Spelrum
| Giraffen | 32 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 2 |
| Grisen Böjningslistan | 22 |
| Inloggade | 56 |
Mobilspel
| Pågående | 19 438 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Killingskinn - Ej medlem längre | 2009-12-22 17:17 | |
 | Depression...? Vad är det för kriterier på en depression egentligen? Alltså... Jag är så jäkla orkeslös. Lever i ett urtråkigt och dött förhållande men inte ens det orkar jag "ta mig ur" fast det inte finns något jag önskar mer. Sköter jobbet klanderfritt (och det är iofs rätt tungt där då det alltid är en eller flera kollegor frånvarande) och trivs där alldeles fantastiskt, men så fort jag kommer hem så är orken slut. Idag frågade min mor hurtfriskt "Har du bytt till julgardiner än?" "Nej, jag tänker inte göra det, jag orkar inte" Hon tittade frågande på mig och undrade om jag är deprimerad. "Men det ser du ju inte ut att vara" så det avfärdades med att jag är slö helt enkelt. Men det är inte den orken som fattas. Det är den mentala... Tips och idéer någon? | |
| Alabaster | 2009-12-22 17:30 | |
 | Kan vara depression - just dendär orkeslösheten är ett tecken. Olust? Dålig självkänsla ("inte konstigt att jag mår såhär, jag förtjänar inte bättre")? Dålig kroppskänsla? Svårt att få nåt gjort? Halvtomt glas? Olust? Vaknar du tidigt, tidigt på morgonen och ligger och funderar? Äter du mer eller mindre än vanligt (en viktändring på + eller - fem kilo)? Är du i dina egna ögon fulare än vanligt? Svarta tankar? Slå upp nåt depp-test på nätet, det brukar vara tio graderade frågor. Eller ring en vårdcentral...? | |
| Carro_1988 | 2009-12-22 17:30 | |
 | jag känner igen mig helt. man blir kallt slö när man inte orkar med all "vardagspyssel" när man inte mår helt bra. det är inte direkt lätt. Men man behöver någon slags hjälp att ta sig ur depressionen. inte direkt lätt men det behövs. | |
| Alabaster | 2009-12-22 17:31 | |
| Glömde säga - lycka till! Och skit du lugnt i julgardinerna, köp en lagom ask choklad och en god bok istället... | |
| Örn-Björn - Ej medlem längre | 2009-12-22 18:03 | |
| Låter som att du kan befinna dig i en dep. Känner igen mycket av det du skriver, fast i mitt fall var det nog mest jobbet som var boven- inte förhållandet. Exempel på hur jag kände mig/mådde: Totalt orkeslös. Ingen lust att göra saker. Inget var kul. Saker man normalt ser fram emot var jag totalt ointresserad av. Kunde hade svårt att somna, låg och grubblade trots att jag var helt utmattad. Vaknade aldrig utvilad. Blev egentligen varken glad eller ledsen, utan låg i nån slags gråzon. Den enda gången jag mådde riktigt bra var på fyllan, men dagen efter hade jag dubbelt så svår ångest. Så det var ingen bra idé. Men kontakta personalansvarig på ditt jobb och be om att få komma till företagshälsovården eller liknande. Där får du den hjälp du behöver, vare sig det är vitaminer, järn eller psykologhjälp. Försök få hjälp så snart som möjligt, det är värt det! | |
| Lindalainen | 2009-12-22 18:03 | |
 | på netdoktor, tror jag det heter, finns det ett stort test. | |
| boffertomte | 2009-12-22 18:29 | |
| Det kan iofs vara ett friskhetstecken att du inte har bytt till julgardiner. Man bör tillåta sig att dra ner lite på sånt som julstress om man känner att man inte orkar. Hellre det än att plötsligt en dag ramma väggen i 300 knyck. Men kolla netdoktor, bättre stämma i bäcken osv. | |
| principatia - Ej medlem längre | 2009-12-22 19:24 | |
| Jag har det likadant, Killingskinn. Så snart höstmörkret faller över oss, så går jag på halvfart. Känns som att jag får fel på startmotorn. Bara jag kommer i gång, så gör jag saker och känner mig tillfredställd för de blev gjorda. Men, hur komma i gång? Jag gissar att jag lider av melatoninbrist och käkar serotonin, som jag köper från Hälsokostaffären. Det hjälper nog, för efter några dagar att burken blivit tom, blir min hängighet värre. Så har jag lagt märke till att sociala kontakter, att någon hälsar på här hemma eller att jag möter någon på hundpromenader, gör mig glad och kan "sätta mig i gång" i en viss liten utsträckning. Jag är för trött för att jag skulle bjuda någon folk. Jag sköter nog det, som jag är tvungen att göra på något vis. Det finns ingen bättre medicin mot depressioner än att bli förälskad, även om det sällan blir långvarigt. Så viss beror ens hängighet till stor del på ens förhållande, som i mitt fall är "ensam i en tvåsamhet", så jag är gift med en torrboll. Vill du ha namnet på den serotoninpreparat som hjälper mig lite grann, så mejla till mig. | |
