Spelrum
| Giraffen | 42 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 22 |
| Inloggade | 66 |
Mobilspel
| Pågående | 19 613 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Minta | 2011-12-09 22:56 | |
 | Jag kan möjligen vara med så långt att barnet ber om ursäkt, men även det är överkurs för en 4-åring. Men att utöver att barnet bett om ursäkt inte godta kassörskans artighet, utan vilja ha med henne i den offentliga avbönen, då är jag inte med. | |
| micro113 | 2011-12-09 22:58 | |
| blankomblank Jag instämmer helt. | |
| micro113 | 2011-12-09 22:59 | |
| Minta Överkurs för en fyraåring att be om ursäkt? Jaha, i vilken ålder börjar man berätta för barnen att de gör fel, och när skall de börja be om ursäkt då? | |
| Minta | 2011-12-09 23:02 | |
| Blankomblank, det är inte fel att be om ursäkt. Men att bli tvingad att be om ursäkt offentligt och att personalen tas med i "tvingandet", då är ju ursäkten inte ärligt menad. Är den värd något då? Jag vill definitivt inte ha en framtvingad ursäkt av någon. Om jag får en ursäkt ska den vara ärligt menad. | |
| micro113 | 2011-12-09 23:03 | |
| Minta Tommys scenario - "hårda tag", "hårda vägen"? Jag väntar på svar. | |
| Minta | 2011-12-09 23:04 | |
| Jag tycker att man kan lära barn att när man gjort något fel eller gjort någon ledsen, ska man be om ursäkt. Då får barnet något att fundera över. Men att i en offentlig situation forcera fram den, tillsammans med en personal, är inte rätt mot en 4-åring. | |
| Minta | 2011-12-09 23:04 | |
| Jag tror att du får begrunda mina svar så har du svaret. Jag kan inte skriva konkretare än så. | |
| micro113 | 2011-12-09 23:05 | |
| Minta 2011-12-09 23:02 Nu handlade det inte om kassörskans ego, utan om att lära en fyraåring att skilja på rätt och fel. Hosta tillbaka och hamna på rälsen igen. | |
| micro113 | 2011-12-09 23:07 | |
| Minta Fegt svar. Du kan alltså inte ta ställning till om det är "hårda tag" eller inte? Eller du vågar inte stå för det du tycker? Hur var det med konflikträdslan? | |
| Minta | 2011-12-09 23:07 | |
| Hosta, vad menar du? Nu börjar det bli trist att diskutera med dig och jag skymtar sandlådan bakom dig. Det är mycket lätt att lära en 4-åring att skilja på rätt och fel utan att framtvinga offentlig avbön. | |
| Minta | 2011-12-09 23:08 | |
| Menar du Tommys inlägg? Du måste läsa bättre, jag har redan aktivt ett flertal gånger att det var fel att lämna tillbaka tablettasken, mer behövs inte från hennes sida. | |
| blankomblank | 2011-12-09 23:08 | |
 | Mitt barn har inget som helst begrepp om sakers värde. För henne är en jacka för 900kr en skitsak som vi kan kasta och ett halsband ur en automat för en HEL guldtia jättevärdefull. Barnet vet inte att godisasken är en skitsak som inte kostar så mycket, därför är det handlingen man tar itu med. Däremot undrar jag om kanske barnet förstår att hon gör fel, speciellt om hon smyger ner asken i fickan. Har hänt flera gånger att vi haft barn hemma hos oss som smugit ner leksaker i ryggsäcken. De har alltid haft de slappaste föräldrarna som skiter i att lära barnen något vettigt. Bara ha kul och se på tv. Ett ovetande barn öppnar väl bara asken och börjar käka? Eller säger till sin mamma, den här leksaken tänker jag ta hem? Inte bara smyger ner den i väskan. Ska man då inte hantera situationen alls tycker ni? Det blir jag förundrad över... | |
| Minta | 2011-12-09 23:09 | |
