Spelrum
| Giraffen | 5 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 5 |
| Inloggade | 11 |
Mobilspel
| Pågående | 19 560 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| corlini | 2012-09-21 17:46 | |
 | Gautama, du har missat det tidigare ang mina tider och dialogen kring deltid på 40 tim :) jag börjar mellan 6-7 och slutar vid 21 - 22 tiden. MEN jag jobbar 40 meter hemifrån och barnen är ofta med ute, dessutom knallar jag hem och äter, pratar och slänger in en maskin tvätt eller så under dagen. jag reser mycket i jobbet och besöker i snitt 2 städer i veckan och ofta ofta är barnen med, kan de inte pga att jag tex måste ha 110% fokus så stannar de hemma med pappa. är det en stor kul grej på resan som nu senast SM så följer hela familjen med och det blir en veckas lillsemester under arbetet. det går att kombinera och det är t.o.m kul och ger oss en tajt sammanhållning. min avsikt är inte att se ner eller slå ner, jag besvarade trådens ämne ärligt ur mitt egna perspektiv och råkade sätta en boll i rullning hos andra då. slånbär, jag gav ett svar på din fråga om homosexuella och barn typ 3 sidor bak här. tror det var i morse, minns inte. dessutom slånbär. det där med barnens livsstilsval och föräldrars krav har du hängt upp dig på. du verkar tolka det jag skriver på ett helt eget vis. jag tror även du har önskemål, drömmar, visioner, förhoppningar gällande dina barns liv och framtid, det har väl alla föräldrar? kom inte och påstå att alla utan jag döljer detta väl för sina barn? visst skulle du bli besviken om din dotter träffade en pundare och inte en väluppfostrad rörmokarlärling med egen insats etta och ordnat liv? skulle din dotter veta om detta eller känna på sig det med din besvikelse i förväg så har du misslyckats för att dina förhoppningar inte hållits hemliga? ditt resonemang kring hela det argumentet kring mina familjevärderingar och min könsrollssyn haltar eftersom alla föräldrar förmedlar sina värderingar och förhoppningar varesig vi tror oss vara diskreta, opartiska och öppna eller ej. Blue moon, jo det är skillnad. det egna ger mera energi och det trista äter energi. så långt har du rätt, men valet gör bara den enskilda. ta exemplet någon nämnde om den ensamstående tex, gravid!!! = gyllene tillfälle att ta ledigt, skola om sig, jobba halvtid med annat, studera på distans osv. gör något kul, vänd den negativa tristessen och pressen till något bra. man har ju fått iaf ett års gratis möjligheter att förändra sitt liv. väljer man att inte ens försöka utan bara gå tillbaka till det man blir kvävd och nedstämd av så får man faktiskt ligga som man bäddar. ett barn förändrar hela livet och skapar dessutom både distans och tidrum till det fd trista jobbet och det kan antingen nyttjas eller soffas igenom. alla kan inte vara hemmafruar, alla kan inte leva på endast en lön men man kan tänka om, så ett frö till förändring och man kan prioritera om. barnet blir knappast lyckligare för att föräldrarna ser sig fångade och tvingade. vems är det yttersta ansvaret över människans vardag? | |
| limpan__2 | 2012-09-21 17:56 | |
 | Människans vardag styrs väl av lagen om attraktion har jag för mig att du påstått... | |
| Ninnin | 2012-09-21 22:06 | |
 | Har läst bara halva tråden från början, och är ledsen om jag upprepar det som redan sagt. Men jag blir supersur på några som klagar på förskolan. För det första: Förskolelärarutbildningen är en universitetsutbildning på minst fyra år. De flesta förskolorna har en mycket välutbildad personal. För det andra: Jag som lågstadielärare märker en STOR skillnad på barn som kommer från förskolan och de som har varit hemma. Skillnaden märks på social kompetens och både grov- och finmotorik, och de som presterar bäst är barnen som gått i förskolan. Såklart finns det undantag. För det tredje: Jag är helt övertygad om att alla föräldrar vill sitt barns bästa. Alla barn är olika. Alla passar inte i givna normer. För det fjärde: Pappans roll. Vi allihop lever år 2012. Nuförtiden förstår vi att pappans roll är minst lika viktig som mammans. Mammor är superviktiga under amningen, men efter det är det absolut lika. Jag själv är en trebarnsmamma och erfarenhet från skolvärlden sen 1989. | |
| Ninnin | 2012-09-21 22:08 | |
