Spelrum
| Giraffen | 2 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 1 |
| Inloggade | 3 |
Mobilspel
| Pågående | 20 571 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| nina1 | 2008-05-16 10:01 | |
 | sorg efter husdjur som gått bort Jag hade en katt som hette Busan. En långhårig grå hankatt. Han kom alltid hem till kvällen och han var väldigt rädd för bilar. En kväll kom han inte hem. Var ute och letade och ropade men han kom inte. Dagen efter var jag ute igen och av nån anledning så letade jag i dikena, jag hade som på känn att det hade hänt nåt som inte får hända. Men jag hittade honom inte. Då! Vi hittade honom överkörd på vägen senare samma dag och jag önskar att jag inte hade varit med då. Den bilden är för alltid inristad i mitt huvud och jag mår så dåligt av det. Det har gått 3 månader sen det hände men jag har fortfarande inte kommit över det, han kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Jag har en ny liten själ i mitt hus igen, Vimsan, en långhårig honkatt. Hon är en härlig kattunge som är både högt och lågt och väldigt busig. Raka motsatsen till Busan, han var en lugn och stillsam kastrerad hankatt som kom o gick som han ville. saknar honom så. | |
| vulcan | 2008-05-16 10:06 | |
 | Jag har kört på en katt en gång. Ingen trevlig upplevelse precis. Naturligtvis värre för kattägaren dock. Trodde ni först att Busan var en hon, med tanke på namnet? | |
| nina1 | 2008-05-16 10:12 | |
| Ja det var olika bud om vad det var för kön på honom så vi tog den enkla vägen och döpte honom till Busan. Sen tänkte vi att om det var en han så skulle det bli Busen men så blev det inte. | |
| sadielasalle | 2008-05-16 10:21 | |
 | usch ja..vet hur d är..var tvungen o ta bort min älskade kisse suddan förra sommaren..hon fick njur fel ..d ända rätta var o låta henne somna in men usch vad jobbigt det var. Men vi fick ialf ha henne i 15 år. sånt är tungt. | |
| nina1 | 2008-05-16 10:38 | |
| ja när de blir sjuka eller av nån anledning inte kan leva ett bra liv så är det barmhärtigast att låta dom somna in. men det är jobbigt beslut att ta och det känns ledsamt länge efter. vi har haft 2 hundar som vi har fått låta somna in. 14 och 15 år gamla blev dom. det är nu många år sen men det känns fortfarande lika jobbigt när man tänker på det. men utan djur i huset är det ett tomt hus för mig och min familj. Därför har vi nu 2 springer spaniel och så den lilla Vimsan. Alla djur vi haft och kommer att ha framöver kommer alltid att vara i våra hjärtan och man glömmer dom inte. Finns alltid nåt som påminner om dom i olika sammanhang och tillfällen. | |
| Bitte - Administratör | 2008-05-16 10:43 | |
 | Kramar om och gråter med dig ,, tog bort två katthonor under ca ett halvår, den ena blev arg och den andra s´juk,, Bitte | |
| Caligatia | 2008-05-16 11:59 | |
 | Efter att ha avlivat min lilla hund hos veterinär 2006 har jag svurit på att ALDRIG någonsin göra om det. Nästa djur för avlivning kommer jag åka ut i skogen med, ge dem en hel kyckling att kalasa på, och låta en jägare sätta ett skott i nacken på dem innan de hinner uppfatta det. Veterinären plågade verkligen ihjäl min lilla hund, och aldrig aldrig aldrig att jag tänker ta risken att det händer igen! | |
| trashone - Ej medlem längre | 2008-05-16 12:00 | |
 | Hur plågade de den? | |
| vindsus86 | 2008-05-16 12:15 | |
 | 1998 dog min familjs två katter inom loppet av typ två veckor. den första, en fyraåring vid namn gustaf, blev påkörd när han var vid vägen.. vi hade just flyttat till ett nytt ställe och där vi bodde tidigare fanns det ingen jättestor väg precis i närheten, men det gjorde det här.. och på andra sidan av den var det en trevlig skog, så... nåväl. han blev påkörd. det var hemskt.. mamma hittade honom när hon skulle till bussen en dag. någon vecka senare så slutade åttaåriga gosan att komma hem och två veckor senare fick jag veta att pappa hade hittat henne påkörd vid vägen då, två veckor tidigare. att hon fortfarande varit helt mjuk när han hittade henne så det måste ha hänt nyligen. hon hittades på samma ställe som gustaf och hon var ju hans mamma så jag gissar att hon var där och letade efter honom, eftersom hon betett sig väldigt oroligt efter att han dött. jag är fortfarande inte över det där. helt fruktansvärt. | |
| emmylicious | 2008-05-16 13:10 | |
