Spelrum
| Giraffen | 29 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 26 |
| Inloggade | 56 |
Mobilspel
| Pågående | 19 958 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| BiNo8 - Ej medlem längre | 2009-06-25 18:33 | |
 | Att vara lat är ingenting att skryta med | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-06-25 18:35 | |
| Att vara dum är inget att skryta med heller. | |
| YamahaJet | 2009-06-25 19:04 | |
 | Trashone har fullkomligt rätt, jag kom till underfund med precis samma sak för inte så länge sen. Jag har alltid sagt att målet med mitt nuvarande slit, uteblivna semestrar, ekonomiska risker osv är att en dag kunna leva på avkastningen av mitt kapital. Den behöver inte vara överdriven hög, utan tillräcklig för att upprätthålla en normal levnadsstandard. Sen slog det mig - allt jag försöker bygga och uppnå, erhåller folk omedelbart genom att gå till doktorn och uppge att de är deprimerade. Jag är för guds skull den mest korkade av alla, inte undrapå att jag är ensam om att leva som jag gör. | |
| Miss Yoco - Ej medlem längre | 2009-06-25 19:49 | |
| Raljerar du nu, eller är du cynisk, Yamaha? | |
| katalias - Ej medlem längre | 2009-06-25 20:10 | |
| Hm. Med ditt resonemang, Yamaha, är jag dummast av alla. Jag är sjuk men jobbar ändå. | |
| Minta | 2009-06-25 20:16 | |
 | Ja, man är jättesmart när man är sjukskriven och går hemma och inte jobbar och uppbär sjukpenning. Det är väl det livet går ut på? | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-06-25 20:18 | |
| Då kan man ju passa på att skaffa massa avkomma och verkligen leva livet. | |
| YamahaJet | 2009-06-25 20:49 | |
| Katalias, det beror på vilket välmående som jobbet kan anses generera. För vissa är jobbet en plåga, för andra är det en trivsam och stimulerande miljö med goda arbetskamrater och möjlighet att utveckla något har ett genuint intresse av. Hur det känner inför ditt jobb underlåter jag att spekulera i, men dum eller inte så har du ändå min respekt. Liksom alla städerskor oavsett vad som kan sägas om yrket i sig. Jag ser ibland tanterna som städar trapphus i bostadsfastigheter - mitt i vintern drar de sina vagnar från port till port och skvabbar redan rena trappor, trots uppenbart hämmade fysiska förmågor till följd av hög ålder. Även detta föder stark respekt i mina ögon - hur många unga, friska hade idag utfört samma arbete? Ingen, det är därför vi aldrig ser ungdomar pyssla med dylika jobb. Däremot ser vi mängder med unga drälla runt på högskolor och läsa låtsaskurser för att slippa utföra tråkiga jobb men samtidigt ha inkomster. Vi ser unga förtidspensioneras och långtidsjukskrivas för åkommor som för tidigare generationers ungdomar varit helt okända. Katalias, visst kan jag köpa att folk faktiskt bränner ut sig, det är nog fullt möjligt med ett krävande jobb och samtidigt exempelvis barn i yngre åldrar som ska tas hand om. Däremot är det misstänksamt många UNGA som etiketteras såsom utbrända, trots att de varken haft något större ansvar för familj, arbete eller andra krävande åligganden i livet. I takt med medias ökande rapportering om påhittade folksjukdomar så tycks fler och fler betrakta sig som "utbrända" samma dag som de tröttnar på sitt jobb. | |
| Miss_jk | 2009-06-25 21:15 | |
 | Jag vill fortfarande ha svar på hur man bär sig åt för att klara sig på 300 i matpengar. | |
| Gimp2 - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:17 | |
| men nudlar varje dag samt nån form av ätstörning al.t narkotikamissbruk eller helt enkelt låta andra betala/ äta ur soptunnor, frysa in storkok på linssoppa | |
| Ond_Kanin_ - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:22 | |
| har det inte kommit fram ännu, missjk? nu blir jag besviken, trodde jag skulle få lite tips på hur det går till att leva i bizzaroworld. 300 spänn i månaden, hahaha. | |
| UlfTjur | 2009-06-25 21:25 | |
 | Yamaha - hoppas du själv åker på en riktig depression så du får lära dig lite om livet | |
| katalias - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:28 | |
