Spelrum
| Giraffen | 39 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 24 |
| Inloggade | 66 |
Mobilspel
| Pågående | 18 812 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Tompas syrra - Ej medlem längre | 2010-10-14 01:56 | |
 | Snoosy 2010-10-14 01:38 Det var många tänkvärda tankar där i ditt inlägg. Och nu vägrar min trötta hjärna tänka en endaste tanke till. Gonatt :) | |
| Måns_E | 2010-10-14 08:24 | |
 | Jag tycker att det verkar vara bättre att anlita en stöttorna istället för prällen vid en flyttstädning, men prästen kanske tar mindre betalt? | |
| Måns_E | 2010-10-14 08:25 | |
| Städfirma skall det stå inte stöttorna | |
| Snoosy | 2010-10-14 09:35 | |
 | Larvbrud, kalrt att det är jobbigt och otäckt på sina håll. Det är just däreför jag skriver ''Så länge det är under ens egen vilja och kraft.'' Jag är väldigt noga med att poängtera och pratar med dessa väsen då jag är med det som sker. Att, ''ni får vara här, men ta inte kontakt på ett djupare sätt, det bästa kanske är att ni försöker finna ro'' Pratar i lugn och ro med dom. Har ännu inte mått dåligt av mina upplevelser. | |
| glitterdemon | 2010-10-14 09:53 | |
| för ett år sedan drömde jag om en kille. Han mådde bra och hade det bra. Han var med i ett rockband, vid tio så ringer min mamma till mig och säger att xxx har gått bort. skrämmande men samtidigt inte. | |
| snoffe | 2010-10-14 10:09 | |
| såg en kille ramla ut ifrån balkongen ovanför mig, jag rusade ut på balkongen för att se om han överlevde, men.... där fanns ingen på nyheterna på kvällen fick jag se ett reportage om en liten kille som hade ramlat ner för en balkong vid exakt samma tidpunkt som jag såg detta fasst i andra sidan sverige | |
| snoffe | 2010-10-14 10:10 | |
| han överlevde inte | |
| dinodog | 2010-10-14 10:43 | |
| För ett par år sedan var vi hemma hos ett par bekanta. På kvällen satt vi vuxna i köket och spelade TP. Ungarna satt i vardagsrummet och kollade film. Efter en stund fick jag en känsla av att någon hade ställt sig bakom mig, jag satt med ryggen mot en vägg så det var inte öppet bakom mig. Trodde först att det var någon av barnen som hade smugit upp bakom mig, så jag ignorerade känslan. Fortsatte att läsa frågorna när det var min tur. Då känner jag hur någon lutar sig över min vänstra axel. Jag vänder mig om men det är ingen där. Ignorerar känslan igen och fortsätter spela tills det var min tur igen att läsa. Fick samma känsla igen av att det var någon bakom mig som lutade sig över min vänstar axel. Precis som om de ville se svaret på frågan. För känslan kom när jag vänt på kortet för att se svaret. Högt säger jag då står det någon bakom mig nu till de andra. Nä säger de då. Men det känns som det står någon och lutar sig över mig. Vi fortsätter att spela tills det var min tur igen att läsa. Då känner jag tydligt att det var någon bakom mig, någon som nästan tryckte sig mot mig, någon med stor byst. Det var nästan så att jag fick vika undan för att inte bli klämd. Kan ju tilläga att jag var helt nykter så det var ingen inbillning. Jag vände mig om men det var ju ingen där så klart. Nu kunde jag inte vara tyst längre utan frågade var det var jag kände. För jag såg på henne att hon visste något. Då berättade min bekant att hon och ett av barnen också båda sett och känt saker i hemmet. Post som har legat på flygeln i vardasrummet, låg helt plötsligt mitt på golvet. Och nej ingen vind eller tvärdrag kunde fått posten att hamna där De satt i köket och såg hur posten flög ut på golvet. Dörrar som öppnades och stängdes, katterna kunde följa något med blicken. Hon berättade att de som hade bott i huset innan, hade haft ett dotter som skulle göra en bröstförminskninsoperatio n. Men någonting gick fel så hon dog på operationsbordet. Så där fick jag svar på min känsla. | |
| Palini | 2010-10-14 10:47 | |
 | Och hon sommarjobbade säkert på posten innan hon fick jobb som dörrvakt... | |
| le-lou | 2010-10-14 10:56 | |
 | "Kan ju tilläga att jag var helt nykter så det var ingen inbillning." Du vet om att hjärnan får för sig saker utan alkohol också va? när ni får deja vu känslor - tror ni då på att ni levt ett annat liv och att ni besökt platsen/träffat personen i fråga tidigare, trots att ni vet att ni inte har det? Dejavu upplevelser är ett typiskt fenomen som det finns förklaringar på . Men det är mer spännande att tro på det hon på 19:90 spålinjen förklarade, som hon gjorde till min kompis.. efter typ 10 minuter: min kompis hade tydligen varit dotter till en fattig murare i Jordanien i sitt tidigare liv... därför kände sig min kompis så hemma bland lera och porslin...suck. (just den känslan av att känna sig hemma bland lera och porslin hade min kompis aldrig känt av dock). Vi gick till Rörstrand några dagar efter för att hon skulle få känna om det låg något i det. Hon kände inte mer än att det var en jävligt tråkig affär så vi drog. | |
| Bim1964 | 2010-10-14 13:44 | |
