Spelrum
| Giraffen | 29 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 5 |
| Inloggade | 34 |
Mobilspel
| Pågående | 19 253 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| KenKarlsson | 2008-12-04 06:51 | |
 | Julafton - Den minns vi! God morgon! Nu är det hög tid att vi delar med oss av våra bästa julminnen! Mitt absolut bästa minne är från sig Julen '87. Det var då jag gifte mig med den kvinna som jag så länge hade trånat efter. Vårt första möte utspelade sig under en tredagars konferangs i New York, en bit in i December några år tidigare. Hon var den första jag lade märke till i rummet. Den röda kappan hon bar var i nästintill vit på grund av det snöoväder som hade dragit in under kvällen. De vita snöflingorna tindrade likt ett stjärnfall runt henne. Det var magiskt. Under hela mötet drömde jag mig bort. Bort ut i den sagolika natten som lystes upp av skyskrapor och snöfall. Fyra koppa kaffe och tre dagdrömmar senare var mötet äntligen slut. Jag minns fortfarande inte vad vi diskuterade, eller ens vad vi kom fram till. Det enda jag kunde tänka på då var hon. För första gången i mitt liv gick allt min väg. Med stadiga steg och ett starkt självförtroende gick jag fram till henne och presenterade mig. Ken. Ken Karlsson. - Men du kan kalla mig Kenny. Hon skrattade - Jag heter Carmen - Men du får inte kalla mig Kenny Vi skrattade tillsammans. Jag kände att stämningen var på topp, så jag gick rakt på sak och frågade om hon ville följa med ner till hotellbaren på en drink. Hon tackade artigt ja. Allt kändes så bekant, men ändå så nytt. Att prata med Carmen var som att titta på Gudfadern 2. Man kände igen sig, men allt var så mycket bättre än innan. Jag visste nu att jag hade blivit kär på riktigt. Efter några timmar var vi helt ensamna i baren. Timmarna som gått kändes som minuter. Det var dags för avrundning. Vi hade nått punkten. Skulle jag fråga om hon ville sova hos mig, eller skulle jag spela säkert? Jag valde det första alternativet. Och ni vet ju vad som hände sen? :) Tack för mig Mvh Kenny | |
| gnill | 2008-12-04 07:25 | |
 | Bästa vet jag inte, men julen för två år sen gjorde jag ett stort misstag,. Det var min då treårige (och extremt morgonpigga... vi snackar 5:30) sons "första" jul, dvs första julen han var så stor att verkligen uppfatta julen. Jag tyckte det var kul att göra en present som skulle gömmas och som han skulle få på morgonen. Jag tänkte smart nog ut att det skulle vara något han kunde ha kul med under hela dagen fram till julklappsutdelningen på eftermiddagen. Ett aquaplayland i många delar att leka med i badrummet! Jag slog in presenten. Ritade olika ledtrådar och gick och lade mig (lite sent). Den redan tidigare morgonpigga sonen vaknar en halvtimme tidigare (eftersom han är så förväntansfull på julen - en förväntan jag laddat honom med!) alltså 05:00. En trött mamma (dvs jag) masar sig upp och säger "O, vad är det här, ett meddelande till dig". Ja så börjar ledtrådandet, kul! Så hittar han presenten, öppnar den .... och.... och ... den är i femtielva smådelar som ska monteras! Klockan nollfemtio på morgonen kräver min son som har en treårings tålamod (dvs inget alls) att jag ska montera den NU! Jag försöker förhandla mig till en kopp kaffe först men det var lönlöst. Så där sitter jag på badrumsgolvet okristligt tidigt och bygger ett aquaplayland! Det glömmer jag inte! Och aldrig mer får han något på morgonen som han inte kan sätta ihop själv! | |
| kissed - Ej medlem längre | 2008-12-04 08:04 | |
| Vilken fin kärleksförklaring Ken:-) gnill, jag känner igen det där:-)) Jag har ett speciellt minne från när jag var liten. Kommer inte ihåg året. Men jag och mina syskon började ana att tomten inte fanns på riktigt. Pappa var ju aldrig hemma just när tomten kom utan skulle alltid till affären av nån konstig anledning. Men så det här året så var han hemma!! Och alla var samlade?! Vi ungar fattade ingenting? (De hade för första gången hyrt en tomte) och det gjorde nog att jag behöll tron på tomten något år till:-)) | |
| miss_ia | 2008-12-04 09:27 | |
 | En liten anekdot från min äldsta dotters barndom. Julen 1991, Johanna var 2 år gammal och väldigt framåt. Jag hade bakat lussebullar och ställt på ett fat i köket som vi skulle ha när vi kikade på Kalle Anka klockan 15.00. Glöggen stod framme, kaffet i termosen och det var så mysigt. Jag går ut i kötet och ska hämta lussebullarna, och vad ser jag. 15 bullar ligger fint uppradade, gula och varma, men med stora hål i dom. Jag kikar på Johanna och hon tittar tillbaka med ett russinleende och säger: russin är gott! Min dåvarande make var glad, för han petade iallafall bort dom;) | |
| KenKarlsson | 2008-12-04 18:37 | |
| Haha! | |
| mrperfect | 2008-12-05 00:56 | |
 | jag har (minst) två minnen: 1 den julen jag fich 35 julklappar, fan va snäll jag är :) 2 då jag själv var jultomte, en halv meter snö, går i väg en kilometer och kommer mot huset pulsande en helt annan väg så att det bildas spår i snön, ljuslykta i handen. min moster sa att det såg då verklighetstroget ut att hon började tro på tomten :D | |
| Minta | 2008-12-05 01:21 | |
 | Jag kommer ihåg när min pappa var jultomte. Jag fick dockkläder till min docka. Jag undrade hur tomten kunde veta att jag hade en sådan docka och hur de kunde passa så perfekt. Sedan skulle tomten ha en kram, "han luktar precis som pappa, sade jag", "han kommer nog från samma land", sa min mamma. Dessa saker grubblade jag länge på. | |
| vita_syrener - Ej medlem längre | 2008-12-05 01:34 | |
| Jag har tre söner varav den yngste alltid ville vara tomte. Men ett år så sa den äldste att nu skulle lille lillebror få en överraskning. Sagt och gjort, när lilleman klädde om till tomte så var storebror snabbare. Och så mycket kan jag säga att den julaftonen var inte speciellt skojig, men det gick över ganska snabbt. Och idag skrattar grabbarna glatt åt det hela :D | |
