Spelrum
Giraffen13
Krokodilen0
Elefanten0
Musen
Böjningslistan
0
Grisen
Böjningslistan
4
Inloggade17
Mobilspel
Pågående19 258

Forumkategorier

Användare Inlägg  
Syntax-Fe2012-08-27 13:45
Antal inlägg: 319

Cherry79: Jag lever sedan många år med en (källkodsprogrammerande) asp-man som älskar mig väldigt mycket på sitt eget udda vis. Det har inte varit en dans på rosor och har krävt att jag jobbat mycket med mig själv och mina behov av att bli bekräftad. Dvs för att inte ta åt mig av att han saknar "antenner", och lära mig uttrycka väldigt tydligt vad jag behöver. Jag älskar honom trots alla tårar och missförstånd, under den stela ytan finns en mycket omtänksam, lojal och varm människa.
Det känns konstigt att skriva så här eftersom han är min man och inte en diagnos...men ändå, du frågade och jag ville svara ärligt.
 
Kaffevåffla - Ej medlem längre2012-09-29 13:02
Antal inlägg: 316

Syntax-Fe: Har en person med den diagnosen svårt att i samtal fylla i de där småorden som bekräftar att man lyssnar? För mig är det väsentligt att man säger "ja" eller hummar bara det allra minsta, någon gång, när en person berättar något, för att bekräfta att man lyssnar. Har en person i bekantskapskretsen som aldrig gör det, och inte förstår vitsen med det. Det är som att prata med en vägg, särskilt som kommentaren efter en utläggning kan vara något som inte alls återkopplar. Jobbigt!
 
teklakluck2012-09-29 13:57
Antal inlägg: 66

Jag har erfarenhet av att en person med dylika personlighetsdrag dels 1. kan kläcka ur sig lite vad som helst som andra personer bara skulle tänka, dvs man kan bli väldigt väldigt sårad. 2. Personen kan göra saker som andra vet att man ska låta bli, dvs kliva över gränser, har inte koll på oskrivna regler i sociala sammahang.. 3. jobbigt humör med svängningar
4.Oerhört kärleksfull fast på sitt speciella sätt.
5.Dåligt självförtroende.
6.Sömnrubbningar
7. Skärpt, fantastiskt kunskapsminne.
8. Tar allt man säger på orden! Man bör inte skrika(även om han tex precis har talat om att man är jävligt rynkig): "dra åt helvete" i ett bråk för då tror han på allvar att man gör slut.
 
teklakluck2012-09-30 16:12
Antal inlägg: 66

...sen kan det bli problematiskt om fler och fler ska diagnostiseras(och man kanske börjar leta diagnoser hos alla..typ: hon har nog adhd och så ligger problemet i stället hos hennes föräldrar eller sömnbrist) för vi alla har nog mer eller mindre drag av någon bokstavskombination x y z. Vetskapen däremot kan vara bra, för att öka förståelsen för den som har gravt problembeteende som är väldigt jobbigt för omgivningen och för personen själv förstås. Däremot får det inte bli så att ett beteende ska ursäktas pga av en diagnos. Alla måste lära sig att åtminstone jobba med att ta ansvar för sina handlingar, annars skulle många bli riktigt odrägliga. Tex: Låt honom hålla på, han har ju x y z. Dumtdumt! Och om jag ska cykla iväg ordentligt: varför måste en del udda beteenden egentligen vara en del av en diagnos? Vi kanske bara är mer eller mindre närbesläktade med de djur vi härstammar ifrån.
De här människorna som blir galna av aggression tex för att de inte har ätit, måste ha klarat sig bättre under stenåldern eftersom de nog utsöndrade så mycket adrenalin att de fångade sitt byte blixtsnabbt till skillnad från andra sega "sköldpaddor". Kanske är det snarare så att samhället har förändrats så att allt fler och fler människor inte klarar av att passa in.
 
teklakluck2012-09-30 16:23
Antal inlägg: 66

Å andra sidan, idag är vi blivit så vana med alla bokstavs-diagnoser hit och dit och vetskapen om att var eller varannan människa har något, så man uppfattar det nästan inte som en diagnos längre utan olika mer eller mindre jobbiga eller(som jag faktiskt kan hålla med om) spännande, roliga personlighetsdrag.

 
recidivfara - Ej medlem längre2012-09-30 16:23
Antal inlägg: 2385

Bipolär skukdom är ingen höjdare i relationer iaf. Rekommenderar inte heller borderlinearen för den parbildningssugne.
 
