Spelrum
| Giraffen | 50 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 3 |
| Grisen Böjningslistan | 36 |
| Inloggade | 89 |
Mobilspel
| Pågående | 19 561 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Triss - Ej medlem längre | 2012-05-31 22:12 | |
 | Handlar verkligen den här tråden om positivt tänkande??????? | |
| Sote | 2012-05-31 22:15 | |
 | Ha ha ha triss....ja inte ens corlini lever som hon lär i Sina trådar. | |
| corlini | 2012-05-31 22:55 | |
| jodå det gör jag, jag tänker positivt. blir däremot väldigt överraskad av att så få faktiskt gör det. trodde inte det var så många som var så negativa, djupa, analyserande och återhållsamma i livet som det framkommit här. Måns, att jag argumenterar för att vara lite mer optimistisk, lättsam och positiv och att jag tror människans undermedvetna tankegångar formar oss och ger oss möjligheter eller hinder är väl ändå inte att att jämnställa med att andra önskar mig depressioner, påstår att jag mår dåligt, hoppas jag blir drabbad av något allvarligt, påstår mig tänka fel osv. när jag vägrar acceptera ett negativare tänk än vad jag har om livet och vardagen så är detta vad jag blivit bemött med här i tråden, tycker du det då var fel av mig att bolla vidare frågan kring huruvida dessa skribenter har det ställt med sin mentala hälsa och sin självinsikt? pikar, påhopp och barnsligheter har sedan följt till andra trådar och onliners där. är det jag som kastar sten och startat detta då tycker du? jag har inte ens bemött det förän nu och då är det ändå jag som bär skulden anser du? | |
| Sote | 2012-05-31 23:04 | |
| Börjar tro att du är ett troll. Du saknar fullständigt sjalvinsikt och din brist pâ empati gör det hela väldigt märkligt när du börjar tycka synd om dig själv dessutom. Om jag vore ensam om att ifrågasätta dig så vore det en sak men om du kollar träden så är det många som reagerar pâ det du skriver med lätt höjda ögonbryn. | |
| Minta | 2012-05-31 23:49 | |
| Corlini, du är lite som Brian i filmen Life of Brian som hänger på korset och sjunger "Always look at the bright side of life". | |
| le-lou | 2012-05-31 23:55 | |
 | corlini - jag häpnar över att du väljer att tolka saker så negativt när du är en så positiv människa? Du översätter det vi skriver om den stora lagen om attraktion och the secret som är fånig rappakalja och det vet du själv om - till att vi mår dåligt, är återhållsamma till livet och är negativa? Var och vem har skrivit det? Själv tycker jag det verkar som du käkar färgglada svampar till frukost, du talar om saker som du själv inte gör. dessutom är du en smula feg när det gäller svarsfrekvensen och det tycker jag inte är särskilt positivt alls. Har oxå sett dig i flera trådar där du är allt annat än positiv, och det tycker jag också stämmer dåligt överens med vad du går ut med att du är här. Varför inte bara erkänna att det inte är så enkelt att förhålla sig positiv till precis allt hela tiden? | |
| le-lou | 2012-05-31 23:57 | |
| du är precis som oss alla andra dödliga. glada, gnälliga, passiva och aktiva och får din beskärda dos av lycka och olycka i livet. så är det och sen får du skriva vad du vill i fortsättningen. | |
| corlini | 2012-06-01 07:15 | |
| Sote, jag saknar absolut inte självinsikt. däremot har jag svårt för det där med empati, det vet jag. och jag tycker inte synd om mig själv, jag säger ifrån eftersom jag tycker tråden blev förstörd när övriga fokuserade mer på att racka ner på mig och håna mig och både önska och kalla mig saker. Le-lou. om ni gång efter gång hänvisar till motgångar, sorg, död, skijsmässor, depressioner, stress, hemmiljö, taskig barndom, dysfunktionalitet osv och sedan övergår till att önska en annan person olycka och under hela tiden fullkomligt vägrar att ens överväga det tänkbara faktumet att våra tankegångar och vår inställning kanske i längden formar oss och påverkar våra liv och vår mentala hälsa, hur kan man tolka detta som något annat än negativt och misstänka att någon kanske inte mår 100 okej? | |
| boffertomte | 2012-06-01 07:44 | |
| Ingen här har väl hävdat annat än att glad och initiativrik och framåt är bättre och mer givande än ledsen och nedstämd och håglös. Vad vi kritiserar är din tes att det bara är att välja att vara glad och positiv vad som än händer. Du hävdar att det handlar om slöhet och svaghet om man inte jämt skuttar omkring som en bekymmerslös hundvalp. Vad personangreppen anbelangar så tycks du vara en minst lika god kålsupare själv. Du är snabb med att dela ut psykiatriska diagnoser åt dina kritiker i af. | |
