Spelrum
| Giraffen | 2 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 2 |
| Inloggade | 4 |
Mobilspel
| Pågående | 18 865 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Satyra | 2010-05-20 13:16 | |
 | Tror inte alls att man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan. Man älskar inte för att fylla ut luckor, möjligen ser man till att bli förälskad av den orsaken och/eller har svårt för att tro på att någon kan älska en tillbaka. Håller dock med dig, BenDavis, i ditt sista stycke - att vara förälskad/kär är inte detsamma som att älska. "Förälskelse är det enda psykotiska tillstånd man med säkerhet VET går över av sig självt." (Terapeutiskt djungelordspråk) ;-) Att vara kär är ju en väldigt påtagligt känsla som är lätt att identifiera, men att älska är mer diffust i sin skepnad och därför svårare att beskriva, tycker jag. Det är mer en slags djup innerlighet som inte är beroende av "dagsformen" hos en själv eller den man älskar. Den beskrivningen var lättförstådd va?! ;-) | |
| Haslo - Ej medlem längre | 2010-05-20 13:24 | |
 | Du vet bara. Så enkelt är det. Finns inget svar. Du vet helt enkelt bara. | |
| BenDavis | 2010-05-20 13:28 | |
 | En klassiker: Pojke och flicka träffas. De blir kära i varandra av olika anledningar (allt från utseende, smak, intelligens, humör, röstläge, dofter och gud vet vad) och allt de vill göra är att vara med varandra. Att bli kär är kul men också farligt. Eftersom man utgår från sig själv är det sin egen bild av personen man egentligen blir kär i eftersom man känner inte varandra så himla bra och båda visar givetvis upp sina bästa sidor i början (och i regel ljuger man för sin nya partner för att bli extra attraktiv, typ att man gillar samma band som partnern fast man egentligen inte gör det). Att vara kär är man som sagt inte så jättelänge men när man är kär så brukar man alltid smida lite planer som att resa, flytta ihop, skaffa ett husdjur tillsammans eller något liknande. När man sen slutar vara kär så märker man att man har vävt ihop sitt liv med den man var kär i och för att det ska funka så måste man ju älska varandra. Sagt och gjort, man hävdar att man älskar varandra men av någon anledningen brukar det inte fungera så bra alla gånger. Man kanske upptäcker dåliga sidor hos varandra som man inte alls klarar av eller tål, man blir sviken/besviken av sin partner på olika sätt, man har tydligen inte alls så mycket gemensamt som man först trodde när man var kär och tusen andra saker som sakta men säkert tar död på förhållandet. Många fastnar i såna förhållanden. Det finns ingen kärlek mellan pojke och flicka men man envisas med att leva tillsammans ändå. Man kanske är goda vänner och man har vävt ihop sina liv. Man har lärt sig att det ska vara så. Bitterheten börjar växa och man är passivt-aggressiva mot varandra, man använder en vass ton mot varandra och man har inte sex lika ofta. Vissa skiter i att de har vävt ihop sina liv och tröttnar på att leva i fångenskap med en person de inte gillar så mycket längre medan andra skaffar barn och koncentrerar sig på att älska sina barn istället för sin partner (vilket är en väldigt dum idé. Jag är uppväxt i en familj som saknar kärlek och jag är känslomässigt rubbad tack vare det på många sätt). Hmm...det jag försöker säga är att det finns tusentals anledningar till varför människor håller ihop och det är vääääldigt sällan kärlek. | |
| BenDavis | 2010-05-20 13:37 | |
| Satyra: Det är just som Bitte säger, att man måste älska sig själv för att kunna låta någon annan älska en. Och låter jag inte någon annan älska mig kan jag väl inte älska någon annan själv? Kärlek måste fvara villkorslös. Jag kan inte älska någon för att jag vill bli älskad tillbaka. Kärlek måste vara ägandelös. Jag kan inte tvinga någon eller bestämma över någon som jag älskar. Jag är sjuk och kommer inte på så mycket mer just nu. Men ofta hävdar man att man har kärlek när man egentligen lider av dåligt självförtroende eller nåt i den stilen om man inte älskar sig själv först. Ens svaga sidor som man inte kan älska kommer sabba ditt förhållande helt enkelt. | |
| diva1 | 2010-05-20 13:48 | |
 | Hur vet man när man tycker om någon? "Man blir glad och varm inombords när man tänker på den personen och man blir glad när man träffar den". Hur vet man att man älskar någon? Svaret blir detsamma... Vänskap och kärlek går hand i hand. Utan vänskap, ingen kärlek. Utan kärlek, ingen vänskap. Så ser iaf jag på det. | |
| -Niskanen- - Ej medlem längre | 2010-05-20 14:05 | |
| Om man vet inte så varför skaffa barn för???+ | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-05-20 14:11 | |
