Spelrum
| Giraffen | 8 |
| Krokodilen | 1 |
| Elefanten | 1 |
| Musen Böjningslistan | 4 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 17 |
Mobilspel
| Pågående | 20 031 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Gariam - Ej medlem längre | 2008-09-17 21:49 | |
 | Hur kan det vara fel att vara trevlig och att behandla andra som man själv vill bli behandlad? Det har väl inget med "vi svenskar" eller med några regler för reglers skull att göra. Jippi till alla som upptäckt att man är fri att göra vad man vill. Jippi nr 2 till alla som också upptäcker att det med samma frihet går att forma ett så skönt liv som möjligt, och att det alltid inkluderar en omgivning och tusentals relationer. | |
| love_ya - Ej medlem längre | 2008-09-17 21:59 | |
| Man kan ju tycka att ge bort presenter är lika onödigt som att säga tack för de samma. Kanske det mesta egentligen är helt onödigt. Att både göra och säga? Gillar le-lou. | |
| stefanf | 2008-09-17 22:05 | |
| Jag "avkräver" inte mina barn ett tack för maten för min skull utan vill att de ska begripa att människor som får ett trevligt bemötande blir glada och kommer att vilja fortsätta hjälpa till, samarbeta, gifta sig, erbjuda dom jobb, ge lite extra service mm. mm. Din beskrivning av mänsklig kommunikation budalv (som jag tolkar den) påminner lite om det norrländska sättet (enligt skämtet/nidbilden/fördome n) att visa att man älskar varandra; "Jag sa att jag älskar dig när vi gifte oss för 23 år sen, jag säger till om det blir nån ändring." Om jag inte lär mina barn att man tackar för maten hemma så kommer de inte heller att göra det när de är hos någon annan, det är helt säkert, och det ÄR inte kompisens mammas skyldighet att ge mina barn glass och pannkakor. Förklara gärna hur och var ett barn kan lära sig att visa uppskattning när någon annan gör något för henne? Jag tror faktiskt också du provocerar (vilket iofs är bra) eller också är du extremt och onaturligt unik - om du som sexåring analyserade din tillvaro och tolkade den som ett "arbetsläger" (mm.). För övrigt håller jag med y not (och andra) om att det är fel att generellt beskriva "dagens ungdom" som förtappade, som grupp. Jag tror helt säkert att det finns bitar i utvecklingen som jag (ännu) inte har begripit. Troligen finns det något rimligt och rationellt i att man inom en nära framtid gynnas av ett mer egocentriskt handlingsmönster. Att man kan klara sig och bli framgångsrik utan empati och social kompetens, idag eller i framtiden, finner jag dock helt uteslutet. Det vore oerhört intressant (verkligen) att höra någon argumentera för motsatsen. | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 22:19 | |
| Jag har analyserat min tillvaro så länge jag kan minnas. Är det något ovanligt menar du, Stefanf? Haha, jag är norrlänning, det var en rolig beskrivning :D Jajemän. "Om jag inte lär mina barn att man tackar för maten hemma så kommer de inte heller att göra det när de är hos någon annan, det är helt säkert, och det ÄR inte kompisens mammas skyldighet att ge mina barn glass och pannkakor. Förklara gärna hur och var ett barn kan lära sig att visa uppskattning när någon annan gör något för henne?" Du har ju själv svarat på din fråga. Jag tackade hemma hos kompisar eftersom det inte var deras föräldrars uppgift att mata mig. Man kan uppföra sig hur man vill hemma så länge man förstår att det är skillnad på att vara hemma och borta. Eftersom vi inte gick på dagis och inte lämnades bort så ofta upplevde vi givetvis att det var en skillnad. Jag är ingen rabiat dagismotståndare med är fundersam om det kan vara så att skillanden på hemma och borta suddas ut för de som aldrig får vara hemma... | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-17 22:27 | |
| Jag har en motfråga till dig, Stefanf: Om man måste lära barnen en kod för hur man uppför sig är det då omöjligt att ta med sig barn till utlandet när man väljer ett resmål där folket har andra sedvänjor? Eller kan barnen använda anpassningsförmåga och härma och leka med andra barn ändå? | |
