Spelrum
| Giraffen | 30 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 16 |
| Inloggade | 46 |
Mobilspel
| Pågående | 19 906 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Tess 08 | 2009-05-18 14:45 | |
 | Känner att jag håller med Vulcan här. Att få barn är himla kul, uppfyllande och bra på alla sätt och vis! Detta är dock inte det enda. Det kan vara jävligt jobbigt också på en massa olika sätt och visst, det har hänt, att jag funderat på vad jag skulle ha gjort om jag inte haft barn (eller om jag inte fått alla tre utan kanske ett...). Det finns tillfällen man (jag) är helt övertygad om att man har spärren som förhindrar att man slår sina barn, för hade man inte haft den spärren vid just det tillfället hade man troligtvis gjort det... Mina barn är de finaste och mest underbara barn som finns, men det finns tillfällen när de är riktiga Pains-in-the-ass :) Att mina barn skulle vara meningen med mitt liv vet jag inte... varför hade jag då satt mig vid skolbänken när jag passerat 30 för att få ett yrke jag verkligen vill ha??? Det verkar iofs som du kanske känner ett visst sug efter barn och alltså är lite mer på ofrivilliga barnlöshet- sidan... Jag tror inte detta går att pressa fram eller påtvingas, du får leva ditt liv så som du vill och hoppas och önska att det blir så som du vill. Du har ju barn runt dig som du verkar gilla och vara rätt engagerade i. Kör på det så länge! Kramelikram!!! | |
| Päronmüsli | 2009-05-18 15:00 | |
 | Jag vill inte ha barn när jag blir vuxen iallafall.. :-0 | |
| krutmarie | 2009-05-18 15:10 | |
 | Att skaffa barn vid 66 års ålder är verkligen ansvarslöst. Stackars barn, det är ju normal ålder nuförtiden för att vara farmor el mormor. När barnet ev ska ta studenten så är mamman 85 år om hon lever. Hon måste helt enkelt ha tappat förståndet. | |
| Minta | 2009-05-18 15:25 | |
| Titta på Tommy Körberg. | |
| krutmarie | 2009-05-18 15:43 | |
| Det är, enligt min uppfattning, en himla skillnad att bli mamma vid den åldern. Det finns ju massor med karlar som blir pappa sent upp i åldrarna i 2:a eller 3:e förhållandet t ex. De flesta av dessa har ju en fru (=barnets mor) som är ca 30 år yngre. Då har ju iaf mamman många år kvar, normalt iaf. | |
| pensionären | 2009-05-18 15:45 | |
 | Tack Vulkan, bra inlägg. | |
| Minta | 2009-05-18 15:53 | |
| Jättebra inlägg. | |
| sophistry - Ej medlem längre | 2009-05-18 16:22 | |
 | Vår BIOLOGISKA mening i livet är att försäkra fortsatt nativitet. Det är väl av det skälet som skapelsen/evolutionen har gjort sex njutningsfullt. På så vi lurar livet oss att alstra fler barn. Jag känner fler par som av IDEOLOGISKA skäl har valt bort att skaffa barn. De inser, att denna värld är inte en bra plats för barn att växa upp. Likaså känner jag par som har valt bort att skaffa barn då de satsar på sin karriär. Klokt, tycker jag, att inte skaffa barn om man saknar möjlighet att ta hand om dem på ett sådant sätt, som man tycker att man borde ta hand om barn. Är det ett PRAKTISKT SKÄL? Jag tror, att de, som drabbats av ofrivillig barnlöshet, har en mer romantiskt syn på "att ha barn" än de, som har barn, har. Barn är människor som vi lever tillsammans med i samhället. De kan vara egna eller andras och de finns bland oss precis som alla andra åldersgrupper finns. När mina barn blev vuxna och skaffade sig egna familjer, blev de av mig oberoende samhällsmedborgare. Mina småbarnsår tillhör historien, precis som min släkts tidigare generationer gör. Barn är inget mer än människor! Man äger dem inte! De berikar ens liv, man kan vara stolt över dem eller få problem med dem. Barn är en del av livet, men livet är mer än barn. Vi har olika uppgifter i våra liv. Är du barnlös, så är det inte det samma som att ditt liv vore utan mening. Det kan t o m vara så, att du har en helt annan möjlighet att fylla ditt liv med mer flerfasetterad mening än dem, som har 20- 25 års ansvar för att uppfostra en ny generation. Ta vara på livet! | |