| Jag tror att det finns väldigt många familjer som håller i hop av just kärlek fastän man inte är varken vänner eller förälskade i varandra just där och då. Att älska är ju kontinuerligt, det är forumet som alla ytterligheter i relationen ryms inom. När det gemensamma forumet blir för litet eller dör så kan det vara precis hur små eller stora känslor som helst. man kan inte göra mål när man spelar på olika arenor. | |
| malman | 2010-05-20 14:36 | |
 | Det är inte så att jag INTE tycker om min kille jag avgudar han. var bara nyfiken på hur man egentligen vet att man älskar varandra. bara en allmän fråga | |
| bj-olle | 2010-05-20 14:47 | |
 | man får ett samtal där dom berättar att man älskar varandra. har du inte fått det? | |
| bove | 2010-05-20 14:49 | |
 | Jag tycker att det här med att "älska sig själv" är en floskel. För mig är kärlek är en känsla man kan ha för en annan människa men inte för sig själv. Narcissism kallas det annars. Att trivas med den man är är viktigt men det är en annan sak i min värld. | |
| bj-olle | 2010-05-20 14:52 | |
| javisst bove, jag skulle inte heller vilja älska mig själv först. jag smickrar mig med att åtminstone ha bättre omdöme än så | |
| Satyra | 2010-05-20 15:04 | |
| BenDover - "Satyra: Det är just som Bitte säger, att man måste älska sig själv för att kunna låta någon annan älska en. Och låter jag inte någon annan älska mig kan jag väl inte älska någon annan själv?" Svarskommentar: Nej, man kanske inte kan låta någon annan älska en fullt ut om man lider av brist på egenkärlek, MEN det innebär väl inte att man inte själv kan älska någon annan för den skull?! Jag tycker/tror inte det i alla fall. Det är ju två skilda saker, så att säga. "Kärlek måste fvara villkorslös. Jag kan inte älska någon för att jag vill bli älskad tillbaka. Kärlek måste vara ägandelös. Jag kan inte tvinga någon eller bestämma över någon som jag älskar." Kommentar: Kärlek till vem som helst som inte är ens barn ÄR inte villkorslös. Det tror jag inte ett smack på, även om det låter vackert så. ;-) Däremot håller jag med om resten i ditt stycke. | |
| SylviaPlath - Ej medlem längre | 2010-05-20 15:46 | |
| Det har jag vetat först efteråt. Då har jag tänkt: Ja, jag älskade honom. | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-05-20 16:46 | |
| sant | |
| BenDavis | 2010-05-20 17:01 | |
| Satyra: BenDover, haha?! Vilket fall, jag ska ta ett väldigt förenklat exempel på varför jag inte tycker att man kan älska någon annan om man inte kan älska sig själv. Vi säger att Stina träffar Tim och de bli kära. Allt är frid och fröjd ett tag. Stina är överviktig och har varit det sedan barnsben och fick utstå en hel del mobbing som liten vilket har satt sina spår. Stina tycker än idag inte om sin kropp eller sin vikt och har försökt gå ner på alla möjliga sätt men inte lyckats. Tim verkar dock inte dela syn med Stina i början utan tycker mycket om hennes kropp. Det går ett tag, den där pirriga känslan av att vara kär börjar försvinna och Stina märker att Tim kollar på andra damer, smalare än henne. Han kanske kommenterar en kvinna på TV i positiva ordalag, en kvinna som Stina anser vara smalare än henne. Tim tycker fortfarande om Stina och hennes kropp men han är bara människa (och man) så det är klart att han tar sig en titt på damer då och då. Ju mer det fortgår desto sämre självförtroende får Stina, hon börjar tro att Tim ljuger om att han tycker att hon är attraktiv eftersom han kollar på andra kvinnor. Om han ljuger om det, vad annat kan han ljuga om? Ja, på den vägen är det. Stina älskade inte sig själv och det slutade med att hon själv föste bort Tim. Varför tror du inte på att kärlek kan vara villkorslös? Vilka krav måste finnas? | |
| ramsay - Ej medlem längre | 2010-05-20 17:14 | |
| BenDover haha! satyras domina gjorde en freudian slip:) | |
| wobbler | 2010-05-20 18:27 | |
| Det duger om man har ett hyggligt sexliv och inte hatar varandra emellan.. | |
| niala22 | 2010-05-20 18:32 | |
| ja | |
| Bianca_79 | 2010-05-20 18:42 | |
 | När man inte vill leva en dag utan varandra. När man planerar en framtid ihop. | |
| Satyra | 2010-05-20 19:01 | |
| Hahaha, jadu, BenDover ... tsss ... kom från det undermedvetna. Har tydligen BenDover lagrad i minnesbanken men ingen BenDavis. :-o ;-) Ditt exempel är ju fortfarande bara ett exempel på hur Stina inte kan tro sig VARA älskad. Men på vilket sätt gör det henne oförmöga att ändå kunna älska någon annan menar du? Även om hon nu föser undan sin kärlek och inte kan ta tillvara på den pga brist på självkänsla, kan väl hennes känslor för Tim vara genuina?!? Jo, jag tror helt enkelt inte att det finns människor som är så totalt befriade från sitt eget ego att de förmår älska helt villkorslöst. Som sagt, om det inte handlar om egna barn. Eller känner du sådana människor? Relationer brukar ofta fungera genom en massa kompromissande, vilket redan där är outtalade villkorsställanden. I mina ögon i alla fall. | |
