Spelrum
| Giraffen | 32 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 25 |
| Inloggade | 57 |
Mobilspel
| Pågående | 19 244 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Pocaloca | 2010-07-24 12:54 | |
 | vi människor är ju vanedjur.....förändringar kan vara jobbigt lixom... det låter som att du inte är färdig med den här killen känslomässigt... men OM du orkar...så försök att titta på dig själv istället för på honom....då får du lite andra perspektiv på det hela....lycka till o kramizz | |
| Anon20080107 - Ej medlem längre | 2010-07-24 13:34 | |
 | Så egentligen är svaret det som jag redan visste, men inte ville inse. Att bara låta det ta tid. Är ju visserligen ett halvår sedan det tog slut, men är det för kort tid i dessa sammanhang? Förr när jag gjorde slut med nån så har jag kommit över dem direkt då beslutet togs, jag är ganska hårdhudad och tror på rättvisa. Har liksom aldrig låtit mig se tillbaka, för har jag gjort slut så har jag. Men denna gången är det annorlunda. Kanske för att jag är äldre nu än sist jag gjorde slut med någon. 4 år av total trygghet mot mitt kaosartade liv idag.. gör att jag längtar tillbaks. Tid tid tid. Jag vill inte att det ska behöva ta tid. Det har jag inte tid med. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-07-24 13:36 | |
| det gör man inte. men det finns andra som kan komma att betyda lika mkt eller mer. | |
| wildman | 2010-07-24 13:42 | |
 | Hmmm, ramsay är nog ganska klok. Idag iaf. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-07-24 13:44 | |
| jag är alltid klok. men märkt att du vacklar lite i skärpa ibland när det gäller hur du uppfattar mig;) | |
| Tångkrabban | 2010-07-24 14:13 | |
 | Jag tycker inte ett halvår är särskilt lång tid att fortfarande må dåligt efter att ha lämnat en lång och djup relation. Jag tror det kan ta lång tid även om känslorna bleknar och förändras. I vissa sammanhang tror jag att sorgen och saknaden kan poppa upp även om det gått mycket lång tid, många år. Man har ju också som många här skriver en tendens att mest minnas det som var bra. Det är ett sorgearbete som måste gås igenom, det är ju en förlust man har gjort, och hjärtat kräver sin tid. | |
| bitley - Ej medlem längre | 2010-07-24 14:14 | |
| Han blev hopplös så fort han inte hade något jobb, nu har han ett, men nästa gång då? Det var hans ansvar att inte tråka ut dig i relationen, han tog den inte. Du fattade rätt beslut. Tänk analytiskt på det hela och gå långa promenader. Utan att tänka. Träffa andra. Gör saker som tar upp din tid. Sortera om skivsamlingen. Läs Arto Paasilinna. Det sista rådet fick jag här på Beta och det hjälpte massor. Plötsligt skrattade man igen och böckerna blev drogen att hänga upp sig på. Och allt annat i livet som man var ledsen över då man trodde man hade en bra relation. Det går över. | |
| bajen2007 | 2010-07-24 14:21 | |
 | ta en ny kontakt med grabben sedan så löser det sig | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-07-24 14:36 | |
| Det finns nog inget som är så attraktivt som just livslust och det är antagligen den du mest av allt vill åt? Har ni inte gjort något vettigt, roligt, trevligt under lång tid tillsammans, så skulle det antagligen inte hända vid eventuell återförening heller. Den attraktiva livslusten kan du däremot med fördel återförenas med... det handlar kanske om att komma underfund med att den inte korrelerar med den gamla relationen? Ut och spring, ge honom en mental pungspark och tidsbestäm sorgen. Inte för jag vet om det finns någon bot - jag struntar nämligen i relationer öht istället - men det är inget jag rekommenderar andra att göra :) | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-07-24 14:38 | |
| Mitt tips är att anlita Uisge-beatha för terapisamtal. Det brukar jag göra när jag slår i botten pga kärlekssorg. :) | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-07-24 14:40 | |
| haha ;) Jag tror det är helt fel väg att gå - jag vägrar ju själv genomgå kärlekssorger. Det suger musten ur en, tar all tid och allt är bara geggigt under en tid. Men som sagt - det finns folk som tycker det är värt det. Har jag hört. | |
| Anon20080107 - Ej medlem längre | 2010-07-24 14:46 | |