| Måste bara förtydliga mig själv: Skillnaden märks på punkt två till fördel till förskolebarnen, om det nu var otydligt för någon. | |
| crooked rain - Ej medlem längre | 2012-09-21 22:12 | |
 | Förskollärarutbildningen är ett skämt, tyvärr. | |
| Ninnin | 2012-09-21 22:19 | |
| Hur tänker du nu? | |
| slånbär | 2012-09-21 22:19 | |
| Crooked- ärdu förskolärare själv? Om inte hur kan du veta att utbildningen är ett skämt? Ninnin- jag har försökt försvara förskolorna och dess fantastiska peronal tråden igenom men detär dött lopp för en del. Skönt med någon som kan tillföra mer avfaktisk erfarenhet av ämnet och inte bara vad dom tror. | |
| Ninnin | 2012-09-21 22:24 | |
| slånbär: jag brukar inte lägga mig i -feg som jag är- men jag blir så irriterad på folk som skriver här utan att ha en aning om hur det är i verkligheten. | |
| Mouche - Administratör | 2012-09-21 23:02 | |
| En mängd inlägg raderade. Mouche | |
| JefautjOuer | 2012-09-21 23:16 | |
| Har bara läst ett par sidor men såg några inlägg om att "jag vill fortsätta arbeta, så att jag utvecklas". Hemarbete är arbete och utvecklande :) | |
| slånbär | 2012-09-21 23:56 | |
| Självklart är hemarbete arbete, ingen har väl sagt något annat. Vi som arbetar heltid gör dessutom allt det på det som corlini kallar för fritid. Vi som jobbar utanför hemmet kan inte gå in och slänga in en tvätt, titta till ungarna, skriva lite på nätet, sticka och handla en sväng och sätta på potatisen. Vi får göra allt detta när vi kommer hem och då har dom flesta även restid att räkna in. Så vi som jobbar utanför hemmet jobbar på inget sätt halvtid som C påstår utan tvärtom, vi jobbar dubbelt. Jag jobbar heltid, min sambo likaså, vi har inget socialt nät med familj som kan hjälpa till ibland( vi har aldrig haft barnvakt tex och aldrig ens gått på bio eller ut och ätit sedan vi fick barn för 20 år sedan) så allt ligger på oss själva. Vi roddade under tio år dessutom ett fotbollslag helt själva med allt vad det innebär. Så att läsa sådana inlägg som C gör ibland är ju en ren förolämpning mot dom allra flesta som yrkesarbetar utanför hemmet. Jag har aldrig klagat över min situation utan anser mig lyckligt lottad som faktiskt har ett jobb och familj men jag kan inte bara svälja sådana okunniga inlägg. Så C du säger att du jobbar 70 timmar i veckan......jadu. Det gör faktiskt dom flesta av oss om vi räknar in allt det som en hemmafru gör under dagen och som vi gör när vi kommer hem. Arbetet är bara förlagt till kvälls och helgtid för vår del. | |
| corlini | 2012-09-22 08:22 | |
| men att ta hand om sitt hem kan du väl inte räkna som arbete? det är något som alla gör oavsett om de har barn, är arbetslösa, studerande eller lediga. jag har aldrig påstått att det inte finns viktiga ibland krävande uppgifter i en barnfamilj efter klockan 17. detdär med "halvtid" är det en annan person i tråden som tog upp för att jag i en annan tråd var jävligt less på folk som är trötta och arbetsskygga och då nämnde jag att jag jobbar mellan 6,7 - 21,22 tiden 7 dagar i veckan vilket ger en 40timmars vecka lite perspektiv och jag jämförde det då med halvtid och inget skäl till gnäll. att du inte gått på bio på 20år kan du ju inte lasta någon annan än dig själv för. antingen ville du inte eller så är du överbeskyddande. jag vet att folk jobbar, det jag tycker är tragiskt är när folk klagar på tristessen kring sitt yrke men ändå väljer att inte göra ett skit åt det eller väljer att lämna sitt 1åriga barn för att gå tillbaka till sitt tråkiga jobb. det måste ju betyda att mamman ifråga haft de sista graviditetsmånaderna på sig att planera och minst 13 praktiska månader på sig att bryta den negativa trenden och tänka om men inte gjort ett skit åt det. DET beteendet anser jag vara självömkande och destruktivt och inte särskilt kul liv, därför har jag uttalat mig som jag gjort. = är man inte beredd att förändra eller ta tag i så ska man inte heller klaga på det man har. att lämna sitt lilla barn på 6 månader och låta pappan vara hemma för att man anser sitt egna arbete vara viktigare än närheten till barnet och faderns yrke är för mig en jävligt egoistisk moder. visst finns det undantagstillfällen eftersom många kvinnor har viktiga yreksroller där många personer påverkas men att kvinnor som jobbar i butik, på kontor, i telefonväxlar osv med halvårsgamla bäbisar föredrar att göra detta framför att ta hand om sitt egna barn är en fruktansvärd handling. har du ett jobb där du är ganska enkelt utbytbar så är du inte så viktig att du måste lämna ditt eget barn. lämnar du det ändå gör du det av egoistiska skäl. dessa egoistiska skäl är oftast ekonomiska och då undrar jag om du gjorde något åt det under alla de månader du var hemma eller om du bara satt och gullade med nappen i hand framför TVshop. detta är väl summan av min ståndpunkt tror jag. | |
