapi. Terapeutens uppgift är endast att vara ett bollplank för självinsikt. //Karsten, PhD | |
| Karsten PhD - Ej medlem längre | 2009-05-11 19:36 | |
| Hej kissed! Det är inte alltid lätt att uppfostra döttrar. Som ung singelkvinna får man tidvis stå ut med mycket orättfärdigheter från andra. När tiderna blev senare uppskattade min mor och jag sedermera varandra stort. Jag kan bara hoppas att ni även uppskattar varandra mycket när ni inte längre bor tillsammans. Oftast är gnabbet mellan tonårsdöttrar och mödrar den förlösande faktorn som frigör unga kvinnor från hemmets bojor. Om det är allt för kärleksfullt i hemmet riskerar man att bli hemmaboende mycket längre än vad som är normalt för en sund känslomässig mognad. När önskan om strypning föreligger gör du bäst i att fokusera på djupa andetag, avslappnade rörelser, och övningar i att sänka din puls. Högt blodtryck är inte mindre farligt bara för att man drabbas till följd av andra beteende. //Karsten, PhD | |
| Karsten PhD - Ej medlem längre | 2009-05-11 19:45 | |
| Egenskap, man måste tänka på att kärlek är en process. Förälskelse är något som vi alla drabbas av då och då, och det går över med tiden. Sann kärlek är något som mognar med tiden, och som innebär att förälskelser till trots håller man fortfarande kvar vid varandra. För en del unga par finns det inte någon nyans mellan kärlek och sex. Andra ser sex som en aktivitet. Bara för att man inte får komma till 12 gånger om dagen betyder det inte att man inte är älskad. Det kan helt enkelt vara så att man är olika utrustad rent fysiologiskt, och en del mår inte bra av samma samlagsfrekvens som andra. //Karsten, PhD | |
| ppi | 2009-05-11 19:52 | |
 | Jag har vid flera tillfällen försökt backa över pappan till min dotter, till min stora besvikelse har han lyckats hamna mellan hjulparen varje gång. Om jag rattar frenetiskt åt ett håll medan jag hetsbackar så kanske oddsen för att lyckas är bättre? Eller ska jag försöka prata med honom om hans oengagemang? | |
| Karsten PhD - Ej medlem längre | 2009-05-11 20:01 | |
| Ett samtal är alltid ett steg närmare lösningen på problemet än en fängelsedom. // Karsten, PhD | |
| Karsten PhD - Ej medlem längre | 2009-05-11 20:21 | |
| Följande fråga anlände precis i frågelådan från någon som jag utgår ifrån vill vara anonym: otrohet. Jag är kvinna, trivs i mitt förhållande men kan inte motstå frestelsen från andra män. Har du några tankar kring det? | |
| Karsten PhD - Ej medlem längre | 2009-05-11 20:24 | |
| Mina tankar kring detta skiljer sig möjligen från rådande uppfattningar inom akademin. Jag betraktar förhållanden som en social konstruktion grundad på språkets dominans i vår kultur. Hos många djurarter ser man beteenden som liknar det du beskriver. Vad man söker för att få en trygg tillvaro är inte alltid detsamma som man söker för att fortplanta sig. Här uppsöker många honom ofta så kallade alfahannar för att få bättre gener. Men att leva tillsammans med en alfahanne är det inte många honor som klarar, eftersom de är så dominerande. //Karsten, PhD | |
