Spelrum
| Giraffen | 43 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 21 |
| Inloggade | 64 |
Mobilspel
| Pågående | 18 806 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| magga | 2010-11-06 11:52 | |
 | Våra personligheter Man möter så otroligt många olika typer av människor i samhället. De som är glada mest hela tiden eller kanske bara verkar vara glada, de som aldrig ler utan mest går runt och ser sura ut. De som verkar osäkra på sig själva. De som tar för sig. De som inte verkar ta livet på för stort allvar. De som.... ja ni fattar kanske..:) Är ni själva medvetna om hur ni beter er och uppfattas av andra? Är ni egentligen så som andra uppfattar er? Försöker ni ändra på er för att uppfattas annorlunda? Är ni nöjda med hur ni är som personer, sättet ni tänker, sättet ni reagerar på sorg och lycka, hur ni mår i olika situationer, hur ni beter er mot andra människor? Är det något som ni vill ändra på? Jag skulle helt enkelt vilja veta vad ni själva tänker om era egna personligheter. | |
| magga | 2010-11-06 11:54 | |
| Och kanske framför allt. Vad tänkte ni om mig som öppnade den här tråden? Verkar jag skum? Eller nyfiken? Vill jag bara ha uppmärksamhet? | |
| anka_i_potta - Ej medlem längre | 2010-11-06 12:05 | |
 | Jag funderar för mycket på det där. Vet inte ens vart jag ska börja eller sluta. Behöver en psykolog eller en terapeut eller nåt snart. | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2010-11-06 12:19 | |
| när jag var yngre så var jag orolig för att jag inte skulle passa in någonstans men med stigande ålder så gled den tanken allt länre bort ,jag är nöjd medmej själv,även om jag är självkritisk,därimot hatar jag min dyslexi som jag inte kan göra någonting åt,människor som tar livet på för stort alvar mår inte bra ,det är jätte jobbigt för dom,jag är omtykt av människor och det är bara rolit,men ibland så händer det att människor ser upp till mej och det kan bli jobbigt,för att någon att se upp till är jag inte,min personlighet är ok men har så många järn i elden så att tiden inte räcker till,men det är jag medveten om så jag jobbar på det,men det tar tid att komma överens med sin personlighet jag var nog 34 år innan jag var stabil och viste det mästa om hur jag funkar i olika sitvationer,en dag i månaden vid pms så trivs jag med ingenting då tycker jag mäst synd om mej själv och hatar allt,men det går över på 7 timmar | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-11-06 12:26 | |
| Jag tror jag uppfattas som rak, social, självständig, kritisk, viljestark, lyssnande, nyfiken, okonventionell, uttrycksfull, mjuk - men jag känner mig inte alltid som jag uppfattas. Känner mig inte speciellt social och inte lika självständig eller orädd som man kan tro - och min mjukhet ödslar jag ofta på människor som inte förtjänar den. Jag är missnöjd med mina ängsliga, överanalyserande sidor, min självkritik (som jag delar med mig av här), min odriftighet, min irritabilitet och min rädsla för separationer. Kan också bli trött på det trotsiga draget jag har. Nöjd med min humor, mitt intellekt, min empati, mitt civilkurage, min talang och min innerlighet. Dig, Magga, upplever jag som rar, lite naiv och ömhetstörstande. | |
| grönöga - Ej medlem längre | 2010-11-06 12:31 | |
