Spelrum
| Giraffen | 2 |
| Krokodilen | 0 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 0 |
| Grisen Böjningslistan | 2 |
| Inloggade | 4 |
Mobilspel
| Pågående | 19 234 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| granit69 | 2010-05-31 20:29 | |
 | Nu ska du få höra Bianca_79 ! Hos oss är det tvärtom,min syster hade tills helt nyligen två hundar.en blev avlidad pga hälsoskäl. Jag har tre barn.Våran mor vill bara passa hundarna,och umgås med dem.hon köper presenter till dem oftare än till mina barn. När hon ringer mig pladdrar hon bara om hundarna,deras kondition och krämpor. När min äldsta dotter fyllde år fick hon en systemkamera.Mormors spontana reaktion var-Va roligt,nu kan vi ta kort på hundarna!!Ja,eller de riktiga barnbarnen,sa jag.Först när hon ska lägga på kommer ett pliktskyldigt-Hur mår barnen då? | |
| granit69 | 2010-05-31 20:33 | |
| Rättelse till ovanstående inlägg . När hon ringer mig pladdrar hon bara om hundarna,deras kondition och krämpor. .Först när hon ska lägga på kommer ett pliktskyldigt-Hur mår barnen då? | |
| Bianca_79 | 2010-05-31 20:40 | |
| Granit69. Låter ju hemskt!! Stackars er!!! Hur tänker endel föräldrar??? | |
| Tvålis - Ej medlem längre | 2010-05-31 22:47 | |
 | Vad kan man säga. I min värld är det väldigt konstigt. Men å andra sidan så är mycket i min värld konstigt för andra. Men släktskap är något som man inte kan bli av med hur man än vrider och vänder på det. Har träffat gott om folk som brutit med familj som har varit fel för dom. Men du blir ändå aldrig av med den. Problemet kvarstår men klyftan blir större eftersom det är livslånga relationer. Bit ihop och var förbannad på dom titt som tätt med någon som du verkligen kan anförtro sig åt. Vi måste alltid förhålla oss till vår familj oavsett om vi träffar dom eller inte. | |
| granit69 | 2010-06-01 17:55 | |
| Ja,man måste förhålla sig till dem,men behöver inte älska eller ens tycka om dom:) | |
| micro113 | 2010-06-01 18:22 | |
| Tvålis Fast om man inte träffar dem så slipper man bli förbannad och sårad fullt så ofta. | |
| Minta | 2010-06-01 18:35 | |
| Jag håller med Tvålis om att man aldrig blir av med dem. Jag har brutit med min familj flera gånger som längst 4 år, men man blir aldrig "fri" och mår egentligen inte helt bra då heller. Det är ibland nödvändigt, men tyvärr tror jag inte man mår bra av att bryta med de närmaste. Det är tragiskt när de relationerna inte är uppbyggliga efetrsom man sitter så rotad i dem. | |
| granit69 | 2010-06-01 18:51 | |
| Vet ej jag,bröt med min mor i det varade i två år.Det var skönt,jag tror det är svårt att bygga en bra relation om den inte funnits där från början. | |
| WCstol - Ej medlem längre | 2010-06-01 20:11 | |
| Jag skulle inte gjort nåt för mein mama is der best. | |
| Lillstölla | 2010-06-01 20:22 | |
 | Bianca_79: Dina föräldrar verkar ju minst sagt korkade. Är väl kanske en sak man får respektera att de inte vill ha en hund hos sig inomhus men trädgården skulle väl gå bra. Men tycker att de beter sig riktigt illa mot dig och din familj av vad jag kan läsa i inläggen. Skitsvårt i sådana lägen, hur man ska göra. Önskar för dig skull att det löser sig och att de vaknar till innan det är för sent! Kram på dig! | |
| LisaLong | 2010-06-01 20:27 | |
 | Då skulle jag ursäkta uttrycket fan inte hälsa på dom. Vad är det för konstiga föräldrar måste jag fråga. Det skulle vara en annan sak om det gällde allergi eller att deras katter var rädda för hundar. Men när ni erbjuder er att ha hunden ute i lina och dom säger nej skulle jag bara säga att är inte HELA min familj välkommen kommer inte jag heller | |
| Sote | 2010-06-01 20:40 | |
