Spelrum
| Giraffen | 20 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 29 |
| Inloggade | 51 |
Mobilspel
| Pågående | 19 287 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-08-19 02:56 | |
 | Hon kanske är inkontinent i båda hålen också? | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-08-19 02:57 | |
| Nu blev jag jätteirriterad att jag satt och argumenterade för någon jag trodde det var synd om. Haha. | |
| le-lou | 2011-08-19 03:00 | |
 | hehe. med lite tur missar folk att läsa det och fortsätter i morgon bitti med att försvara/motargumentera mörkrädslans och det sociala nätverkandes rättigheter. ^^ | |
| Delicious - Ej medlem längre | 2011-08-19 03:03 | |
| Trådförslag: Bidrag du önskar fanns. | |
| mjangsan | 2011-08-19 03:08 | |
 | Jag fattar inte varför man vill missunna en sjuk människa hjälp med en elräkning? Tänk på vad ni har istället som denna människan inte har eller kan få. Känns det jobbigt att tänka efter så gå ut på stan eller till en affär, då kan ni istället känna efter vad denna människan inte klarar av. Då kanske det inte känns lika jobbigt att hon får en elräkning betald för att kunna få vara social på nätet och ha lampan tänd på natten. le-lou; Nej, soc betalar inte elen. Du vet inte hur mkt denna människan sover. Mår hon psykiskt dåligt så är chanserna stora att hon är vaken mer än hon sover. De betalar inte för mörkrädsla, de hjälpte en mörkrädd människa med en elräkning. Barn som sover med lampan tänd borde ha bättre föräldrar. De människor som endast har sömnproblem borde söka hjälp - inte jämföra sig med en människa med torgskräck och mörkrädsla. Och som alltid, en frisk människa skall alltid sätta sig in ordentligt i hur det är att må dåligt innan man uttalar sig om vad de sjuka bör få och inte få hjälp med. | |
| CrackedActor | 2011-08-19 08:30 | |
 | Barn som sover med lampan tänd borde ha bättre föräldrar? eh va? När jag var liten var jag trygg med en nattlampa, då kunde jag se vart jag var om jag vaknade mitt i natten. Om jag vaknade i ett mörker så tog det ju ett tag innan jag kunde lugna mig och förstå att jag fortfarande var hemma och i min säng. Hade jag dåliga föräldrar då? (Nu sover jag helst i mörker) Men hur som helst, så handlade det här om en tvättmaskin, verkar det som... | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2011-08-19 08:34 | |
| alla som lever på soc i denna kommun får sin elräkning betald,och jag tror att det är så i alla kommuner,sen om du läger dina pengar på att betala internet upp koppling,eller köpa cigaretter eller mat är upp till dig | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2011-08-19 08:38 | |
| så ca 90% av alla barn sover med en liten lampa tänd uj vad med dåliga föräldrar det finns | |
| le-lou | 2011-08-19 09:40 | |
| mjasang - jo, soc betalar hyra och el, det står tom i riksnormen. | |
| Svardfisk | 2011-08-19 12:00 | |
 | Nu har jag läst igenom hela den här tråden och det slår mig hur vissa gång på gång sakligt försöker lägga fram sina åsikter och förklara hur de tänker och varför, medan andra bara blint ropar (nåja, nästan i alla fall) att alla som det på nåt sätt kan vara synd om bör ha bidrag. Visserligen blev det ju en ganska tvär vändning på sista sian här men ändå. Sverige är nog det enda land i världen där man kan få bidrag för att vara mörkrädd och det bör man, i mitt tycke, inte få. Vi är alldeles för mesiga överlag i det här samhället som det är. Det ropas på kränkningar hit och dit så fort en lärare säger till en stökig elev att hålla käften och det lämnas extra bidrag till folk som lider av hårdrock. Jag tror att et här är en farlig trend som gör att fler och fler skor sig medvetet på andra, för är det något vi människor är duktiga på så är det att ta varje chans för att slippa arbeta (hela jäkla vetenskapen bygger ju på att utveckla saker för att förenkla för oss själva, arbetsmässigt eller tankemässigt). Nu säger jag inte att folk som verkligen behöver hjälp inte ska få den, det ska de. Sedan är det självklart en svår bedömningsfråga vilka som bör ha rätt till hjälp. En förståndshandikappad som inte klarar sig själv - javisst! En fysiskt handikappad person som inte klarar av att röra sig utanför hemmet ensam - absolut! En mörkrädd person som behöver extra pengar för att sova med lampan tänd - skulle inte tro det. Min poäng är den att genom att strö ut bidrag hit och dit för ytterst tveksamma "åkommor", så som t.ex. hårdrock (jag tycker iofs att det är hysteriskt roligt att någon överhuvudtaget kan komma på tanken att söka bidrag för att vara hårdrockare, men det hör inte hit) så kommer bidragssystemet helt att urholkas och snart har samhälet inte råd att ge dem som verkligen behöver stöd det för att vi har massvis med folk som får bidrag utan att egentligen behöva det. | |
| taxam - Ej medlem längre | 2011-08-19 12:14 | |
| Jag är också mörkrädd men i min kommun lagar dom inte ens gatlyktorna så jag är begränsad till utevistelse efter mörkrets ankomst....hm, så knäppt, jag ska kanske stämma kommunen med hänvisning till min fobi så kanske gatlyktorna äntligen blir lagade? | |
| Lillot | 2011-08-19 14:43 | |
 | Någon skrev att vi bor i landet Sverige där man kan få bidrag till vad som helst. Jag skriver Vi bor i landet Sverige där man blir upprörd av vad som helst. | |