| stefanf | 2008-09-17 22:33 | |
| Det finns nog hopp om dig ändå.. :) Bevisligen så kan man hitta olika vägar till en ev. lite udda men fullt fungerande tillvaro. | |
| _yes_ | 2008-09-17 22:36 | |
 | Från mig som själv är 19; Dagens ungdomar blir trögare och trögare, mer utseendefixerade och värst av allt; Mer "kalla" i deras sätt att agera mot andra! Det går bara utför för Sverige med den generationens framfart... | |
| le-lou | 2008-09-17 23:28 | |
 | budalv - ja där skiljer vi oss åt helt klart. Jag förväntar mig nämligen ett tack om jag ger bort en present till nån, tom av min dotter...eller jag ska säga allra mest från henne, eftersom det är en lärdom jag vill ge henne : Man tackar för presenter. Att inte få ett tack, tycker jag är extremt oartigt - det signalerar enbart att jag förväntades ge bort presenten, och att mottagaren tycker sig ha en rättighet att få den. Mina relationer med folk är inte villkorslösa, den enda som är i närheten av att vara villkorslöst är den jag har med mitt barn. Men inte ens den är helt villkorslös. Jag har inga problem med att dra in hennes prenumeration av "Penny" om hon skriker "jävla fi-a" till mig tex. Nu har det aldrig hänt men jag garderar mig. Handling i min värld ger konsekvenser och det utan att jag kallar det för hämnd, som en del gillar att göra. Kärleken till henne är det dock villkorslös, hon kommer att komma undan med allt utan att jag slutar älska henne. Dock ser jag till att skilja på kärlek och fostran. | |
| le-lou | 2008-09-17 23:35 | |
| oj vad hårt det såg ut det sista haha.. det var inte riktigt meningen. Jag tror de flesta fattar vad jag menar. | |
| Marie08 | 2008-09-17 23:38 | |
 | Mina barn tackar aldrig för maten hemma....men ALLTID när de är borta. De uppför sig bättre när de är gäster än när de är hemma. Det är sunt tycker jag:) ________ Sen undrar jag lite allmänt om det inte är 'vi' som uppfostrar våra barn? (med vi menar jag den generation vuxna som skriver härinne) Har vi inte fått den sortens unga som vi ville ha? Fria och självständiga individer som har rätt att vara sig själva och stå upp för sig själva även om det gäller att ifrågsätta de vuxna. Deras värde som barn är samma värde som den vuxna har...den lydnad 'vi' hade mot äldre handlade även om osäkerhet(tror jag). En osäkerhet som barn idag inte verkar känna på samma sätt. En ung tjej kanske inte tyckte att det var ngt speciellt med att en äldre;) flyttade på sin stol så att hon kunde komma fram. Hon kan ju ha tänkt "sicken otrevlig en som inte reagerar när han vet att jag inte kommer fram pga honom"? Finns det inte många exempel på hur vuxna nonchalerar barn i t.ex. köer....är det ett bra exempel på hur uppfostrad den vuxna generatione är? Blabla:) | |
| alfamarie - Ej medlem längre | 2008-09-17 23:49 | |
| Jag håller med dig i det mesta du skriver, Marie08 men att inte alls respektera auktoriteter är inte bra. Däremot verkar idoldyrkan finnas kvar, man har mer respekt för vad en kändis tycker och tänker än att brandkåren skall få göra sitt jobb utan att bli stenade. Personligen beundrar jag inte folk för att de är kända, utan för vad de uträttar på dagarna. En del sjunger, en del räddar liv handgripligen, en del representerar landet men vi går alla på toaletten: i bastun är vi alla lika och lika nakna. Detta är vad jag försöker inpränta i unga människor i min närhet. Sedan tycker jag att man skall skilja på respekt och respekt. Att ha respekt för någon och att respektera denna person för dess handlingar är inte samma sak som att vara rädd för någon! Det är också något som man som vuxen måste prata om. Det är som vanligt bäst att prata med varandra och att tydligt klargöra sin ståndpunkt i moraliska frågor. | |
| belugavis - Ej medlem längre | 2008-09-17 23:55 | |
