Spelrum
| Giraffen | 18 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 36 |
| Inloggade | 54 |
Mobilspel
| Pågående | 21 925 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| hallebratt - Ej medlem längre | 2015-11-23 06:36 | |
 | Jag måste ha haft väldig tur när jag nätdejtat då jag läser om era upplevelser. Visst har jag träffat ett par st som inte levt upp till sin presentation men överlag bra. Har man en bra presentation och är uppriktig med vad du vill så är det enklare. Dock har min pres kopierats massor av gånger av män som inte kan eller orkar uttrycka sig, vilket gör mig lite trött! Jag nätdejtar inte längre då jag fann det jag sökte på mötesplatsen. | |
| KjellAnders | 2015-11-23 10:00 | |
 | Min nuvarande sambo och jag träffades över nätet. Vi har varit tillsammans i sex år och bott tillsammans i fem år. Så nog fungerar det att träffas den vägen. | |
| SirMattBusby | 2015-11-23 10:48 | |
 | Har nätdejtat en del tidigare med blandat resultat men det som det oftast faller på är ju avståndet. Hur kär man än är kommer ju den dagen när man vill ha en "vardag" ihop och det ställer ju till problem om det är x antal mil mellan. Så känns det för mig men alla kanske inte resonerar så men fasen, att komma hem en tisdag från jobbet och bara vara mysmongo i soffan är mycket mysigare med en levande person än med datorn eller telefonen ;) | |
| RambleTamble - Ej medlem längre | 2015-11-23 11:22 | |
| Inte testat. Men en kompis har funnit sitt livs kärlek på happypancake. Det är väl där som överallt annars i livet. Fullt av minor och grodor, men ett och annat guldkorn. | |
| Rapé1 | 2015-11-23 22:39 | |
 | Träffade min nuvarande tjej/särbo på Happ Pancake i maj 2013. Så för mig fungerar nätdejting finfint. Man ska lita på magkänslan. | |
| annakarineli | 2015-11-24 00:55 | |
 | Jag har nätdejtat en hel del genom åren och har framför allt sett det som (ytterligare) ett sätt att träffa folk (män) på då jag inte är så aktiv i vimlet längre och jag sedan länge insett att min partner inte fanns att finna bland vänners vänner. Min inställning har alltid varit att jag gått på dejter för att möta en ny person och få veta nåt om denne -och att allt som skulle utvecklas utom en potentiellt ny vänskap vore en stor bonus! För mig har den inställningen fungerat bra och nätdejtandet blev inte till något att vara särskilt nervös för. Jag menar -de flesta har ändå förmågan att artigt och trevligt prata med folk en stund eller ett par timmar över en kaffe eller lunch. Tänk bara att man ju faktiskt har förmågan att exempelvis prata bort en stund med en ny kollega eller studiekamrat! :) Självklart har jag mött många olika typer och en del kan man ju skratta åt i efterhand, men de allra, allra flesta är bara helt vanliga trevliga människor -samma människor som man även träffar på, på krogen eller Ica eller på jobbet eller gymmet eller var som helst. Efter en massa dejtande av och till under olika perioder i livet under de senaste tio åren gick jag dock på en dejt i somras som kom att bli den förhoppningsvis sista i raden -för nu flyttar vi ihop! :) Faktum är att flera av mina vänner faktiskt också träffats via nätet och några av dem är lyckligt gifta eller sambos och har barn tillsammans, så visst kan nätet funka! Varför äta middag eller sitta själv en kväll -om man inte vill, och dessutom har möjligheten att komma ut lite, kanske äta tillsammans och framför allt få möta en ny människa och lära sig nåt om den? Se nätet som en ytterligare mötesarena & ut och ha kul! :) | |
| volpe1964 - Ej medlem längre | 2015-11-25 05:34 | |
| Har inte provat, men tycker att annakarinelis inlägg var riktigt bra, en kompis hittade sin nuvarande fru på nätet så visst kan det fungera. | |
| jannicaf68 | 2015-11-25 06:34 | |
 | Som många skriver så med viss försiktighet så kan det bli hur bra som helst! Jag provade Mötesplatsen och tyckte den sidan va bra ( betalade en månavg).... Hann dock inte va medlem så länge förrän jag mötte mannen som jag idag, tre år senare,är sambo och förlovad med :) Känner en hel del som träffat sina respektive via nätet! Men som sagt, lite försiktighet så kan det bli hur bra som helst... | |
| _Fjällan__ | 2015-11-27 10:42 | |
