Spelrum
| Giraffen | 12 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 13 |
Mobilspel
| Pågående | 20 165 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| nella35649 | 2008-10-01 10:16 | |
 | Såå trött Idag är jag hemma från jobbet, jag som alltid är så plikttrogen. Kände igårkväll att nu orkar jag inte en dag till! Vet inte va de e med mej riktigt o har nu problem med att ringa för att säga att ja blir hemma veckan ut, jag är ju egentligen inte sjuk.... Inte sjuk så man kan säga vad felet är iaf. Så vad säger man då?? Jag känner mej bara så fruktansvärt slutkörd, sover dåligt blir oftast så lessen någon/några gånger/dag att jag går undan med tårarna brännande under ögonlocken, bara sådär utan anledning. Nästan alltid på em eller kväll. Känns som om hela livet är helt meningslöst. vad säger man på jobbet? Behöver ju ringa så dom får in en vik. | |
| Johanna73 - Ej medlem längre | 2008-10-01 10:18 | |
 | Låter som du gått in i den berömda "väggen" vila och lyssna på din kropp som säger ifrån utan att du egentligen är "sjuk" med feber osv. Vila som sagt...Sköt om dig! | |
| nella35649 | 2008-10-01 10:39 | |
| Härliga arbetskamrater man har, ringde precis nu o sa att ja blir hemma tors o fre oxå, ingen frågan om hur jag mår utan om jag själv kunde fixa in vikarier! Visst är livet underbart:( Iofs är dom vana vid att få allt serverat av mej då jag sköter det mesta, men va fan!! Nä nu får dom reda sej själva ett tag. | |
| klunsen - Ej medlem längre | 2008-10-01 10:45 | |
| Bravo Nella. Ta ett break och vila kroppen o sinnet. Tråkigt att dom inte ens ställer frågan men vem blir förvånad. Jag har suttit hemma sen i Juli och väntar på ryggoperation och ingen undrar hur det går. Krya på dig | |
| nella35649 | 2008-10-01 10:51 | |
| Helt otroligt att människor kan vara så egotrippade, hoppas de går bra för dej. | |
| klunsen - Ej medlem längre | 2008-10-01 11:01 | |
| Ja vi sitter i samma båt tror jag. Men det är väl dom som har problem. Det kommer säkert gå bra. Jag tror säkert du kommer bli frisk men ta dig tid att vila | |
| katalias - Ej medlem längre | 2008-10-01 12:39 | |
| Nella, helt rätt att vägra fixa vikarien själv! Det är INTE ditt jobb. Du är hemma och är sjuk (oavsett om du vet vilket namn sjukdomen har, eller inte). Då är det upp till övrigta på arbetsplatsen att ordna vikarie. Bry dig inte om det. Vila! Det du beskriver är så klockrent utmattningssyndrom. Kanske har det inte bränt ut dig helt, kanske räcker det med någon veckas vila, men jag tvivlar. Ta kontakt med läkare och se till att få en lite längre sjukskrivning så att du verkligen hinner vila. Kolla upp alla slags blodprover för järn och vitaminer. Kanske har din sköldkörtel pajat? Det finns många sätt att lära sig sova bättre. Leta på nätet så hittar du säkert något som passar dig. Sömnen är superviktig! Lycka till! | |
| Johanna73 - Ej medlem längre | 2008-10-01 16:27 | |
| Nä fy så hemskt..men så är det ofta då det kommer till kritan, så kallade arbets"kompisar" bryr sig inte så mycket.. Vila och sköt om dig nu!! | |
| run-marie | 2008-10-01 16:42 | |
 | nella, det låter för mig som om du håller på att få (eller redan fått) en utmattningsdepression. Sådär kände jag mig i början av 2007 och sedan 070221 så sprack allt. Man gråter för allt och ingenting och är såååååååå trött som du själv beskriver. Du måste absolut vila upp dig, strunta i allt du annars gör, det finns inga MÅSTEN längre för då blir man inte bättre. Tala med en beteendevetare, har ni företagsläkare? Du har helt enkelt varit för duktig och plikttrogen för länge. Att ta hand om sig själv är nu prio nr 1 för dig. Ha inte dåligt samvete för jobb eller kollegor, dom ska klara sig utan dig nu ett tag (då märker dom ju dessutom ändå mer vad du annars gör). Lycka till, vänta inte längre för då tar det längre tid att komma igen. Själv är jag tillbaka på 50 % just nu och hoppas att det snart blir så att jag kan öka tiden. Du är du och du är viktig, tänk bara på DIG just nu! Kram | |
| nella35649 | 2008-10-02 10:51 | |
