Spelrum
| Giraffen | 43 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 2 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 28 |
| Inloggade | 76 |
Mobilspel
| Pågående | 19 287 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Poussitiv - Ej medlem längre | 2011-08-13 17:20 | |
 | Bodymassan | |
| nettan23 | 2011-08-13 17:22 | |
 | Håller med Hood, är 164 cm, skulle jag väga 54 kg hade jag inte varit normalviktig. Har vägt så och mindre och då var mina kinder insjunkna och jag såg alldeles för smal ut. Så det påståendet är ju helt åt helvete. Men så länge man mår bra så. Bild nr 1 är rätt rejält överviktig dock. Ingen diss, väger alldeles för mkt själv. Men som Lelou sa, där spelar ju hennes ansikte och hår in. Men jag tror inte nånstans att hon bara väger 78 kg, snarare 88 kg. | |
| ArchForge | 2011-08-13 17:23 | |
 | Gränsen för när man är överviktig (fet) är väl runt 30 % kroppsfett för kvinnor (runt 25% för män). Dessa gränser är ganska bra att döma efter när det gäller övervikt. Dock har jag själv tyckts vara för smal ibland, men jag ligger på ca 9% och är väl tränad. @Poussitiv - BMI är ett ganska opålitligt mått för över/undervikt. | |
| satanigatan_ - Ej medlem längre | 2011-08-13 17:28 | |
| Jag var vältränad i gymnasiet och hade då BMI strax på gränsen till övervikt. Vilket var helt sjukt eftersom jag knappt hade något fett på kroppen. Nu är mitt BMI ungefär desamma men musklerna har väl omvandlats till fett mestadels. ' Har dock alltid haft en skev kroppssyn oavsett vad jag vägt. Har fått höra av många, att jag har en fin kropp. Men det hjälper inte när jag själv alltid måste klanka ner på den. Jag är inte mager och kommer aldrig bli, men det hindrar inte mig från att ständigt sträva efter det. Trots att jag borde nöja mig med mig själv som jag är. Jag är rätt fin egentligen, och det vet jag ju. Är så trött på kvinnoidealet att jag vill spy. | |
| nettan23 | 2011-08-13 17:30 | |
| Ta mått istället och kasta vågen | |
| Princess Qi - Ej medlem längre | 2011-08-13 17:31 | |
| kroppsbild.files.wor...&a mp;h=473 "Har aldrig varit nöjd med min kropp och det är värre än någonsin efter graviditeten. Vet att jag inte är överviktig utan snarare smal, men jag uppfattar mig själv som mycket större än vad jag är." "snarare" smal?? Jag tycker hon är för smal. Snacka om att man har skilda syn på hur det ska se ut. =) | |
| Bitte - Administratör | 2011-08-13 17:33 | |
| Läste om henne tidigare ett BMI kring 18 , knappast sunt det Bitte | |
| Gautama | 2011-08-13 18:31 | |
 | Allt är ju en smaksak när det gäller utseende. Vad som gäller hälsan är en helt annan sak. BMI är inget att förlita sig på, tror jag i alla fall. När jag har min idealvikt så anses jag enligt BMI att ligga på gränsen till överviktig, vilket är skitsnack.' Vad det gäller utseende så är det väl tur att vi tilltalas av olika. Jag gillar former, helt klart. När det gäller män så gillar jag också lite mera hull än för smala. | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-08-13 18:58 | |
| Det är ganska lätt att gå ner i vikt ja, en annan sak att hålla den. Man kommer inte upp i en vikt på 100+kg om man inte har en ätstörning eller ämnesomsättningssjukdom. Om nån tycker att jag är tjock bryr jag mig inte, det är ju sant. Jag tar inte illa upp så länge någon inte säger det med mening att trycka ner mig personligen. | |
| le-lou | 2011-08-13 20:31 | |
 | En sak har jag noterat bland vissa, däribland mina egna föräldrar. När jag var som smalast, vägde runt 46-48 kg till mina modiga knappt 1,60 cm, så ojade de sig högt, väl och länge varje gång vi sågs och detta även inför folk. "Tösabiten måste ju äta" "gud vad mager du är kraken, här ät mer nu". Visst, jag var smal när jag yngre - men inte sjukligt mager. Smal rätt och slätt. Till slut undvek jag att åka dit, för jag började skämmas över mig själv och skulle jag någon gång dit så såg jag till att dra på mig dubbla brallor för att se lite tjockare ut. Jag drack grädde om kvällarna för att lägga på mig och började undvika speglar. Jag blir så arg när jag tänker på det. Grejen är att min mor är tex rätt rund istället och jag vill inte ens tänka över konsekvenserna om nån skulle påpeka detta för henne vid matbordet, allra minst inför andra människor. Det skulle bli kalabalik utan dess like och sen skulle personen i fråga bli portförbjuden från huset. Jag har faktiskt aldrig hört någon säga rakt ut till nån som är lite tjock att hon/han är tjock, eller att hon/han bör äta mindre. Jag har däremot hört det motsatta sägas flera ggr om och framför allt TILL smala människor. Jag fick iaf insikten där att det verkar vara mycket mer ok att "skälla" på någon som är för smal, än nån som är fet rätt och slätt. Man trugar på mat och påpekar "oj vad smal du är/har blivit" med illa dold förakt/avundsjuka i rösten men till en tjock person så säger folk inte ett pip. | |