 | 2004 träffade jag mitt ex på nätet, de varade i 7 år! Jag hann inte vara med så länge men mycket konstigt folk finns de helt klart där ute! De gäller till att sålla bland nötterna rejält! Kvinnorna va ibland värre än männen haha, men de är en helt annan historia :) Lycka till ni som letar efter sällskap :) | |
| throwback - Ej medlem längre | 2015-11-28 20:48 | |
| Jag träffade the love of my life här på betapet, det var just sättet att uttrycka sig och humorn som fick mig på fall. Utseendet blir sekundärt när man lär känna varandra över nätet tycker jag, andra kvaliteter blir viktigare. Att det sen var som en käftsmäll av attraktion när vi träffades på riktigt för första gången är ju en annan sak :) | |
| yora - Ej medlem längre | 2015-11-28 21:30 | |
| Intressant tråd! Jag har försökt lite från och till. Har upptäckt att jag har "förmåga att uttrycka sig i skrift" som högprioriterat urvalskriterie och det begränsar onekligen utbudet. Men jag har å andra sidan inte råkat ut för några idioter eller bluffar eller liknande, det har varit normala trevliga ärliga människor. Jag har träffat några och det är väldigt jobbigt tycker jag. Man blir ledsen och besviken när det inte klickar. Några gånger har jag egentligen vetat att jag var osäker på om jag verkligen skulle tycka att de var attraktiva i verkligheten men jag har ändå blivit ledsen när de inte har varit det. För att vi har haft en bra kontakt i skrivandet. Några gånger har jag varit tveksam pga deras sätt att uttrycka sig och då har jag träffat dem bara för att ha det ur vägen och sett det som en trevlig fikastund/ middag och det har funkat utan att göra mig ledsen. En har jag skrivit väldigt mycket med och han vill inte träffas men vi är numera nära vänner i skrivandet. Förra helgen träffade jag en som jag hade fått en väldigt bra kontakt med och vi hade pratat i telefon i timtals. Men det funkade inte. Vi tyckte vi var trevliga men ingen fysisk attraktion. Jag blev ofantligt ledsen. Hade börjat tro att det faktiskt fanns Någon trots allt.... Det är ju så, det måste klicka omedelbart eller så blir det inget. Det där att en attraktion skulle kunna växa fram genom att man känner någon så väl och verkligen tycker om vem den är, det finns det inte utrymme till. Och jag är ganska svåråtkomlig tror jag, verkar avvisande och skrämmer nog många med min självständighet. Jag verkar som om jag inte behöver någon men det gör jag ju såklart. Vad jag försöker beskriva är att jag tycker nätdejting är jättejobbigt. Det kräver väldigt mycket energi att försöka lära känna någon och försöka förklara vem man är när ingen av parterna ser hur det tas emot. Och man kan ju ändå inte låta bli att hoppas. Och så blir man besviken och jätteledsen... Jag tror ändå att det kan funka. För andra.... | |
| Dragonborn | 2015-12-07 09:18 | |
| Funkar kanon.. Träffade min nuvarande man på IRC 1996. Flyttade ihop 1997. Förlovade puss 2003. Gifte oss 2011. Vi har hus och tre barn tillsammans. Jag blev uppringd av en tidning som då hette Internetguiden (vet inte om den tidningen finns kvarv idag) och blev intervjuad angående nätdejting. Det var ju väldigt nytt då. Och efter den artikeln så blev det mer vanligt att folk började nätdejta och detvbörjade skapas olika webbsidor för nätdejting. Det jobbiga då var att när folk "raggade" på nätet så fick man en stämpel att det var pga att man var ful, fet, finnig och inte kunde få en kille/tjej på vanligt hederligt sätt. Men lite roligt att man varit med och "skapat" detta nätdejtingsfenomen :) Så ja... det funkar | |
| kafountine - Spelvärd/Forumvärd | 2015-12-11 10:12 | |
 | För mig har det funkat bra. Min nuvarande sambo och jag träffades så och vi hade 53 mil mellan oss. I tre och ett halvt år pendlade vi innan vi flyttade ihop. Vi chattade och pratade i telefon ett bra tag innan vi träffades första gången och därför lärde vi känna varandra innan dejten. Har man för många krav på det ena och det andra så blir det svårt. Man behöver en öppenhet när man nätdejtar, utgå att man träffar en ny människa inte att man träffar sin livs kärlek. Var glad och dela med dig av dig så får du nya vänner och till slut kanske även en pojkvän. | |