| Samma dag som min mamma gick bort kände jag på mig det. Hon låg på hocpis och var inte vid medvetande. Personalen ringde och meddelade att hennes tillstånd hade försämrats, och att jag borde komma dit. Jag släppte allt och åkte till mamma. När jag kom dit låg hon på sidan och det en ögat var lite på glänt. Det såg ut som om hon sov, fast det var långt mellan andetagen, som det brukar vara i slutet. Jag satt vid hennes sängkant och höll henne i handen, och pratade med henne om barnen och vår hund som vi precis skaffat. Efter ett tag sa jag att det var okey för henne att lämna detta livet att hon inte behövde kämpa emot längre, att jag skulle klara mig fint ändå. Då kom det en tår ur mammas öga som var på glänt och straxt efteråt var det slut. Inget sista dramatiskt andetag ingen suck utan bara slut. Jag satt nog kvar där i en kvart och bara var helt tom på något sätt, jag grät inte utan var mer lättad för mammas skull. När jag satt och tittade på mamma, såg jag att det inte var samma människa som innan, det var något som saknades. Straxt efteråt kom en av personalen in, och sa jag kände på mig att jag skulle gå in här. Hon var så himla fin mot mig kramade om mig. Jag hade öppnat fönstret på glänt, straxt innan hon kom in. Hon såg att jag öppnat fönstret och sa, jaså du har öppnat fönster det gör jag allid med. Är bara något som jag känner att jag måste göra sa hon. Jag har arbetat på sjukhus vårdat och vakat i slutskede. Och upplevde alltid samma sak när livet försvann. Det var något som saknades det var inte samma människa som låg där. För att beskriva det som jag såg det var det som en slags frid ett lugn som hade infunnit sig. Där jag arbetade öppnade vi också alltid fönstret på glänt vid dödsfall. Jag tror att när själen lämnar kroppen, lever den vidare på något sätt. Sen får alla skeptiker tro och tycka vad de vill. Har man inte vart med om att vårda i livets slutskede, och upplevt ett dödsögonblick, ska man inte yttra sig alls. | |
| ocki | 2010-10-14 14:07 | |
| Det var kul när man var liten att jaga upp sig själv med sånt här. Vara ute i skogen på natten och lura sig och kompisarna att det hände övernaturliga saker. | |
| tina_xx | 2010-10-14 14:22 | |
| Det var sorgligt bim..:-(... min pappa gick precis bort i cancer...låg på sånt hospis för vård i livets slutskede... hann komma dit och ta hans hand och berätta att jag älskar honom...då somnade han in.. | |
| tina_xx | 2010-10-14 14:22 | |
| Och det med fönstret, så har det varit så länge jag kan minnas , då man jobbat inom vården, att de säger man ska öppna :-) | |
| Tompas syrra - Ej medlem längre | 2010-10-14 16:56 | |
| Bim och Tina. Det är tungt att mista sina nära. Skickar er massor av styrkekramar. Bim, angående det du skrev om vad du kände på dig den dagen din mamma gick bort... Jag tycker att sådant där är en fantastisk hjälp - som man får, om man tar sig tid att lyssna på sitt inre OCH om man framförallt vågar lita på sin inre känsla och också gå efter den. Jag tycker mig ganska ofta märka att människan idag av olika anledningar är ganska dålig på att lyssna inåt. Många är säkert så sönderstressade och så inne i ekorrhjulet att de totalt missar allt sådant. De hinner eller orkar inte varken känna efter eller reflektera. Sen tror jag också att många har så otroligt dålig tillit till sig själva att de inte ens törs gå efter sin egen känsla, utan istället litar de mer på en massa annat, utifrån kommande, sådant som ANDRA matar dom med. Och det är synd tycker jag. "Jag tror att när själen lämnar kroppen, lever den vidare på något sätt." Det tror jag också. | |
| le-lou | 2010-10-14 17:14 | |
| "Jag tror att när själen lämnar kroppen, lever den vidare på något sätt." Det där vill jag också tro. Och det gör jag i mina stunder också. Men egentligen vet jag ju att den inte gör det. Men det är tröstande att tro på det i alla fall. | |
| tina_xx | 2010-10-14 18:19 | |
| Tack "tompas syrra"... Det var jobbigt.. :-( | |
| __1__ - Ej medlem längre | 2010-10-14 18:31 | |
| Man lägger aldrig märke till slumpen före den drabbar en. Att tiden ständigt rullar på utan att erbjuda någon spektakulär assosiation i form av ett märkligt sammanträffande verkar inte bekymra spökälskarna. Man är ständigt exponerad för möjliga sammanträffanden, men rycker endast till, övertolkar och kommer ihåg när det faktiskt tycks inträffa. | |
| pion ekrot | 2010-10-14 18:45 | |
| Le-lou. Finns en själ så är den inte beroende av fysiska lagar, det ingår ju i definitionen av begreppet. Därför kan man inte "veta" att den inte lever vidare efter att kroppen lagt av. | |
| morihei_79 | 2010-10-14 18:53 | |
| personligen är jag väl öppen för möjligheten, det finns massor med trams där ute som är märkligt.. däremot är det otroligt få saker som jag faktiskt tror är oförklarliga... Hon som skrev om hur var ute och RED och hörde någon som kom ridande .... då tror jag nog mer på naturliga förklaringar såsom eko eller liknande... | |