| corlini | 2012-06-01 07:52 | |
| ja, man väljer själv vad man vill ha för förhållningssätt och man väljer själv hur och hur länge man skall sörja motgång. ingen annan gör dessa val åt någon. varesig du vill veta av det eller inte så är det inom dig det sker eller inte sker. ingen annan har med det att göra eller styr över det. nix, jag var inte snabb med att som svar dela ut några påhopp eller diagnoser. jag tycker jag höll mig rätt länge :) | |
| le-lou | 2012-06-01 07:54 | |
| corlini - men snälla du, sluta för det första att bunta i hop alla individer i tråden till en stor massa som bara tycker likadant. Jag önskar dig ingen olycka men jag förstår av ditt sätt att skriva att du inte har blivit drabbad av den och jag tycker det är ignorant att uttala sig om hur folk bör känna i situationer där man själv inte har en aning om hur det är att befinna sig i. Din första mening där med att hänvisa till motgångar förstår jag inte ens som vad menas? Är realistiskt samma sak som negativt för dig? Eller menar du att du VÄLJER att inte låta dig påverkas negativt om din man eller barn dör som exempel? Vad skulle det finnas för positivt med en sån händelse? Kan du svara på detta för en gångs skull? Är människor som sörjer svaga? Är personer som blivit misshandlade och sexuellt utnyttjade som barn - svaga och negativa om de LÅTER detta påverka de som vuxna menar du? Det är så uppenbart att du verkligen har noll koll på mänsklig psykologi och detta är inte ens avancerad sådan, det är inte särskilt konstigt att du får mothugg. Ignorance is a bliss. | |
| irgitta | 2012-06-01 08:29 | |
 | Labila Irgitta här:) Jag ber uppriktigt om ursäkt om du tagit illa vid dig corlini! Min stora svaghet här i världen är att jag efter ett bra tag av försök till rimlig diskussion faller ner till samma nivå som den jag diskuterar med. Inte meningen.. För övrigt tycker jag att de andra före mig här nu exemplifierat problemet i tråden på ett utmärkt sätt, därför låter jag bli att spinna vidare. | |
| corlini | 2012-06-01 21:08 | |
| le-lou, du har ingen aning om hur fel ute du är gällande olyckor. jag har fått min beskärda del med bortgång av nära anhörig, sent missfall och jobbiga separationer, arm och benbrott med mycket splitter och låååånga läketider med livstidsmen som följd. so what??!! det är ju sånt som händer, både vi själva och livet är skört. att det drabbade just mig är väl ingen världssensation, det drabbar miljarder människor varje år, deal with it om man ska citera engelska :) inget att hänga upp sig på eller älta om. man sparar glada minnen och genom att tänka på det ägnar man den saknade en kärleksfull tanke full med respekt och går vidare mot nya äventyr. jag blev misshandlad i min förra relation, jag berättade om det i en annan tråd. en dag fick jag nog och blev rättegång och fängelse. det var en skitjobbig period men jag tog tag i den och gick ur det starkare än jag gick in i det. för vad är det produktiva alternativet och vem tackar en efteråt för att man gjorde sig liten och lät sig duka under. man tar tag i saker och man går vidare. man har ett ansvar gentemot sin egen person att hitta lycka och utvecklas, livet skall levas och njutas. man låter saker påverka men man tillåter det inte att påverka negativt i längden. det är en enorm skillnad. alla behöver läkas, men att läka är inte samma sak som att med tiden bara bli miserabel och självömkande, livet drabbar alla. tycker gott man kan försöka vara lite mera positiv och optimistisk än bara djup, ältande, grubblande och tro på hinder man själv satt upp mentalt som faktiska hinder. de flesta av dessa hinder finns inte ens. | |
| le-lou | 2012-06-01 21:58 | |
| corlini - det är väl inte alls so what? Jag beklagar det som hänt dig eller blir det jobbigt/dumt/onödigt att jag väljer att göra det? Viftar du bort det eller kan du ta emot empati? Jag tänker eftersom livet är som det är och man bör ta allt med en stor klackspark? Pust. Det du skriver handlar mkt om självläkande och det tror jag ingen här som skrivit i tråden emotsätter på något sätt. Ingen här tycker heller att det är konstruktivt att aldrig släppa sorger, att gräva ner sig i all oändlighet och ge upp livet. Men vi är alla individer och vi fungerar väldigt olika. En sorg tex är personlig, vissa bearbetar den genom att göra si, andra så och ytterligare andra inte alls. Det finns absolut inga som helst bevis för att ett sätt är bättre än