Spelrum
| Giraffen | 25 |
| Krokodilen | 2 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 36 |
| Inloggade | 65 |
Mobilspel
| Pågående | 19 389 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 10:02 | |
 | barn och förhållanden jag undrar när man kan låta barn träffa ngn man träffar eg. jag har varit separerad i två år, barnens pappa har hunnit gå och gifta sig, och jag har haft ngt eller några semiseriösa förhållanden. jag har haft och har den inställningen att mitt liv med barnen är det viktiga och män har jag tid att träffa när jag inte har barnen (varannan vecka). jag mår verkligen illa när jag ser ex ensam mamma som sitter å diskuterar flirter och dater med barnen! det är så otroligt främmande för mig. hsh förra veckan kom min 8 åring hem till mig oanmäld när jag hade en man som jag träffar här. hon bara släntrade in och satte sig i soffan, bredvid honom och bad om fjärrkontrollen. det var väldigt odramatiskt men nu efteråt är hon alldeles i gasen över honom och vill verkligen veta vem han är och vad vi har för relation. jag har sagt att han är min vän men hon rotar och är så nyfiken och det känns lite dåligt att ljuga för henne samtidigt är det ju saker som inte hon kanske ska ta del av... ja, jag vet inte! ni som är separerade (eller bara har åsikter) hur tänker ni? | |
| potthuve - Ej medlem längre | 2009-11-21 10:07 | |
| Antar av din text att barnen då är hos sin pappa varannan vecka, som har gift om sig. Varför skulle inte du kunna träffa nån annan om han gjort det? Eller hur reagerade hon på det? | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 10:12 | |
| nja, naturligtvis skulle jag kunna träffa någon. problemet är väl snarare att jag inte vet om jag kommer att vara med samma man om 1 år. jag är inte säker på att jag någonsin kommer att satsa helt ut. samtidigt börjar jag känna att jag lever lite "falskt"/uppdelat, om jag nu tex är m honom ett tag och ljuger och luras, mina barn blir större och större och har inte tillgång till hela mitt liv. pappan som gifte sig hade dom lite problem med men det börjar lösa sig och eftersom dom är helt seriösa med varandra så är det ju ok. | |
| KarnaK - Ej medlem längre | 2009-11-21 10:16 | |
| Om man kan lära känna den nya personen innan man preseenterar honom/henne för barnen så är det väl bra. Det finns ju aldrig garantier för hur ett förhållande utvecklar sig, men jag tror att det är bra om man inte presenterar varje flirt för barnen omedelbart. Det var väl bra att säga att mannen i soffan var din vän, för det är han väl (också) Lycka till med familjen och kärleken. | |
| caughtbock | 2009-11-21 10:16 | |
 | Jag tycker att man presenterar pojkvänner för barnen om det håller på att bli seriöst, annars inte. Om jag var du hade jag nog hållit fast vid vänstoryn. | |
| dgeo27 - Ej medlem längre | 2009-11-21 10:19 | |
| jaha | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 10:20 | |
| "Jag tycker att man presenterar pojkvänner för barnen om det håller på att bli seriöst, annars inte. Om jag var du hade jag nog hållit fast vid vänstoryn." jag håller helt med! "problemet" är bara att jag nog aldrig kommer att vara helt 100% seriös i ett förhållande. men jag vill ändå ha ett integrerat liv liksom:/ | |
| caughtbock | 2009-11-21 10:22 | |
| Det låter inte helt lätt! =/ | |
| ___Tania___ | 2009-11-21 10:35 | |
| Jag tror att faran för barn, inte ligger i att föräldrarna träffar någon. Jag tror at sanningen och förklaring är bäst. Det som kan bli svårt för barn, är när mamma eller pappa träffar en ny person, som barnet fäster sig vid. Plötsligt är personen borta, och barnet har kanske inte haft möjlighet att ta avsked. Sen kommer en ny partner, och barnet blir fäst vid den personen, eller inte. När barn har blivit fästa vid nya partners ett antal gånger, då blir det svårare till slut. Energin som går åt till att hantera nya partners, och att hantera deras plötsliga frånvaro, tar slut någonstans. Jag tror att ditt barn mår bättre av att veta vem du träffade och varför det blev så fel, hellre än att du triggar nyfikenheten. Det kan kännas som ett svek när föräldern ljuger, för barn förstår mycket mer än vuxna vill tro. | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2009-11-21 10:43 | |
| Jag presenterade min nuvarande man för barnen mycket tidigt. Men så visste jag ju också efter en vecka att det var han för alltid. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 11:11 | |
