Spelrum
| Giraffen | 29 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 2 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 21 |
| Inloggade | 52 |
Mobilspel
| Pågående | 19 371 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Skataan | 2008-10-18 21:11 | |
 | Visste jag att det skulle hända? Idag hände något konstgit, jag var hos en kompis och vi skulle ut och rida. jag är inte så bra på det där med hästar, men dom är gamla och där med ganska säkra att rida. Min kompis lillasyster är två år, vi skulle rida barbacka(utan sadel) så hon skulle få sitta med en av oss. Vi gjorde i ordning hästarna, och lillasystern skulle sitta med mig, för jag hade starkast häst. Nästan Alla hjälmar var upptagna så jag skulle ha en alldeles för stor. Precis när vi skulle rida iväg så ändrarde jag mig, jag vågade inte ha barnet på min häst, det var ett alldeles för stort ansvar, tänk bara vad som kunde hända om vi skulle ramla va? Så min kompis skulle ta henne i allafall. På något vis så kom också min kompis på att jag skulle fråga tjejen som har stallplats hos dom, om jag fick låna hennes hjälm. Så jag gjorde det och fick låna den. Jag gillar att rida, det är jättekul. Men jag visste precis när jag satt mig på hästen att det inte skulle gå bra, jag är alltid lite nervös när jag inte har ridit på ett tag, men nu kändes det värre än det. Jag sa inget, i tron om att min kompis skulle tycka att var lite feg. Vi red en bit, och kom på att vi skulle rida till Matilda ( en kompis) Vi gick in på en grusväg, där var det hästar på ena sidan av vägen, dom blev tokiga när vi rde förbi, men våra hästar var ganska lugna, vi kom förbi och jag började att lugna ner mig. När vi sedan kom till ett hus med en stor började min häst bli nervös och gå in på sidan, jag förstod inte varför, så jag bara manade på henne och svängde ut på vägen igen, när vi kom ut så fick hon syn på en kossa alldeles bakom ladan. Jag hann tänka att det var den hon hade blivit räddd för. Sen svängde hon om och började gallopera, jag hade ju ingen sadel och tappade kontrollen ganska snabbt, innan jag landade på marken så förstod jag att jag hade sett det här förut, precis, när jag kastades av hästen och föll mot marken, det var därför jag varit så orolig, för jag visste precis att det här skulle hända. jag landade och för ett ögonblick blev att svart, sen fattade jag vad som hade hänt, jag hörde min kompis frågade hur det gick , jag hörde också mig själv gråta och säga att det gjorde ont i huvudet. det tog ett tag innan jag blev helt klar i huvudet, jag kände en enorm värk i hela kroppen. Jag grät och sa, förlåt att jag gråter men jag blev så jävla rädd. jag lyckade få tag i hästen och vi gick hem. Nu sitter jag hemma och tänker, och förstår fortfarande inte hur jag hela tiden visste att det skulle hända, men ändå inte. Men jag förstår att tack vare min kompis som sa att jag skulle låna den mindre hjälmen, så slapp jag en massa skador, jag kommer inte riktigt ihåg, men jag tror att jag slog i huvudet ganska hårt, den stora hjälmen hade kunnat ramla åt sidan och jag kunde ha fått..,hjärnskador kanske? jag förstår också att om det lilla barnet hade suttit på min häst, hon skulle kunna ha slagit i ansiktet och gjort illa sig rejält. jag vet att det inte blev vidare allvarligt, men jag vet att det hade kunnat bli det. det måaste ha varit någon mening att jag inte vågade ha lillasystern, och all min nervositet. Vad jag egentligen vill komma fram till är, har någon någon gång käns samma sak? att veta att det ska hända, men ändå inte? Ta hand om er! | |
| Nattravn - Ej medlem längre | 2008-10-18 21:12 | |
 | Det var nog en astral projektion. | |
| Skataan | 2008-10-18 21:14 | |
| Nattravn, vad menas med det? | |
| CHL | 2008-10-18 21:19 | |
 | sv.wikipedia.org/wik...pr ojektion | |
| CHL | 2008-10-18 21:19 | |
| joddå, alla känner det. Dock är alla inte mottagliga för att inse ;) | |
| Sotfinger | 2008-10-18 21:21 | |
| Jag förstår att det var en uppskärrande händelse, tur att det gick bra! Och visst finns det folk som har föraningar och sånt. Men ibland oroar man sig för saker som sen går på tok, och då är det lätt att tänka "Jag visste det!" Och ibland går saker på tok just därför att man oroar sig och därför är extra spänd och nervös. | |
| CHL | 2008-10-18 21:27 | |
| jo, fast när känslan är stark, så ska man lita på den!!! Ta inte bilen om det känns väldigt fel tex. Hade en "såndär" nyligen med. Jag å sambon skulle åka till bussen som tog oss till SPA med mitt jobb. Helt plötsligt bromsade jag in... han undrade vad det var med mig! Strax därefter kommer en räv å springer över vägen. Så hade jag bränt på som man ska där, så hade jag kört över den. | |
| CHL | 2008-10-18 21:27 | |
| inte för att det hade skadat oss... men ändå :) | |
| ryssbrud - Ej medlem längre | 2008-10-18 21:28 | |
| klart du visste I N T U I T I O N utveckla och lyssna på den utan den hade vi inte överlevt | |
| DennisPlz | 2008-10-18 21:32 | |
 | Jag visste redan igår att den här tråden skulle skapas. | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2008-10-18 22:02 | |
| Oj det var långt inlägg......läser i morgon;) | |
| Tigera | 2008-10-18 22:50 | |
| Jag är helt inne på samma sak som CHL och ryssbrud. Inte för att jag vill verka märkvärdig men det händer mig lite titt som tätt (precis som det gör för många andra). Nyss hände en annan grej som kändes lite skum. Jag läste förstasidan på en Internetsida för en lokaltidning, rubriken var typ "bil körde in i bergvägg" och direkt så "ser" jag för mig platsen, som ligger någon halvmil härifrån. När jag klickar upp artikeln och läser var olyckan hänt så är det precis där. Det känns lite konstigt att ha rätt så jag börjar fundera på om det är den enda bergväggen i kommunen eftersom jag tänkte på just den, men kommer i efterhand på flera andra bergväggar som ligger vid vägar på andra ställen häromkring. T.o.m. en annan bergvägg som jag kör förbi mycket oftare än den vid olycksplatsen. Men som sagt, jag tror vi alla har det inom oss i mindre eller större utsträckning, men alla är inte mottagliga. | |
| ryssbrud - Ej medlem längre | 2008-10-18 22:56 | |
| alla är mottagliga om de öppnar sig för det man kan be om det jag har bett om det sen jag var liten jag har ropat på det och det överöste mig nu är det inte längre konstigt | |
| Skataan | 2008-10-19 10:58 | |
| jag brukar också ha såna där "syner" Det kan bara vara att jag går in i ett vardagsrum som jag aldrig har varit i förut, och så känner jag att jag har sett det förut. men då kan jag aldrig veta när det ska hända, men det igår, det var som att jag visste redan, det var så tydligt.. | |
