Spelrum
| Giraffen | 9 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 10 |
Mobilspel
| Pågående | 19 726 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| rufs | 2009-01-27 00:56 | |
 | jag ville ha lyckliga glada friska barn! Men livet ville sig annorlunda Och jag älskar inte mina barn mindre för det... | |
| rufs | 2009-01-27 00:57 | |
| o jag håller fullständigt med dig micro | |
| micro113 | 2009-01-27 00:58 | |
 | tras När man talar om avelstikar, eller avelsdjur, så väljer man dem som man anser skall ge de bästa egenskaperna i valpen -- avel är alltså medveten fortplantning med ett visst syfte. Jag trodde det var så du menade när du sa att man skulle klassa sin egen kvalite som avelsmaterial. | |
| rufs | 2009-01-27 01:03 | |
| Nej absolut inte bara en demonstrativ kommentar om allt som faktiskt kan hända , o är på väg att hända även oplanerade barn e lyckliga barn:) Allt kanske inte ska planeras så himla väl.. man kan ju t.om boka datum för barnens födsel genom kejsarsnitt, avbryta med hjälp av prover, skaffa barn på konstgjord väg så ibland kanske vi människor går lite väl mycket mot naturens gång.. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-27 01:04 | |
 | I djurvärlden ja. För oss som styr våra barns egenskaper så mycket gäller ju annat. Men nej, jag pratar inte om att få perfekta barn. För alla barn är perfekta, att de sedan växer upp blir allt annat än det är en helt annan diskussion. Jag tänker bara på föräldraskapet just nu, på alla de föräldrar som missat att ge sina barn det de behöver. | |
| rufs | 2009-01-27 01:07 | |
| Vi oroar oss för smärta, men den finns ju inte så fort det lilla livet stirrar på oss...Den kommer när barnen far illa eller gör sig illa då sätter den riktiga smärtan in..Att älska så det gör ont =) Det är smärta av högsta grad | |
| micro113 | 2009-01-27 01:16 | |
| tras Jag tror att vem man är, och vilka förutsättningar man än har, så finns det alltid saker som man missar att ge sina barn. Som förälder kan man bara försöka göra sitt bästa -- och då tror jag kärlek och trygghet är de viktigaste sakerna man kan ge sitt barn. Materiella ting, och kosmestiska egenskaper som rätt ålder, god utbildning, osv osv är i långa loppet inte det viktigaste i föräldraskapet. | |
| micro113 | 2009-01-27 01:18 | |
| rufs Håller med -- riktig smärta det upplever man när man inte kan skydda sitt barn från allt ont, och inte kan lindra deras ångest, eller tvingas se andras grymheter riktade mot dem. Jag har haft mobbade barn som levt grundskolan i utanförskap -- och det är den värsta smärta som finns, den att inte kunna hjälpa sitt barn och göra allt bra igen. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-01-27 01:22 | |
| Anser du dig vara en godkänd förälder? | |
| micro113 | 2009-01-27 01:23 | |
| Eller en av de värsta smärtorna -- jag har inte förlorat något barn, men jag kan tänka mig att det är den yttersta smärtan av alla. | |
| micro113 | 2009-01-27 01:28 | |
| tras Jag anser mig vara en förälder. Absolut inte en bra förälder -- eftersom jag i perioder inte har räckt till för mina barn. Men mina barn har växt upp och varit älskade, och alltid vetat om det, de har haft tryggheten i att veta att vi oavsett vad som händer kommer göra allt som står i vår makt för att hjälpa, skydda och älska dem. Så rent objektivt -- nej, jag är ingen bra förälder. Rent subjektivt har jag och maken fostrat fem barn som blivit empatiska, vettiga, kärleksfulla vuxna -- så vi har har lyckats i vårt föräldraskap, trots våra fel och brister och vår, främst min, otillräcklighet. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2009-01-27 01:28 | |
| Vi har ju haft såna här trådar förut och jag vill åter igen säga till alla som tvivlar på om de törs föda barn: vi är många, många som gör det upprepade gånger - frivilligt. Det är _jobbigt_ men i regel dör man inte. Godkänd som avelstik? Mja om det gällde att ge ungarna en schysst livmoder, föda upp dem ordentligt med mat, kärlek och annat som behövs, så kanske att jag hade fått godkänt. Rik och vacker har jag aldrig varit men om viljan är god så :) | |
| Saga-li - Ej medlem längre | 2009-01-27 09:20 | |
| vacker vet du väl inte? | |
| Saga-li - Ej medlem längre | 2009-01-27 09:20 | |
| så modest | |
| blankomblank | 2009-01-27 09:44 | |
 | Min barnmorska sa till mig att kroppen sänder ut ämnen till hjärnan som gör att man så småningom glömmer sin förlossningssmärta. Allt för att man ska orka/vilja gå igenom detta igen. Direkt efter att kroppen ploppar ut släpper all smärta mirakulöst. Under förlossningen hjälper det att ta varje värk som den kommer och hantera den i nuet och inte tänka för långt framåt. Jag kan mycket väl tänka mig föda igen nu 2 år senare men minns att jag tänkte att jag aldrig skulle göra detta igen....vet dock inte varför jag tänkte så, så ont kan det väl inte ha gjort:) Innan förlossningen förberedde jag mig med andning och motion men det är så olikt allt man kan vara med om att man inte kan förbereda sig på de krafter som släpps lös. Väldigt häftigt dock och oerhört känslosamt. | |
| Saga-li - Ej medlem längre | 2009-01-27 09:44 | |
| haha jag tänker likadant | |
| blankomblank | 2009-01-27 09:45 | |
| Jag har en lite späd vän byggd som en 12åring i kroppen och hon har fött 2 barn. Jag tänkte, kan hon så kan jävlar i mig jag! Viktigt att ha tilltro till sig själv. | |
| lelleli | 2009-01-27 11:00 | |
| Varför läste jag den här tråden? =/ Min förlossning närmar sig och jag blev INTE mindre livrädd nu... | |
| Margana | 2009-01-27 11:05 | |
 | Sluta oroa dig, barnet måste ut och kommer ut! Kan du inte hantera smärtorna så finns det hjälp. Men du ska veta att det är fantastiskt vad kroppen är duktig på att ta hand om sånt. Har fött 2 barn med smärtlindring och 2 helt utan. Allt handlar om hur utvilad du är och hur lång tid allt tar. Sluta nu att oroa dig för du kan i alla fall aldrig veta hur det blir förrän du är där. Det kommer att gå bra vilket som, med smärtlindring eller utan. | |
| blankomblank | 2009-01-27 11:06 | |
| Det kommer att gå bra lelleli det är ju naturligt att vara nervös....livrädd dock det behöver du inte vara. Det kommer bli den bästa dagen i ditt liv. Även fast man har ont är man ju helfokuserad på barnets bästa och att faktiskt få hålla den lilla/lille i sina armar. | |