| Mitt jobb är inte särskilt underbart. Det är okej och arbetskamraterna är okej. Men det är stressande och att jag envisas med att jobba är faktiskt rätt dumt. Så länge jag envisas med det kommer jag inte att bli frisk. Så om jag ska hårddra det är jag inte alls värd någon respekt, utan snarare fingerpekning och gapskratt, med tillmälet "idiot". Vad jag däremot har uppnått genom att envisas med att arbeta är att jag effektivt utforskat gränserna för vad jag pallar och inte pallar, hur jag reagerar på olika saker. Eftersom utmattningssyndrom är en så individuell åkomma finns det inga färdiga behandlingar som funkar på alla. Det är inte som att gipsa ett brutet ben. Därför måste man själv lära känna sin kropp och reaktionerna och därefter finna en fungerande behandling. Av åtta-nio sjuka år är det bara under de senaste två åren som jag börjat förstå något av hur syndromet påverkar mig och hur jag kan behandla mig. Men vägen är lång och så länge jag fortsätter att jobba kommer behandlingen inte vara effektiv. Dum? Ja, på sätt och vis. Men jag är fånge av mitt psyke som inte låter mig "ligga hemma på sofflocket". Jag har svårt att tro att unga människor, utan barn eller stora åligganden i livet, fejkar sin utbrändhet. Inte alla, visst finns dem, men de är knappast många. Det är inte bara att gå till doktorn och säga att man är deprimerad. Visst, de skriver säkert ut antidepressiva, men det krävs betydligt mer för att bli sjukskriven. Jag har läst någonstans att i vårt informationssamhälle tar en människa in ungefär lika mycket information på en dag som en människa för 200 år sedan (alltså före industrialiseringen) tog in på ett år. Oavsett om informationen är något vi använder eller inte. All information måste processas ändå. Stress idag är sällan en fysisk stress, som en karriär i kombination med familj. Det är lika gärna hjärnstress. Människor är olika, och har givetvis olika stark motståndskraft. Det är därför vi inte alla bränner ut sig. Många har också bra rutiner där de ger hjärnan en chans att bearbeta all info innan man tar in mer. Jag hör inte till dessa och därmed är jag sjuk. Men det är ganska provocerande att kalla utbrändhet och depression för "påhittade" folksjukdomar. Visst finns det duktiga fejkare, men att tro att ALLA fejkar, eller bara inbillar sig, är inte schysst. | |
| katalias - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:29 | |
| Inser nu att jag (och andra med mig) är en smula off topic. Ber om ursäkt för det. | |
| Safflor - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:31 | |
| Trehundra i månaden går inte att leva på. När det gäller typer av jobb har jag haft många olika genom livet. Det har med tiden gått rutin i samtliga av dem. Oavsett om de varit "dröm" eller "skit"-jobb då jag tog dem. Det som dödar är inte sysslan i sig, utan enformigheten. Sjuk har jag sällan varit, jag är lyckligt lottad. Man behöver den sociala kontakten och den tillfredsställelse ett arbete ger. Oavsett statusen på det. Känna att man varit till nytta och åstadkommit något bra. Visst, det kanske är soft att gå och dra. Men den enformigheten komer nog att döda snabbast av allt. | |
| Safflor - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:32 | |
| *kommer | |
| apbur | 2009-06-25 21:50 | |
| Man kan nog inte säga att det inte går alls går att få ihop mat på väldigt lite pengar eller inga alls. Hur gör alla hemlösa? Jag träffade ett tyskt par i Portugal som var ute och reste utan i princip några som helst pengar. De gick runt på restauranger och åt upp mat som folk lämnat, ibland frågade de om det var ok att de tog över tallriken och satte sig bredvid och åt och var samtidigt sociala. Jag noterade att dessa kvinnor hade mer hull än jag själv. Det kan nog bero på att restaurangmat är väldigt onyttigt. | |
| UlfTjur | 2009-06-25 21:51 | |
| nog går det att leva på 300:- i månaden - men inte i sverige | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:52 | |
| ja jag såg ett program på insider om de som inte lever på ngt,de lever på de folk kastar bla mat | |
| Myspruppen - Ej medlem längre | 2009-06-25 21:53 | |
| så,de går men ja vill inte leva på andra människors maträster som legat i soprum=/ | |
