Spelrum
| Giraffen | 14 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 0 |
| Inloggade | 14 |
Mobilspel
| Pågående | 19 604 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| MillaO | 2012-07-10 11:05 | |
 | Lämnad/dumpad När slutar det göra ont? Jag fick veta efter 11 år att "jag känner inte för dig längre, jag flyttar" och blev kvar med två barn och allt ansvar. Nä så farligt är det kanske inte, men det blir inget varannan vecka med hans arbetsschema och bilen den var ju hans och NÄR i helvete slutar det göra ont? När slutar det värka i magen varje gång man ser, hör, känner eller bara tänker på nåt som har med honom att göra? Det var absolut inget gemensamt beslut, mina känslor har inte ändrats, eller jo visst efter 11 år så är självklart kärleken annorlunda än de första åren. Jag har noll tålamod, vill gå vidare direkt (om jag inte kan få tillbaka honom), inte känna nåt eller bara vara glad igen. Istället smsar jag honom varje kväll och beter mig som en tonåring (och det är jag inte). Vill skrika, bråka, böna och be: "snälla kom tillbaka". Men lägenheten är tömd på hans saker och han vill inte ha mig längre. Jag känner mig värd lika lite som en silverfisk, varför vill han inte ha mig? Kommer någon vilja ha mig? Är livet slut här? Orkar jag börja om? Kommer jag vara ensam resten av mitt liv? Planen var ju att han och jag skulle bli gamla tillsammans... det sket sig kan man säga... Så, när slutar det göra ont? | |
| marmeladov22 | 2012-07-10 11:05 | |
 | När du bestämmer dig | |
| Lill-IT | 2012-07-10 11:16 | |
 | Ett uppbrott är som ett skärsår.. fast i själen. Det smärtar fruktansvärt i början.. och kan göra så ett tag. Men det klingar av med tiden. Och vem vet.. det kanske bara är någon form av livskris din man går igenom? Försök att undvika att hänga efter honom. (jag vet, det är svårt). Umgås med dem du tycker om.. vänner, släkt och dina barn. Gör saker som DU tycker om. Och lyssna på musik.. men inte bara sorgsen musik. Jag är hemskt ledsen för din skull.. och jag hoppas att du snart finner fotfästet igen. | |
| Riverpoet | 2012-07-10 11:27 | |
 | Har varit där och jag vet hur konstigt det känns. Du måste nog låta det göra ont ett tag, det kommer bara bli bättre och bättre med tiden. Håller med Lill-IT, försök aktivera dig. Träffa vänner och gör roliga saker även om det känns svårt just nu. | |
| mistmaster | 2012-07-10 11:27 | |
 | viktigaste är nog att försöka hitta på saker med vänner, så man slipper sitta hemma med sina tankar. kämpa på! | |
| Resurrection - Ej medlem längre | 2012-07-10 11:35 | |
| +1 på Lill-IT:s kloka tips. | |
| Bim1964 | 2012-07-10 11:45 | |
 | Livskris eller inte man gör inte så i alla fall. Man behandlar inte sin partner och sina barns mamma som överblivna sopor. Sådant gör mig heligt förbannad, ja jävlar i mig vad arg jag blir. Han är inte värd dig som gör så, bara klipper av allt ni har gemensamt. Tycker du skall vara stenhård mot dig själv inga sms eller samtal till honom. Bygg upp en nytt liv du och barnen, du ska se att livet kommer att bli lättare. Det tar bara lite olika tid och givetvis tålamod. Har du ingen vän som du kan prata med, som du kan säga allt till? Jag hade en väninna som skilde sig för många år sedan, var precis i samma sits som du. Du milde himmel så många timmar jag satt med henne och stötte och blötte denna karl. Jag fick höra sidor av honom som jag inte trodde fanns. Han kunde ringa när jag var där, och bara vräka ur sig en massa skit till henne. Än i dag 16 år senare är han en riktig skitstövel mot henne och i viss mån deras gemensamma barn. Nä ta fram din stolhet sträck på dig och visa att du minsann klarar av det här. Man kan undra hur länge det dröjer innan han ringer eller smsar dig, om du slutar helt att höra av dig. Det är säkert något han inte förväntar sig av dig, att du slutar helt att kontakta honom. | |
| GimmeMore | 2012-07-10 11:45 | |
 | mitt ex lämnade mig höggravid med vårat andra barn för lite mer än 3 år sen .. behöver jag ens nämna att jag blev totalt knäckt ? nu 3 år senare är jag nygift, lycklig och starkare än nånsin . det trodde jag aldrig för 3 år sen .. du kommer oxå klara det, första tiden är ju hemsk, men det blir bättre . umgås med vänner och hitta på roliga saker med barnen :) försök att inte höra av dig till honom mer än nödvändigt . | |
| Resurrection - Ej medlem längre | 2012-07-10 11:47 | |
| Ursäkta, men var i ts' inlägg kan du utläsa att karln har behandlat henne och barnen som sopor? | |
| _Snövit_ - Ej medlem längre | 2012-07-10 11:51 | |
| Samtidigt är det viktigt att tillåta sig att vara arg, ledsen, sårad och besviken. Och jag vet att det är viktigt att ha lämnat det bakom sig innan man hastar in i nått nytt förhållande, det är viktigt att ha landat i sig själv och det nya livet. | |
| le-lou | 2012-07-10 12:18 | |