| Bitte - Administratör | 2011-08-13 20:36 | |
| I min värd är det exakt lika illa för är man inte nära vänner så känner man inte till bakgrunden varför vissa personer , har en över/undervikt. När jag gjorde nått åt min övervikt och blev smal/ snudd på mager så fick jag höra inte tappa mera nu, nu är du nog smal eller lite försiktigt du är väl inte sjuk ( cancer) Bitte | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-08-13 20:44 | |
| Fast tjockisar vet att folk tycker att de borde äta mindre. Om inte annat så ser man blickarna när man är ute bland folk och äter. | |
| Busen Fabian | 2011-08-13 20:49 | |
| Varför tenderar diskussionen om övervikt att fokusera på kvinnor? Finns det något motsvarande man kan applicera på män avseende deras rädsla för att inte accepteras av kvinnor? | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-08-13 20:51 | |
| Jag gjorde ett försök med en bild på en dykande man med den klassiska "ölmagen". Fick inte napp. :P | |
| mrperfect | 2011-08-13 21:56 | |
 | ja det finns ju könsskillnader | |
| Marashgolgol - Ej medlem längre | 2011-08-13 22:01 | |
| När man ser ut som Amir. | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-08-13 22:05 | |
| Amir? | |
| tfgm | 2011-08-13 22:10 | |
 | Jag har inte läst mer än första sidans inlägg, men jag tycker att det är en förfärande och hemsk fördomsfullhet mot de människor som har plus-size. Det gäller inte mig själv, utan jag har själv tyckt att det är väl bara att äta mindre o röra på sig mer. Men nu skäms jag för att jag har varit så intolerant och oförstående, nu när en av mina nära anhöriga har "PROBLEM MED VIKTEN" som det heter. Överallt trycks de med övervikt ner, de skäms för att visa sig, för att äta ute, för att träna, för att köpa kläder osv osv, det är en "rasism" eller "fobi" som inte pratas om utan som finns överallt och som underblåses av våra s k skönhetsideal och program som Biggest looser m fl. Visst är det farligt för hälsan att vara överviktig, och alla behöver äta sunt och röra på sig, men det hjälper ju inte att man mår psykiskt dåligt också p g a en ständigt mobbande omvärld. Är överviktiga glupska? Är överviktiga psykiskt störda? Har överviktiga brist på viljestyrka? Har vi fördomar om överviktiga? Svar: En person som har överviktsproblem har inte bara sitt hälsotillstånd att oroa sig över, utan han/hon behöver också kunna hantera alla fördomar om överviktiga som är spridda i vårt samhälle. Fördomar om överviktiga utgör en mycket vitt spridd kulturell rasism, som baseras på felaktiga, stereotypa uppfattningar och är djupt rotad i den västerländska kulturen. De vanligaste fördomarna är: *överviktiga människor är glupska och har gått upp i vikt på grund av sin okontrollerbara glupskhet *överviktiga människor är psykiskt störda *överviktiga människor saknar viljestyrka, annars skulle de kunna gå ner i vikt Dessa fördomar är allvarliga, eftersom forskning har bevisat att de inte stämmer. De är uppfattningar som nästan alla har så till den grad, att även om övervikt är ett problem som är så utbrett att det ses som en världsepidemi (ca 20 procent av alla kvinnor och ca 30 procent av alla män förväntas lida av det år 2005), så fortsätter världen att göra sitt bästa för att försvåra livet ytterligare för de överviktiga. Många överviktiga är även för feta för den medicinska forskningen: att kunna ligga bra på ett operationsbord, att kunna sitta i en sjukhusrullstol utan att fastna, att kunna passera en tunnel för datortomografi. Och ändå, om man betänker den mänskliga historiens senaste två eller tre miljoner år, så verkar övervikt vara ett ledsamt men obönhörligt öde för många av oss. Evolutionen verkar ha favoriserat människor som har valt fet och kaloririk mat. Från början var det bra för att kunna äta upp sig inför svältperioder och på det sättet överleva. Fram tills för hundra år sedan fungerade detta system för dem som hade obegränsad tillgång till mat och/eller ett stillasittande arbete. Med teknologins framfart och automatiseringen av arbets- och vardagsliv har motion blivit en lyx för många i västvärlden. Men det är inte av den orsaken som dessa människor låter bli att äta högkalorimat. Nu för tiden är en av två amerikaner överviktiga (1950 var det en av fyra). I Italien är 40 procent av befolkningen överviktig. Fördomar är inte användbara för att hantera problemet och mirakelpiller som på senare år har producerats av farmaceutiska företag har fler bieffekter än fördelar. Medan forskningen letar efter effektiva lösningar verkar det som fungerar bäst vara att vänja sig vid en balanserad kost och regelbunden motion (enligt American National Institute of Health räcker det med 30 minuter om dagen). | |
| tfgm | 2011-08-13 22:11 | |
| Från web4health.info/sv/a...ud ices.htm | |
| hothothot | 2011-08-14 17:05 | |
| Någon nämnde Toni colette som exempel. Hon är definitvt fet och dessutom ful. | |
