Spelrum
| Giraffen | 16 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 16 |
Mobilspel
| Pågående | 18 992 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| kaffeflicka - Ej medlem längre | 2012-01-20 23:51 | |
 | När jag var 7 år älskade jag bebisar och har fortsatt med det. Hade inte kunnat tänka mig livet utan barn. Men jag lider med bekanta som blir ifrågasatta för att de inte vill eller kan skaffa barn. Det där med små fötter fick en kille höra och då hade han en hemlig dom från sjukhuset att hans spermier var odugliga. Sen har jag retat upp mig på att gång efter annan ha kikat i forumet och se en person ofta ha mycket nedsättande epitet på andra. | |
| Liltif_Nomad | 2012-01-20 23:52 | |
| Så om man inte är ett geni så borde man skaffa barn.... Ja det var ju också en urbota dum idé. Ärligt så tycker jag att om någon säger att den inte vill ha barn, så säger jag OK. Varför skulle jag tro att jag är någon jäkla Saida som kan sia om framtiden? Känner jag den personen bättre än hon känner sig själv? Om hon kommer ändra sig och skaffa barn eller inte skaffa barn får framtiden utvisa, och om någon börjar pressa och säga att Du kommer visst skaffa barn, det VET jag, så kan det faktiskt vara rätt skrämmande. Gäller det någon i tjugoårsåldern kanske det inte skadar personen, men att säga saker till en tonåring tror jag inte är hälsosamt. Det är som att säga att Du kommer förvandlas till något du inte vill bli. Du kommer sluta gilla metal och börja gilla Christer Sjögren. Du kommer lägga alla dina drömmar på hyllan och fyllas av en intensiv längran till barn. Vare sig du vill eller inte! Det kan vara skrämmande för en unge eller ungdom att få sådana saker slängda i ansiktet. Själv fattade jag inte förrän jag var 17-18 att jag inte skulle bli en hjärntvättad zombie, utan att jag skulle förbli mig själv hela livet. | |
| rajden | 2012-01-20 23:54 | |
 | Ja inte ska jag föda några fler barn... Trots att ingen klappar mej på huvudet | |
| Palnatoke - Ej medlem längre | 2012-01-21 00:03 | |
| slånbär: "Så bara för att man väljer bort barn så betyder inte det ensamhet i tårar och tristess utan kanske ensamhet i lugn och trivsam och givande tillvaro." Det kan säkert bli så också. Min spontana gissning är dock att oddsen talar emot det. De barnlösa kvinnor jag känner som passerat 40 är utan undantag miserabla stackare, undantaget en som inte kan få barn (kanske är lättare att hantera då, man har ju ingen anledning att ångra några beslut). ArchForge: Absolut BORDE det vara ett U-landsproblem snarare än ett I-landsproblem, men arabvärlden ser i stor utsträckning sin befolkningsexplosion som något positivt som kommer att leda till att de tar över Europa, ett slags demografisk krigföring helt enkelt. Vilket riskerar att bli en framgångsrik strategi eftersom vi européer är så indoktrinerat suicidala att vi tillåter det. Huruvida några afrikanska ledare uttalat samma inställning vet jag inte, men de tycks i alla händelser inte se det som något problem att de kommer att fördubbla sin befolkning under de närmaste 35 åren. | |
| pabster1 | 2012-01-21 00:16 | |
| äh jag känner FLERA som aldrig skulle ha barn innan de var 30 år. Sedan skaffade de FLERA!! | |
| Palnatoke - Ej medlem längre | 2012-01-21 00:16 | |
| Liltif_Nomad: Jo, om det framförs på fel sätt, i synnerhet till tonåringar, så kan det nog få motsatt effekt i vissa fall. Och nej, jag menade inte att alla utom genier borde skaffa barn. Faktum är att genier borde skaffa fler barn, annars hamnar vi till sist i samma situation som i filmen Idiocracy, fast det knappast vore lika komiskt i verkligheten. Men ur ett individperspektiv tror jag att om man inte åstadkommit något annat verkligt stort här i livet (som cancerbotemedel eller Marsresor) lär man i de flesta fall ångra sig i slutändan ifall man inte skaffat barn. Somliga kanske trivs med att se tillbaka på ett "rikt liv" fyllt av resor, skoj och stimulerande samtal med intressanta människor, men för att citera en av mina favoritfilmer: "all of these moments will be lost in time... like tears in rain." Har man däremot skaffat barn så är det något av en själv som lever vidare i dem och i deras barn, och det tror jag att de flesta känner instinktivt. | |