| Om det är fegt att inte vilja dras med i dina provokationer, ja, då är jag gärna feg. | |
| cadette - Ej medlem längre | 2011-12-09 23:10 | |
 | Jag jobbade i en affär en gång då en liten fyra-femårig tjej stod ensam och proppade fickorna fulla med klubbor. MYCKET vänligt satte jag mig på huk och sa "Men, lilla vännen, inte ska du väl ta klubborna heller.." Blev grundligt utskälld av mamman som på något konstigt sätt hoppade fram bakom en hylla. Med högröstade förebråelser (mot mig) stolpade hon ut ur affären med barnet och alla klubborna.. Än idag, 15 år senare, är jag inte riktigt säker på vad jag ska tycka.. Hade det varit min dotter så hade jag satt mig bredvid expediten och sagt något i stil med att nu får du lämna tillbaka klubborna och sen visat hur man ska göra, dvs. ta en klubba och en peng och ge båda till personen i kassan. Visserligen lätt att vara efterklok, men något säger mig att den mamman inte var det. Tänkte komma till poängen men inser att jag inte har nån.. | |
| Minta | 2011-12-09 23:12 | |
| blankomblank, det är klart man ska hantera situationen. Men det finns många sätt att göra det på. Oftast skäms barnet när det blir påkommet med att har stulit något. | |
| Minta | 2011-12-09 23:13 | |
| DET cadette, låter som en "galen" mamma. | |
| blankomblank | 2011-12-09 23:19 | |
| Alla gör misstag, men man måste ta ansvar i alla fall. Jag tycker inte alls att barnet nödvändigtvis själv måste ta orda och be om ursäkt. Speciellt inte om hon bara är fyra år. Jag som förälder kan axla den bördan, men naturligtvis inför barnet. För att föregå med gott exempel. I det fall jag berättat om leksakerna som tagits från vårt hus har det alltid bara varit en av föräldrarna som kommit tillbaka med ett; Hoppsan den här verkar ha slunkit med i Englas väska, typ. Slappt. | |
| Minta | 2011-12-09 23:21 | |
| Ja. men det konkreta fallet jag talat om har gällt en 4-åring som fått be om ursäkt, ärligt menad eller inte och där somliga inte är nöjda ändå. | |
| __Nanna___ - Ej medlem längre | 2011-12-09 23:22 | |
| micro113 "Jaha, i vilken ålder börjar man berätta för barnen att de gör fel, och när skall de börja be om ursäkt då?" Herregud. Jag inte bara skymtar, utan jag ser den stora sandlådan alldeles tydligt. Det tycks vara så att hur mycket folk än förklarar för dig, så av någon anledning förstår inte du, micro113. Eller vill inte förstå? Och Du förvränger ju i det grövsta, sådant som folk har skrivit och menat, till något helt annat. Om jag skulle ha tillräckligt med tålamod, så skulle du kunna få ett antal A4 långa inlägg av mig, för jag har inga som helst problem med att vare sig förklara eller stå för mina ståndpunkter, men som sagt, tålamodet tryter. (sorry att jag svarar på inlägg som är till Minta, men jag kunde inte låta bli) | |
| blankomblank | 2011-12-09 23:26 | |
| En kompis var med om en kul grej på tunnelbanan en gång här för nåt år sen. En treåring satt och sparkade en man i benet upprepade gånger. Han sa inget. Till slut säger en kvinna snett mittemot att pojken ska sluta, farbrorn får ju ont i benet. Då får kvinnan en utskällning som heter duga. Hon ska inte uppfostra hennes barn. Hon tycker det är viktigt att barnet själv lär sig skilja rätt från fel mm mm Nästa station kliver en kraftig, tatuerad och piercad kille med multifärgat hår upp och ska kliva av. Han går fram till mamman och småsparkar henne i benet några gånger och säger. Min mamma gav mig samma uppfostran och se vad bra jag blev. :) | |