| jag tror också att sanningen är bäst. det sista jag vill ha är problem med autenciteten i relationen till mina barn. samtidigt kanske jag lever lite okonventionellt och jag är verkligen inte säker på att dom ska behöva hantera detta. | |
| Behringer | 2009-11-21 11:22 | |
 | Så lite dramatik och så mycket sanning som möjligt är nog att rekommendera. Självklart bör graden av seriositet i förhållandet stå i relation till hur "nära" barnen och en ny partner kommer varandra | |
| Tess 08 | 2009-11-21 11:25 | |
 | Jag har diskuterat frågan med några vänner då en kompis separerade och jag ansåg att det kanske vart lite väl tokigt... Sanningen kan vara bäst, men vad är sanningen??? Vad ÄR ni?? Är han din pojkvän eller blivande man eller en KK?? Måste barnen veta ALLT?? Jag kom fram till att jag skulle ha svårt att presentera mina barn för en man som jag nyss träffat... Jag skulle nog veta om att det var för alltid innan jag presenterade dom och även då kanske jag skulle börja med att vi var kompisar... Tror också att det finns en risk att barnen får lite fel uppfattning om de ska presenteras för nya män hela tiden. Nu behöver det ju inte vara så för just er, men jag har sett ett barn fara mycket illa och hon fick mycket snedvridna synsätt pga att hon bodde med sin mamma och alla hennes karlar... | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 11:50 | |
| " Nu behöver det ju inte vara så för just er, men jag har sett ett barn fara mycket illa och hon fick mycket snedvridna synsätt pga att hon bodde med sin mamma och alla hennes karlar..." jo men det är just det sista jag kan tänka mig. jag är snarare militant åt andra hållet men börjat fundera på om det ändå kan finnas en medelväg. just för att inte alienera mig med barnen och brista i autencitet. nej barnen måste inte veta allt, men dom kanske måste veta något? menar inte att bryta ner era svar, jag är tacksam för dem! jag filosoferar bara vidare:) | |
| Dödmetallörn - Ej medlem längre | 2009-11-21 11:58 | |
| Kan du inte "förvarna" din exman om när du har besök under barnfria veckor så att dina barn inte kommer insläntrandes:)? Samtidigt ska du absolut inte skämmas för att du träffar män, risken är väl att det blir följden av att man medvetet döljer det för barnen. Jag tycker du ska fortsätta träffa dina span när du har barnfria veckor och tänk för guds skull inte att du aldrig ska kunna satsa 100 % på någon, romantikern i mig får ångest. | |
| Tess 08 | 2009-11-21 12:08 | |
| ramsay - som jag skrivit tidigare så har jag ju ingen som helst aning hur det är just i er familj. Jag vet ju heller inte hur bra relation du har med barnens far (tänkte på det som Dödmetallörn skrivit om att kanske pappan ska förvarnas osv så han "håller lite koll" på att barnen inte bara stövlar in). Sen beror det väl också på vilken ålder det är på barnen... Jag vet heller inte hur jag skulle ha gjort om jag blir singel i framtiden.. det är ju rätt lätt att säga hur jag tror jag skulle göra eller skulle vilja göra om jag hamnar i situationen. Det går att vända och vrida åt alla olika håll på detta och det är rätt intressant att kolla vad andra tycker :) | |
| Dödmetallörn - Ej medlem längre | 2009-11-21 12:36 | |
| Jo Tess08, risken är att det blir buskis av det hela, om inte pappan är tillmötesgående :). | |
| potthuve - Ej medlem längre | 2009-11-21 12:43 | |
| "problemet" är bara att jag nog aldrig kommer att vara helt 100% seriös i ett förhållande. men jag vill ändå ha ett integrerat liv liksom:/ Men om det är så du vill leva ditt liv så får du väl visa dina barn att det går bra att göra så med? Jag menar, tycker du själv att du gör något fel? Förväntar du dig att dina barn ska gifta sig med den första personen dom blir kära i och leva med den för resten av sina liv? Dom kan väl även lära sig att man inte ger upp förrän man hittat den rätte och att man får prova sig fram inom det området med, som med allt annat. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 12:44 | |
| nja, någon buskis blir det nog inte. men nej, jag kan inte "förvarna" pappan för det handlar inte om ngn tjoig fredagskväll utan mer eller mindre så har jag sällskap hela tiden den veckan barnen inte bor hos mig. för mig handlar det mer om att från att vara obstinat vägrat introducera ngn i barnens liv till att fundera över hur och på vilket sätt dom ändå skall få vara lite mer medvetna och "med". | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2009-11-21 12:49 | |
| potthuve- janej, jag tycker inte att jag gör ngt fel så länge det bara är jag men när barnen blir inblandade så kanske det är det? hittills har jag iaf tyckt det. | |