| nulltj - Ej medlem längre | 2012-01-21 00:24 | |
| Jag är snart 32, och har vetat i över 15 år att barn inte är något för mig. Jag har inte kommit på ett botemedel för cancer, jag har inte lyckats ta mig till Mars, jag har inte löst några större problem för mänskligheten. Men att ha detta som argument mot viljan att skaffa barn? Herregud, är det ett självändamål i sig att skaffa barn, för att det för utvecklingen framåt? Det finns de som skaffat fem barn som gett mindre till mänsklighetens fortlevnad än jag med mina 0,0. | |
| Pandina | 2012-01-21 00:33 | |
 | Jaa Palnatoke, du sa det. På pricken. Exotica, var det barnsligt av mig att citera en klasskamrats forskningsrön istället för att söka på google? Jag ber en ursäkt, nästa gång ska jag försöka vara vuxnare och skaffa vuxenpoäng så det skriker om det. Tänkte mest lätta på uttalandet genom att inte leta fram en massa underlag om ett sådant redan känsligt ämne... Och göra en diskussion om det istället. Just nu har jag dock varken tid eller ork att leta fram studien så gör det kanske imorgon. | |
| slånbär | 2012-01-21 00:36 | |
 | Palnatoke-du är inte det minsta medveten om att dom största konflikterna människor emellan oftast uppstår mellan just föräldrar och barn.? Har du någon gång varit på ett servicehus och pratat med folk som bor där? Jag har jobbat både på servicehus och inom hemtjänsten och jag kan tyvärr meddela dig då att du löper precis lika stor risk som dom utan barn att bli sittandes ensam på ålderns höst trots att du har barn skillnaden är nog mest att dom som valt ett liv utan barn kommer ha lättare att acceptera och hantera ensamheten då den ju är självvald än du som blir dumpad av dina barn på hemmet. och jo-det är jättevanligt. kanske inte att man blir helt ensam men dom väldigt många får sällan besök av sina familjer. Antingen det beror på att dom inte bor i närheten, dålig kontakt, eller att dom helt enkelt har fullt upp med sina egna liv. Barn är liksom ingen garanti mot ofrivillig ensamhet-snarare tvärtom. | |
| tipitina | 2012-01-21 00:45 | |
 | Kastar mig handlöst in i tråden igen utan att ha ork nog att läsa genom allt som sagts sedan i morse. Palnatoke, då tror jag att vi kommer att få se en hel generation med "miserabla stackare" för att använda dina ord eftersom det enligt mig verkar som att fler lutar åt ett barnlöst liv. Argumenten för varför en människa inte vill ha barn är ofta olika, en del vill det inte av den enkla anledningen att de inte vill sätta barn till en sådan här värld, en del för att de inte vill bidra till överbefolkning och en del av mer egoistiska skäl som jag själv där jag känner att jag aldrig skulle vilja sätta en annan människas behov framför mina egna på det ovillkorliga viset man måste göra om man skaffar barn. Skall jag vara rent krass så finns det många i min omgivning som jag hellre sätt att de valde att inte skaffa barn då barnen växer upp under förhållanden jag inte tycker är rättvisa. | |
| tipitina | 2012-01-21 00:46 | |
| Slånbär, jag håller verkligen med dig. Barn är ingen garant för att man skall ha någon som fyller det sociala rummet på ålderns höst. | |
| nulltj - Ej medlem längre | 2012-01-21 00:47 | |
| Jag tycker också det verkar ganska själviskt att skaffa barn för att man inte ska bli ensam när man blir gammal? | |
| SkySpy_ | 2012-01-21 00:49 | |
 | Jag har sug efter barn om jag ska vara helt ärlig mot mig själv. Men det är inget jag prioriterar just nu. Men någon gång ska jag ha lite ungar. Måste vara rätt tillfälle. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2012-01-21 00:50 | |