JesusGudsson - Ej medlem längre2012-09-30 16:29
Antal inlägg: 1169

polygami light
 
teklakluck2012-09-30 16:36
Antal inlägg: 66

Det där var roligt skrivet recidivfara...hehehehehe.
Nä, håller med. Inga roliga diagnoser alls att hantera.
 
recidivfara - Ej medlem längre2012-09-30 19:05
Antal inlägg: 2385

Kukdom? Ja på ett sätt förstås.
 
teklakluck2012-09-30 19:07
Antal inlägg: 66

Hahahahaha. Beskriver verkligen ödet.
 
Snuskhumra2012-10-05 01:30
Antal inlägg: 87

recidivfara: Håller med dig att diagnoser och relationer inte går hand i hand.. Vad har du för erfarenhet av relationer med bipolär och bps, eftersom du nämner just dom?
 
ttiittii - Ej medlem längre2012-10-05 08:54
Antal inlägg: 37631

min kompis träffade en aspman för 3 veckor sedan nu är det slut
 
slånbär2012-10-05 09:04
Antal inlägg: 5539

Jaha. och du vet att det berodde på diagnosen och helt enkelt inte på att dom inte funkade ihop av "vanliga " skäl?
 
ttiittii - Ej medlem längre2012-10-05 09:12
Antal inlägg: 37631

ska jag utgå från att hon ljuger då?
 
JefautjOuer2012-10-05 09:27
Antal inlägg: 373

Efter 25 år med AS i familjen kan jag bara säga pust, men det har gått bra. Utmanande. Skitjobbig tonårsperiod. Men - med massa trygghet och att personen i fråga fått stöd i massor från hela familjen är det idag kanon. Däremot vet alla om vissa begränsningar, går bara inte att ha vissa förväntningar på beteende som inte kommer att infalla. Vi anpassar oss. Men - och det kan inte nog betonas - den här individen berikar allas våra liv på ett sätt som ingen annan! Mer minus och mer plus helt enkelt :)
 
JefautjOuer2012-10-05 09:32
Antal inlägg: 373

Skulle påstå att detsamma kan gälla för bipoläritet. Beror helt på personens möjlighet och lust att leva mer plant än i toppar och dalar. Men det går. Gift 23 år nu ;) Varken med bipolaritet (make) eller AS (barn) kanske det alltid blir som man tänkt sig för mig som inte har det. Men ibland blir det t o m bättre än vad jag tänkt i min fyrkantiga lilla låda! Men det är inget för veklingar ;)
 
katten712012-10-07 11:27
Antal inlägg: 69

Har umgåtts med många med AS men har aldrig haft en relation med ngn. Tycker att d har funkat väldigt bra! Fast det kän ju iofs bero på att jag har en lättare funktionsnedsättning som heter monosomi -18P.
 
katten712012-10-07 11:29
Antal inlägg: 69

*kan
 
frökenfrusen2012-10-07 13:38
Antal inlägg: 1

Min pojkvän har Aspergers och ADD. Det kan självklart bli tufft ibland, men jag känner vanligtvis att våra personligheter passar riktigt bra ihop... och det kan nog vara en nyckel till om förhållandet ska fungera. Visserligen är det väl viktigt i alla förhållanden, men jag tror att det kan vara ännu viktigare i en relation till någon med autistiska drag. Vi har snart varit tillsammans i två år och jag kan inte tänka mig en bättre människa att få vara med. Nu är hans Asperger ändå av en relativt mild grad, och jag inser att om det hade varit mycket "värre" så skulle det nog inte ha fungerat.
Hans förnuft och rationella tänkande gör det också lättare eftersom han inte tycker att det är jobbigt att man pratar eller ens skämtar om hans handikapp - han skulle tycka det var värre om man inte gjorde det.
 
le-lou2012-10-07 15:44
Antal inlägg: 17500

det ska man inte ha
 
Visar sida: 1 2
Inloggning
Logga in
Betapet är gratis!
Vill du bli medlem?