Spelrum
| Giraffen | 34 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 29 |
| Inloggade | 63 |
Mobilspel
| Pågående | 19 624 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Lillstölla | 2010-04-20 19:15 | |
 | Kirskål: Förstår att du längtar till du träffar din son igen men hoppas också att du njuter av livet du lever nu!!! | |
| BrokenString - Ej medlem längre | 2010-04-20 19:16 | |
 | Men snälla apbur lite finkänslighet kanske du kan bjussa på! Kirkskål jag förstår hur du tänker...men din son vill nog att du ska leva kvar här tills din tid är kommen. Beklagar verkligen din sorg. | |
| yak55 - Ej medlem längre | 2010-04-20 19:25 | |
| jag är inte det minsta rädd för att dö. för det är ju inte jag som kommer bli berörd och behöva känna sorg... är ju personligen mycket mer rädd för att någon i min omgivning dör. | |
| äadlkfw | 2010-04-20 19:51 | |
 | apbur tagga ner | |
| Mouche - Administratör | 2010-04-20 19:52 | |
| Ett flertal inlägg raderade. I en tråd av så känslig karaktär som denna så kanske vi kan undvika regelrätta praktgräl? Man bör också vara en liten aning mer finkänslig när det gäller vissa saker som rör just döden och den smärta den orsakar oss alla förr eller senare. Mouche | |
| bobo flux | 2010-04-20 20:05 | |
 | Kirskål, jag gick motsatta vägen när ett dödsfall inträffade i min närhet. Jag kan inte förmå mig att tänka för mycket på döden längre, dock kan jag ibland uppleva sekunder av extrem dödsångest, t ex om jag bara ligger på soffan och slappar och jag för en millisekund inser det obestridliga faktum att jag kommer att ligga för lien förr eller senare. Svår fråga kanske, men varför är du inte rädd för döden? | |
| apbur | 2010-04-20 20:05 | |
| Kirskål, jag undrar hur du resonerar. Du säger att du längtar efter din son, en längtan som inte går att beskriva. Du säger samtidigt att du inte är rädd för döden och det är ju som jag förstår döden som skulle få dig att träffa din son. Vad är det som stoppar dig från att välja den väg du skulle uppskatta och inte alls är rädd för? | |
| Mouche - Administratör | 2010-04-20 20:13 | |
| Den inbyggda kärleken till livet kanske apbur? Ett ansvar för och mot andra nära och kära som de flesta av oss har kvar även när någon vi älskar ryckts ifrån oss? Kärleken till andra närstående? Kanske är det något av ovanstående alternativ som är Stoppet? Att man sedan tycker att själva rädslan för döden försvunnit är hur konstigt det än kan låta, väldigt naturligt. Någon man älskat djupt är "där" och då är "där" inget att vara rädd för längre. Att som Kirskål gjort, välja livet, är i mina amatörmässiga ögon ett tecken på styrka, balans och kärleksfullhet. Mouche | |
| BrokenString - Ej medlem längre | 2010-04-20 20:20 | |
| Kan bara hålla med Mouche, bra talat! | |
| apbur | 2010-04-20 20:21 | |
| Om övertygelsen är tillräckligt stark kan man ju ta med sina anhöriga. Varför vänta på något som man är helt övertygad om är bättre än det som är? Det finns ju grupper som gjort så, som vi brukar skaka på huvudet åt. Visst kan man tala om den inbyggda kärleken till livet. Där ingår också den inbyggda rädslan för döden. Den går inte att räkna bort om man älskar livet. Det man älskar är man rädd för att mista. Är man övertygad om att man inte ska mista det kan inte kärleken till livet stoppa en. Det fortsätter ju ändå. | |
| BrokenString - Ej medlem längre | 2010-04-20 20:26 | |
| Alla är inte rädda för döden hur mycket du än säger det apbur. Och det är inget fel i våra hjärnor för den skull och vi ljuger inte för oss själva. Vi har bara en annan åsikt än du, ska det vara så svårt att förstå? | |
| bobo flux | 2010-04-20 20:37 | |
| Fast BrokenString, det handlar ju inte om en värderande åsikt i stil med att "jag tycker om en grön tröja, och du tycker om en röd". Frågan är ju logiskt baserad utifrån hur man tolkar sina känslor i förhållande till döden och livet. Frågan är således: Kan du älska något och samtidigt inte vara rädd att mista det? | |
| äadlkfw | 2010-04-20 20:43 | |
| bra talat Broken! | |
| BrokenString - Ej medlem längre | 2010-04-20 20:44 | |
| "Kan du älska något och samtidigt inte vara rädd att mista det?" Vet inte om jag förstår vart du vill komma bobo och vad det skulle ha med min egna rädsla kring min död att göra? Jag är fullkomligt livrädd att mista de jag har runtomkring mej. Har tyvärr mist allt för många nära och kära alltför tidigt så jag vet hur ont det gör. Jag vill inte dö på något sätt, jag vill framförallt leva för att få uppleva mina barn, vänner, syskon och dela en massa upplevelser med dem. Men jag är inte rädd för själva döden för i min tro så är inte det slutet. Jag tror att jag kommer få träffa mina nära på andra sidan då och sedan vandra vidare till nytt liv. | |
| apbur | 2010-04-20 20:52 | |
| Broken, varför är du livrädd för att mista dina anhöriga om du är helt övertygad om att du kommer träffa dem ändå? Vad är det då som skrämmer dig? Tvivlar du någonstans kanske? | |
| boopan | 2010-04-20 20:56 | |
 | Jag är inte så rädd för döden, men vägen dit... | |
| bobo flux | 2010-04-20 20:56 | |
| apbur sammanfattade min undran bra. | |
| BrokenString - Ej medlem längre | 2010-04-20 20:56 | |
| För att jag vill ha dom i mitt liv nu här på jorden givetvis. Sen är det klart att det alltid finns ett tvivel kring vad som händer efter döden. Helt säker kan ju ingen vara. | |
| BrokenString - Ej medlem längre | 2010-04-20 20:59 | |
| Jag lever ju här och nu! För att mitt liv ska kännas värdefullt här så vill jag ha dessa människor som jag älskar runtomkring mej. Vad är det som är så konstigt att förstå? Att vara rädd för att mista sina anhöriga kan inte jämföras med att man själv måste vara rädd för att dö. Det ena tar inte ut det andra i mitt tankesätt i alla fall. | |
| apbur | 2010-04-20 20:59 | |
| Och tvivlet skrämmer inte dig? Uppenbarligen finns det en risk att det inte kommer vara som du tror. Tvivlet vittnar om det. Är du rädd för det där som inte kommer vara det du hoppas på? | |
