Spelrum
| Giraffen | 28 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 18 |
| Inloggade | 46 |
Mobilspel
| Pågående | 19 229 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| arvoton | 2012-04-12 23:17 | |
 | vänner vänner är bland det finaste som finns,jag har aldrig haft bästis! nu är ju vuxen och har fortfarande ingen riktig vän! visst händer det att jag hittar på något med mina kollegor. men snart är det sommar och semester och då blir jag ensam och utanför. självförtroende är lika med noll | |
| Observer | 2012-04-12 23:34 | |
 | Med sådana vänner som jag har, behöver jag inga ovänner :-( | |
| pken86 | 2012-04-12 23:51 | |
 | Vänner är ändå bara ett jävla elände, själv är bäste dräng! | |
| Dezziz - Ej medlem längre | 2012-04-13 00:11 | |
| Har en vän som jag umgås med ibland annars är min man min bästa vän. | |
| gnill | 2012-04-13 05:57 | |
 | Jag tycker att du, att om du har möjlighet, ska försöka hitta någon, t ex en psykolog, terapeut att prata med, kanske har du omedvetna mönster som gör att det blir svårt att få vänner. Jag känner ju inte dig, men jag tänker t ex på att dåligt självförtroende tyvärr kan skapa en negativ spiral. JAg träffade en tjej som inte hade vänner och ville gärna ha mig som vän, men tyvärr hade hon det mycket oattraktiva draget att förutsätta att ingen ville vara vän med henne och att dessutom låta anklagande om man till exempel blev tvungen att avboka en träff. Needless to say rann det ut i sanden, jag orkar inte vara vän med någon som kommunicerar (säkert omedvetet dock) med att lägga ut skuld. Jag säger inte att du är sådan, men du kan ha andra omedvetna mänster som gör det svårt för dig. Boken Hemligheten av Egil Linge handlar egentligen om kärleksrelationer men jag tycker det är en mycket bra bok där man kan få syn på saker om sig själv och vilka omedvetna mänster man har som blir fallgropar för en. | |
| Mindymoo | 2012-04-13 06:00 | |
 | arvoton, jag begriper. Jag har haft vänner som av olika skäl försvunnit, och har dessutom blivit arbetslös så den lilla gemenskapen försvann också. Så jag försöker hitta sociala sammanhang; quizzar där jag kan slå mig ihop med vilt främmande människor, jag har en stamkrog där jag slinker in och pratar med andra stammisar, jag går på föredrag, börjar småprata med folk i köer och på promenader... Har fått en hel del ytliga vänner och bekanta på så vis. Hellre många bekanta än att lägga för mycket energi på att odla en "bästis". | |
| le-lou | 2012-04-13 07:10 | |
 | tycker Gnill har vettiga tankar, att gå och prata av sig med en psykolog är en bra väg att lära känna sig själv på. | |
| 125478 - Ej medlem längre | 2012-04-13 10:43 | |
| Jag tror inte att det är så lätt att skaffa nya riktigt nära vänner i vuxen ålder. Alla har sitt redan på något sätt. Jag tycker absolut inte du ska gå till någon psykolog för detta, att ytterligare lägga last på bördan. Att göra dig själv till problemet. Däremot tror jag på detta med flera ytligare vänner, så som Mindymoo beskriver det. Att försöka se lösningen istället för att grotta ner sig i "problemet". Att börja med att titta i lokaltidningen om det finns något evenemang att besöka. Där jag bor har Röda Korset ett litet café kombinerat med secondhand grejer, på ett sånt ställe kan man slå sig ned med en kopp kaffe och snacka med folk, eller bara titta runt om man vill det. Föredrag, föreningar, utställningar ja man får gå på sitt intresse. Att bara sitta och bläddra i tidningen på ett bibliotek kan leda till ett givande samtal med personen brevid. Jag tror att man inte ska ha för stora förväntningar på att kontakterna ska leda vidare någonstans, utan ta dem för vad de är och vara lite nöjd med det. | |
| le-lou | 2012-04-13 13:03 | |
| men måste man göra sig själv till ett problem, bara för att man går till en psykolog?? Det tycker jag är en mycket märklig tanke. Och detta med att göra sig själv till ett problem - faktum är att alla har en del i kommunikation och socialt samspel: så även du och de människor som har svårt att se sin egen del i samspel med människor, är ofta de som faktiskt förblir ensamma. Att gå till psykolog kan hjälpa en på flera sätt än ett, det handlar inte om att ensam bära skulden utan att få fler infallsvinklar på ett problem som man upplever. | |
| gnill | 2012-04-13 13:08 | |