 | Har också varit med om det där Caligatia, vet dock inte hur det gick till för dig men så här var det för mig... Vi kom till veterinären och vovven fick en spruta, som han skulle somna in på. Men han bara fortsatte att gå runt runt runt i rummet. Efter en stund så började veterinären blir otålig för att han inte dog nångång ås hon började sticka in sprutor lite varstans. Mina föräldrar ångrar än idag att dom inte anmälde veterinären. | |
| emmylicious | 2008-05-16 13:11 | |
| ...för dom fick reda på efteråt av någon annan veterinär att så ska det inte gå till. | |
| nina1 | 2008-05-16 13:28 | |
| ja det är ju så att det ska vara värdigt även för ett djur när det dör. och det är ju viktigt för ägarna att det går fint till och att hund eller katt eller vad det är för husdjur inte lider. det är ju en familjemedlem som dör. klart att det inte ska gå till så som ni var med om , emmylicious | |
| nina1 | 2008-05-16 13:30 | |
| måste ha varit väldigt jobbigt för er alla att det var på detta viset. kan bara hoppas på att den veterinären inte är aktiv längre som vet. | |
| ciana - Ej medlem längre | 2008-05-16 14:33 | |
| jag har avlivat 2 katter, 1 marsvin och 4 hundar. Det blir aldrig lättare, samma sorg och smärta varje gång :( Men en insikt har jag kommit till, det är värt det! Allt ett djur ger mig under åren det får vara friskt och leva, är värt smärtan jag får uppleva när det dör. Gillar inte heller att avliva hos veterinär, så nästa gång skall jag ta hem veterinären istället. Låta djuret vara hemma där det känner sig tryggt. Nu har jag två katter och två hundar.. katterna är gamla nu (11 o 14) men pigga å glada än. Men den dagen närmar sig för deras del och jag ryser av tanken. :( Kram till dig som sörjer.. | |
| jele | 2008-05-16 14:38 | |
 | Har också avlivat min katt strax efter jul, han var 19år gammal. Jag fick honom när jag var 2 år gammal så jag har växt upp tillsammmans med honom, det går inte en dag utan att jag tänker på honom=( har ytterligar två katter men det hjälper inte, var katt har sin egenhet. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2008-05-16 14:51 | |
| Sist jag avlivade en hund så gick det helt som planerat. Hunden somnade in snabbt och veterinären var stöttande. | |
| UffeUppsala - Ej medlem längre | 2008-05-16 14:54 | |
| Jag lider med er ....hemskt att förlora en familjemedlem | |
| cyberghost - Ej medlem längre | 2008-05-16 15:03 | |
| Lider verkligen med dig. Hade en honkatt som hette Busan. Henne hade jag i 14 år men 1:a advent förrförra året så ringde mina och berättade att hon blivit dålig. Eftersom hon alltid varit utekatt så kunde jag inte ta med henne då jag flyttade. Hon var riktigt sjuk och jag tog henne till veterinären. Vi skulle avvakta men efter 2 dagar så funkade det inte längre. Jag tog det väldigt tunga beslutet att ta henne till avlivning. Jag förstår hur jobbigt det är. Jag grät konstant i ca 2 veckor efteråt och jag gråter fortfarande över henne. Inom ett halvår efter hennes bortgång dog också min takråtta Esmeralda. Lika förkrossad då. Man fäster sig verkligen vid sina djur :( Och angående hur det går till hos veterinärer ibland. Mina föräldrar hade avlivat en katt strax innan jag skulle göra det. Dom höll honom medans han somnade in. När jag frågade om jag fick hålla om min katt så sa veterinären ifrån. Bara det kändes. Hon fick en spruta och jag väntade på att hon skulle somna in medans jag klappade om henne. Plötsligt försökte hon hoppa ner ifrån bordet och strax efter det började hon gallskrika. Hon skrek och skrek och låg och vred sig i kramper och hade en massa ryckningar. Och vid ett tillfälle såg hon mig rakt i ögonen. Jag trodde jag gjorde henne en tjänst men just då kände jag mig som världens hemskaste människa. Hur kunde jag utsätta henne för det här?! Jag var både chockad och helt förstörd och den stunden kommer jag aldrig nånsin kunna glömma. Mår fortfarande oerhört dåligt av det. Så jag vet...att ens djur dör eller att man behöver avliva dom är hemskt. Och ännu hemskare känns det när dom "somnar in lugnt och stilla" på det sätt som min gjorde :´( | |
| Lite Onödigt - Ej medlem längre | 2008-05-16 15:04 | |
| Min Silverfisk "Lilla Hjärtat" har lämnat jordlivet. Varje gång jag kom in på toaletten och tände lampan visade hon sig bråkdelen av en sekund innan hon tog skydd, jag älskade henne mycket och gjorde allt för hennes trivsel. | |
| trashone - Ej medlem längre | 2008-05-16 15:08 | |
| Helst skulle veterinären komma hem och avliva djuret. Iaf här på bygden så kan man göra så. Låta den somna in på sin plats som om inget hade hänt. Visst, avliva sitt djur själv funkar. Men alla har inte kontakter/plats/kunskap om hur det skall gå till. Och folk är generellt för blödiga. | |