| Å nu måste jag också skriva lite här. Tycker precis så som du som skrev sist att i skolan är det lite så att generellt GENERELLT!! sett..de yngre lärarna låter unga människor debattera, ifrågasätta och bilda sig egna uppfattningar. De får träna det idag och respekt FÖRTJÄNAS. Man respekterar alltså inte en vuxen enbart därför att den personen är vuxen. Unga perosne vill, behöver få prata och diskutera mycket mer och jag tror i längden att de flesta kommer få mer empati pga det som är äkta. Allt det med att från början FOSTRADES barn med stryk (flera hundra år sen, präster man ska respektera kunde vara pedofiler, men fortfarande lades skulden på barn därför man får inte ifrågasätta något så fint som en präst) Til senare tid. Barn som uppfostrades på 20, 30, 40 talet med lite mer värderingar som du ska lyda bara för att lyda, skämmas om du gör fel. Få straff (berätta inte om du gjort ngt fel för du får då ett straff) Dessa människor sitter sedan på socialkontor runtom i sverige och beslutar sjuka saker pga den här mentaliteten. Uppfostran gjorde den förmyndarmentalitet som finns fortfarande. De kan inte erkänna fel, skäms och försvarar sig kollektivt" även om EN individ gjort fel. Hur många gånger ser man itne på tv om "just då, gjorde vi den bedömningen att..blaha blaha, det var inte fara för den unges liv) Allt det där tror jag stenhårt beror på att de som barn itne fick synas höras (vara i bakgrunden, inte känna medlidande med sig själv eller få erkännande om en vuxen gjorde fel + att de fick en påklistrad luthersk mentalitet med skuld och straff i sin sk fostran. Därav bristerna och vägran att erkänna fel oavsett om det rör sig om politiker eller myndighetspersoner. Det kommer ändras med de här unga som får ifrågasätta, får ställa krav. Sen hålel rjag med om en massa massa saker om att det är kallare, hårdare pga andra saker. Föräldrar jobbar men ger en massa mobiler, spel, grejer som skapar i längden avstånd mellan människor och som gör att man lättare kan leva in i en låtsasvärld, därav ökningen av att de filmar slagsmål med mobilerna. En tydöig grej av att "världen är inte riktigt på riktigt för det går att göra alalt till ett spel" Det här sista är otroligt läskigt och en äcklig utveckling. Folk med total avsaknad av empati. Det är ingen slump att små barn genast börjar leka det de ser på tv, video. Det som¨går in i hjärnan kommer ut och utan att ta det som en klyscha så borde man forska mer på det. Inte heller en slump att arga barn som blivit misshandlade (av föräldrar) eller mobbade, matar sig själva med sjuka spel innan de skjuter ner sina kompisar i USA som hämnd. projicering. (ingen gav dem rätt, erkännande i tid, alltså blev de sjuka) Skulel vilja skriva en hel vetenskap om det här och om saker jag sett när jag jobbade i skola.. | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-18 00:19 | |
| le-lou: Kom att tänka på en annan tråd där det debatterades huruvida det var okej att rapa eller fisa hemma. Där tyckte många att man skulle få göra det hemma, både barn och vuxna. Samma människor skrev att de inte släppte sig bland folk. I det ärendet verkade de flesta ha en ganska avslappand attityd och det verkade inte som om folk trodde att barn skulle växa upp till notoriska pruttare i skolan, i arbetslivet, hos doktorn o s v och inte klara av vuxenlivet p g a bristande känsla för hyfs. Jag resonerar likadant i frågan om att tacka, peta sig i näsan eller kalla mamma för fitta. Sen hur föräldern reagerar på att bli kallad olika saker är väl kanske mer en personlig fråga som har med relationen att göra och vill man inte bli kallad för det får man väl argumentera emot på det sätt man förmår. | |
| le-lou | 2008-09-18 01:02 | |
| budalv - jag ser iaf en stor skillnad på att rapa och att kalla sin mamma för fitta tex. Att fisa tex offentligt är mer äckligt, men knappast så personligt menat som att tex strunta i att tacka för en present, eller hur? Det här handlar i grund o botten om uppfostran - hur man fostrar sitt barn till att bete sig mot andra människor, och det startar i hemmet. Är du oartig Budalv? Alltså jag blir nyfiken på hur du funkar mot andra, tackar du för saker du får tex? Inget illa menat, utan jag undrar faktiskt. | |