| oj, så sorgligt om man inte skulle kunna få nära vänner i vuxen ålder (och hjälp om jag hade suttit fast med grannbarn och klasskamrater från barndomen). En av mina allra senast tillkomna vänner (inte nära vän än, men man vet ju aldrig) träffade jag delvis genom beta (*vinkar lite ifall du ser*), och jag har absolut fått nära vänner kontinuerligt genom live, sedan kan de vara olika "tillgängliga" (och jag också) under olika perioder i livet, pga sånt som småbarn, jobb, relation etc. | |
| 125478 - Ej medlem längre | 2012-04-13 14:51 | |
| Min erfarenhet är att riktigt nära vänner, är svårare att få som vuxen. Har inte sagt att det är omöjligt, bara att jag tror att det inte är så lätt! Att ha flera ytliga kontakter kan vara nog så tillfredställande och göra så att självkänsklan stärks. Det kan ju vara en bra början åtminstonde. Nu var mitt sätt att se det hela att komma med mer handfasta saker man kan göra för att slippa sitta ensam. Alla ger väl råd efter vad man själv tycker är bra. Jag är övertygad att TS nog själv kan sålla i våra olika "förslag" vad som skulle passa bra för just denne. | |
| gnill | 2012-04-13 14:53 | |
| För mig var det mycket svårare att få nära vänner som barn, och jag har i stort sett inte kontakt med någon som jag växt upp med (förutom min syrra då). | |
| blankomblank | 2012-04-13 15:00 | |
 | Nära vänner eller "bästisar" kräver ju en hel del arbete och engagemang också. Det är ju som att gå in i en relation. Man måste ha förmågan att satsa och hitta rätt partner :) | |
| Pandina | 2012-04-13 19:20 | |
 | Trivs man bra med sig själv så kan man även presentera sig på ett sätt som får folk att vilja veta mer om dig. En välmående människa skiner på ett helt annat sätt och jag tror definitivt på den där mygg-lampa-teorin (fast här gillar vi väl myggen). Ingen vill väl sätta sig och prata med en tråkmåns/surpuppa/nedstäm d/sur person. Mår du kasst över att du är ensam, så är det väl klart att du ska gå och prata med någon. Det blir ju en ond spiral annars. Allra viktigaste för mig är att kunna vara GLAD av att umgås med sig själv. Som i vintras, då gick jag ut en kväll med ett enda mål i sikte: att ha jäkligt ball på dansgolvet. Själv. Tog inga kompisar med mig (de flesta var för övrigt bortresta) och jag kände mig faktiskt jäkligt ensam den perioden. Men jag tror det var ett av de roligaste kvällarna i mitt liv. Jag öppnade mig för helt nya intryck, nya människor och en atmosfär som jag befunnit mig i förut, men aldrig uppskattat lika mycket som den gången. | |
| ektis - Ej medlem längre | 2012-04-13 19:38 | |
| då jag är ganska öppen (och gladvänlig) av mig, har jag alltid haft lätt att få nya kompisar.. det är jag glad för. vissa av de kompisarna har blivit nära vänner. det är fint. jag tror att det är viktigt att se människor, lyssna mycket (inte ta över liksom, det är inte så intressant och trevligt då), visa dig intresserad av andra. kanske kan du börja någon kurs och träffa nytt folk. de flesta människor är nyfiken på andra, så det är nog du själv så på något sätt hindrar dig själv. ta reda på vad det kan vara och försök förbättra. lycka till. | |
| Kh-collies | 2012-04-24 21:18 | |
 | Jag har blivit grymt sviken av tre av mina bästa vänner, vid olika tidpunkter. Hoppas att jag nu funnit en juste vän, det känns så! | |
| Maradona1986 | 2012-04-24 21:28 | |
 | Själv har jag aldrig haft lätt att skaffa mig ytliga kompisar. Har sällan känt att det varit värt investeringen i tid. Däremot har jag lyckligtvis ett litet antal extremt nära vänner. Vi träffades på universitetet för tjugo år sedan och har hållit ihop sedan dess, trots nya partners, barn, olika bostadsorter o s v. Vi har firat alla midsomrar, nyår, minst en semesterresa per år, födelsedagar, spontanaktiviteter o s v. Jag är extremt tacksam för detta och vet att vi kommer att vara vänner hela livet (har vi varit det i tjugo år nu, som dessutom inneburit stora förändringar i livsstil, så klarar vi nog resten också....). Däremot känner jag att de flesta som jag träffat de senaste åren som bäst blivit 'bekanta' (förutom då en flickvän som jag träffade för fem år sedan, och därmed även hennes vänner). Men det är riktigt svårt att träffa nya vänner i vuxen ålder. Helt klart | |
| Saldina | 2012-04-24 21:55 | |
| Ett tips kan vara att testa www.aktivitetssidan.se | |