| Triss - Ej medlem längre | 2012-09-22 09:15 | |
| Om man är en "jävligt egoistisk mor" är det väl bättre för barnet om pappan eller någon annan vuxen tar hand om barnet. | |
| Mouche - Administratör | 2012-09-22 09:16 | |
| Är ekonomiska skäl egoistiska? Kan man inte istället tänka sig att vissa (Läs: de flesta) faktiskt är tvungna att försörja sig och kanske inte har möjlighet att få ett välavlönat arbete bara genom att knäppa med fingrarna? Att kläcka ur sig saker som "...satt och gullade med nappen i hand framför TV-shop" är så skrattretande löjligt att man inte kan annat än ruska på huvudet åt det skrivna. Jag har svårt att tänka mig att särskilt många småbarnsmammor har tid att sitta på det viset. Att vara nedlåtande mot andra pga deras ekonomiska situation, eller livssituation i övrigt, är något som klart och tydligt visar vilken slags person man själv är. Jag är lyckligt lottad, du kanske också är det och månne så arbetar vi båda många timmar per dag. Men: Är du och jag bättre människor än de med andra livsvillkor? Är vi lyckligare innerst inne? Är vi mer respekterade? Är vi ärligare mot andra och mot oss själva? Är våra pengar, hästar, företag något som gör oss till någon slags elitmänniska? Tror du verkligen att småbarnsföräldrar kan räkna sina 8 timmar på arbetsplatsen som enda arbetstiden för dagen? Lägg till resa från jobbet, hämta/lämna barn på dagis, läxläsning, middagsmat, tvätt, städning, nattning av barn så är dina/mina 70 timmar i veckan en baggis. Svaret är nej på alla frågorna här ovan. Jag personligen skulle gladeligen byta alla mina tillgångar mot lyckan att komma hem till en kärleksfull familj, goa kramar, chips framför TV:n på helgkvällar, makaronilåda, ågren över elräkningen etc. Plånboken skulle vara tunnare. Bankboken likaså. Men själen skulle må toppenbra... Mouche | |
| Triss - Ej medlem längre | 2012-09-22 09:16 | |
| Har man dessutom ett jobb där man lätt är utbytbar så är det ju jätteviktigt att behålla det för att inte bli arbetslös. | |
| corlini | 2012-09-22 10:33 | |
| mouche, jag är inte nedlåtande jag anser att man själv bär ansvaret och är man inte beredd att förändra ska man inte använda situationen som ursäkt för sina beslut.tex att lämna sitt halvårsgamla barn för att åka och jobba på ett trist jobb man bara fyller en plats på. ekonomi är skittufft för de flesta av oss och för vissa en extrem press det är inget att nedlåta eller förringa, det är fakta. men allt går att förändra, ibland lite och ibland mer. man själv är bromsklossen varesig man vet om det eller ej. här kommer svaren i rätt ordning 1, nej varför skulle vi. och nej oftast inte 2, kanske eftersom vi inte tvingas iväg till jobb vi inte tycker om och vi har möjligheten att själva välja vilket ger mindre negativ stress och press. 3, konstig fråga? beror på sammanhang 4, individuell fråga, omöjlig att besvara 5, ja, i samhällets ögon och värderingsnorm eftersom vi genererar mer in så betyder vi mer för staten. privat, nej. 6, nu drog du in sådant alla gör oavsett om de är hemmafruar, studerande eller förvärvsarbetande igen. antingen lägger man den tiden uppe på arbetstiden i alla kategorier eller så räknar man inte in den alls. Triss, känner man sig lätt utbytbar och bara går till jobbet av ekonomiska skäl är man inte lycklig. var finns stoltheten, egenkänslan, värdet? det jag menade tidigare var att om man nu vet om att man är gravid och har ett trist jobb så vet man oxå att man kommer föda en speciell månad kanske 5-6 månader fram i tiden = man har ett halvår på sig att fatta beslut, ansöka utbildningar, tänka om yrkesval osv. sedan har man 13 månader till efter det att faktiskt börja agera. väljer man att inte göra något åt det ska man inte heller klaga eller försvara sina "måsten" man har själv skapat situationen. | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-09-22 10:41 | |