| Magga: "Och kanske framför allt. Vad tänkte ni om mig som öppnade den här tråden? Verkar jag skum? Eller nyfiken? Vill jag bara ha uppmärksamhet?" Jag tror det till stor del handlar bekräftelse. Och vem behöver och vill inte ha det? Fullt normalt. Min egen personlighet... Beror mycket på i vilken situation jag befinner mig och med vilken typ av andra personligheter jag delar denna situation med. Finns dom som uppfattar mig som mjuk, lyssnare, förstående, förnuftig, har svar på allt och fixar allt, snäll. Sen finns det andra som uppfattar mig som stark, kaxig, tar för mig, bitchig, pratar för mycket, tar för stor plats, sårande ärlig, elak. Själv ser jag nog på mig som "mångfacetterad". Alla har vi olika "masker" beroende på människorna vi möter och i vilka situationer och det ser jag inte på som något konstigt utan snarare helt naturligt och sunt. Jag har blivit bättre på att "hålla käft", något jag ville bli bättre på och även blivit. Funderar helt ärligt inte så mycket över min egen personlighet, gjorde det kanske när jag var yngre och hade ett större behov av att "passa in". Idag bryr jag mig inte i samma omfattning om vad anda tycker om mig så... Men visst, jag behöver och söker bekräftelse precis som de flesta andra och ser inte på det som en svaghet, snarare ett faktum och en del av att vara människa, och människan är fåfäng... alltid i någon form. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-11-06 12:38 | |
| Ja, jag försöker också lära mig att välja mina strider - också eftersom man sällan får tillbaka av dem man kämpar för (de gånger man kämpar för någon annan). Har med åren blivit bättre på att se mina egna fel och säga förlåt. Vill i framtiden bli bättre på att koppla på förnuftet och välja bort saker som blir känslomässigt destruktiva för mig. | |
| magga | 2010-11-06 12:46 | |
| Jag lade till "Och kanske framför allt. Vad tänkte ni om mig som öppnade den här tråden? Verkar jag skum? Eller nyfiken? Vill jag bara ha uppmärksamhet?" eftersom jag omedelbart kände mig dum. Jag trodde inte att folk skulle ha något intresse av att läsa vad jag har att komma med eller ställa upp på att dela med sig av sitt inre. Det säger kanske lite om mig. Innerst inne är jag lite osäker. Jag vet vad jag borde och skulle vilja men osäkerheten hindrar mig att vara mig själv ibland. Jag är som 1,5 personer egentligen. När jag känner mig säker i en situation eller välkomnad i en grupp med människor är jag mig själv, då är jag hel, öppen och initiativtagande, vågar, säger vad jag tycker. När jag i vissa situationer känner mig osäker, ful eller att jag inte passar in drar jag mig tillbaka och min personlighet går på halvfart, jag blir nån jag inte vill vara, kan inte få fram mitt rätta jag, blir tillbakadragen och tänker dåliga tankar om mig själv och andra. Det är något som jag skulle vilja ändra på. Mitt rätta jag är glatt och varmt, jag ser alltid det bästa i folk och har inga fördomar. Jag tar hänsyn och bryr mig om. Jag är medveten om hur jag beter mig och vill att folk ska uppfatta mig rätt. Jag gör allt för att folk ska uppfatta mig sådan som jag verkligen är och försöker rätta till det om de fått fel uppfattning | |
| carlmartin - Ej medlem längre | 2010-11-06 13:07 | |
| jag har verkligen försökt anpassa mig. jag är väldigt blyg, ängslig och känslig. det var inte så lätt att stå med när jag var yngre. så jag slogs mycket när jag var liten. jag ville inte erkänna för mig själv att jag kände mig svag och ofri. så att vara våldsam och ta mycket plats skyddade de sidor som jag ville dölja för andra. när jag blev tonåring var jag inte störst i klassen längre - så då ändrade jag taktik och blev pajas istället. jag kunde inte få tjejer när jag var yngre - jag kunde komma nära dem om jag lyssnade på deras problem med andra killar som de var kära i, men psykologtaktiken gav inte utdelning - det var mest "du är så snäll", platoniskt samförstånd och så hem och onanera. när jag blev trött på det släppte jag taget och gjorde vad jag ville. jag festade mycket i 10 år, hade en massa sex och sårade en massa människor. det var kul, men håller ju inte i längden, så det har jag slutat helt med. vissa roller kom bara, andra krävde att jag övade mig lite - graden av självval varierade. nu försöker jag bygga tillit till andra människor och till mig själv. jag försöker vara ärlig och acceptera att jag är blyg ängslig och känslig. det känns bra. det är inte särskilt attraktivt, men det skiter jag i. | |
