Spelrum
| Giraffen | 38 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 27 |
| Inloggade | 65 |
Mobilspel
| Pågående | 19 431 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Satyra | 2011-09-06 00:14 | |
 | Ok, aldrig hört talas om fenomenet, men det låter ju lite spännande. :-) | |
| promenad - Ej medlem längre | 2011-09-06 00:29 | |
 | Stämmer det tycker du snoosy? Jag hade det oxå ofta som barn. Och i drömmar | |
| MijaBlue - Ej medlem längre | 2011-09-06 00:31 | |
| Yep. Hela mitt liv håller på att krackelera. | |
| promenad - Ej medlem längre | 2011-09-06 00:34 | |
| man kan bara rädda sig själv DO IT | |
| uffew | 2011-09-06 13:28 | |
 | TS samt en hel del andra har skrivit att ni lider av panikångest och depression. Har en del funderingar. Vad är panikångest? Hur vet man att man har panikångest? Vad är depression? Hur vet man att man har en depression? Vad är det för skillnad på depression och att känna sig nere, ledsen? | |
| Satyra | 2011-09-06 13:34 | |
| uffew - Om man inte vet att man haft panikångest så har man nog inte haft det. Skulle jag vilja svara. Under en "riktig" panikattack - framför allt om man inte haft någon förut - så beger man sig rätt sannolikt till närmaste akutmottagning, eftersom man är SÄKER på att man håller på att dö och om man då inte var faktiskt döende så talar läkaren om för en att det var en panikattack man upplevde. ;-) Skillnaden på depression och att "bara" vara ledsen, nere är milsvidd. Man förmår i princip inte göra ett dugg och det inte bara under en kort period utan en längre sådan. Inget - och då menar jag INGET - känns meningsfullt, livslusten försvinner, så att säga och varje liten skitsak, som att "bara" tvätta håret och/eller gå till kiosken, känns omöjlig. Ungefär så kan man nog beskriva det. Besök gärna min hemsida om ångest i olika former, så kanske du får lite mer ingående svar på dina undringar?. :-) www.tettemerio.se/panik.h tm | |
| Bob100 | 2011-09-06 13:50 | |
| Har sett svårt sjuka i depression och det verkar som att man då förnekar alla behov man kan tänkas ha, man både vill och vill inte äta t ex och att se framåt är svårt, man kan känna sig värdelös eller tycker att samhället och människorna är ruttna och vill inte leva. Medicin och ect (convulsioner) funkar på dessa men det kan ta ett tag. Relativt friska deprimerade har drag av ovanstående. Fråga läkaren om alla tänkbara resurser inklusive psykoterapi (kan vara svårt att få). Nöj dig inte med fem samtal på vårdcentral. | |
| uffew | 2011-09-06 14:04 | |
| Satyra. Tack för ditt svar men det var ingen förklaring gällande panikångest. Läkaren säger att det är en panikångest. Men HUR vet han det? Säker på att man ska dö är en tanke om panikångest. Har tittat igenom din hemsida. Bra skrivit där om ångest men inget om vad det är för något. Så min frågan är: Hur vet du att det är en panikattack? | |
| anträffbar - Ej medlem längre | 2011-09-06 14:06 | |
| www.psykologitest.se...an gest.php | |
| uffew | 2011-09-06 14:32 | |
| Det är ett formulär man använder. madrs, pdsr är andra formulär. Men de förklarar inte vad en panikångest är. Varför blir man yr, sticker i armar och ben? Varför får man kalla händer och fötter? Varför slår hjärtat så fort? Varför blir man illamående? Kan man svimma av panikångest? Kan man bli galen, tokig eller till och med dö av panikångest? Hur kommer det sig att man blir så otroligt trött efteråt? | |
| Mindymoo | 2011-09-06 14:57 | |
 | Kompisen hade panikångest och förklarade det såhär: Vid en panikångestattack jobbar kropp och själ på högsta växel och egentligen vill man bara fly. Men allt bara låser sig, paniken får inget utlopp. Undra på att det är tröttsamt. Han svimmade ibland och fick även nån psykos, men sambandet vet jag inget om. | |
| Satyra | 2011-09-06 15:22 | |
| Jo uffew - jag tycker det finns förklaringar i min sida. Det handlar om adrenalinskjutsar utav bara ... hell. Och om ett mänskligt inrotat automatiskt beteende om att fly och/eller försvara sig till döds. Vad som utlöser panikattackerna skiljer sig från olika individer men förloppet ser snarlikt ut för alla - dvs. de fysiska symptomen och tankegångarna på dem. Vi har naturligt en förmåga att kunna drabbas av panik - alla har det - för att vi ska kunna fly och/eller försvara oss. Klara oss undan i livshotande situationer alltså. Vid en panikattack sätts detta system igång utan ATT man alls behöver vara i någon som helst fara, men något hos den drabbade gör att hjärnan ändå uppfattar det som så och så är processen igång. Blev det något redigare då? Eller ännu mer snurrigt? hehe ;-) | |
| Satyra | 2011-09-06 15:24 | |