| Det sjuka i allt det här är att jag känner mig helt schizo. För jag är jättetacksam över allt som hänt efter vi gjort slut. Återförening av gamla vänner, möjligheter och hela singel-grejen. Men, jag ramlar alltid tillbaks igen. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Min egen stolthet kanske. Att inse att man inte var så bra för den andre som den var för en själv. Att jag verkligen kämpade med vårt förhållande medan han hade så lätt för att bara kasta bort det. Jag planerar inte att bli tillsammans med honom igen. Vill bara att det som gör ont i kroppen på mig och gör mig till en tickande bomb bara ska desarmeras och försvinna. | |
| Miss Me | 2010-07-24 14:48 | |
| Jag och min dåvarande hade varit tillsammans 8 år när det tog slut mellan oss. Det var oxå ett gemensamt beslut.. typ.. Vi satt fast, vi utvecklades inte.. Varken var för sig eller tillsammans. Jag visste att jag ville ha barn, han velade och sa att han inte riktigt visste. En dag sa vi bara att nu räcker det. Slut tog det och ledsen var jag. För känslorna va ju inte borta.. Bara han.. Jag grät och grät och grät och grät.. Tills jag en dag sa till mig själv att det var dags att släppa honom och plocka upp mig själv.. Ung. 2 veckor efter det lärde jag känna min nuvarande. Vi blev tillsammans, vi förlovade oss och nu ska vi ha barn! =) Man kan inte riktigt säga att sorgen ska ta en viss tid innan den försvinner. Ibland kan man släppa det direkt men ibland måste det få ta tid. Jag tror också att man måste tillåta sig själv att må dåligt, tycka synd om sig själv och faktiskt inse att killen gjort världens tabbe som släppte den bästa tjej han nånsin kommer att få. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-07-24 14:51 | |
| Jennijal, for what it's worth - jag vet allt om hur du känner dig och jag kan säga såhär: Tiden kanske läker dina sår, men ärren kommer finnas kvar. Det tog slut med min stora kärlek för drygt tre (kanske fyra - håller inte räkningen) år sedan och jag kan fortfarande inte förlikas med det - att han har en ny osv. Jag tycker du resonerar mycket klokt kring dina egna motiv i inlägget ovan. Men grejen är ju att det är rätt oväsentligt varför man känner si eller så - det viktiga är att hitta strategier för att hantera det man känner. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-07-24 14:53 | |
| Sen kanske jag bör tillägga att jag nog inte är helt representativ eftersom jag är mer tillbakablickande och nostalgisk än genomsnittet - på gott och ont. Man får passa sig för att romantisera det förflutna för mycket. | |
| Tess 08 | 2010-07-24 15:00 | |
 | En kompis till mig separerade efter ca 15 års samboskap.. Trots att han varit otrogen och hade flickvän redan när de separerade kunde hon komma på sig att sakna honom. (hin funderade på hur man kunde sakna en sån skitstövel, typ) Fast egentligen var det inte honom som person utan med känslan att hon hörde ihop med någon, att hon hade någon att diskutera idéer med och som kunde hjälpa till med praktiska små saker. Naturligtvis hade hon kompisar som hon kunde prata med och som kunde hjälpa till med praktiska saker, men det var liksom inte rätt... I grund och botten var det nog en känsla av trygghet i att han svarade (och troligtvis hur han svarade osv) och hon visste vad han kunde och inte (rent praktiskt).... I alla fall så var det tiden som fick det hela att bli bra igen. Som någon redan skrivit så är det lätt att bara komma ihåg det braa i den andra personen och glömma det negativa. Koncentrera dig på dig själv och på saker som får dig att må bra. Det behöver inte vara stora och dyra grejer, men kanske en fin blomma i fönstret/på bordet, testa ny gympagrupp/dans eller sitta å café med en kompis på tok för länge och bara mysa :) Lycka till!! | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-07-24 15:07 | |
| Ta reda på vad det verkligen är som spökar. Det är nog inte kärleken ändå. Och gilla läget. Du mår skit helt enkelt. Det är OK att det känns fel. Och ta Wildmans råd att börja dejta light igen. | |
| Take Aim - Ej medlem längre | 2010-07-24 15:14 | |
| Jennijal: Träffar du fortfarande ditt ex ibland? Enligt min erfarenhet är det bäst att initialt bryta all kontakt med människan i fråga. Det är svårt - jag vet - men det kommer att förkorta lidandet. | |
| Scarpetta - Ej medlem längre | 2010-07-24 15:22 | |
| De som vet säger att det kan funka med någon slags "ritual". Elda upp foton på honom & er tillsammans, eller liknande. Av egen erfarenhet kan det vara bra att "lära sig" vara ensam oxå. Annars skulle jag rekommendera dej att jobba med dej själv. ARBETA MED ATT BLI DEN DU VILL VARA ISTÄLLET FÖR ATT KONCENTRERA DEJ PÅ DEN HAN ÄR. | |
| af81 - Ej medlem längre | 2010-07-24 15:30 | |
| Enbart tiden läker sår, allt annat man gör är bara vad som får tiden att gå. | |