det andra. Jag tycker att en positiv grundinställning är jättebra, men det finns gränser för hur mycket en människa tål. Det finns en risk att man lurar sig själv, att man går runt och låtsas att en situation är annorlunda än vad den egentligen är = förnekelse. Värt att tänka på är att utan olycka så förstår vi inte när vi har lycka, utan negativa känslor skulle vi aldrig kunna uppleva de positiva. Utan mörker skulle vi aldrig kunna förstå att det blivit ljusare. Vi är inga små glada smurfar som bara TÄNKER och aldrig KÄNNER. Slutligen, mentala hinder är en sak men sedan finns det reella hinder också. Det är nog en av de största lögnerna som man tutar i barn: "Du kan bli exakt vaaaaaad du vill, bara du vill det tillräckligt mycket". Det där är ganska lagom mkt bullshit, människor har så olika förutsättningar, både individuella, ekonomiska och sociala. Men så där får man ungar som springer och jagar drömmar som superkänd bloggerska eller rockmusiker istället för att landa i verkligheten. Det är naturligtvis drivkraft och hårt jobb som gäller men också en viss portion tur. Finns de som sliter som svin och tänker att "det här ska gå, jag ska lyckas!!" men uppnår inte ett skit i slutändan. | |
| corlini | 2012-06-02 17:07 | |
| le-lou, ett bra inlägg av dig. däremot anser jag att det finns en annan infallsvinkel på det där med bevis för vilket sätt som är bäst. om måttstocken är livskvalitet längre fram måste väl det sätt som fört personen vidare snabbast vara det bästa? (under förutsättning att det inte är en fasad och personen mår skit innerst inne) däremot delar jag inte alls din uppfattning om det där med vad man säger till barnen. jag ser inget som helst hinder i att de ska kunna bli exakt vad de vill. (sålänge det finns rimliga gränser) en trög unge kanske inte ska dagdrömma om att bli en genialisk professor tex. men vill tösen bli den första stora kvinnliga motocross stjärnan och hon har en medfödd talang och vinnarskalle, visst fan kan hon bli det! varför inte? go for it girl säger jag. skitkul, kanske kommer hon inte utanför norden ens i karriären men hon får väldigt kul på vägen och framförallt får hon leva det liv hon drömmer om och uppleva saker få förunnade på vägen. förutsättningar!? marginellt påverkande vill jag påstå. tycker de är ursäkter för bekväma och inte 100% igt satsande personer. man gör det man vill, det man brinner för och det man gett sig fan på oavsett. gör man inte det saknades sista droppen intensivt begär och vilja att verkligen göra det. | |
| limpan__2 | 2012-06-02 17:13 | |
 | Lite lustigt att du tycker förutsättningarna är av marginell betydelse direkt efter att du dragit exemplet med tjejen som vill köra motorkross. Med tanke på hur du gäller i en annan tråd över att alla tjejer inte har råd att rida kanske förutsättningarna i form av familjesituation har en viss betydelse för vad man kan göra av sitt liv? | |
| le-lou | 2012-06-02 17:15 | |
| Medfödd talang och vinnarskalle är en sak. Men att ha en synskadad son som drömmer om att bli stridspilot - tja, du förstår vad jag menar med förutsättningar. | |
| corlini | 2012-06-02 17:19 | |
| är man riktigt bra på det man vill göra får man ganska snart möjligheten. det finns alltid, enskilda, lag, klubbar osv som lånar ut cross, häst osv till den som är lite outstanding duktig och lovande. visa det, tigg, be, böna, kämpa - sitt upp och visa dem sen är den tröskeln överstigen för alltid. man måste våga och man måste veta att det blir tufft. skälet till att jag gnällde i den andra tråden vara att även de som aldrig kommer att bli annat än mediokra måste få vara med, måste få uppleva, deltaga, ha en hobby och ett intresse. idrotter för barn och ungdom måste få vara för alla. oavsett om din mamma går på soc och du har slöja eller om du blir skjutsad till föreningen av din städerska i mammas nya BMW X5 från södermalm. du måste skilja på förutsättningen att lyckas och förutsättningen att deltaga. tyvärr lägger du mer energi på att hitta något att hacka om än att faktiskt tänka och föra dialog. | |
| corlini | 2012-06-02 17:20 | |
| det där ovanför var till Limpan_2 | |
| corlini | 2012-06-02 17:22 | |
| le-lou. jo, ok självklart. fysiska förutsättningar räknade jag inte in. men de är ju självklara. även ett litet hinder där är ju ett handikapp. men pojken kan alltid bli överjävligt bra på något direkt relaterat till piloten. det krävs en hel stab med proffs för att en pilot skall funka. alla är en viktig del i den kedjan. | |