| Och en läkare kan då alltså förstå ATT det är en panikattack det handlar om, utifrån de symptom man säger att man har och efter uteslutande om att det skulle handla om faktiska fysiska åkommor. | |
| Snoosy | 2011-09-06 16:09 | |
 | Promenad, det är konstigt, men precis dom tankarna har även jag haft kring det. Att det kan vara minnesbilder av livet som foster. Men hur det går ihop är en gåta. Har också upplevt dom i drömmar. Det som var viktigt för mig var att veta att andra även upplevt samma sak. Det kändes som en befrielse i sig. Du nämner att det kan vara andligt. Det är mycket möjligt. För det jag känner är att jag inte är rädd för känslor på samma sätt längre. Man kanske är med detta också mer mottaglig för det andliga. Har sett en vålnad och känt av andliga väsen. Kände inget jobbigt i det. Men för det så vill jag inte att något andligt väsen kontaktar mig personligen. | |
| Snoosy | 2011-09-06 16:10 | |
| Promenad, vilken bra beskrivning du gav med känslan man upplever. Klockrent! | |
| uffew | 2011-09-06 19:05 | |
| Bra svar Satyra. Varför jag frågar angående panikångest är hur mycket ni som har gått i terapi fått reda på om panikångest. Jag har själv haft panikångest (för en del år sedan) plus att jag är utb kbt-terapeut. En KBT behandling gällande panikångest börjar alltid med sk psykoeducation. Detta innebär att en patient som har fått denna psykoeducation blir expert på panikångest. Exempelvis får man reda på att det är oerhört svårt att svimma. Detta för att blodtrycket stiger. Om man inte är rädd för sprutor och blod, där sjunker blodtrycket. Att det är det sympatiska nervsystemet (gasen) som drar igång i kroppen, som du påpekar adrenalinet som skjuter ut som en kanonkula. Illamåendet för att matsmältningssystemet upphör under paniken. Yrsel beror på att vi får i oss för mycket syre. Pirrning och stickningar beror på att vi andas ut för mycket koldioxid. En panikattack slutar efter ca 10-12 minuter. Det gör det alltid. Detta för att det parasympatiska nervsystemet sätter in. Det parasympatiska nervsystemet (bromsen) gör att vi blir trötta och till och med somnar. Ovanstående tar man upp redan på första sessionen. Det som konkurrerar ut negativa tankar är realistiska tankar. Därav denna psykoeducation som handlar om rädslans fysiologi. Hade hoppats på att ni som gått KBT hade kunnat skriva just detta. Men det är ju terapeuten som gjort fel. Ni som är intresserade angående panikångest och KBT finns en mycket bra självhjälpsbok skriven av Per Carlbring och som heter "Ingen panik" www.nok.se/nok/allma...ge n-panik/ samt www.carlbring.se/ | |
| Satyra | 2011-09-06 19:44 | |
| Aha, det var en kuggfråga alltså, uffew. ;-) Men jo - har fått lära mig själva processförloppet så som du också beskriver det och det lååååångt innan jag gick KBT (i mitt tycke var den "vanliga" terapi jag gick på redan som 14-åring KBT, bara att det inte hade något namn då ;-)). Tyvärr så har den kunskapen inte hjälpt mig ett dugg, just när jag får paniken. Däremellan förstår jag allt logiskt och kan ladda mig själv med motfrågor/realistiska fakta men ICKE när en attack väl satt igång. Vet inte om det beror på att jag är dum i huvudet eller att triggern till min panik är så känslig att jag liksom inte hinner, innan paniken redan är i full blom och ett faktum, så att säga?! Jaja ... Eftersom jag levt med panikångest sen jag var 10 år gammal (alltså i snart 37 års tid!) så anser jag mig vara mer eller mindre expert på ämnet. Och jag tror absolut att KBT kan hjälpa många MEN, jag vet också, av egen erfarenhet, att det inte hjälper oss alla, utan vissa av oss verkar ha kroppens förloppssystem så hårt inrotade i oss att det inte går att komma åt det tankemässigt. Och då hjälper inget annat än medicinering i kombination med terapi. Ser inte det som ett nederlag i sig, utan som ren fakta som jag får lov att acceptera, om jag inte ska jaga skiten ur mig efter ett mående jag aldrig kommer att kunna nå ändå. DET skulle däremot kännas som ett stort nederlag. | |
| Satyra | 2011-09-06 19:44 | |
| Orkade inte korrigera min föregående text så ... om den är full av språkliga felaktigheter, ber jag om ursäkt. ;-) | |
| promenad - Ej medlem längre | 2011-09-06 20:41 | |
| vilket tjat fattar inget av hans inlägg, eller syftet. Vad vill du? Visa att du har läst på eller. Okej du är en duktig pojke. Du kan sova gott utan att få ångest. | |
| promenad - Ej medlem längre | 2011-09-06 20:43 | |
| :) Tack snoosy! Ja, jag kan tänka mig att det kanske är en menytal förberedelse för att inse känslornas växlingar Hårt/mjukt/hårt/mjukt osv om man ställer kontrasterna mot varandra. Kanske kan vi använda det som redkap om vi mår dåligt? | |