| Jag har också jobbat med gamla och jag minns att det var en allmän uppfattning att barnlösa kvinnor ofta hade en viss karaktär - de var "besvärliga" och om sig och kring sig, för i hela sitt liv hade de inte anpassat sig till någon annans behov (Nu vet man förvisso inte vad som är hönan eller ägget där - de kanske inte blev gifta därför.) Jag tror absolut att det kan ligga något i att man kan riskera att utvecklas mindre som barnlös helt enkelt eftersom interaktion med andra, kompromisser, konflikter, att bli ifrågasatt, att bli på vardaglig basis älskad - allt det danar en människa. En barnlös person med ett rikt socialt liv kan dock säkert kompensera för detta. För övrigt: Det är populärt att hoppa på titti, men min instinktiva känsla är densamma: Jaja, tänker jag. Jag har sett prov på många fall där "jag vill inte ha barn" har visat sig vara en försvarsmekanism. När omständigheterna förändrats för personen, har viljan till barn dykt upp som ett brev på posten. Jag har också tyckt mig se en koppling mellan trasslig bakgrund och att inte vilja ha barn. Snarare än en aktiv önskan om att inte få barn, känns det som att det då handlar om en aktiv önskan att inte upprepa andras misstag. Det tycker jag är sorgligt. Då har man kapitulerat (vilket man givetvis har rätt till). Jag har också en känsla av att många som råkat förbli barnlösa av olika anledningar gör om det till ett aktivt val för att inte verka sorgliga. Det kan man förstå. Den kategori som verkligen verkligen innerligt inte vill ha barn - utan krusiduller - torde ta omgivningens frågor med upphöjt lugn. Det är de vars motiv är oklara som blir mest kränkta. Tror jag. | |
| nulltj - Ej medlem längre | 2012-01-21 00:52 | |
| Väl talat, SP. Även om jag hittills sagt precis tvärtom. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2012-01-21 00:54 | |
| :) Fina du. | |
| tipitina | 2012-01-21 00:58 | |
| Jag kan hålla med om att en del vänder i sin åsikt när omständigheterna blir annorlunda och naturligtvis kan det hända att även jag gör det en vacker dag, ingenting i livet är skrivet i sten. Det jag så stark vänder mig emot är det faktum att mna måste bli ifrågasatt för sina val. Precis som någon jämförde med tidigare idag så går jag inte runt och argumenterar med folk som inte vill ha djur eller ifrågasätter dem även om det i min värld är djur som ger själ åt ett hem. Att man skulle utvecklas mindre tror jag inte ett smack på. Även utan barn tvingas man interagera och kompromissa med människor i sin vardag och man kan bli älskad på daglig basis. Krångliga och besvärliga människor finns det gott om skillnaden är att om det gäller män så dras inga paralleller till barnlöshet och de omnämns inte heller i samma ordalag så det där är bara dravel enligt mig... | |
| tipitina | 2012-01-21 01:00 | |
| Tillägg: Jag har heller ingen som helst önskan att få någonting av mig att leva vidare genom ett barn eller överhuvudtaget faktiskt. Jag kan önska att jag kan göra intryck på människor runt omkring mig men har inga som helst önskningar om att de skall kvarstå en längre tid och definitivt inte när jag är död och borta. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2012-01-21 01:02 | |
| Uppfattningen baserade sig på vårdtanters erfarenhet (och fördomar), jag ville berätta det inte som en sanning utan som en kuriositet. | |
| tipitina | 2012-01-21 01:06 | |
| Kastar in handduken för nu och går och knyter mig. Önskar dock att människor man möter kan, om inte förstå, så i alla fall acceptera att det faktiskt finns människor som inte vill ha barn. Och jag tror du kan ha rätt i det i vissa fall vad gäller att det är en försvarsmekanism osv men jag vet med säkerhet att det är långt ifrån alla fall. Personligen tror jag att det beror på att uppfattnignen om vad som är meningen med livet håller på att ändras. I den individualistiska värld vi lever i så är det så mycket annat som blir viktigare än fortplantning. | |
