Spelrum
| Giraffen | 30 |
| Krokodilen | 8 |
| Elefanten | 0 |
| Musen Böjningslistan | 1 |
| Grisen Böjningslistan | 19 |
| Inloggade | 58 |
Mobilspel
| Pågående | 19 338 |
Forumkategorier
| Användare | Inlägg | |
|---|---|---|
| Minta | 2010-09-04 18:21 | |
![]() | Jag syftade på Incognitos inlägg. | |
| kverulanten - Ej medlem längre | 2010-09-04 18:25 | |
![]() | Nån skadar dig, det händer en gång. Sen kör du den storyn i huvudet för dig själv (och berättar för alla väninnor) kanske tusentals gånger. Vem har varit mest skonsam mot dig, han som sårade dig eller du själv? Gör vad som krävs för att släppa - ofta tror jag att det är att förlåta, men i andra fall kanske nåt annat funkar bättre. Hata ett tag för att sedan totalt ignorera och glömma kanske är bra. | |
| Minta | 2010-09-04 18:26 | |
![]() | Om jag sjäv drabbades av ett svårt brott, mitt barn mördades t.ex. skulle jag nog inte kunna förlåta i egentlig mening. Jag tror att jag skulle försöka gå vidare som om jag drabbats av en olycka eller naturkatastrof. | |
| elgen5 | 2010-09-04 18:31 | |
![]() | Förlåta för mig är att känna all kännslor fullt ut, och ta emot dom även om dom e jobbiga. sedan blir man fri innombords. Visst kan man gå vidare utan all förlåta, men alla tunga känslor kommer förr eller senare i kapp. Så för mig är det bättre att bearbeta skiten på en gång å gå vidare med lätt hjärta i stället för en tung ryggsäck. | |
| elgen5 | 2010-09-04 18:33 | |
![]() | Att förlåta ger snarare större respekt till dig själv eftersom, vi inte släpar runt på den skiten som andra kastar på oss | |
| Araknoidea | 2010-09-04 18:34 | |
![]() | "Jag skulle nästan ha lättare att förlåta en person som jag förstod var sjuk, än en som ångrar sig och vill ha förlåtelse." Eller de som inte är sjuka och ändå inte ber om förlåtelse =) | |
| elgen5 | 2010-09-04 18:44 | |
![]() | Igen ide att lägga energi på att vänta på en muntlig fölåtese som kanske aldrig kommer, lägg hellre energi på att jobba med det elände som denna människa utsatt dig för. Och den människan kommer inte kunna skada dig igen för att du blivit starkare än att ta skit från denna person | |
| kremlan - Ej medlem längre | 2010-09-04 19:06 | |
![]() | Visst kan man förlåta!! | |
| ttiittii - Ej medlem längre | 2010-09-04 19:43 | |
![]() | ber en person om förlåtelse om denne inte ångrar sej ?det kan vara svårt att veta om en person är sjuk eller inte ,det kan t o m vara svårt för läkare,ja det är klart att vi mår bättre av att förlåta ,så att tx ett elende tar slut någon gång ,det kan vara svårt att gå vidare om man själv inte bett om förlåtelse,jag tror man mår mycket bättre på sikt om man förlåter en person | |
| apbur | 2010-09-04 19:49 | |
![]() | Jag tror man kan reducera många av våra känslor till kärlek och avsky, tycka om eller inte tycka om. Jag tycker inte man kan säga att man har förlåtit något eller någon när man ställer sig neutral till det hela. Jag tror man mest säger så för att dölja att man egentligen inte har förlåtit. Att vara neutral är ingen känsloyttring, det är avsaknad av känslor. Att vara likgiltig kan aldrig vara detsamma som att ha förlåtit. Jag tror många gånger vi blandar ihop det här med likgiltighet och förlåtelse. Många gånger blir vi så trötta på den smärta som hela tiden gör sig påmind tack vare oförrätten att vi tillslut känner leda. Nog så effektivt för oss själva men ska inte blandas ihop med att ha förlåtit. Jag tycker man kan göra ett enkelt test om man funderar på om man förlåtit någon eller ej. Tänk dig den personen i en nödsituation, det behöver inte vara fråga om liv eller död, utan helt enkelt att personen i fråga behöver hjälp. Vad hade du gjort? Om du säger att du är neutral och likgiltig hade du förmodligen inte gjort någonting. Att inte göra någonting är ondsint och då känner man naturligtvis fortfarande någon form av avsky. Hjälper man personen så har man ersatt känslan av hat med känslan av kärlek. Då har man också förlåtit. Att förlåta är alltså att ersätta en känsla av hat och avsky med en känsla av kärlek. Allt däremellan är något annat. | |
| Johanna73 - Ej medlem längre | 2010-09-04 19:51 | |
![]() | Klart man KAN förlåta nån om man nu vill det själv, jag skulle inte göra det om personen inte ångrar sig ens... | |
| Minta | 2010-09-04 19:52 | |
![]() | Det håller jag med om. Att verkligen förlåta är en slags kärlek. | |
| Minta | 2010-09-04 19:52 | |
![]() | Apburs inlägg alltså. | |
| Johanna73 - Ej medlem längre | 2010-09-04 20:01 | |
![]() | okej ;) då har vi rett ut det | |
| elgen5 | 2010-09-04 20:13 | |
![]() | apbur håller med förlåtelse är kärlek som det gamla talesättet "Det e mänskligt att fela att förlåta är gudomligt" | |
| zagg - Ej medlem längre | 2010-09-04 20:14 | |
![]() | Med åren förlåter man det mesta, är min erfarenhet. Kanske allt. Men förlåtelse föregås alltid av en massa känslor av hat, ilska, sorg etc innan förlåtelse är möjlig. Ofta tar den processen några år innan jag iaf når dit. Men sen är det klart, bara att gå vidare med det ärr/erfarenhet som man fått. | |
| Minta | 2010-09-04 20:15 | |
![]() | Det var inget illa ment Johanna, bara att rätt skulle vara rätt. | |
| cessely | 2010-09-04 20:26 | |
![]() | Ibland tror jag att måste förlåta utan att personen/erna som sårat en inte ångrar det för att själv kunna gå vidare och läka. | |
| Johanna73 - Ej medlem längre | 2010-09-04 20:27 | |
![]() | Minta :) | |
| apbur | 2010-09-04 20:29 | |
![]() | Att förlåta någon som ångrar sig är ju inte så hedervärt. Det klarar ju i princip alla av. | |







