Spelrum
| Giraffen | 13 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 3 |
| Inloggade | 16 |
Mobilspel
| Pågående | 18 641 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| lillsyrran_ - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:09 | |
 | Vilken vidrig mardröm. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle göra... Men jag tror jag skulle lida alla helvetes kval om jag visste att mitt barn växte upp hos någon annan. Och jag tror inte det har med egoism att göra, utan med modersinstinkten. Jag tror nämligen att den är en av de starkaste drifterna vi tjejer har. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:11 | |
| Ja, jag har ju ingen aning om hur jag hade reagerat i verkligheten... men jag hoppas att vi hade kommit fram till en annan lösning än att ta en skrikande, olycklig fyra år ung människa från sin trygghet, från den grupp barnet anser vara sin familj. Jag kan inte se något rätt i det... jag kan verkligen inte det. | |
| Minta | 2010-12-08 23:13 | |
 | Ja, det är ju en extremt komplicerad situation; att inte vilja skiljas från det barn man sett som sitt, och inte vilja utsätta det för att ryckas upp från sin enda kända miljö och familj, och att inte heller vilja avstå från ett biologiskt barn naturligtvis. Det stod nyligen om två barn som förväxlades i Tjeckien vilket upptäcktes efter ett år. Familjerna träffades regelbundet för att barnen skulle vänja sig och fortsätter träffas. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:14 | |
| Ja, kloka Tjeckiska familjer. | |
| YamahaJet | 2010-12-08 23:14 | |
 | Det är inte "en skrikande fyraåring" utan det är ditt barn. Det vill säga, anledningen till att du skaffade barn överhuvudtaget - för du ville bilda familj och älska din avkomma. Inte för att barn i allmänhet är så underhållande att det är av sekundär betydelse vems ungen är? | |
| bujum | 2010-12-08 23:16 | |
 | Jag hade nog älskat det barnet jag hade tagit hand om MEN det är frågan om DNA. Jag ville nog ha tillbaka mitt barn. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:18 | |
| Det är en skrikande fyraåring för att den fyraåringen är rädd, olycklig och tappar sin tillvaro. Det är det jag menade. Jag säger inte att det är enkelt och självklart - jag säger hur jag hoppas att jag hade reagerat. Om jag får barn så bryr jag mig inte så mycket om var det kommer ifrån. För mig är det sekundärt om det kommer från min livmoder eller någon annans. Jag är säkert i minoritet där - men så tänker jag. Det barn jag har under mina vingar är mitt barn oavsett dess ursprung. Couldn't care less. | |
| Grundsnygg - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:18 | |
| Det är ovärdigt en företagsledare att tjafsa om småbarn och tänka på sin barndom, skärpning YJet! | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:19 | |
| Med "Couldn't care less" menade jag alltså att jag hade älskat ungen oavsett :) Inte att jag inte hade brytt mig i om mitt barn förväxlats på BB. Det hade jag givetvis brytt mig om. Enormt. | |
| Minta | 2010-12-08 23:20 | |
| Det är ju ett fel som så att säga inte går att rätta till. I det aktuella fallet upptäcktes det när barnen var tre år men efter processande tog det ytterligare tre år och barnen var alltås nästan 7 år när de skulle bytas tillbaka. Det är klart att det är ett oerhört trauma för ett barn och för de föräldrar som haft barnet och älskat det som sitt. Slutar man göra det för att det inte har mina gener? | |
| Minta | 2010-12-08 23:23 | |
| Uisge, ja så tänker nog jag också. Om jag föreställer mig att min son (som nu är vuxen) plötsligt inte skulle ses som mitt barn och jag måste skära av alla band till det, för att det inte är mitt biologiska barn, det kan jag inte föreställa mig. | |
| YamahaJet | 2010-12-08 23:26 | |
| Ok, att du är likgiltig för ditt barns ursprung, det är en sak. Men vetskapen om att ditt egna barn är hos någon annan och att ni avser vilseleda det för många år framöver i föräldrarfrågan - bekommer det inte dig? Jag tror det faktum att du har bonusbarn har inverkat på din åsikt även i denna fråga, jag har erfarenhet av att folk nämligen tvärvänder i familjeåskådning när de, mer eller mindre frivilligt, hamnar i en ny familjesituation. Exempelvis en vän till mig som blev förälskad och sambo med en kvinna som hade två barn i 5-7-åldersåldern. Efter bara några månader hänvisade han till dem som "mina barn" och "min familj" - en helt normal sak för honom. För mig så absurt att jag vill misshandla honom varje gång han säger det. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:26 | |
| Ja så tänker jag också... Hur kan känslan för mitt barn förändras om jag får reda på att det inte är mitt biologiska barn? Det går liksom inte ihop för mig. Sen är det givet att man alltid alltid hade undrat över det biologiska också, men hade man känt till det så hade man ju kunnat få vara nära även det tänker jag - utan att behöva göra ett ännu större trauma av det än det redan är. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:28 | |
| Jag har vid ett flertal tillfällen skrivit att det bekommer mig, att det skulle bekomma mig enormt dessutom. Du kan tro vad du vill om vad som påverkat mig och inte - det har jag själv ingen aning om. Det kan vara så att jag är sådan som person helt enkelt. Jag hade självklart brytt mig (än en gång) men hade försökt se en annan lösning än att byta tillbaka barn som är flera år gamla. | |
| vindsus86 | 2010-12-08 23:29 | |
 | Om jag haft ett barn som mitt eget i fyra år för att sedan upptäcka att mitt biologiska barn befann sig någon annanstans och det barn jag tagit hand om sen det föddes biologiskt sett tillhör någon annan så hade jag fan skitit i det. Det är ju barnet jag haft i fyra år som jag älskar. | |
| YamahaJet | 2010-12-08 23:31 | |
| Nej, du skrev att du couldnt care less om barnet du hade hemma var ditt eller någon annans. | |
| zlipzten - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:32 | |
| Så är det, vindsus. man byter inte människor som man byter bilar. Om Hitler hade fått växa upp hos en annan familj hade kanske han blivit en god människa. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:32 | |
| Vad gäller bonusbarnen som har funnits nära mig - så har det aldrig varit mina barn. Jag har aldrig betraktat dem som mina, och de har aldrig betraktat mig som mor. De har redan en uppsättning föräldrar - det är därför det heter bonus. Jag vore ju patologiskt knepig om jag tog till mig min mans barn och kallade dem för mina egna. När jag pratar om mina egna barn så menar jag inte bonusbarn. Jag pratar om adoptivbarn naturligtvis. | |
| Uisge-beatha - Ej medlem längre | 2010-12-08 23:34 | |
| ja, antingen är jag jävligt otydlig - eller så väljer du att missförstå vad jag skriver. | |
| talvala | 2010-12-08 23:38 | |
| YahamaJet - enligt ditt resonemang kan man alltså inte älska ett adopterat barn, eller? | |