| Gud, va gulliga ni är. Nu gråter ja ju för de :) Jag hoppas att denna dag blir bättre än gårdagens. Tog en tur till skogen med hunden, tänkte det skulle pigga upp. Rundan brukar vanligtvis ta 1 timme, igår var jag iväg i 3 o tårarna bara flödade. Känns ju helknäppt detta. Eftermiddagarna är alltid värst, kan det vara så? Fm mår jag bra o kvällarna sisådär men em är hemska, då får ja så många knepiga tankar i huvet.. Fattar ingenting. | |
| Eva_M - Ej medlem längre | 2008-10-02 11:29 | |
| Läser här hur arbetskamrater beter sig när man är sjuk... Jag blev sjuk -98...jag jobbade halvtid fackligt och resten på mitt jobb...Inom facket hade vi bestämt tillsammans med alla som arbetade på företaget att vi ska höra av oss till varandra när det var långtidssjukdomar... När det gått en månad så kom en facklig kollega tillika arbetskamrat med en blomma från alla... Detta var -98 sen har jag inte hört mer från någon ??? Var sjukskriven i många år....så det arbetet har jag inte kvar.. Tänker på det fackliga....så mycket pengar dom kastat ut på mig med alla kurser jag gått på under årens lopp... Plus att jag var försäkringsrådgivare med.. Jag erbjöd mig att jobba fackligt för det hade jag fixat kroppsligen men INGEN nappade... Är det så man gör med Fackets pengar ??? Och hur mycket är man värd som arbetskamrat när man blir sjuk ? Iof är jag sån att jag skiter i folks beteende på en arbetsplats för jag slipper ju dom när jag är ledig...Men man ska ändå bry sig...för det finns alltid nåt gott i dom man inte gillar bara det att man missar det.. Jag tycker att man i dagens läge borde bry sig mer om båder arbetskamrater och folk i ens omgivning... Här borta där jag bor låg en farbror död i 3 veckor och det hade luktat i trappen bra länge.. När det luktade för j-ligt var det ngon som ringde.. I den trappuppgången finns det 9 lägenheter och ingen reagerade eller ville inte.. I sverige det sk välfärdssamhället kan man ligga död länge... Maskarna hinner före :( Man måste höras ordentligt idag för att man ska synas .... | |
| run-marie | 2008-10-02 14:58 | |
| Eva M, då har jag nog en himla tur för mina arbetskamrater brydde sig verkligen. 2 st kom hem till mig med blommor från hela kontoret. Min chef stod utanför dörren en dag med blommor också från henne och arbetskamraterna. Jag såg säkert ut som nåt katten hade släpat hem i mysbrallor och halvhängig T-shirt, men hon reagerade inte alls och vi dracka kaffe och snackade (hon frågade först om jag verkligen ville fika med henne). När jag började bli lite bättre ringde, speciellt en tjej, och frågade om jag inte vill komma och fick med dom på kontoret nån gång när jag kände att jag orkade. Utanför kontoret hade jag nästan panik, men tvingade mig att vara stark och gå in. Fick hur många kramar som helst och alla var skitgulliga (undrar vad jag var så rädd för innan) det vet jag inte, det var bara så just då. Efter några månader började jag 25 % på prov, behövde inte svara i telefonen, skulle bara ta det lugnt och göra vad jag orkade. Efter ett par månader gick jag upp i 50 % på prov och där är jag fortfarande nu efter 1 år. Hela tiden har dom varit förstående, omtänksamma och verkligen rädda om mig (så känns det för mig iaf). Tyvärr har väl inte många så mycket stöd och kamratskap och då blir det ju otroligt tufft och svårt att komma tillbaka. | |
| run-marie | 2008-10-02 15:03 | |
| nella, det är tillåtet att gråta, det konstiga är ju att man gråter utan att man vet varför egentligen. Det kommer absolut att bli bättre när du har vilat upp dig ordentligt och pratat med nån som verkligen förstår hur du känner. När jag var som sämst kunde jag börja gråta just när min man och jag satt oss för att äta. Han blev ju naturligtvis alldeles förskräckt i början och undrade vad det var och fick det stående svaret: jag vet inte, egentligen ingenting. Han har haft ett otroligt tålamod med mig, för jag måste ju varit jobbig, utan att jag kunde rå för det. En promenad med vovven gör dig säkert gott även om du gråter då och då. Du har ju iaf sällskap av nån som tycker om dig även om han inte kan trösta bara finnas. Lycka till med allt du tar dig för, men tänk på att det kan ta tid och bli "som vanligt", man får inte tro att det är som snuva som går över på 1 vecka. Kram | |
