Spelrum
| Giraffen | 34 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 19 |
| Inloggade | 53 |
Mobilspel
| Pågående | 19 621 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Myggbiten - Ej medlem längre | 2011-11-04 13:43 | |
 | Hur är intresset för andra personer? Hur skulle ni då beskriva erat intresse för andra personer? Jag tycker att människomöten, om så bara några minuter korta, kan ge väldigt mycket. Jag är en analyserande person som gillar att veta hur folk agerar och tänker i olika situationer och gillar också sådana samtal och diskussioner. Gärna frågor som det inte finns något facit på utan mer handlar om sin egen moral och liknande. Men långt ifrån alla intresserar mig. Även om jag tror att "alla människor har något intressant att berätta" förblir väldigt många "blanka". Jag påverkas såklart också av det som vissa kallar "vardagsprat om andra" och andra för "skvaller", men brukar fråga personerna vad de har för belägg för det de säger och varför de bedömer "källan" som trovärdig. Sedan bryr jag mig väldigt mycket om mina närmaste vänner och ställer upp för dem och så. Däremot har jag inte en drös med vänner som jag anser betyder lika mycket för mig. | |
| anka_i_potta - Ej medlem längre | 2011-11-04 13:52 | |
| Väldigt få människor intresserar mig. Jag har länge haft inre debatter om detta innebär att jag på något sätt tror för högt om mig själv. Jag menar alltså om man sätter något sorts likhetstecken mellan att inte intressera sig och att vara fördomsfull. För man vet ju inget om man inte intresserar sig. Om man då säger till sig själv att: "den här personen känner jag att jag inte behöver veta något mer om för det kommer inte intressera mig i vilket fall" - är det inte lite fördomsfullt på nåt sätt? | |
| Myggbiten - Ej medlem längre | 2011-11-04 14:00 | |
| Det där tycker jag var en väldigt intressant synpunkt/fundering! Spontant håller jag med dig. Samtidigt kan jag fundera på, när det gäller mig själv, att det är ett ointresse från min sida att höra på/veta mer om den människan eller om det mest beror på att jag inte vill dela med mig av mig själv till honom/henne. Och det är givetvis frivilligt att vara "givande OCH tagande", "lyssnande eller talande" men i de flesta relationer tror jag att det finns någon oskriven strävan efter att vi förväntar oss att den vi berättar för också ger oss något och vice versa. Om vi befinner oss på samma nivå såklart och där rollerna inte är klara från början. | |