 | "Så, när slutar det göra ont?" Har varit där, länge sen nu men oj så jag känner igen mig. Stressen, sorgen, maktlösheten. Tiden kommer se till att det slutar göra ont är allt jag har att säga. Under tiden får du se till att leva bara, skicka arga och patetiska sms och var tonåring, lipa, skriv av dig och må riktigt skit då och då. Det är inget tabu i det, tvärtom. Det är heller inget måste att aktivera sig när man minst av allt känner för det, jag tror att man behöver nå botten lite då och då för att orka med att se ljuset. Själv isolerade jag mig ganska duktigt, gick och jobbade men förutom det så sket jag i allt som hade med "måsten" och sociala kontakter att göra. Efter några månader kom suget tillbaka att träffa folk och att sluta tycka synd om mig själv. Det går över och tids nog kommer du att känna igen dig själv igen och det är då DU går vidare. Kanske ihop med någon som får dig att skratta och bli genuint lycklig igen, för de finns massor av sånt kvar i livet för dig, tro mig. Jag är idag i mitt lyckligaste förhållande nånsin tex, fast det trodde jag såklart var en helt omöjlig framtid när jag satt där du sitter idag. Pepp-kramar, håll ut- det blir bättre! | |
| MillaO | 2012-07-10 12:30 | |
| Allt ni säger är rätt och den förnuftiga delen av mig vet att det är självklart så jag ska tänka och göra. Men jag vet inte hur jag ska ta mig dit. Har oturen att helt plötsligt stå utan allt för många vänner då nästan alla är våra gemensamma och då endast par, som nu inte är ett dugg intresserade av att stötta mig. Nej han har inte behandlat mig illa på något sätt och jag kan inte prata illa om honom, för fram tills beskedet så har han alltid varit en trygg man med familjens bästa i tanken. Därför blev chocken så stor när han gav upp och misstanke om att han hittat en ny finns ju då såklart. Jag vet att jag måste sluta kontakta honom men fan va svårt det är!!! @marmeladov22 Jag vill nog inte bestämma mig, för sålänge jag lider så tror jag att han kommer tillbaka. @Lill-IT Tack, som tur var är mina barn det bästa plåstret just nu, för dom stöttar mig otroligt mycket. @Riverpoet Det som är lite extra jobbigt är att den kommande semestern med alla roligheter var planerade på fyra personer, inte tre :(. @mistmaster Hmm det är lite det jag kämpar med, att hitta orken att just kämpa på. @Resurrection Håller med, ska läsa det inlägget flera gånger som påminnelse. @Bim1964 Det är en del av det svårta, att han faktiskt (förutom då ha lämnat mig) inte varit elak på något sätt och det gör saknaden bara större. Tappat en massa vänner på kort tid som inte vill välja/ha en ensamstående person i sin krets. Ska verkligen göra mitt bästa att inte kontakta honom på ett tag!!! @GimmeMore Herregud vad mitt problem kändes litet nu! Men vad härligt att höra att det vände för dig! @_Snövit_ Ja usch jag har jätte bråttom och troligen kommer det inte alls resultera i något bra, har väl en liten identitekskris iochmed det här. Mamma och Sambo, vart tog jag vägen? | |
| MillaO | 2012-07-10 12:38 | |
| @le-lou Låter som du i efterhand gjorde allt rätt och hamnade där du "skulle" :)! En del i min hets att gå vidare är tyvärr att jag är rädd att han ska skaffa ny familj direkt och jag ska om möjligt bli ännu mer ensam. Det har ju inget med mig att göra egentligen och jag tror som sagt inte att jag tjänar på att stressa. Tack, jag ska ta alla ord till mig och göra om dom till mina egna! | |
| Ölbaronen | 2012-07-10 12:46 | |
| Försök inte få tillbaka honom, förnedrande, och leder ingenstans. Du vill väl inte bli tagen till nåders, utan bli älskad. om du inte vill eller känner orkar mer, sök hjälp hos psykolog. Det hjälpte mig, när min stora kärlek svek mig. Mådde skit länge, men jagade inte henne ett ögonblick... | |
| Hellan63 | 2012-07-10 12:53 | |
 | Många bra råd, håller med om det mesta. Jag har själv varit i samma situation och det var en annan kvinna inblandad. Jag skulle bra gärna vilja höra varför ni inte går i familjeterapi efter så många år? Det låter lite slarvigt. Det tog sju år för mig att komma över honom. Terapi kanske hade hjälpt. | |
| marmeladov22 | 2012-07-10 14:42 | |
| Läs denna mening 10 gånger tills du förstår den: @marmeladov22 Jag vill nog inte bestämma mig, för sålänge jag lider så tror jag att han kommer tillbaka. | |
| marmeladov22 | 2012-07-10 14:45 | |
| where is the sense in that? När du mår BRA kanske han vill komma tillbaka | |
| MillaO | 2012-07-10 15:12 | |
| @Ölbaronen Men om han vill tillbaka och det visar sig vara vi två, tänk om jag missar den chansen? Det är iallafall så mina tankar går hela tiden. @Hellan63 Jag försökte att vi skulle ta hjälp men han tyckte han försökt tillräckligt och så var det med det... @marmeladov22 HaHa ingenstans i detta har jag påstått att jag tänker rationellt eller med huvudet alls, så jag friskriver mig från allt ;) | |
| Riverpoet | 2012-07-10 15:36 | |
| Fokusera på dig själv och att bli bättre. Du kan inte påverka huruvida han kommer tillbaks eller inte. Inser han att han har begått världens misstag så kommer han höra av sig. För eller senare kommer det bli bra oavsett vad som händer, det lovar jag. | |
| Riverpoet | 2012-07-10 15:37 | |
| "Bli bättre" kanske ska vara "må bättre"... :) | |