| Lillstölla | 2010-11-06 13:44 | |
 | Önskar jag kunde släppa lite mer på alla borden och måsten, att göra det som är "rätt" och vara den där ytterst väluppfostrade och duktiga tjejen. Var lite mer som min bror, och inte för att han inte är väluppfostrad och duktig, han bryr sig bara mindre med vad som förväntas av en. Så när jag blir stor vill jag bli som min bror:D | |
| nippertippan | 2010-11-06 13:58 | |
 | Jag är ganska självmedveten och vet vad jag säger, gör och hur jag känner mig. Jag är rätt känslig och försöker att inte visa för mycket, kanske just för att man är så känslig. Jag vet att det inte är så lätt att komma mig inpå livet ibland. Vissa får inte riktigt grepp om mig och tycker att jag är lite mystisk. Men när man lärt känna mig,så tycker dom flesta att jag är jättesnäll och en bra och ärlig kompis. Jag blir också mer öppen och humoristisk ju mer man lärt känna mig. Men i det stora hela så är jag rätt lugn utåt sett, men full av tankar och ideer och impulser inombords. jo, det finns alltid något man vill ända på, men bara att acceptera en själv som man är, är svårt nog ibland, för man jämför sig med andra hela tiden och vill vara som någon man ser upp till. | |
| nippertippan | 2010-11-06 14:05 | |
| Jag tänker att du är en nyfiken person som tycker om människor. Intresserad av livets frågor. Verkar snäll och klok. | |
| magga | 2010-11-06 14:18 | |
| :) nippertippan, vad jag känner igen mig i det du skrev Jag har alltid trott att det bara är jag som är osäker och känner mig utanför ibland, som funderar fruktansvärt mycket på vad folk tycker och tänker om mig och det har hämmat mig. Man ska inte bry sig så mycket tror jag. | |
| WendyJ | 2010-11-06 14:44 | |
 | Jag har fått göra en profilanalys på jobbet ... min personlighet är: "stödjande inspiratör" Känner igen mig i det! =D | |
| pion ekrot | 2010-11-06 14:55 | |
| Jag har i princip noll självinsikt och har inga planer på att förändra mig, är nöjd. | |
| pion ekrot | 2010-11-06 14:55 | |
| ;) | |
| Laserswärd | 2010-11-06 15:04 | |
 | Mina närmsta vänner skulle nog beskriva mig såhär: Omtänksam, snäll, engagerad och lugn, men också någon som lätt kan bli cynisk och allmänt bitter. Obeslutsam och tänker alltid lite för stort även i de små frågorna. Pratar ibland för mycket och kan vara oberäknerlig när det kommer till känslor, då jag bär på så sjukt mycket ångest. Anses också vara någon som man litar på när det kommer till att bevara hemligheter och anses vara relativt lätt att umgås med, då jag alltid lyckas hitta något att prata om, men också för att jag i rätt sällskap känner mig trygg i tystnad. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-11-06 18:01 | |
| haha pion:) | |
| Klungan | 2010-11-06 18:14 | |
 | Älskar att vara i ensamhet men det törs man inte berätta eftersom man ska vara social i alla sammanhang. | |
| clinton | 2010-11-06 18:18 | |
 | Skulle nästan kunna kopiera Sylvia p´s inlägg =) Jag tror nog att folk uppfattar mig som en smula excentrisk, lättsam, social, velig, provocerande, empatisk. Jag tror nog även att jag försöker framstå som en annan person än den jag verkligen är. Har ett ganska stort bekräftelsebehov, jag kan komma på mig själv med att ha sådana beteenden som jag själv tycker illa om hos andra. Skulle nog kunna skriva en uppsats här, men man kommer till nya insikter hela tiden och försöker givetvis sträva efter att bli en bättre människa, ibland gör man framsteg, ibland inte. | |