| Hur kan man inte vilja träffa sina barnbarn? Verkar ju som dom behöver terapi istället för besök. Nåt måste verkligen vara helknas för om man inte kan älska sina barn villkorslöst och då även barnbarn så har ju någonting gått snett för länge sen. Jag skulle helt enkelt säga till dom hur jag känner och sedan säga att vill dom överhuvudtaget träffas igen så får dom fanimej skärpa sig eller så blir det inga fler högtider. Jag lovar att man kan leva utan sina föräldrar även om det självklart blir en brist för barnen att inte ha morföräldrar men det går. Mina föräldrar är döda sedan länge och min sambos bor i Chile så våra barn har vuxit upp helt utan mor eller farföräldrar. Jag har heller inte någon direkt kontakt med resten av släkten så vi har helt enkelt fått hitta på egna lösningar. Men att må dåligt och känna sig ovälkommen är ett för högt pris att betala bara för att man måste behålla kontakten. | |
| -NOUBA- - Ej medlem längre | 2010-06-01 21:16 | |
| Min och sambons "tuss" var inte välkommen varken hos mina eller sambons föräldrar, innan vi köpte honom. När dem väl träffade honom blev det en helt annat femma. Nu ringer båda våra familjer och tjatar om att vi ska komma hela tiden, med orsak av att dem saknar "tussen" det där löser sig nog:) | |
| Midna79 | 2010-06-01 21:20 | |
| Jag skulle bli besviken - i synnerhet om denna ovilja mot hundar deklarerades först efter att jag köpt en hund. Man måste givetvis respektera att alla inte vill ha hundar i sitt hem, men trädgården borde ju inte vara ett större problem kan man tycka. Personligen tycker jag man får ha lite överseende med att en anhörig har husdjur (t.ex.) om man vill ha en relation med dem. | |
| Bianca_79 | 2010-06-01 23:36 | |
| Ja absolut måste man ha förståelse för att alla inte gillar hundar osv. Jag har kompisar som tex är allergiska o åker jag till dom tar jag inte in hunden. Då får den vara hemma, eller ute. beror ju på hur länge man är där och andra omständigheter. Men vill inte tvinga på någon att älska hunden. Man kan inte gilla alla. Men, är det släkt det gäller tycker jag man ska anstränga sig lite extra. mina föräldrar är inte som dom ska tyvärr. :( | |
| -NOUBA- - Ej medlem längre | 2010-06-02 00:03 | |
| Gillar dom verkligen inte att ha hunden hemma så måste man respektera det tycker jag. Dem som inte själva har just hund har nog väldigt svårt att förstå att det är en smula annorlunda än att ha tex katt. Vissa hundar har jag en stor ovilja att ha hemma, det gäller iofs stora klumpiga hundar som hårar mycket och luktar illa, dem vill inte jag ha hem imin lägenhet, oavsett vem som äger den. | |
| Sote | 2010-06-02 10:51 | |
| Men här gällde det ju tydligen även barnen som inte var så välkomna dom heller så jag tror att hunden bara är ett svepskäl för att slippa ifrån helt. Dom verkar helt enkelt inte vilja träffa sitt barn och sina barnbarn av någon underlig anledning. | |
| wildcard | 2010-06-02 11:03 | |
 | Bianca_79: jag har en liknande situation. Min far har gift om sig med en kvinna som skiter fullständigt i hans barn och barnbarn. Tyvärr är min far en svag människa och han orkar inte själv upprätthålla relationen med oss barn, det får vi göra om vi är intresserade... Vi har väl mer eller mindre accepterat detta, ingen är direkt otrevlig det är bara att det inte finns någon kontakt om vi inte tar den. Jag försöker att ignorera det men det är inte lätt. Jag har en familj som jag har valt och som jag vill ha nära mig. Det är dessa jag lägger min mesta energi på, de andra tar jag kontakt med någon gång då och då, när jag känner att det krävs av artighetsskäl. Försök att släppa dem så mycket det går och att acceptera situationen, det kommer du att må bättre av. Ta inte med hunden när du hälsar på, så har du gjort ditt för att förbättra relationen. Inte lätt, lycka till! | |
| zöder | 2010-06-02 11:06 | |
| Detta är en märklig debatt.Bianca har både ställt frågan och besvarat densamma??? | |
| Träsmak | 2010-06-02 11:51 | |
| Beror väl lite på hur man säger det hela: "Ge fan i att ta med din bitch, bitch" eller "Vi skulle uppskatta om du inte tog med jycken" RespeX! måste ju funka från båda hållen liksom inte sant? | |