| Alla gravida och nyblivna mammor har inte den orken och kraften. En del mår dåligt under graviditeten, Corlini. Sedan när barnet kommer lägger många fokus på anknytning, amning och omvårdnad och då finns inte heller mycket ork och kraft över. Lägg då till ev. förlossningsdepression, kolik hos barnet etc. Allt är inte så himla enkelt som du framställer det som. Kanske är allt enkelt för dig. Men utgå inte från dig själv när du sätter dig på dina höga hästar och slår fast hur det är och borde vara för alla oavsett omgivningsfaktorer, personlighetsfaktorer, bakgrundshistorik etc. Kan du inte bara acceptera att folk är olika och omständigheter är inte alltid så lätta att förändra. | |
| corlini | 2012-09-22 10:43 | |
| tråden igen då, hemmafrurollen. jag tycker ordet har en negativ klang och det är trist. vi lever i en modern jämställd värld och att vara kvinna hemma med barn idag är inte samma sak som den inpräntade bilden på 50tals föregångaren. vi kan jobba med allt från egna företag, layouter, PR, bokföring, säljare, journalistik och you name it i kombination med att vara mor, fru och hemma. det finns mängder med saker som inte är beroende av en fast arbetsadress på annat ställe och exakta klockslag, en skitbra lösning som ger mera kvalitetstid och mindre stress. varför kategorisera den mor som väljer att vara hemma med barnen som hemmafru i negativ mening? ska man inte vara jävligt stolt och lycklig för att man lyckades och är inte dessa kvinnor perfekta förebilder för unga kreativa tjejer som vill vinna självständighet och karriär inom yrket samtidigt som de vill bilda familj inom kort? | |
| mönjelilja - Ej medlem längre | 2012-09-22 10:48 | |
| Ts är hemmafru i betydelsen att hon tar hand om hushåll och snart två tvillingar. Det du beskriver är att ha sin arbetsplats förlagd hemma, Corlini. Då är man inte hemmafru. Begrepp och ord betyder olika saker. Det är bra om man håller sig till vedertagna betydelse när man diskuterar. Annars blir det lätt missförstånd. | |
| slånbär | 2012-09-22 10:49 | |
| Corlini- så det du säger nu är att det man gör ihemmet inte är arbete? Så då är enligt dig inte ett arbete att vara hemmafru som tråden handlar om. Intressant. För jag anser att det i allra högsta grad är arbete man utför även ihemmet, speciellt som många idagfaktiskt betalar andra för att utföra just detta arbete. Eller är det inte arbete om man inte får lön? Vad säger TS och Ttiittii om det? Är det föresster bara du som får lov att använda ditt liv som exempel? Du har tex upprepade gånger talat om att du minsann arbetar si och så många timmar ,hej och hå, medans andra minsann bara jobbar 40 timmar i veckan och dom kallar du för arbetsskygga?? Men när jag skrevdet där med avsaknad av socialt nät då kommer du med en kommentar om att jag fårskylla mig själv för att jag inte gåttpå bio på 20 år?? Hurtänker du då? Jag skrev tydligt att jag aldrig har klagat utan är tacksam för hur jag har det men det är en del av vad som gör min sk arbetsdag. därför tog jag med det. Men som sagt det kanske bara är du som får lov attanvända ditt eget liv som exempel. Ska tänka på det. Varför inte istället starta en helt egen tråd där vi kan diskuteradig, ditt, arbete, dina ideer och syn på samhället och politik. För du har ju lyckats att kidnappa ett antal trådar redan........ Om nu då båda har i dina ögon ett meningslöst arbete då spelar det väl ingen roll vem av föräldrarna som är hemma. Menar dupåfullt allvar att pappan har ett mindre känslomässigt behov av attvara nära sitt barn? Eller att barnet har mindrebehov av pappan än mammam ( bortsett från amningen) ? Det jag för övrigt undrar över är hur du menar när du sägaer att man lämnar sina barn när man jobbar? Vi som har barnomsorg har utbildad duktig personal som ser till att våra barns behov tillfredsställs under dagen, får stimulans och närhet. Vad fick dina ban? Du har ju jobbat hela tiden , hela dagarna och enligt dig själv haft barnvagnen med i stallet där ungen legat och "tittaträtt upp" . Det verkar ju väldigt stimulerande och utvecklande......med andra ord har du satt dina barn i andra handefter arbetet du också. | |