| Budalv - Ej medlem längre | 2008-09-18 01:31 | |
| Jag säger tack. Ibland blir det fel när jag köper hö eller halm av en bonde som väljer att avsluta dealen med ordet jajemän istf tack när han/hon får pengarna. Jag har märkt att jag då ibland uppfattas som något av en lismande fjant. En del grannar och bönder vill inte heller ha gentjänster, tackord eller ens betalt och blir bara generade/irriterade om man börjar tacka eller försöker betala för några kilo havre man fick på köpet. Har försökt träna på mitt "jajemän" så att det ska låta naturligt och avspänt men det passar inte mig så jag fortsätter med mitt pimpinetta tack. Egentligen ser jag mig som en flexibel person som kan ta seden dit jag kommer men jag är rädd att göra bort mig eller att de ska tro att jag härmar dem och bli förnärmade. Och jag säger hej, tfgm och nekar inte heller till spel om jag inte får förhinder. | |
| mommesfrites - Ej medlem längre | 2008-09-18 01:46 | |
| En rolig bäbislek är tack - varsågod. När sötnosen är sådär 9-10 månader är det jättekul att ge varandra saker. T ex besticken i besticklådan. Bebben får plocka upp sked efter sked och ge mamma som förtjust säger tack åt varje pryl. Sen byter man roller och plockar upp slevar och vispar åt lillen. Ett av de första ord han säger är tack och det fortsätter han med när han får saker. Trevligt. Jag började räkna sakerna så småningom och knattarna kunde faktiskt räkna, innan de kunde uttala siffrorna rätt. Nu har jag en son som läser kvantfysik och en annan som är hexanörd och de är skapligt artiga och trevliga också :) | |
| Drutten_N | 2008-09-18 09:45 | |
 | Självklart ska man lära sina barn tacka och vara allmänt artiga. Vanligt hyfs alltså. Och det är ju så att vi vuxna inte alltid föregår med gott exempel. Det är bara att se hur det är här på betapet. Många yngre tackar för matchen och blir inte tackade tillbaka. Då undrar de i spelrummet varför folk inte tackar. Då är det någon som säjer " för att man inte behöver". Vad ger det för signaler. | |
| stefanf | 2008-09-18 10:29 | |
| Säger det igen; det allra viktigaste är att de begriper konsekvensen/effekten av att tacka eller ej. Utifrån denna kunskap får man sedan själv bestämma om det är läge att tacka eller avstå. Det finns (som någon säger ovan) också en hel del positivt i utvecklingen att barn/ungdomar faktiskt uttrycker ett egenvärde och vågar ta för sig. Man måste inte vara ett bihang till de vuxna utan har ett eget liv att leva. Det har inte varit så särskilt länge och en utveckling som lovar gott för mänskligheten - i allt väsentligt. Artighet passar mig rätt bra som person men det är definitivt främst av egoistiska skäl som jag är artig. Det har visat sig (för mig) att människor i min närhet blir glada när de ser mig, ställer upp och bidrar till massor av positiv energi - eftersom jag normalt sett investerar och ger min omgivning den "näringen".. Så enkelt är det, tycker jag. Har samtidigt bekanta/vänner som är mer inbundna och inte kommunicerar mer än nödvändigt med andra, man sköter sitt och är nöjd med det. Det är naturligtvis också helt också och ett val man själv måste göra.. Jag hoppas att mina barn lär sig att förstå skillnaden mellan dessa olika levnadsstrategier och hittar något som funkar för dom. | |
| stefanf | 2008-09-18 10:31 | |
| "..helt OK också.." (näst sista stycket) | |
| bennyboll - Ej medlem längre | 2008-09-18 10:36 | |
| Känner inte igen det ibland mina barn o deras kompisar...De tackar alltid efter maten osv... MEN... Jag har märkt en sak nu då jag är med som diskussionsledare för föreläsningar där vuxna ( just nu hemtjänstpersonal) kommer försent till föreläsningen, klampar in och pratar och skrattar o ber absolut inte om ursäkt för att de är försenade eller att dom stör föreläsaren.. Samma sak efter kafferasten,då släntrar dom in sådär 5-10 minuter efter utsatt tid..Mycket brist på respekt och detta är INTE våra ungdomar utan folk, mest kvinnor, i 40-60 års åldern.. | |