| mjangsan | 2011-08-19 15:06 | |
| Bra sagt Lillot. Det verkar som om människor har så lite att bekymra sig för att det gnälls om det mesta. | |
| apbur | 2011-08-19 15:15 | |
 | Ja, exempelvis att man får lite högre elräkning av att ha lamporna på dygnet runt. Där har vi en äkta gnällspik. | |
| le-lou | 2011-08-19 15:16 | |
| haha ! | |
| vulcan | 2011-08-19 15:44 | |
 | Jag har inte läst alla inlägg i tråden, men tänkte bidra med en liten historia. Jag är väl själv lite "vän av ordning" och "dalta inte i onödan/människor ska försöka klara sig själva" i kombination. Min ryggmärgsreflex när jag läser sånt här är att bli lite upprörd och tänka att det inte är rimligt att lägga skattepengar på sånt här. Men så kom jag att tänka på Göran som jag tror att han hette. På 90-talet jobbade jag i några år med att utreda ansökningar om skuldsanering. En del i jobbet bestod i att räkna ut vilket betalningsutrymme personen som skulle få skuldsanering (i princip existensminimum i 5 år och sen avskrivs skulderna) hade. Vi gick förstås på de schabloner som finns på området, men hade också möjlighet att göra vissa tillägg vid särskilda behov. Det mesta av handläggningen skedde via brev och telefon, men ibland träffade man den skuldsatte vid ett sammanträde. Göran var om jag minns rätt förtidspensionär och lite drygt 40 år. Han hade en gång haft ett hyggligt jobb, så hans pension var inte alltför dålig. Han hade psykiska problem med panikångest och annat enligt ansökan. I den ansökan han hade satt ihop med hjälp av någon kommunal rådgivare så hade han förbehållit sig en ganska hög kostnad för att ha en bil, trots att han inte hade arbete. Han skrev att hans svåra sociala fobier och torgskräck omöjliggjorde för honom att åka kommunalt till sjukhus, terapimöten och släkt och vänner. Han yrkade ett relativt högt belopp för kostnaden. Min chef och jag kände oss skeptiska och insåg också svårigheten att övertyga hans fordringsägare om saken i det förslag vi skulle skicka ut. Det handlade trots allt om ganska många tusen kronor på 5 år som han inte skulle kunna betala tillbaka på sina skulder pga detta. För att få mer information kallade vi honom till ett sammanträde. Och han kom verkligen tillsammans med sin sambo. Men det måste ha kostat på. Hela mannen var ett nervvrak. Han darrade, han svettades, han mådde så uppenbart dåligt att både min chef och jag fick dåligt samvete för att ha kallat dit honom. Det var uppenbart att inget av det han skrivit var någon överdrift. I samråd med Göran själv skrev jag ett förslag till fordringsägarna där jag öppet redogjorde för hans situation och nödvändigheten av att förbehålla honom dessa extra pengar, trots det ganska stora beloppet. Om det var min skrivkonst eller bara allmän utmattning vet jag inte, men de gick alla frivilligt med på förslaget och Göran behövde till sin stora lättnad aldrig gå vidare till tingsrätten. Ändå hade man säkert kunnat skruva till en rubrik på det hela i stil med 'Skuldsatt pensionär slapp betala sina skulder, fick pengar till egen bil istället" som hade upprört mången "vän av ordning". Det finns tyvärr ett sorgligt post scriptum till historien också. Det gick ett par år. En dag fick vi ett samtal till vår enhet. Det var Görans sambo. Hon berättade att han hade varit så tacksam och lättad för att situationen med skulderna hade ordnat upp sig. Men det hade ändå inte räckt, hans ångest hade varit för stor inom andra områden också. Han hade valt att avsluta sitt liv. Om hela detta långa inlägg skulle ha någon slags cliffhanger så skulle det väl bli ungefär 'Jag tror man ska vara försiktig med att döma ut insatser och hjälp till människor med psykiska problem som dalt eller liknande så länge man inte har hela bilden klar för sig' | |
| Lyxyacht - Ej medlem längre | 2011-08-19 15:47 | |
| Jag vill att kommunen ska tanka och betala bensin till min bil. Jag råkar ha fobi för bensinpumpar! | |
| Gautama | 2011-08-19 15:56 | |
 | Fint inlägg Vulcan. Kan bara hålla med dig i det du säger. Man vet inte mycket om vad som ligger till bakgrund. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2011-08-19 16:01 | |
| Usch, en sorglig men sedelärande historia, vulcan... Fint att ni omvärderade mannens situation när ni träffat honom. Den sortens flexibilitet är sällsynt, men en förutsättning för rättvisa myndighetsbeslut. Ibland är moraliskt riktigt att göra avsteg från schablonerna. Ni gjorde vad ni kunde för att hjälpa - det måste kännas bra i efterhand även om historien fick ett tragiskt slut. | |
| vulcan | 2011-08-19 16:20 | |
| Det är sant Sylvia. Problemet är att i praktiken finns inte resurser att göra denna djupgående prövning av varje enskilt ärende och även en någorlunda engangerad tjänsteman som jag väl ändå var då har inte ork till hur mycket engagemang som helst. Jag har garanterat fattat beslut som varit för summariska. Sen handlar det ju också om att allt inte kan vara individuell prövning. Det är viktigt för trättvisan och rimligheten i systemen att det finns normer och riktlinjer och att dessa normalt följs och följs ganska strikt. Det tror jag i alla fall. Avvägningen mellan det individuella och det generella är nog den verkliga utmaningen i det mesta som gäller myndighetsutövning. | |