| principatia - Ej medlem längre | 2009-12-22 19:27 | |
| Rättelser till det förra inlägget. Jag är för trött för att jag skulle bjuda någon folk HEM TILL MIG. Så viss beror ens hängighet till stor del på ens förhållande, som i mitt fall är "ensam i en tvåsamhet", DÅ jag är gift med en torrboll. | |
| Kuja | 2009-12-22 19:48 | |
 | Jag tror att du måste hitta dig själv och det liv som ger dig energi istället för att ta den. Läs dr phils bok "angelägenheter". Den är en livsförändrare. Sök och du skall finna. | |
| Järnröret | 2009-12-22 19:50 | |
| Det är jäkligt inne att vara deprimerad och ha ångest så det är mkt möjligt. | |
| Killingskinn - Ej medlem längre | 2009-12-22 20:45 | |
| Tack för svar och jadu Järnröret... Det är jag den förste att skriva under och därför jag är (mycket) tveksam till att säga att jag är deprimerad. Kanske bara så in i helvete jävla pissless på vardagen att jag vill kräkas. Viss del av vardagen iaf. Men... Är man som en hamster i ett hamsterhjul så blir man nedstämd... Kanske tom deppig... En ny kärlek skulle nog pigga upp principatia, det har du rätt i ;) Synd bara att de inte växer på träd... | |
| frvib | 2009-12-22 21:09 | |
| Läs gärna www.1177.se/artikel....ry ID=25933 | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2009-12-22 21:13 | |
| Varit där, och en rätt bra längre bit ner på vägen. Om du har barn, sök hjälp asap. Låt det inte gå för långt i sådana fall. Om du inte har barn så är du kanske lite oförmögen att ta tag i ditt liv just nu. Du kan behöva en knuff om du inte har energin själv. Men för varje dag du "hoppas att det löser sig", så går du djupare in i att acceptera att detta är en OK standard. Mitt liv rasade när jag insåg att det ända som jag verkligen ville, var att ha en större TV. Två månader efter det så kunde jag inte ta mig upp ur liggande ställning på en vecka och ett halvår efter det så skiljde jag och min f.d man oss. Idag mår jag bra helt och hållet (4 år senare). Det är djäkligt svårt att råda om sånt här. Kanske behöve du krisa till och tvingas till förändring. Kanske behöver du se tillgångarna i ditt närvarande liv. Ta inte tips från subjektiva amatörer som jag vet jag, ta det från någon som har det som jobb och kan se lite tydligare på det. | |
| Skummisen | 2009-12-22 22:04 | |
| Skriv en lista på saker som du skulle bli glad av att göra. Om du kommer på några - gör dem. Om du inte kommer på några - sök hjälp. | |
| anneli72 - Ej medlem längre | 2009-12-22 22:09 | |
| Tidigare när jag föll ned i svackor så gjorde jag precis ingenting. Nu försöker jag att göra saker som jag vanligtvis tycker om. OCH det hjälper faktiskt...man lurar hjärnan att hitta tillbaka till verkligheten. | |
| Fetzer - Ej medlem längre | 2009-12-22 22:27 | |
| Det kan finnas medicinska oraker bakom, du bör göra en hälsoundersökning. Det kan tex va diabetes typ-2 som gör dig orkeslös. Har själv upplevt det. | |
| Fetzer - Ej medlem längre | 2009-12-22 22:29 | |
| Jag upplevde det som en depression, orkeslös, ingen lust till något. Ständigt trött och ville inte ta tag i något. | |
| Pottränad - Ej medlem längre | 2009-12-22 22:37 | |
| Ta kontakt med din läkare. Att ställa nätdiagnoser är nästan omöjligt... Lycka till och krya på dig! | |
| le-lou | 2009-12-23 04:06 | |
 | Det där med att inte kunna sova känner jag igen mig. Just nu har jag en period där kroppen är trött men huvudet vill inte sova, så jag ligger mest och glor ut i mörkret om nätterna. Skitjobbigt. | |