| sophistry - Ej medlem längre | 2009-05-18 16:24 | |
| Rättelse: På så viS lurar livet oss att alstra fler barn. | |
| micro113 | 2009-05-18 16:34 | |
| Krutmarie Du menar alltså att pappan inte är lika viktig som mamman - eftersom det räcker för barnet med att ha mamman kvar? | |
| lmammapptuss | 2009-05-18 17:20 | |
| jag har nio barn o fyra barnbarn, mina barn är i åldern 9-33 o barnbarnen 2mån-11 år. Mitt liv skulle definitivt varit mycket annorlunda utan barn´, men hur jag än bär mig åt så kan jag inte föreställa mig hur. Jag har varit mamma sen jag var 17 år, utbildat mig till det jag velat. Gjort sådant jag velat göra oftast när jag velat göra det. Mina barn har aldrig varit till något hinder. Visst, man kanske skulle haft andra intressen men tveksamt omm det skulle varit någon större skillnad. Jag bor på landet, mitt bland fjällen, på en gård med en massa djur o bara trivs. | |
| Elink | 2009-05-18 17:24 | |
 | Inte läst allt, men tycker att just vi kvinnor har en väldigt press på oss att skaffa barn. Främst press från andra kvinnor! En väldigt god vän till mig har gift sig, köpt hus och skaffat hund. Hon vill absolut inte ha barn. Men hon får pikar av i stort sett alla kvinnor hon känner, "ska inte ni skaffa barn snart? Känner du inte barnsuget?" Suck, varför ska målet med livet vara att skaffa barn? Man kan väl vara lycklig utan dessa små knattar? Jag själv är sugen på att skaffa barn men det kommer när det kommer och gör det inte det så fine då gör man något annat. Nej meningen med livet borde vara att vara lycklig med sig själv och om man får någon annan på köpet så är väl det bara en bonus. Om det så är en unge, en karl, en kvinna eller ett husdjur så spelar det väl ingen roll. Men för guds skull alla dessa kvinnor som tycker att barn är det enda i deras liv. Vad ska de göra om barnen flyttar hemifrån till typ ett annat land? Ska de följa efter och leva sina liv genom barnen? Nej fixa något som bara är för dig så du har något annat än barnen den dagen de ska klara sig utan dig. Bara vad jag tycker, sen kanske jag själv blir en hönsmorsa =)) det vet man aldrig *skrattar* | |
| Elink | 2009-05-18 17:26 | |
| lmammapptuss , låter hur härligt som helst =) | |
| uisge beatha - Ej medlem längre | 2009-05-18 17:31 | |
| Svaret på frågan som ts ställer, torde vara: Det beror på vem man frågar. För mig är inte barn meningen med livet. Det vore roligt om storken behagade släppa ner en sån däringa miniatyrmänniska en dag - men om den väljer att flyga förbi mig så är det väl gott så. Säkert är det så att människor som väljer bort barn, eller av andra orsaker blir dem förutan, missar något ofantligt stort - men man missar inte livets mening. Det är jag ganska säker på. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-05-18 17:50 | |
| Väldigt få vågar iaf erkänna sitt barnskaffande. utan illusionen om detta glimmer får fortsätta... | |
| Minta | 2009-05-18 18:04 | |
| Jag erkänner att jag "skaffat" barn. | |
| Minta | 2009-05-18 18:05 | |
| Härmed. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2009-05-18 18:07 | |
| ;9 erkänna att de ångrar* | |
| micro113 | 2009-05-18 18:08 | |
| tras man ångrar inte barn. | |
| Minta | 2009-05-18 18:08 | |
| Jag tror att få gör det. Men jag kan tänka mig situationer, t ex om barnet är svårt funktionshindrat och bördan på föräldrarna blir orimligt stor. | |
